Praefatio
Trådstartare
Står just nu i ett dressyrstall och har insett mer och mer att jag är mer formad av mina åtta år på westernstall (mer än hälften av mina hästverksamma år) än jag trodde. Det är lite jobbigt att stå på dressyrstall nu, eftersom jag inser att både jag och alla andra jämför väldigt mycket. Jag vill påpeka att jag inte har några tankar på att börja rida engelskt, utan har stått i det här stallet för att det passade i övrigt. Här om dagen red jag min häst i paddocken, och förbi kom stallchefen som också är dressyrtränare. Hon frågade om hon fick ge mig ett litet tips och visst, det kunde hon ju får göra! Tränare som tränare, tänkte jag.
Hon bad mig att trava, och jag travade. Innan har min häst haft en extremt stor trav. Säkert underbar att titta på, men omöjlig att jobba med eftersom han för det första inte har kunnat minska traven utan bara haft sin überjätteökade trav - vi har fått jobba väldigt mycket i både skritt och trav på att öka och minska, galoppen har vi inte ens börjat med än - och för det andra har jag inte riktigt kunnat rå på honom eftersom jag mest har studsat omkring. I somras, när jag stod hos min westerninstruktör och tog mycket lektioner av henne, så var en vanlig kommentar på ridbanan att det gick för fort. Jag har därför jobbat hårt med att få ner honom lite till en lugnare trav med lite mindre auktion där man faktiskt kan få kontakt med hästen och jobba med honom. En trav som westernfolket har uppmuntrat.
Men dressyrtränaren sa direkt att jag måste låta honom trava på, att det går för långsamt. Att han inte sträcker ut. Hon sa att "När man har en gångartshäst, som du har, så har man någonting som man verkligen ska jobba med och ta tillvara på". Och jag håller med att den ökade traven är toppen i vissa tillfällen och att han måste få sträcka ut, så innan isen kom så tog vi riktiga travmarscher ute i skogen ibland när han fick länge på steget och bara trava några kilometer. Då stod jag i lätt sits. Men på banan vill jag inte ha det, i alla fall inte hela tiden. Jag vill ha en häst som kan öka och minska, inte en häst som bara springer iväg i världens jättetrav. Vi jobbar jättemycket på att han ska kunna trava långsammare och sträcka ut samtidigt, för visst blir han lite forcerad... Men det tar ju tid att komma hela vägen. I den stora traven så får han också problem att koncentrera sig på det jag ber honom om, han mest springer. Dressyrtränaren ville att jag skulle sluta helt med min långsammare trav och bara rida i den här jättetraven och liksom bejaka den. Det kändes som att hon pratade till en dressyrryttare med en dressyrhäst, men jag är ju ingen dressyrryttare och vill inte bli.
Nu har ni inte sett oss, och hon har säkert rätt i många avseenden men jag har ingen tillgång till min westerninstruktör just nu och jag blev så himla osäker. Vad säger en westernryttare? Ska jag köra stenhårt på den här traven, eller ska jag jobba på att han ska gå i ett lugnare tempo? Vad är önskvärt senare, när man tävlar t.ex? Är det inte bättre att ha en häst som vet vart den sätter tassarna, som har tid att stanna upp mentalt och fundera över vad jag vill att den gör, än att ha en häst som klipper meter efter meter i en trav som säkert ser fantastisk ut men som inte är speciellt "matnyttig"?
Hjälp en förvirrad westernwannabe...
Hon bad mig att trava, och jag travade. Innan har min häst haft en extremt stor trav. Säkert underbar att titta på, men omöjlig att jobba med eftersom han för det första inte har kunnat minska traven utan bara haft sin überjätteökade trav - vi har fått jobba väldigt mycket i både skritt och trav på att öka och minska, galoppen har vi inte ens börjat med än - och för det andra har jag inte riktigt kunnat rå på honom eftersom jag mest har studsat omkring. I somras, när jag stod hos min westerninstruktör och tog mycket lektioner av henne, så var en vanlig kommentar på ridbanan att det gick för fort. Jag har därför jobbat hårt med att få ner honom lite till en lugnare trav med lite mindre auktion där man faktiskt kan få kontakt med hästen och jobba med honom. En trav som westernfolket har uppmuntrat.
Men dressyrtränaren sa direkt att jag måste låta honom trava på, att det går för långsamt. Att han inte sträcker ut. Hon sa att "När man har en gångartshäst, som du har, så har man någonting som man verkligen ska jobba med och ta tillvara på". Och jag håller med att den ökade traven är toppen i vissa tillfällen och att han måste få sträcka ut, så innan isen kom så tog vi riktiga travmarscher ute i skogen ibland när han fick länge på steget och bara trava några kilometer. Då stod jag i lätt sits. Men på banan vill jag inte ha det, i alla fall inte hela tiden. Jag vill ha en häst som kan öka och minska, inte en häst som bara springer iväg i världens jättetrav. Vi jobbar jättemycket på att han ska kunna trava långsammare och sträcka ut samtidigt, för visst blir han lite forcerad... Men det tar ju tid att komma hela vägen. I den stora traven så får han också problem att koncentrera sig på det jag ber honom om, han mest springer. Dressyrtränaren ville att jag skulle sluta helt med min långsammare trav och bara rida i den här jättetraven och liksom bejaka den. Det kändes som att hon pratade till en dressyrryttare med en dressyrhäst, men jag är ju ingen dressyrryttare och vill inte bli.
Nu har ni inte sett oss, och hon har säkert rätt i många avseenden men jag har ingen tillgång till min westerninstruktör just nu och jag blev så himla osäker. Vad säger en westernryttare? Ska jag köra stenhårt på den här traven, eller ska jag jobba på att han ska gå i ett lugnare tempo? Vad är önskvärt senare, när man tävlar t.ex? Är det inte bättre att ha en häst som vet vart den sätter tassarna, som har tid att stanna upp mentalt och fundera över vad jag vill att den gör, än att ha en häst som klipper meter efter meter i en trav som säkert ser fantastisk ut men som inte är speciellt "matnyttig"?
Hjälp en förvirrad westernwannabe...
