Tror ni på vardagskarma?

[Voeux]

Jag tror inte ett endaste smack på karma. Men jag behöver inte heller tron på karma för att göra goda gärningar eller för att försöka undanhålla mig från dåliga. Vanligtvis finns det ett alldeles tillräckligt stort egenvärde eller konsekvenssyfte för att guida mig någorlunda rätt.

Jag tror inte att de flesta som tror på karma i icke-religiös mening gör det för att guida sig själva rätt, utan som någon form av tröst.

 

[Voeux]

Åh, jag menar inte att personen inte kan vara en god person.

Utan att själva motivationen, spelar roll för mig, för vad som jag räknar som en God Gärning.

Det finns massa personer som mår bra av att göra saker för andra, som mottagarna inte mår bra av, eller som skadar ekosystemet, etc. Det kan jag inte se som God Gärning.

Och visst är det nästan hopplöst att göra gott, på riktigt och alla nivåer

Påminner mig om en föreläsare jag träffade som arbetade för BUP och familjehemsplaceringar. Han sa att han träffar alldeles för många som vill göra goda saker - av helt fel anledning. Ofta att göda sitt eget ego.

 

[skiesabove]

Påminner mig om en föreläsare jag träffade som arbetade för BUP och familjehemsplaceringar. Han sa att han träffar alldeles för många som vill göra goda saker - av helt fel anledning. Ofta att göda sitt eget ego.

Ja, precis det jag menar !

 

[skiesabove]

Jag tror en hel del på attraktionslagen, om jag vill ha något så visualiserar jag det som att jag har det, ofta och ingående, och förvånansvärt ofta funkar det.

Givetvis är det "rimliga" saker:
* en fin och säker bil
* ett lyckligt hem
* en nordsvensk brukshäst
* en nordsvensk brukshäst till

Ja, du fattar...

Speciellt hästar tenderar att vara lättmanifesterade

Jag har inte LOA i mitt ramverk, utan det är annorlunda formulerat och jag är en mer aktiv del i det som händer, men oavsett hur man ser på det / förklarar det så funkar det ju att kombinera visualisering av ens mål + öppenhet och tålamod + viljan att arbeta för målet (och då menar jag inte nödvändigtvis lönearbete).

Annars skulle nog inte jag som halvt arbetsför autist, som aldrig vunnit på lotteri, sitta här med egen gård och två fantastiska små hästar... Det trodde jag inte ens att jag skulle våga drömma om för 15 år sen, men sen tog jag klivet och vågade börja drömma om det .

 

[GardenAngel]

Jag har nog undermedvetet trott på någon sorts rättvisa - att det i stuländan går bra för "goda" människor och att de som medvetet skadar andra kommer att få betalt i motsvarande valuta. Jag har tänkt att om jag bara blir en tillräckligt bra människa så kommer bra saker att hända mig såsmåningom.

Jo, jag är vuxen och vet att det inte funkar så, men innerst inne har det där barnsliga hoppet envist suttit kvar. När jag inte vinner budgivningen på lägenheten jag ville ha så kommer jag på mig själv med att tänka att "det är för att det kommer något bättre som är till mig" - fast samtidigt vet jag ju att det aldrig blir "min tur". Det kanske är någon sorts försvarsmekanism, en snuttefilt mellan mig och verklighetens kalla hopplöshet?

Finns det en "kosmisk rättvisa", eller går det bäst för de som har vett att ta för sig och gärna trampar på andra för att komma fram?

Vad tror du?

Mvh
Smådeppig Houdinie

Åh, jag älskar att fundera över sånthär!
Det korta svaret är väl Mja på ”what goes around comes around” när det gäller goda gärningar, Ja på ”fick jag inte den lägenheten så var det inte den lägenheten jag skulle ha” och Nej på kosmisk rättvisa för andra människor.

För mig är min tro ett val lika mycket som en övertygelse. Brutalt exempel; Dagen vi var minuter från att förlora vår dotter gjorde jag och min sambo två goda gärningar på väg till sjukhuset. Vi valde att hjälpa två olika främlingar trots att vi själva var i stor sorg och förtvivlan. Sen inträffade det medicinska under som gjorde att vår dotter överlevde. Fanns det ett samband? Var det ett test? Vem vet, men jag väljer att tro det. Kanske inte att det var ett test per se, men ändock att det fanns ett samband. En person som inte är troende skulle gissningsvis se att detta inte har ett samband, att det helt enkelt var slumpen som gjorde att vi fick behålla vårt barn.
Däremot så tror jag inte att jag kan ”kräva” eller ”förtjäna” framgång, lycka eller att saker går min väg i livet bara för att jag är snäll och hjälpsam. Jag kan inte, så kallat, köpa mig in i himlen (som jag ändå inte tror på, därav Nej på kosmisk rättvisa).

Jag tror också att saker har en mening, att det finns en plan för mitt liv. Dock tror jag även att det finns en fri vilja som samspelar med denna plan (ödet, gud, annat epitet). Ofta kan jag inte se meningen med varför saker händer eller hur olika beslut har format min livsplan förrän långt senare. Som att livet är ett slags orsak-och-verkan-spel där jag inte vet om det är mina val eller livsplanen är hönan eller ägget.
Det finns en skön tröst och acceptans i det, tex, när vi trodde att vi skulle förlora vår dotter så kunde jag, mitt i sorgen, vila i att det - på något sätt - fanns en mening med det. En klassisk snuttefilt, skulle kanske en icketroende säga, och det är helt okej för mig.

Så, @Houdinie om du innerst inne har ett hopp, en känsla av att det kanske kan vara som du vill att det ska vara - varför inte hugga tag i den känslan? Vad förlorar du på att tro att det ska bli din tur? För vem sjutton vet, egentligen, hur det funkar? Man får faktiskt vara lite barnslig och tro på sånt som inte går att bevisa, det är helt okej.
För att citera en av mina favoritfilmer ”Everything will be alright in the end. If it’s not alright, it is not yet the end.”

(Slut på rant)

 

[Houdinie]

Så, @Houdinie om du innerst inne har ett hopp, en känsla av att det kanske kan vara som du vill att det ska vara - varför inte hugga tag i den känslan? Vad förlorar du på att tro att det ska bli din tur? För vem sjutton vet, egentligen, hur det funkar? Man får faktiskt vara lite barnslig och tro på sånt som inte går att bevisa, det är helt okej.

Tja, jag blir 48 i år och hittills har det aldrig någonsin varit "min tur" på något område av livet överhuvudtaget. Jag har min hjärtehäst, men det är allt. Han är 22 och den dagen han inte längre finns så finns inget annat kvar heller.

 

[sjoberga]

Jag har inte LOA i mitt ramverk, utan det är annorlunda formulerat och jag är en mer aktiv del i det som händer, men oavsett hur man ser på det / förklarar det så funkar det ju att kombinera visualisering av ens mål + öppenhet och tålamod + viljan att arbeta för målet (och då menar jag inte nödvändigtvis lönearbete).

Jag tänker att det är lika självklart att LOA inte har någon kosmisk påverkan som självklart att en visualisering av ens mål gör det lättare att nå dem, på och genom ganska många olika plan. Däremot är iden om LOA ganska destruktiv och skuldbeläggande som sådan, därför ogillar jag den starkt.

 

[Lingon]

För mig är min tro ett val lika mycket som en övertygelse. Brutalt exempel; Dagen vi var minuter från att förlora vår dotter gjorde jag och min sambo två goda gärningar på väg till sjukhuset. Vi valde att hjälpa två olika främlingar trots att vi själva var i stor sorg och förtvivlan. Sen inträffade det medicinska under som gjorde att vår dotter överlevde. Fanns det ett samband? Var det ett test? Vem vet, men jag väljer att tro det. Kanske inte att det var ett test per se, men ändock att det fanns ett samband. En person som inte är troende skulle gissningsvis se att detta inte har ett samband, att det helt enkelt var slumpen som gjorde att vi fick behålla vårt barn.
Däremot så tror jag inte att jag kan ”kräva” eller ”förtjäna” framgång, lycka eller att saker går min väg i livet bara för att jag är snäll och hjälpsam. Jag kan inte, så kallat, köpa mig in i himlen (som jag ändå inte tror på, därav Nej på kosmisk rättvisa).

1) Helt fantastiskt att er dotter klarade sig!! Underbart!

2) Det fetstilta: Även om sånt resonemang kan känns skönt för dig så innebär det ju i förlängningen att de stackare vars närstående inte klarade sig då förlorade sina älskade för att de inte förtjänat att behålla dem. Jag tycker att det är ett obehagligt sätt att tänka även om jag förstår att det från er synvinkel känns tröstande.

 

[Migo]

Så, @Houdinie om du innerst inne har ett hopp, en känsla av att det kanske kan vara som du vill att det ska vara - varför inte hugga tag i den känslan? Vad förlorar du på att tro att det ska bli din tur? För vem sjutton vet, egentligen, hur det funkar? Man får faktiskt vara lite barnslig och tro på sånt som inte går att bevisa, det är helt okej.
För att citera en av mina favoritfilmer ”Everything will be alright in the end. If it’s not alright, it is not yet the end.”

(Slut på rant)

Ett ypperligt exempel på det jag tog upp tidigare i tråden. Oerhört okänsligt sätt att lägga skulden för motgångar på individer genom att säga att det skulle varit bättre om de bara tänkte lite positivt

 

[skiesabove]

Ett ypperligt exempel på det jag tog upp tidigare i tråden. Oerhört okänsligt sätt att lägga skulden för motgångar på individer genom att säga att det skulle varit bättre om de bara tänkte lite positivt

Fast är det verkligen att lägga skuld, att säga att det kan fungera för en del att tänka positivt?

Det blir ju som en fälla, att man aldrig får uppmuntra till aktivt arbete mot mental och fysisk hälsa, för "då säger man att de som inte är friska är dåliga/bara behöver jobba hårdare".

Det finns väl nån term för det här, det är en typ av debate fallacy.

 

[Migo]

Fast är det verkligen att lägga skuld, att säga att det kan fungera för en del att tänka positivt?

Det blir ju som en fälla, att man aldrig får uppmuntra till aktivt arbete mot mental och fysisk hälsa, för "då säger man att de som inte är friska är dåliga/bara behöver jobba hårdare".

Det finns väl nån term för det här, det är en typ av debate fallacy.

Det är väl en enorm skillnad på att jobba för mental hälsa och att säga att positivt tänkande leder till att man får det man önskar sig?!

 

[skiesabove]

Det är väl en enorm skillnad på att jobba för mental hälsa och att säga att positivt tänkande leder till att man får det man önskar sig?!

Jag står som sagt inte bakom just LOA pga tveksamma formuleringar, men att visualisera sina mål och drömmar för att få resultat är det många som pysslar med.

Elitryttare bland annat.

Och jag ser inte hur det ska kunna vara skammande mot de som -inte- gör så.

Man måste kunna få säga "vill du gå ner i vikt så kan det funka att motionera" utan att det blir ramaskri över "nu skuldbelägger du de som har övervikt och funktionsnedsättningar!", för att ta ett exempel som också kan få såna reaktioner.

 

[McFlurry]

Jag tror inte det minsta på karma. Att personer dör alldeles för tidigt i hemska olyckor/sjukdomar/mord är väl bevis nog på att vi inte kan styra våra öden genom goda gärningar och liknande. Däremot hade ju världen blivit en trevligare plats om alla försökte vara snälla och hjälpsamma mot varandra (/djur/naturen osv).

 

[sjoberga]

Däremot hade ju världen blivit en trevligare plats om alla försökte vara snälla och hjälpsamma mot varandra (/djur/naturen osv).

Inte att argumentera emot utan bara en reflektion vidare. Jag lutar lite åt det andra i tråden nämnt, att det vore en extremt obehaglig plats att leva på om människor sprang omkring och försökte jaga egen personlig karma. En slags extrem egoism med bedrägligt "snällt" yttre.

För allas vår skull är det skönt att karma inte fungerar och inte behöver jagas. Annat än i Kina möjligtvis där man tvingas ha ett medborgarskaps-karma-konto där staten bestämmer vad som är en insättning och ett uttag.

 

[GardenAngel]

Ett ypperligt exempel på det jag tog upp tidigare i tråden. Oerhört okänsligt sätt att lägga skulden för motgångar på individer genom att säga att det skulle varit bättre om de bara tänkte lite positivt

Då uttryckte jag mig illa om det uppfattades som att ”var glad och tacksam så löser sig allt, annars får du skylla dig själv”. Det jag menade är att det kan vara skönt att tillåta sig att vila i det där hoppet även om det känns barnsligt eller naivt.

 

[GardenAngel]

1) Helt fantastiskt att er dotter klarade sig!! Underbart!

2) Det fetstilta: Även om sånt resonemang kan känns skönt för dig så innebär det ju i förlängningen att de stackare vars närstående inte klarade sig då förlorade sina älskade för att de inte förtjänat att behålla dem. Jag tycker att det är ett obehagligt sätt att tänka även om jag förstår att det från er synvinkel känns tröstande.

Om du läser meningen efter det du fetat så ser du att även jag insåg att formuleringen test kändes valhänt. Det är svårt att formulera i skrift sånt jag knappt kan formulera i huvudet, utan mer upplever som en känsla.
Jag tror dock inte att dåliga saker är bestraffningar för att man inte varit god nog, precis som att jag inte tror på karma eller ett himmel/helvete-förhållande.

 

[Sel]

Nej, jag tror inte på karma och vet faktskt inte om jag tror att det finns helt osjälviska gärningar heller.
Innerst inne är vi alla medvetna om att det vi gör påverkar oss och vår omgivning till det bättre eller till det sämre, inte genom någon högre kraft utan helt enkelt direkt eller indirekt i samhället eller naturen runtomkring oss.
Ibland drabbas vi slumpmässigt, ibland händer saker och ting på grund av vår påverkan.

 

[manda]

Begreppet karma är, efter min förståelse, otroligt mer mångfacetterat än någon sorts universell rättvisa och att som man sår får man skörda. Det yogiska tankeramverket kring karma har vissa delar som ligger relativt nära modern psykologi, såsom att vi bär med oss inre betingning (vasana eller samskara) som kommer från tidigare upplevelser och består av inlärda reaktionsmönster som kan vara konstruktiva eller inte i nutid oavsett om de var nödvändiga/bra när de lärdes in eller inte. Det gör att vi alla handlar på lite olika sätt i de situationer vi är i och det gör ju på ett sätt att vi skördar effekt av den här betingningen från uppväxt, skolning och tidigare erfarenheter och hur den kombineras med situationerna vi hamnar i. Tex ptsd skulle rent yogiskt kunna ses som karma (en handling, om än yttre) som gjort avtryck (samskara) på ett sätt som formar den vi är, hur vi upplever vardagen och reagerar rent neurofysiologiskt.

En aspekt av den yogiska synen på karma är väl för all del att reinkarnation ses som del i det hela, vilket komplicerar saken jämfört med västerländsk psykologi. Samtidigt så vet vi en hel del om generationellt eller ”ancestral” trauma och nedärvda funktionella eller dysfunktionella reaktionsmönster och där tänker jag mig att förklaringsmodellen är relativt lik den karmiska med att tidigare upplevelser formar oss, hur vi uppfattar världen och svarar an på den. Om det sker över livstiden(-erna) för en individ som potentiellt återföds eller flera släktled, kan jag tycka är hårklyveri sett till vilka mekanismer som är i görningen, även om jag förstår att långt från alla tycker det.

Det i sin tur visar att hela konceptet är långt bortom individcentrerat. Det kan ses som en ”naturlag” som verkar i ett komplext system. Det vi vet om komplexa system (oavsett om vi pratar om en kropps enorma och ”intelligenta” cellansamlingsstruktur eller tex ett ekosystem eller en galax) är att de är logiska om än inte förutsägbara. Komplexa system har så många påverkande variabler att de kan te sig svårförståeliga, ologiska eller orättvisa, när de egentligen kanske bara är svårförutsägbara. (Här tappar jag min egen tråd lite. Tror jag syftar till att alla dessa samförekommande individuella och sociala/konventionella betingelser skapar effekter mer komplexa än vad som blir helt förutsägbart, vilket kan likna slumpmässighet eller kaos.)

En spännande aspekt av karma är att det anses finnas opåverkbar karma (prarabhda) vilket liknas vid situationer där pilen skjutits, men ännu inte träffat målet (tex jobbansökan inskickad, men ännu inte bedömd, ägg befruktat men barn ännu inte fötts/blivit civilingenjör eller bonde eller vad hen nu må bli). Samt att det finns påverkbar karma, som ger oss möjlighet att faktiskt ändra på oss. Precis som vi vet att medvetenhet om destruktiva mönster är en grundförutsättning för att söka ersättande mönster. I det yogiska synsättet kan de inprogrammerade sätten att vara, tänka och reagera framför allt förändras av medvetenhet kring dem och att medvetet agera istället för att reagera (att utföra karma yoga istället för karma). Yoga betyder enhet och den enhet i handling som syftas på är att det vi gör, tänker och säger ska bli enhetligt med vår intention (mitt ordval. Går även att kalla det kärna, själ, obetingade person). Att det är nyckeln till att inte vara fast i gamla mönster/betingningar och kunna förändra sin vardag (om än inte sitt liv eller ”öde” vad nu det skulle vara). Även här ser jag en likhet mellan hur den österländska och den västerländska kulturen tänker sig kunna ändra handlingsmönster.

Självklart finns en skillnad i att i den yogiska traditionen har självstudier bortom den fysiska och psykologiska personligheten också använts som metod att frigöra personligheten från betingade mönster.

Jag betonar nu lite medvetet likheter mellan yogisk filosofi och västerländsk psykologi. Självklart går det också att prata om olikheter! Men jag tycker det är intressant att tänka att det eventuellt inte är konceptet karma som är knasigt, utan hur det ter sig när det utsatts för kulturell appropriering och en väldigt ytlig förståelse i linje med ”universell rättvisa” som i att rättvisan som ett animerat väsen agerar fritt på folks förehavanden (som en dömande ”gud”, vilket tillhör vår kulturella tradition och inte den yogiska.

Och: jag vet att begreppet karma haffats av österländska religioner efter att det uppstått ur en äldre livsåskådning och det är inte i det religiösa, maktutövande perspektivet jag pratar om konceptet nu.)

(Herregud! Började skriva detta när tråden just skapats och det tar mig lite tid att formulera mig. Ghostar jag tråden eller eventuella svar nu så är det bara för att sammanhängande tankegångar och att uttrycka dem kostar sjukt mycket energi för mig.)