Utseendehets inom ridsporten?

Är förresten väldigt snål så de enda 1000 kronors-tränsen jag har är de som är köpta på rea för typ runt 300:- :D
 
Jag är ju så gammal att jag inte bryr mig, dessutom är jag så gammal att jag måste betala för mitt dyra intresse själv. Varpå jag faktiskt prioriterar vettig hästhållning, passande utrustning och bra tränare istället för att skylta med märkesgrejer.
Jag tycker visst om att klä mig snyggt på träning och tävling, ha saker till min häst av bra kvalitet osv men jag köper hellre bra begagnat eller på rea. Faktum är att de flesta märkesprylar jag har både till mig själv och min häst, inte är köpta på fullpris. Och framförallt är en snygg väst av billigt märke en snygg väst likväl som en snygg väst av dyrt märke är det.

Under min uppväxt i stallet (90-talet) var detta fenomen snarast kopplat till vissa klubbar i stan. Det är säkert fortfarande samma sak.
I de stall jag huserat som vuxen hästägare så har märkeshetsen skötts bäst av de som haft föräldrar som betalat, eller de som inte har egen häst och har all möjlighet att köpa dyra kläder istället för mat till sin häst. Exempelvis.

Jag tycker att fenomenet är tråkigt för de unga som verkar mest påverkade av det. Men jag tycker att det är lika tråkigt i hela samhället, utseendehetsen är inget som förekommer bara inom ridsporten. Sen är det klart att det får extra bra fäste i en materialsport.
 
Tycker ju lite så att folk verkar anta mycket. Bara för att man köper "märkesgrejer" så betyder inte det att man vill verka vara något, eller känner av någon prylhets och utseendefixering. Utan det kan vara så helt enkelt att märkesgrejerna faktiskt har en bättre hållbarhet, dom har en bättre passform. Sen tycker jag mycket är onödigt dyrt. Jag har aldrig sparat så mycket pengar som när jag har köpt dyrare märken, det betyder att jag sällan behöver köpa nytt. Får panik på billiga ridbyxor som tappar formen efter ett par gångers användning, som inte sitter bra. Detsamma gäller tröjor och skor osv.

Även när det gäller sakerna till hästen så är det bättre hållbarhet och passform på dom dyrare grejerna, tyvärr. Men jag tjänade mycket mera på att köpa ett dyrt märkestäcke en gång en att köpa flera billiga. Givetvis beror det på vad hästen går i för flock osv, förstår att folk inte lägger dyra pengar på sådant om hästarna i hagen biter sönder täckena.

Det enda jag egentligen köpte billigt var boots att ha i hagen och sedan köpte jag en stübbensadel vilket fick många att titta lite snett på mig. Men jag tycker att dom har bra kvalité och är sköna att rida i plus att dom passade hästen bra. Nu efter många år ser sadeln ändå ut som ny och då väldigt använd, både i skogen och på banan.

Tyvärr är det dyrt med bra grejer inom ridsporten, dock så tjänar man faktiskt på att köpa det. Tycker jag iallafall. Även tex om det är rea på grejerna är ju allt svindyrt tycker jag.
 
Jag köpte inte dyrt för jag tänkte att då kan jag byta mera. Men , det stämmer ju inte för jag har samma sadel och träns sen 14 år tillbaka. Ridjackan/skidjacka köpte jag för 199 kr 1994. Den går inte att nöta upp. Ridbyxor köpte jag för 300 kr/st av en tjej som köpte dyrt och sålde billigt.
Ingen tävlingsmänniska så dyra såna kläder behövdes inte. Bra vinterkläder däremot var värt pengar.
 
Tycker ju lite så att folk verkar anta mycket. Bara för att man köper "märkesgrejer" så betyder inte det att man vill verka vara något, eller känner av någon prylhets och utseendefixering. Utan det kan vara så helt enkelt att märkesgrejerna faktiskt har en bättre hållbarhet, dom har en bättre passform. Sen tycker jag mycket är onödigt dyrt. Jag har aldrig sparat så mycket pengar som när jag har köpt dyrare märken, det betyder att jag sällan behöver köpa nytt. Får panik på billiga ridbyxor som tappar formen efter ett par gångers användning, som inte sitter bra. Detsamma gäller tröjor och skor osv.

Även när det gäller sakerna till hästen så är det bättre hållbarhet och passform på dom dyrare grejerna, tyvärr. Men jag tjänade mycket mera på att köpa ett dyrt märkestäcke en gång en att köpa flera billiga. Givetvis beror det på vad hästen går i för flock osv, förstår att folk inte lägger dyra pengar på sådant om hästarna i hagen biter sönder täckena.

Det enda jag egentligen köpte billigt var boots att ha i hagen och sedan köpte jag en stübbensadel vilket fick många att titta lite snett på mig. Men jag tycker att dom har bra kvalité och är sköna att rida i plus att dom passade hästen bra. Nu efter många år ser sadeln ändå ut som ny och då väldigt använd, både i skogen och på banan.

Tyvärr är det dyrt med bra grejer inom ridsporten, dock så tjänar man faktiskt på att köpa det. Tycker jag iallafall. Även tex om det är rea på grejerna är ju allt svindyrt tycker jag.

Det är en viktig aspekt som jag också har tänkt på.
Om man köper dyrare saker så är det inte alltid för att man ska visa att man har pengar. När det gäller vissa klädesplagg och vissa skor så vill jag köpa dyrare märken. Helt enkelt för att jag har märkt att de håller bättre. Så tänker jag även med vanliga kläder. Tex har jag en vinterkappa och ett par promenadskor som jag pensionerade nu men jag hade haft dem var och varannan dag i säkert 15 år! Hade jag köpt ngt billigare hade jag fått slänga betydligt tidigare.
För mig handlar det mkt om miljöaspekten. Jag vill försöka undvika slit och släng- livsstil utan det jag köper vill jag ska hålla länge.
Däremot struntar jag fullständigt i vad som anses vara inne. Men så är jag inte precis tonåring längre..:o
 
Nu har jag skummat igenom tråden, och tänkt. Och jag tycker att det lätt blir lite svartvitt tänk. "Jag lägger hellre pengarna på träning, man blir inte bättre ryttare för att man har dyra märken" kontra "Jag köper bara bästa kvalitet och det kostar pengar". Det ena utesluter ju inte det andra, tänker jag, och jag tror inte att majoriteten av de som köper märkesutrustning gör det för att skryta.

Är det barn som har dyr utrustning får vi anta att föräldrarna köper det, förmodligen för att det passar barn/ponny och är bra kvalitet. Föräldrarna har förmodligen ekonomiska förutsättningar för att köpa det, utan att ungen måste stå över flera träningar.
Är det en vuxen människa så är hen som sagt vuxen, och försörjer säkert sig och sin häst själv. Kanske har hen pengar att köpa både dyr utrustning och dyra träningar, eller så är hen jättenöjd med att rida för tränare en gång i månaden bara och rider helst i skogen med sina dyra märken. Och det måste ju också vara okej?

Jag tror att det i mitt stall är jag och en till tjej som är de med mest märkeskläder. Vi har det inte för att rida bättre, för att skryta (för vem?) eller liknande utan för att det är prylar som når upp till de krav vi har. Jag har tillexempel märkt att vissa märken på ridstrumpor håller flera gånger så länge som andra, så jag köper såna, fast de kostar tre gånger så mycket. Men det är det i mina ögon, och för min plånbok, värt. Inte för att det står ett visst märke på dem utan för att de håller måttet.

Det kanske är mer hets i stall med flera yngre ungdomar, men jag upplever inte den här utseendehetsen som det pratas om varken i mitt hemmastall, på träning eller på tävling.
 
Jag har haft eget stall i drygt 10 år och till och med jag märker av märkeshetsen. Det kan i och för sig beror på att jag hatar att bära kläder och prylar med stora loggor och uppmärksammat att när det gäller ridkläder så domineras marknaden av ett fåtal märken. Jag tycker inte att det finns något att välja på, utan det är samma utbud och framför allt tycker jag INTE att man kan sätta likhetstecken mellan "märkeskläder" och bra kvalité. Utan snarare att folk går på reklam och att vissa märken är otroligt populära och får betala för "märket" inte att det är bra kvalité. Som vanligt vill ju alla se ut som alla andra och har man "fel" märke är man ofelbart "ute".

/Lizzie
 
Och angående "vikthetsen". Jag vet folk som tycker att man är för stor för grova, maxade D-ponnyer när man är 150 cm/40 kg. För stor för C-ponnyer när man är 140 cm/30 kg osv. Och för stor för "normala" (165 cm) storhästar när man är 160 cm/55 kg.
Hur många är det som tycker så? Tycker det låter helt absurt, för ska man gå efter det finns det nästan ingen vuxen ryttare som är "lagom" för sin häst.
Fast å andra sidan ska man inte låta sig påverkas av andra, utan gå mer på vad hästen klarar av. De orkar mer än vad vissa verkar tro ibland, skulle nästan tro att dessa ser hästar som ömtåliga kristallglas och gärna lindar in dom i bomull. Bara en liten spekulation från min sida.
Nog tror jag det är mycket som påverkar även om man säger att man inte är påverkad. :)
 
Jag tycker inte att det finns något att välja på, utan det är samma utbud och framför allt tycker jag INTE att man kan sätta likhetstecken mellan "märkeskläder" och bra kvalité. Utan snarare att folk går på reklam och att vissa märken är otroligt populära och får betala för "märket" inte att det är bra kvalité.
Det håller jag inte riktigt med om. Märkeskläderna har en helt annan kvalité än dom billiga när det gäller passformen. Sen finns ju alltid måndagsexemplar som går sönder efter första användningen men så är det ju inom allt. Jag har testat så många olika märken och dom billiga går ju visserligen inte sönder men dom sitter inte särskilt bra heller efter ett par användningar. Det är där som jag tycker man märker skillnaden i materialet.

Sen är det såklart att dom har höga priser för att folk helt enkelt betalar det ändå, men dom sitter så mycket bättre tycker jag att det faktiskt får vara värt det, att köpa dom på rean även om dom ofta kostar snäppet över 1000kr även där ofta. Kan också ha att göra med att jag får smått panik över byxor som tappar formen, ridbyxor ska enligt mej sitta stadigt.
 
Det håller jag inte riktigt med om. Märkeskläderna har en helt annan kvalité än dom billiga när det gäller passformen. Sen finns ju alltid måndagsexemplar som går sönder efter första användningen men så är det ju inom allt. Jag har testat så många olika märken och dom billiga går ju visserligen inte sönder men dom sitter inte särskilt bra heller efter ett par användningar. Det är där som jag tycker man märker skillnaden i materialet.

Sen är det såklart att dom har höga priser för att folk helt enkelt betalar det ändå, men dom sitter så mycket bättre tycker jag att det faktiskt får vara värt det, att köpa dom på rean även om dom ofta kostar snäppet över 1000kr även där ofta. Kan också ha att göra med att jag får smått panik över byxor som tappar formen, ridbyxor ska enligt mej sitta stadigt.

Det jag reagerar över är att det är lite hysteri över några få märken när det gäller ridsporten. Främst kläder. Det är mer modemärke än kvalitetsmärke. Och vissa märken tycker jag inte är värda priset ens på rea. Men det kan bero på att jag kan sy kläder själv och kollar efter dylika sker som fållning och sömsmån. Hur grenen är sydd på byxor, kvalitén på dragkedja, hur armhålan, krage etc är sydd på jackor, hur fodret är isytt etc.

Självklart är det sedan kvalitétsskillnad på 300-krs ridbyxor jämfört med ett par för 2000 kr. Eller det borde vara rejäl skillnad i alla fall ;)

Dock tror jag att märkesnördarna hellre köper produkter med de stora fula loggorna än en produkt av samma kvalité utan logga - bara för att visa att man håller sig med "rätt" produkter. Så har det ju varit på den övriga marknaden och finns den även inom hästvärlden.

/Lizzie
 
Innan min familj köpte eget stall och flyttade ut på landet hade vi våra hästar inackorderade på ett stort stall i Stockholmsområdet. Vi var många tonårstjejer där och oj vad jag minns att det var jobbigt. För mig har alltid stallkläder varit mina kasserade privata kläder, några säckiga tjocktröjor jag ärvt av mina brorsor och några par ridbyxor inköpta på Ö.B med undantag att jag kanske fick ett par snyggare från Hööks i julklapp nån gång.
Märkeshetsen var extremt påtaglig i det stallet och som tonårstjej var jag inte sen att haka på. Varenda jäkla krona lades på dyra benskydd, ländtäcken, pikétröjor och ja - allt! En piké från Pikeur etc går ju loss på ca 500:-. Fruktansvärt dyrt i mina ögon men ett "måste" i det stallet jag stod i. Tyvärr blev jag helt enkelt en "sån" till slut, och nu när vi ändå har eget stall så fortsatte min "besatthet" av att ha märkesgrejor. Jag rider sällan eller utrustar sällan min häst med "budgetprylar". Och det är helt sjukt när jag tänker efter, men jag blev helt enkelt ett märkesfreak av den miljön..
 
Nu är tråden förvisso ett par månader gammal, men känner att jag vill skriva ur min synvinkel.

Jag pausade med ridningen 2004, var då 16 år och hade ridit sedan jag var 5. Jag red då på ridskola och hade ett par medryttarhästar, och märkte inte av någon märkes/utseendehets ALLS. Gammal Fruit of the loom-tröja, tygskodda ridbyxor, smutsiga kängor med omatchande shortshaps och strumpor under. Till tävling lyxade man till det med vitt schabrak (eller till och med vojlock, den ni ungdomar ;)), bytte ut plasthjälmen mot sammetshjälm och tog på sig gummiridstövlar från Hööks.
2009 satte jag igång igen, då 21 år gammal. Jag återvände till samma ridskola och helt plötsligt "skulle" man ha både ordentliga märkesridstövlar (dragkedja i bak ett måste!), helskodda ridbyxor, gärna rida i piké eller kabelstickad tröja. Hjälmen jag hade kvar från förra sejouren, min fina sammetshjälm, var helt plötsligt jätteute och mina shortshaps + fortfarande lika smutsiga kängor var ju ännu mer otrendigt. Jag började som medryttare strax därpå och schabraket skulle tydligen bytas varje pass, det skulle vara benlindor i alla regnbågens färger alternativt benskydd med ludd, glittriga pannband och klippta hovskägg.

Nej, såklart var det ingen som sa de här sakerna rakt ut till mig, men jag, som annars alltid känner mig trygg i mig själv och inte bryr mig om vad folk tycker och tänker, kände mig osäker och faktiskt ganska ful. Fristaden jag hade längtat tillbaka till fanns inte kvar.

Jag säger inte att modet inte förändras, och visst är det kul att känna sig fin även på hästryggen till vardags. Men jag, som 21-25-åring, kände mig mycket, mycket mer påverkad av det här än vad jag någonsin gjorde när jag var yngre. Jag håller inte med om allt som skrevs i debattartikeln men tycker definitivt att det är ett ämne som bör lyftas fram. Jag tror inte att det är en sund kultur som frodas, och ffa drabbar den de unga killar och tjejer vars föräldrar inte har råd att köpa märkessaker åt sina barn och ev. även deras hästar. Jag var ett sådant barn, som fick ärva storebrors tröjor och hade ridbyxorna till de bokstavligen började ramla sönder. Jag hade aldrig som 12-13-åring orkat med den pressen som finns nu.
 
Hetsen varierar nog en del från stall till stall. Men hur mkt man upplever det som hets eller hysteri varierar nog även från person till person. Jag märker en enorm skillnad på utbud på kläder och utrustning numera. När jag började rida så var det liksom om man skulle ha marinblå eller gröna ridbyxor, hade man dessutom en matchande sammetshjälm (som alla såg likadana ut) så var man helt rätt. Frågan är väl hur man hanterar detta som person. Jag tror inte att så många bryr eller tittar snett på ngn som bara har funktionell och "märkeslös" utrustning utan det ligger mer hos individen. Om man själv känner att man måste vara som andra och mäta sig med dem eller om man känner att det är ok, jag använder de prylar jag vill. Det är ju inget fel i sak att köpa märkesgrejor, det måste man ju få göra om man vill det, jag tycker ofta att de dyrare grejorna både håller bättre och är snyggare. Det vi borde fokusera på tycker jag är att stärka de ungas självkänsla, få dem att förstå pengars värde och att alla har olika prioriteringar och ekonomi samt att kunna se bortom fina prylar. Då kan man med gott självförtroende komma i byxor från Börjes eller i mjukisbyxor. Och de som vill köpa dyra grejor gör det. Lättare sagt än gjort iofs....
 
Kan man inte som föräldrar gå ihop och gemensamt prata med sina barn? Jag tänker då att då behöver det inte vara någon i kompisgänget som behöver känna att man är sen ende utan märkeskläder?
När jag var barn pratade föräldrarna kring vilken tid man skulle komma hem, hur mkt pengar man fick etc
Och ridkläder fick jag och mina kompisar när msn fyllde år och i julklapp. så ngt måste också ha hänt med föräldrarna.
 
Senast ändrad:
Jag tror som någon tidigare nämnt att föräldrarna direkt/indirekt ligger bakom en stor del.
Måste man köpa just de där dyra micklemtränset? Nej.
Men om ungen tjatar och gråter och håller på? Låt ungen betala det själv, med egna pengar.
Om inte ungen har några pengar? Synd. Då får väl ungen skaffa extrajobb/spara ihop pengarna. Eller hålla till godo med de träns som finns hemma.

Krasst exempel, men många föräldrar behöver nog dalta mindre och vara mer konsekventa.
 
Jag tror som någon tidigare nämnt att föräldrarna direkt/indirekt ligger bakom en stor del.
Måste man köpa just de där dyra micklemtränset? Nej.
Men om ungen tjatar och gråter och håller på? Låt ungen betala det själv, med egna pengar.
Om inte ungen har några pengar? Synd. Då får väl ungen skaffa extrajobb/spara ihop pengarna. Eller hålla till godo med de träns som finns hemma.

Krasst exempel, men många föräldrar behöver nog dalta mindre och vara mer konsekventa.
Ja när det handlar om barn/ unga tonåringar då måste ju föräldrarna vara en stor del. För det måste ju vara dom som betalar.
 
Har inte orkat läsa igenom alla inlägg, men jag kan väl säga min mening ändå? :)

Jag är 17 år och rider på en liten ridskola långt från stan och var tidigare med i en hoppgrupp på samma ridskola där jag var enda ridskoleryttaren. Jag blir faktiskt lite förvånad över att det verkar vara så många som säger att de inte upplevt denna pryl/utseendehets, men det är väl bara positivt att det är få som har märkt av det?? :)

När jag red i hoppgrupp med "privatarna" märkte jag att det var väldigt mycket fokus på vad de andra i gruppen hade för utrustning till sig själv och sina hästar. Det var väldigt mycket "Åh har hon köpt ett sånt schabrak? Har hon en sån där jacka? Kolla benskydden, så snygga!" och det pratades rätt mycket om vem som hade vad till sig och sin häst. Upplevde inte riktigt en hets på det viset, kanske just för att jag själv inte hade någon egen ponny att "klä upp", men det var tydligt att det var lite "show" att åka på träning. Allt skulle vara head-to-toe matchat och även när det inte sas något kunde man se hur blickarna flög hit och dit för att spana in och granska de andras "outfits". Även ponnyerna var det viss hysteri kring, alla ville ha irländare och alla sa "Men åh, tänk om min ponny var en Munsboro!". (ironiskt nog red jag själv en munsboro-pålle, men han var ridskoleponny så han var ju inte lika flashig ;)) Prylhets vet jag inte om jag vill kalla det, även om det var visst fokus på utrustning och kläder, däremot var det ingen som riktigt brydde sig om märken. Det spelade liksom ingen roll "för gruppen" om jackan var Hööks eller Kingsland, däremot var det ju vissa individer som hellre ville ha på sig mer "exklusiva" märken :) Det är väl helt förståeligt att man vill köpa fina saker till sig och sin häst, kanske framförallt om man är ung och rider ponny.

Utseendehetsen har jag däremot märkt av desto mer! På min ridskola rider ridskoleryttarna i lite "vad som helst" och det är ingen som bryr sig något om det, däremot blir stämningen helt annorlunda så fort privatryttarna är där. De har inte bara dyrare ridkläder (helt naturligt, då de faktiskt vistas betydligt mer i stallet än vi som bara rider 1-2 gånger i veckan, det är alltså mer "värt" för dem att investera i lite "lyxigare" grejer) men tycker också att det är betydligt viktigare hur man faktiskt ser ut när man åker till stallet. De har ofta smink, piffiga frisyrer och faktiskt "vanliga" märkeskläder på sig i stallet och när de rider. (Alltså typ skjorta från gant, jacka från nike o.s.v) När jag tänker efter har jag nog aldrig sett någon av privatryttarna i samma outfit 2 gånger, och aldrig heller i en slarvig hästsvans. Jag vet att en del av ridskoleryttarna känner sig illa till mods av detta och tycker att det är "skämmigt" att de själva rider i "samma gamla trasor" vecka efter vecka.

Gällande vad denna hets beror på har jag faktiskt sett ett ganska tydligt sammanband mellan bloggar/utseendefixering, åtminstone när det kommer till de yngre ryttarna. De snackas mycket om de populäraste bloggarna i stallet och det var i samma veva som hästbloggarna fick den "stjärnstatus" de har nu som det började kännas viktigt för många att ha det allra senaste när det kom till ridkläder och utrustning. Det går såklart inte skylla på bloggarna då de i sin tur bloggar om vilka ridkläder och utrustning man ska eftersom att det är sådant tryck från hela samhället att man jämt ska vara snygg och piffad. Det är liksom inte ett specifikt problem inom just hästvärlden och jag tror säkert att samma hysteri och utseendefixering redan har/håller på att sippra in i allt fler sporter och områden. Sen kan jag tycka att det är ett desto större problem att ridsporten ofta ska vara så jädra prestigefylld, på alla plan! Jag känner alltför många som rider och tävlar inte för att det är något de tycker är kul och för att de älskar hästar, men mest för att det är en statusgrej att ha en dyr häst och vinna rosetter, och det leder ju i sin tur till en ofta ganska rutten hästhållning. Ryttare som skriker och slår på sina hästar, ser dem som mer tävlingsredskap och (hårt uttryckt) leksak än levande djur och även de som använder skarpa bett och annan utrustning de kanske inte behöver; just för att det är trendigt. Jag har sett och träffat många riktiga skräckexempel och jag tycker det är sorgligt när sporten är prio 1 och hästen och dennes välbefinnande får komma i andra hand.

Vill bara förtydliga också att jag på inget vis alls i detta inlägg menar att privatryttare rent generellt skulle bry sig mindre om hästarna/vara klädsnobbar som ser ner på andra. Jag skrev bara som jag har upplevt det och jag vet givetvis att det finns 100 sidor till av detta, men jag valde att bara ta upp de som kändes relevant för ämnet (och kanske framförallt de mer extrema typerna jag träffat på!) :)
 
Redan som 12 år började jag jobba extra för att kunna köpa något på fhs, året därefter började jag jobba alla lediga helger och lov för att tjäna extrapengar.

Jag har sedan länge velat köpa mig och hästen fina dyra saker, men det har jag alltid velat göra själv. Jag hör fortfarande från vissa att de tycker jag är bortskämd men då brukar jag berätta för dem att varenda sak jag äger har jag köpt själv. Då brukar de bli rätt tysta och nästan be om ursäkt.

Och ja jag vill ha det finaste och dyraste men jag jobbar ihop pengarna själv så de borde andra ta och skita i, hur fula eller fina kläder och utrustning jag har.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp