Utseendehets inom ridsporten?

stjarnhimmel

Trådstartare
Förra veckan följde jag diskussionen som var i sociala medier med följd av artikeln "”Utseendehetsen sprids i ridsporten” som bloggaren Ponnymamman skrev på Svt Opinion. http://www.svt.se/opinion/article2791158.svt
Ett antal personer har sedan bemött henne men orkar inte länka mer.

Hon skriver bla att "idag har stallgången förvandlats till en catwalk där det gäller att vara snygg och ha rätt märken." Och en stor anledning ska enligt henne vara bloggarna.

Jag skulle nu vilja höra från er tonåringar på Buke, eller föräldrar till tonåringar. Är det så illa i stallen som hon beskriver? Känner du utseendehets/ märkeshets? och i sådana fall kommer det från bloggar?

Det var länge sen jag var i tonåren men jag ser inte ovanstående fenomen i de stall jag varit i de senaste åren. Visst, jag ser att det finns fler butiker som säljer utrustning/ kläder inom ridsporten.
Samtidigt finns det ju en utseendefixering i samhället i stort. Och ridsporten är ju en del av samhället. Så för mig tror jag att om det finns en sådan hets så tror jag inte det bara kommer från bloggarna.

Men nu vill jag höra från er tonåringar/ tonårsföräldrar.
 
Jag är varken tonåring eller tonårsförälder, men det är inte alltför länge sen jag var tonåring. Jag står i ett litet stall, vi är bara tre hästägare samt att den ena hästägaren har en medryttare (som är tonåring) och i vårt stall finns det ingen utseendehets överhuvudtaget. Man kan komma till stallet och se ut som sju svåra år, men man kan komma till stallet sminkad också utan att någon reagerar över det. Samtliga prioriterar dyrare/mer kvalitet på hästarnas grejer än på oss själva, det går liksom lika bra att rida i jeans eller budget-ridbyxor för 150 spänn eller för den delen löpartights i vårt stall. Men medryttaren som inte har någon egen häst har lite dyrare utrustning till sig själv, och det är ingen som har någon åsikt om det heller. Var och en får göra precis som de vill, och jag tycker det är jätteskönt att vi har den mentaliteten i vårt stall.

I tidigare stall har det däremot varit hetsigt emellanåt om vilka märken man ska ha på det och det, både på hästens utrustning och på sin egen. Och det var långt före bloggarnas tid, och "häxjakten" leddes av människor som nog inte ens vet vad en blogg är ens idag. Som du själv skriver så är ju utseendehetsen tyvärr en del av samhället idag, och varför stallet skulle vara en fredad zon går väl kanske inte att förklara. Den nästlar sig in överallt, det kan inte bloggar straffas för. Och personerna bakom bloggarna är ju mer än ryttaren X och Y, beroende på vilken blogg det handlar om så skymtar ju även bloggarens liv utanför hästvärlden. Jag skulle ju inte gå till jobbet i gummistövlar och jeans med hål i grenen, men jag kan mycket väl gå till stallet på det sättet, och om en bild av mig i "jobb-kläder" skulle hamna på någon form av sociala medier så handlar inte det om att jag är utseendefixerad, utan mer om att man klär sig olika för olika tillfällen.
 
Jag är i den övre tonåren, och har ridit i samma stall förutom två år då jag bytte en sväng.
På vår ridskola som jag har ridit längst har jag inte upplevt en större utseendehets, vi ser helt enkelt inte på märken överhuvudtaget skulle jag vilja säga att jag upplever. Det är liksom vanliga ridkläder köpta från Hööks blandat med Gekås, liksom. Ibland kanske några enstaka märkesprylar, men hos oss ser jag ingen utseendehets. Folk har på sig det som är praktiskt i stallet, ingen hets heller när det kommer till att matcha outfits, det är liksom en kul grej man gör ibland men inget man känner är tvunget.
Vi har några ungdomar med egna ponnyer med välbärgade familjer, de kanske har lite mer märkesprylar osv men jag tycker att vårat stall har bidragit till en sån miljö där man känner sig trygg med att inte gå runt i märkeskläder, men det är ändå okej om man gör det, självklart. Man får ha på sig vad man vill, alla är lika trevliga mot varandra ändå och ingen ser en som bättre än någon annan vilket jag älskar för det gör att stallet blir ett så himla bra och tryggt ställe att komma till.

I stall två jag red i dessa två åren, upplevde jag mer utseendehets, det gjorde jag kanske eftersom det var ett tävlingstall, och det är där jag tror utseendehetsen kommer lite ifrån. Ska man tävla ska man ha märkeskläder/prylar upplevde jag det som. Men i Stall nr 1, som inte är direkt ett tävlingstall utan några kanske sticker ut med sina ponnyer då och då men inget mer än så.
Så jag tror det skiljer sig lite med om att om man har tävlande i stallet eller inte, eftersom tror det kan lite att göra med att när man tävlar ska man "visa upp sig" kanske?

Ja, jag skulle vilja säga att bloggar har ett litet finger i spelet, unga tjejer läser dessa bloggar, och de märker ju att dessa bloggare som är framgångsrika har märkesprylar.. Jag var ju sådan liten tjej för inte så många år sedan, och jag kan tänka mig att man gärna vill vara som "dem", och det bidrar till märkeshetsen och utseendehetsen eftersom man som sagt önskar att man var som denne person som lever detta "drömliv" med fina tävlingshästar och märkeskläder och därför försöker uppnå det kanske.. är min teori.

Men personligen, jag tyckte att denna person som skrev denna artikeln har en poäng på så vis, men när jag läser dennes artikeln känns det som att hon riktigt har brett på för att påverka, synas och gärna höras så jag tar detta med en nypa salt, ärligt talat. Så himla illa är det inte, tycker jag. Det har alltid varit utseendehets och märkeshets på alla håll och kanter, det är inget speciellt med ridsporten om jag ska vara ärlig, men bloggarna kanske har haft ett litet finger i spelet som sagt men då gäller det bara att som ridskola/stall att försöka få till en bra miljö där ridskolelever och installade känner sig trygga, det är superviktigt!
Sedan kanske det har att göra med vart stallet ligger, kanske det är mindre utseendehets ute i lilla byn i skogen än vad det är i stallet i Stockholm? Någon som vet? Jag har bara erfarenhet från lite mindre stall utanför en "liten" större stad sas.
 
Jag har aldrig stött på det. Inte heller när jag va yngre.
Men i alla stall jag varit genom åren då jag/vi stått som inackorderingar har det varit stabila vettiga vuxna med i bilden.

Man har accepterat varandra för den man är, med mycket eller lite pengar- skit samma. Kärleken till hästarna har varit dte viktiga.

Har heller aldrig hört av bekanta eller vänner att det varit problem. Så jag har väldigt svårt att relatera till detta.

Men vidhåller att jag inte samtycker på sättet Ulrika påtalar detta i sin text. Att ungdomar genom läppglans och solglasögon skulle uppmuntra pedofili och vara sexualiserande tycker jag är rent av skamligt att skriva.
 
Är som mitt nick säger, i övre tonåren (17 år för att vara exakt).
Har ridit i drygt 6,5 år och gått på 3 ridskolor; 2 st stora "välkända" och 1 st något mindre. Dessutom har jag varit i 1 relativt stort privatstall.

Känner överhuvudtaget inte igen mig i något! Allt det hon nämner i artikeln, och överhuvudtaget det som tas upp i debatten, är helt och hållet främmande för mig.

Om vi börjar med den påstådda märkeshetsen. Jag själv föredrar lite dyrare märken. Klär mig gärna i Animo, Kingsland och Spooks m.m. I hästutrustningsväg väljer jag gärna Mia RS, PS of Sweden och Schockemöhle m.m. Med andra ord; Jag gillar märkessaker, eller om man så vill, dyrare saker. Men, detta är absolut inte något jag på något sätt prackar på någon annan. Eller upplever att någon annan med samma smak gör för den delen heller. Jag kan säga att jag tävlat i en 4 500 krs Animo kavaj och en 2 500 krs CO hjälm tillsammans med ett 750 krs schabrak på ridskolans klubbtävlingar. Men det har jag gjort för min skull och ingen annans. Jag ser absolut inte ner på folk som bara har saker från Hööks, absolut inte, och aldrig gjort för den delen heller. Om sedan lilla Lisa, 11 år, blir jätteavundsjuk på mina saker bryr jag mig inte det minsta. För jag anser inte att det är mitt fel eller att jag gjort något fel. Utan istället anser jag att Lisas mamma, vänligt men bestämt, ska förklara för henne att alla själva får bestämma hur mycket de vill lägga på utrustning, men att just vi inte tänker lägga så stora summor, då hon (Lisa) fortfarande växer. Bara för att ta ett exempel.
Sen kan man ju till att börja med tycka att det är absurt att jag, som inte ens har en egen häst, lägger så mycket pengar på utrustning, och tänk om jag växer ur den dessutom?!
Men då lutar jag mig faktiskt bara tillbaka mot att alla får lägga pengar på vad de vill. Dessutom slutade jag växa redan som 10 åring (innan jag ens börjat rida!) och har en sådan kropp att Hööks och dylika kläder mycket sällan passar.

Sen angående den påstådda sexualiseringen, och vikthetsen. Jag kan återigen ta mig själv som ett exempel. Jag kom in i puberteten vid ca. 8 års ålder, och hade slutat växa helt vid 10-11 år. Med andra ord har jag kroppsligt sett ut på precis samma sett i 7-8 år. Med F-kupa i BH och allt. Skulle jag, som 12-13 åring, bara pga. de facto ha gömt mig i stora kläder? Knappast! Det är, i mitt tycke, ett rent vidrigt tankesätt! Offret ska aldrig anpassa sig efter gärningsmannen! Och bara för att ta ytterligare ett exempel ur verkligheten; Jag känner flera personer, födda de första åren av 00-talet, som är 175-185 cm långa, och som lätt skulle kunna tas för 20-25 år. Och det är inte pga. att de sminkar sig eller så. Utan hur de helt enkelt ser ut.
Och angående "vikthetsen". Jag vet folk som tycker att man är för stor för grova, maxade D-ponnyer när man är 150 cm/40 kg. För stor för C-ponnyer när man är 140 cm/30 kg osv. Och för stor för "normala" (165 cm) storhästar när man är 160 cm/55 kg. Ja, det om något är ju uppmuntrande till vikthets, absolut. Men även om inte lilla Lisa, 11 år, förstår att det inte kan stämma/är fel, borde inte t.ex. hennes mamma förstå det då? Jag menar, just exemplet ovan, behöver man väl knappast ens vara hästkunnig för att kunna ifrågasätta. Och absolut, matas man med detta budskap alldeles för länge, går man ju till slut på det, absolut. Men bara dessa åsikter, om de är i någorlunda uttalad form, borde väl redan vid första anblick få folk att backa direkt. Anser jag i alla fall.


Så sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag tycker artikeln är smått absurd, och jag, trots att jag varit på flera ställen, aldrig direkt upplevt något av det. Överhuvudtaget känns det mesta helt främmande för mig.
 
Kort svar; På ridklubben jag lärde mig rida och spenderade 7 år på, där finns det mycket hets om att man ska se bra ut och inte använda billiga prylar. Även ett annat stall med 12 hästar i var det viss hets om det när jag stod där med min foderponny. Alltså tävlande tonåringar. På ridklubben är det även vuxna som hetsar, t.ex. "dressyrtanter". ;)

I mitt stall med fem hästar är det ingen som bryr sig. Jag som är 17 är dock yngst och två av fyra hästägare tävlar, men de är som sagt vuxna mellan 20-30 år. De använder märkessaker osv, visst. Men ingen liksom bryr sig på samma sätt.
 
Jag har aldrig stött på det. Inte heller när jag va yngre.
Men i alla stall jag varit genom åren då jag/vi stått som inackorderingar har det varit stabila vettiga vuxna med i bilden.

Man har accepterat varandra för den man är, med mycket eller lite pengar- skit samma. Kärleken till hästarna har varit dte viktiga.

Har heller aldrig hört av bekanta eller vänner att det varit problem. Så jag har väldigt svårt att relatera till detta.

Men vidhåller att jag inte samtycker på sättet Ulrika påtalar detta i sin text. Att ungdomar genom läppglans och solglasögon skulle uppmuntra pedofili och vara sexualiserande tycker jag är rent av skamligt att skriva.

Håller med i varenda ord. Famförallt det första du skriver, att det varit stabila vettiga vuxna med i bilden. Det tror jag är nyckeln.

Jag växte upp på fyra olika ridskolor, med en närmast hjärtat. Två av dem var väldigt små, två större. Den ena större (den som för alltid är "hemma" för mig) kändes alltid väldigt välkomnande och öppen. Där var ridlärarna och de stora stalltjejerna i närheten och hade koll, och föräldrar var också ofta med och tittade på ridlektioner, hjälpte till i stallet etc. Varje elev blev sedd som hen var, och om jag åker dit och hälsar på nu 10 år senare hälsar fortfarande ridlärarna och kommer ihåg mitt namn :love:
Det fanns heller inget privatstall där, och det tror jag också är en anledning till att det inte var alls samma press där.
Där upplevde jag aldrig någonsin någon utseendehets och märkeshets. Många red i billiga ridkläder, ärvda etc. och vissa red i märkeskläder, men det var liksom ingen skillnad.

Den andra större ridskolan var raka motsatsen. Stort stall, med få eller inga vuxna i ridskolestallet. De vuxna i privatstallet märkeshetsade mest av alla, och det "smittade" såklart neråt i åldrarna och vidare till oss ridskoleungdomar. Jag minns hur jag frös hela vintern eftersom de enda "socialt accepterade" (i det stallet) ridkläderna jag hade egentligen inte alls var anpassade för vinterkalla stall och ridhus.
Ridlärarna på den ridskolan pratade också skit om t.ex. Hööks och uppmanade elever och hästägare till att köpa dyrare saker, eftersom de billiga märkena "bara är skräp". Det är möjligt att det ofta är lite sämre kvalitet på de billigaste produkterna, men hur kul är det att i princip få försvara sig mot ridlärarna om man som 14-åring blir ifrågasatt på grund av var man köpt sina nya ridbyxor :crazy:

Som privathästägare har jag stått i 4 olika stall, varav bara ett kändes lite utseende- och märkeshetsigt. Där tror jag tyvärr att stallägarna var största orsaken, då de var/är väldigt mycket för "rätt" märken, "rätt" utseende, att känna "rätt" människor och liknande. De drev också en relativt stor ridskola, och där märktes det på de äldre ungdomarna att märken och utseende var väldigt viktigt även i stallet.

Nu står jag i världens bästa stall :love: med runt 15-20 hästägare, medryttare och andra som är där regelbundet, och liten ridskoleverksamhet. Vissa (jag själv bland annat) använder ganska mycket märkeskläder, kommer sällan osminkad och matchar gärna outfits. Andra kommer lika gärna i skitiga mjukisbyxor och matchar absolut inget alls. Men det är absolut inga tankar på utseende. Där finns allt från småtjejer till pensionärer, några som tävlar på hög nivå och några som aldrig ens sett en tävlingsbana. Alla är precis lika accepterade och ingen ser ner på någon annan.
Jag försöker tänka efter nu, men kan inte ens komma på vilka som har mest märkeskläder och utrustning. Det är nog ingen som alls tänker på det i det stallet, och det är helt underbart.
 
Är 16 år och hänger i två stall (egentligen tre, men det sista är jag för ny i för att veta något om) Ena stallet är ett privatägt litet stall. Enda "prylfixeringen" som finns där är att en av hästarna+fodervärd ska ha så mycket rosa grejer som möjligt. Spelar ingen roll alls vad man har på sig eller vad hästarna har för prylar. Sitter själv och rider i ett par något stora manchesterridbrallor hela vintern och på sommaren är det jeans som gäller för min del.

I andra stallet som är en medelstor ridskola märks det här med prylfixering mer, men det är dock inget problem. Sen är det lite olika i olika grupper. I min grupp rider folk i vad de vill. Vissa har dyrare grejer än andra. I andra grupper, speciellt de med yngre ryttare verkar prylarna viktigare, det funkar helt enkelt inte alls att rida i en Jofa-hjälm och gröna gummistövlar. På klubbtävlingar rider många av oss duktigare ryttare i kavaj, vita ridbyxor och tävlingsskjorta, något som knappt förekom alls innan jag började rida där för några år sedan. Sen spelar det ingen roll om det är en begagnad lite stor kavaj eller om det är en ny välsittande kavaj från Hööks, allt är lika ok. De lite yngre rider oftast i sina vanliga ridbyxor och klubbtröja.

Jag tycker själv att det är riktigt kul att rida i matchande kläder om det passar för vädret. Dock skulle jag aldrig få för mig att köpa något bara för att det finns ett märke på det. Skulle knappt våga använda ett par ridbyxor för över 800 spänn...
 
Jättekul att få läsa det ni skriver. För det känns som ni skriver betydligt mer nyanserat och genomtänkt än vad Ponnymamman gjorde i sin artikel. Heja Buke! :)

Det var några saker som jag främst störde mig på när det gällde hennes artikel. Jag känner att hon inte vill prata om det egna ansvaret utan bara lägger ansvaret för utseendehets på bloggarna. Om det finns en sådan så tror jag det beror på många faktorer och inte bara bloggar.
Dels tycker jag hon inte pratar om föräldrarna. Dvs om barnen får dyra märkeskläder är det ju föräldrar som inte säger nej. Varför kan de inte säga nej? Och om det är så att man blir utanför om man inte har märkeskläder- Då måste ju föräldrar lära sina barn att inte mobba och att acceptera alla människor.
Sen hör jag ofta vuxna kvinnor som klagar på sin egen kropp och som räknar kalorier etc. Hur påverkar en sådan mamma sina barn? Men det ansvaret kanske föräldrarna inte ska behöva ta utan det ska bloggarna ta. Men det är inte bloggares ansvar att ge ditt barn sunda värderingar och självförtroende, det måste komma hemifrån.

Jag tycker det är så sorgligt för jag tycker att utseendehets etc ska diskuteras men jag tycker hon gör det helt fel. Istället för att bara skrika på andra så borde hon diskutera saker som; Hur säger vi nej till våra barn när de vill ha märkeskläder? Hur lär vi våra barn att inte mobba? Hur ska jag som förälder ha koll på vad mitt barn gör på nätet?

Sen tycker jag en del är riktigt vidrigt; "Många inlägg handlar inte alls om hästar. Det kan vara en bild på barnet med läppglans, solglasögon och en tröja nerhasad över en bar axel. Barn som utan att förstå det sexualiserar sig själva. Rena pedofildrömmen" Dvs det är väl inte barnens ansvar att det finns pedofiler? Jag förstår verkligen inte hur hon kan skriva så. och hur kan ett barn med nedhasad tröja över en axel ge henne associationer av pedofiler?
Sen undrar jag när hon skriver att många inlägg handlar inte alls om hästar. Vadå- måste man bara skriva om hästar? Kan de inte få skriva om sina vänner, sina andra intressen etc? Och det är väl naturligt att barn som börjar komma upp i tonåren vill börja sminka sig? Det gjorde jag också... för typ 25 år sedan.

Jag har under alla mina år bara varit i ett stall där det var märkeshets. Det var typ 20 år sedan och var ett av Stockholms dyraste anläggningar. Så där hade folk råd med dyr utrustning. och detta var 20 år sedan- blev de personerna också påverkade av bloggar? Det var mestadels kvinnor i 40-50 årsåldern men de kanske också läste hästbloggar för 20 år sedan?

Hon nämner också vuxna bloggare såsom Tyra och att hon säger att du måste vara smal, snygg och rätt klädd. nu läser jag inte alls Tyras blogg men är det verkligen så att dessa bloggare säger att du måste vara smal och snygg? eller är det så att dessa bloggare är smala och gillar kläder och utseende? och för Ponnymamman så finns det vissa utseenden som är rätt och fel? Ska man vara mullig och inte sminka sig för att vara en bra förebild?

Så.. jättetråkigt att hon tog ett vitkigt ämne och gjorde det till en smutskastning av andra. Och som vanligt är det tråkigt när vuxna ska berätta hur unga känner det och beklagar sig över hur jobbigt det är för unga idag istället för att bjuda in unga till en diskussion.
 
Känner inte igen det alls faktiskt.

Mina tonårsdöttrar delar en ponny och de ungdomar som finns i stallet där vi står märkeshetsar verkligen inte. När det kommer till ryttarutrustning får de köpa det mesta av sina kläder själva, vi köper givetvis hjälm, väst etc. Jag ser INGEN anledning att köpa dyra märkeskläder till barn som växer. Ibland kan det ju vara urvuxet efter en säsong. Möjligtvis om man hade tid att sälja men jag hinner ju knappt tänka tanken.

När det gäller utrustning till ponnyn är det mest jag som köper och då väljer jag kvalitetsgrejor, inte för att det är rätt märken utan för att jag vet att det håller god kvalitet

I skolan däremot, är det massor av utseendehets, har inte alls märkt av det i stallet. Tror att jag är betydligt mer intresserad av matchning etc än vad mina barn är. :)
 
Märkeshets har väl alltid funnits? På min ungdomstid (å så känner man sig som en dinosaurie ;) ) så var det Kyra kläder som gällde. Men jag fick aldrig någon Kyrka K jacka för min brors urväxta skidjacka passade mig, tyckte mina föräldrar. Mina klasskompisar kunde LÄTT få både det ena plagget efter det andra men, jag fick det inte. Enligt min mamma så behövde man inte märkeskläder för att kunna rida ;) och man red inte bättre för den saken skull heller :)
Idag när jag själv får köpa det jag vill ha så tittar jag på prislappen kontra kvalitén, mycket går att få tag på begagnadmarknaden och det är lite miljövänligt också :)
 
Skriver för tillfället på mitt gymnasiearbete som handlar om exakt detta ämne ;) Jag själv har väl inte direkt känt av en direkt press men då har jag hästarna hemma i eget stall också. På min tid på ridskola (en stor sådan, största i länet) så fanns det väl mer en önskan att man ville se bra ut i stallet, man kunde lixom se skillnad mellan ridskoleungarna och privatekipagen då de med egen häst hade snygga/dyra kläder osv. och i en enkät jag har lämnat ut för att samla underlag till mitt arbete så svarar häften av alla 550 svarande (blandade åldrar) att de har känt en sådan press ibland, ofta eller alltid. Så visst finns den minsann, jag tror bara att människor skäms för att erkänna att de faktiskt känner sig pressade. I dagens konsumtionssamhälle är det en skam att inte ha pengar och kunna köpa nya saker. Angående bloggar/sociala medier skulle vara bidragande tror jag faktiskt stämmer, har en lillasyster (12 år) som håller på med hoppning och tävlar mycket, hon såg en bloggare ha en Animo- kavaj samt soft- up stigbyglar och då skulle hon prompt köpa det under Eurohorse "för att den är så snygg, kolla bara på X blogg". Sen kanske de yngre är mer mottagliga för detta då dom är mindre selektiva i vad de läser och ser, de har inte förmågan att "se bakom fasaden" och tänka ett steg längre :)
 
Inte tonåring eller förälder men ser ju ändå lite hur det ser ut.

Jag ser mycket prylhets (märkeshets) i min närhet men inte alltid att det ska skrytas och visas upp. Föräldrarna har de (ekonomiska) möjligheterna men gör oftast ingen grej av det. De vill köpa de här grejerna, har möjligheterna och gör så också.

(Absolut finns det de som gör en grej av sina prylar dock!)

Däremot har de här barnen vänner som kanske absolut inte har samma ekonomiska resurser att köpa märkesprylar eller har föräldrar som kan köpa ett nyare hästsläp eller dyraste sadeln eller de nyare innemärkeskläderna.

Och det är nog där pressen och stressen hamnar. I den åldern brukar man ju vilja smälta in, vara som alla andra och inte sticka ut. Och har man då en gammal sliten sadel eller träns eller en jacka som inte är en ren ridjacka, så kan det säkert vara lätt att känna sig uttittad (fast det säkerligen inte alls är så, men känslan kan jag själv känna igen!!)

Det är lite beklämmande när barnet vill parkera lite längre från de andra så inte deras äldre hästtransport syns mot de nya fina vagnarna. Eller till varje pris måste hinna tvätta sitt enda märkesschabrak till träningen imorgon, eller skäms över att (den första) kavajen är köpt från Börjes.

I min närhet så vet jag att man tagit upp detta lite grand med de här barnen som inte har de stora förutsättningarna, vettiga vuxna som inte behöver vara föräldern utan kanske stallägaren, förklarar pedagogiskt och tydligt att hästen kommer i första hand, man ska ha roligt och prylar är ...prylar.. I stora drag.
Inte att man tagit upp det som i att stämma ett möte och prata om det, utan man har en dialog och tar upp det när man märker att det behövs liksom. Vilket också har gjort att pressen dör ut lite.

------
Jag själv var liten på åttiotalet och hängde i stallet jämt. Då fanns det här problemet överhuvudtaget inte.
Jag har heller aldrig brytt mej särskilt.
Däremot handlar jag gärna märkesprylar begagnat, för att det är bra grejor eller kvalitet. Men jag är inte märkesgalen för det.

Det känns som hetsen har smugit sej in mer och mer de senaste tio åren kanske.
När jag köpte min häst 2002 var det knappast viktigt med märken alls. Idag skyltar man inte lika gärna med sina märkeslösa strykkappor från Börjes. Trots att de är bra och passar jättefint.

Tror dock inte det beror på Bloggarna, det är nog mer lite allmänt som smyger sej med in i ridsporten. Se bra ut är viktigt, överallt. När jag gick på högstadiet slutet av nittiotalet var det heller inte superviktigt med rätt kläder riktigt än, även om det började smyga sej in då.
 
Utseendehets? Vad är det? Något man kan äta? :rofl:

Nä, skämt åsido i det stallet där jag har min egen häst uppstallad finns det ingen utseendehets, vi är typ "lantisar" fast ändå inte.. Sen märker jag inte av den där hetsen i ridskolestallet heller, men jag tror det beror på vilka som är där. Vi har inga direkta snobbar, inga jag stött på och om jag personligen stöter på en så blir de nedtryckta i skorna rätt fort, för jag skiter i vad dom tycker, jag är som jag är och det är bara att gilla läget eller "så finns dörren där borta" om det inte passar. :devil:

Men jag kan tänka mig att det kan vara vanligt i vissa stall där det förekommer lite "översittarfasoner" där man ska va bättre än andra och på något sätt hävda sig. Sen kanske det är lättare att trycka ner någon som inte är mentalt stark och ofta följer man grupptrycken om man inte är stark i psyket själv.
Jag tror det är mer vanligt på större ridskolor/stall där det rör sig mer folk, men jag kan ha fel. Har inte så många erfarenheter av det, men nog är det mycket med märken och hur man ska se ut nu än vad det var för 10 år sedan. :angel:
 
Sen tycker jag en del är riktigt vidrigt; "Många inlägg handlar inte alls om hästar. Det kan vara en bild på barnet med läppglans, solglasögon och en tröja nerhasad över en bar axel. Barn som utan att förstå det sexualiserar sig själva. Rena pedofildrömmen" Dvs det är väl inte barnens ansvar att det finns pedofiler? Jag förstår verkligen inte hur hon kan skriva så. och hur kan ett barn med nedhasad tröja över en axel ge henne associationer av pedofiler?
Sen undrar jag när hon skriver att många inlägg handlar inte alls om hästar. Vadå- måste man bara skriva om hästar? Kan de inte få skriva om sina vänner, sina andra intressen etc? Och det är väl naturligt att barn som börjar komma upp i tonåren vill börja sminka sig? Det gjorde jag också... för typ 25 år sedan.

Visst är det naturligt att unga vill vara som de äldre. Men när detta "lekande" och utforskande hamnar på nätet, inför öppen ridå, så kan det lätt bli lite tokigt. Givetvis anser jag att ansvaret ligger hos de bloggande ungdomarnas föräldrar men också hos de företag som använder sig av unga bloggare.
Ett exempel från en ungdomsblogg är poserande bikinibilder där en tjej i unga tonåren ligger i en vuxen (ca 20 år äldre) mans famn. Eller där ungdomen står i bikini, högklackat och putande läppar och lutar sig mot en kille i 20-årsåldern.
Jag kan inte för allt i världen finna att det är lämpligt att visa upp på nätet och jag som förälder hade sagt stopp och belägg.

Det är i mitt tycke skillnad på bikinibild och bikinibild. Det ena visar en ung tjej på stranden eller vid poolen, kanske spelar hon beachvolley? Den andra visar samma unga tjej men poserande på ett sätt som lär anses sexigt och kanske upphetsande tillsammans med betydligt äldre posörer.

Gällande vad bloggarna skriver om så finner jag det naturligt att det ryms mer än hästar. Men det betyder inte att allt det andra är lämpligt att skriva om, oavsett om epitetet är hästblogg, föräldrablogg eller outfitblogg.
 
Visst är det naturligt att unga vill vara som de äldre. Men när detta "lekande" och utforskande hamnar på nätet, inför öppen ridå, så kan det lätt bli lite tokigt. Givetvis anser jag att ansvaret ligger hos de bloggande ungdomarnas föräldrar men också hos de företag som använder sig av unga bloggare.
Ett exempel från en ungdomsblogg är poserande bikinibilder där en tjej i unga tonåren ligger i en vuxen (ca 20 år äldre) mans famn. Eller där ungdomen står i bikini, högklackat och putande läppar och lutar sig mot en kille i 20-årsåldern.
Jag kan inte för allt i världen finna att det är lämpligt att visa upp på nätet och jag som förälder hade sagt stopp och belägg.

Det är i mitt tycke skillnad på bikinibild och bikinibild. Det ena visar en ung tjej på stranden eller vid poolen, kanske spelar hon beachvolley? Den andra visar samma unga tjej men poserande på ett sätt som lär anses sexigt och kanske upphetsande tillsammans med betydligt äldre posörer.

Gällande vad bloggarna skriver om så finner jag det naturligt att det ryms mer än hästar. Men det betyder inte att allt det andra är lämpligt att skriva om, oavsett om epitetet är hästblogg, föräldrablogg eller outfitblogg.

Där har du en poäng. Jag undrar definitivt var föräldrarna är då samt företaget som skapat bilderna. Det tycker jag är två relevanta frågor. Om jag önskar att det disluteras med de företsgen. Däremot tycker jag att en vuxen bloggare får lägga ut bikinibilder om hen önskar.
 
Inte heller jag är tonåring. Jag har upplevt folk som dras till hästeriet, endast för prylarna, alltså är hästarna sekundärt. Den ena familjen köpte den ena ponnyn finare än den andra och utrustning därefter, och visst påverkades omgivningen, deras döttrar satte standarden på vad som var "inne" och inte. Sedan visade det sig att föräldrarna dragit på sig skulder som var mer än de mäktade med och de fick lämna hus och hem och skuldsanera. Väldigt tragiskt alltihop. En del vuxna ryttare som jag mött har varit likadana, hästen är en status symbol och det är väldigt viktigt med rätt utrustning och att rida för rätt tränare men den där värmen mellan häst och ägare har liksom inte varit med på kartan. Självklart har jag träffat mängder av vettiga människor som sätter sina hästars väl och ve främst men de är inte de som hörs och syns på olika sociala medier.
 
Där har du en poäng. Jag undrar definitivt var föräldrarna är då samt företaget som skapat bilderna. Det tycker jag är två relevanta frågor. Om jag önskar att det disluteras med de företsgen. Däremot tycker jag att en vuxen bloggare får lägga ut bikinibilder om hen önskar.

Vad vuxna bloggar om gör mig inte lika irriterad. Däremot ska man som vuxen "storbloggare" absolut vara medveten om vad man i sin blogg och genom sina bilder förmedlar. Många gånger tycks det handla om att sälja en image och promote:a sitt varumärke.
 
Om man missat att det finns en hel del utseende hets inom ridsporten måste man nog vara både blind och döv.
Nu pratar jag om sporten i stort och inte i enskilda stall. För i enskilda stall finns det absolut en fristad där man kan se ut hur som helst.
"Mitt" stall är ett sånt, man kan se ut hur som helst utan att någon bryr sig eller dömer andra.
Men gudarna ska veta att det finns många stall där utseende och märken är väldigt viktigt och det är viktigt att påtala hur andra ser ut ch vad de har eller inte har för grejer.
 
Nu kom ett minne tillbaka från b-ponny tiden, en kompis till mig från en familj med lite mer pengar lade en kommentar om en annan kompis som använde en syntetsadel, hur kan man använda en billig syntetsadel från hööks till sin b-ponny? :wtf:;)
Det är mest såna kommentarer som var. Tretorn, Charles Owen, racesafe väst och back on track är också saker som man måste ha för att passa in som jag kommer ihåg.

Då brydde jag mig tillräckligt för att spara ihop 2,5 tusen och köpa ett par ridstövlar för det, mycket pengar för en 11-12 årig ridskoleryttare. Nu fokuserar jag mer på vad som är funktionellt för min häst och vad han behöver, snarare än vad som är "inne". :)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp