Vad oroar dig?

[via]

Som rubriken säger, vad oroar du dig över när det gäller betäckning, dräktighet, fölning och allt annat som har med uppfödning att göra?

 

[Mauen]

Som rubriken säger, vad oroar du dig över när det gäller betäckning, dräktighet, fölning och allt annat som har med uppfödning att göra?

Att någon vill lämna tillbaka ett föl flera år efter jag sålt det pga dolt fel. Och dessutom vill ha massa pengar för uppstallning också....

 

[tabac]

Att det händer något med fölet och stoet vid fölningen eller som i våras när man mister ett föl 50 dagar innan bf... oerhört jobbigt att hitta ett dött föl i boxen när stoet inte visat något på kvällen vid kvällsfordringen . .. man funderar mycket på vad som hänt och varför hur kunde man missa mm

 

[Görel]

Alla former av fellägen som inte kan fixas och leder till att stoet dör.

 

[DressageNerd]

Är alltid nervös innan fölningar. Vi har en väldigt dålig veterinärsituation i länet, så blir det kris vid fölning är det stor risk att man förlorar sto eller föl. I år klarade vi stoet som chockade efter fölning och en slö hingstunge (som inte fick stimuli från mamman som då låg ned apatisk). Bekant till oss miste sitt sto.
En annan mardröm är de här fölungarna som inte är friska så man kan sälja, men som inte är dåliga nog att ta bort.
Den tredje oron är kring dolda fel, reklamationer osv. Det är en snårig djungel att sälja hästar.

 

[ameo]

Jag har just nu valt att ta en paus från betäckandet, då jag efter ca 35 fölningar utan fellägen känner mig mer skräckslagen inför den eventuella katastrofen (felläge som leder till onödigt lidande för stoet och att jag kanske förlorar henne och fölet) än jag känner längtan efter fler föl.

 

[Fritidsryttare]

Vad oroar man sig INTE för är väl en bättre fråga...
Först är jag orolig för att de inte ska bli dräktiga. Sen är jag orolig för att de ska resorbera fram till 90 dygn. Sen är jag orolig för att de ska kasta eller bli sjuka så de måste tas bort... Sen kommer den värsta oron av alla att det ska skita sig under fölning. Trots att det är det värsta som kan hända så är jag ändå trygg med att ha kompetent hjälp på plats så att jag slipper stå själv.

Tror inte att jag kan ha det bättre på det viset, men det är ändå 335 dygn av oro och ängslan för att det inte ska gå vägen.
Sen när ungen väl är ute så börjar en ny sorts ängslan, är den sjuk, mår den bra, växer den som den ska. Osv osv. Jämför med barn och graviditeter, är ungefär samma grej men i mindre omfattning.

Jag kör avel på begränsad tid, när jag inte har de möjligheterna som jag har idag så slutar jag, då överväger riskerna och oron nöjet.

 

[Similitude]

Jag oroar mig för allt, men allra värst är väl fellägen och att stoet ska få skador i samband med förlossningen. Det är ju mitt hjärta det handlar om så jag har bestämt mig för att hon ska få åka till en vän som är proffs på detta med fölningar.

 

[tramp]

Allt! Men främst i samband med fölning, att förlora stoet, fölet, eller i värsta fall båda!
Har en bekant som förlorade 2 av 3 ston i våras samt 1 av 3 föl i samband med fölning! Så jag är livrädd att det ska hända mig, det här blir dessutom min första egna uppfödning så det betyder lite extra för mig. Men har stoet uppstallat på ett relativ stort stuteri (de har ca 20-talet fölningar per säsong) och de har så vitt jag vet inte haft några dödsfall i samband med fölning, så det lugnar mig lite! De är kunniga, duktiga på fellägen, har både gjordar och kamera så det borde gå bra.

 

[Unafraid]

Har en bekant som driver lite uppfödning. Förra vintern fick en av hennes dräktiga ston fång. Ganska rejäl. Men det hela löste sig och dom kunde gå på bete. Stoet ska dock ur avel.

En uppfödning fick slinger och var tvungen att tas bort som tvååring.

Några har inte blivit dräktiga, trots stora kostnader för skick och uppstallning osv..

Så det där med avel vet jag inte om jag klarar av själv!

När min sköthäst skulle få föl så låg fölet fel. Men en bonde i byn kom med traktor(han hade bilen borta) och tryckte snabbt in fölet och rättade till det. Det hade inte gått att vänta typ 45 minuter på veterinären.

 

[Freazer]

Som rubriken säger, vad oroar du dig över när det gäller betäckning, dräktighet, fölning och allt annat som har med uppfödning att göra?

Ingenting faktiskt.
Jag vet att jag gör vad jag kan. Har tagit hjälp av erfarna som också kommer ha koll på stoet både genom kamera och liveövervakning, har hyrt in mig hos dessa erfarna uppfödare, har en veterinär 5-10 min bort som lovat vara redo och hjälpa till. Stoet har haft lätta fölningar tidigare. Jag känner mig lugn och säker. Tycker det är onödigt att oroa sig i onödan och måla fan på väggen innan. Det är väldigt jobbigt med oro och jag själv mår inte bra av det. Tänker att mår jag bra och är lugn så känner mitt sto av det och känner sig själv lugn och trygg. Positiva tankar liksom.

 

[nullo-modo]

För mig är det att mista stot under fölning, även försäljning men det är jag oavsett om det är egen uppfödning eller inte.

Visst är det tråkigt att mista föl (fölet känner jag ju inte än) eller om stot inte tar sig men inte orolig för det.

 

[Hedinn]

Jag är nog mest orolig att något ska vara fel med fölet så det krävs beslut av mig och eventuella dyra veterinärräkningar.

Alltså, allt annat är liksom risker jag "är medveten om". Stoet kan dö, fölet kan vara dödfött (sånt är såklart värre om man avlar på ett "älskat sto man ägt länge", vilket inte jag gjort, än. Såklart det vore extremt tråkigt, men inte något jag varit rädd för). Såklart att jag skulle bli väldigt ledsen om det hände, både känslomässigt och pga rätt mycket pengar i sjön, men då är det inte så mycket jag kan påverka, det hände och det är bara att acceptera.

För mig vore det värre om fölet blir sjuk/föds med fel, så det krävs klinikbesök och en massa veterinärvård och beslut kring om det är värt att försöka rädda felet, hur mycket man ska göra för det, eller om man ska avliva fölet ifall det finns risk att det ändå inte blir bra...

Så ja, mina rädslor är nog mest ekonomiska, egentligen. Och att jag ska behöva ta livsavgörande/ekonomiska beslut på svaga grunder och gissningar (är ju en sak om man vet att x behandling kommer göra fölet bra, men så är det ju sällan). Sånt jag inte kan påverka är jag inte rädd för.

 

[loobah]

Jag är orolig inför fölningen framför allt. Att den ska få ett felläge som gör att den fastnar. Att jag inte ska hinna få ut veterinär i tid om det händer och sen är jag rädd att fölungen ska skada sig när den är liten.

 

[Eldbollen]

Jag är rädd för allt, mest att något händer och att stoet ska dö eller att det händer något man hade kunnat undvika. Så att fölet inte klarar sig pga något riktigt onödigt. Men jag försöker att vara väl förbered och inte stressa upp mig i onödan. Har varit med om en hell del skit med kor så får väl se det lite som övning

 

[Fiorano]

Utan tvekan är det fölningen som känns mest kritisk. Jag älskar verkligen mina ston och att avla är som heller ingen nödvändighet vilket gör att jag blir ännu mer nervös att jag ska förlora dem i "onödan" sas. Hade den ena på betäckning i somras men hon ville inte ens brunsta så att oroa sig för fölningen var dock att ta ut oron i förskott .

 

[SiZo]

I år har jag ett nytt sto som är dräktigt, hon har aldrig haft föl innan. Hon var dessutom LIVRÄDD för människor när hon kom till mig. Så jag är rätt nervös att hon ska trilla tillbaks i gamla vanor och inte låta oss hjälpa henne om något går fel vid fölningen, eller kanske inte komma fram till fölungen. Förutom alla vanliga rädslor då.

Sedan kommer jag vara hypernervös hela föltiden efter fölet i våras, skriver i spoiler så kan folk som inte vill veta ignorera.

Spoiler: Vad som hände med fölungen

Vi kom och skulle hämta hästarna för att ge det digivande stoet kraftfoder. Fölungen (Paladin) stod kvar mitt i hagen och såg inte så pigg ut. Helt plötsligt far han iväg, genom staketet, över vägen, ner i diket. Exakt vad som hände vet vi inte. När vi kommer fram så är han inte kontaktbar, men han står upp. Vi får mer eller mindre släpa honom vägen till stallet, för han kan inte riktigt gå själv verkar det som.
Vi bevakar honom noga i stallet och han får efter ett tag ett epileptiskt anfall, grand mal. Vi ringer ut veterinären som ger kramplösande och undersökning.

Han verkar inte se väggen i stallet, så vi får hålla i honom helatiden så att han inte ska slå sig. Han börjar några timmar efter anfallet vandra i boxen. Han kan inte dia själv, så vi fixar flaska och mjölkar ur stoet. Men han verkar inte ha sugreflex, och inte sväljreflex heller så vi får inte i honom någon mjölk alls. Här nånstans sätter vi sond på honom och börjar sondmata var 15e minut. Vi kämpar med honom i 1,5 dygn, och i början kommer anfallen var 6:e-8:e timma. Sedan får han helt plötsligt 3 anfall på en timme. Då bestämmer vi oss för att det inte går längre och tar bort honom.

Symptomen han hade var ingen hotreflex på ögonen, ingen sugreflex, ingen sväljreflex, kunde inte lägga sig ner, verkade inte vara medveten om sin omgivning iomed att han gick in i väggen om vi inte höll emot.

Fram till den dagen var han den piggaste skiten ni kan tänka er. Kom gnäggandes, galopperandes så fort han såg oss, så pass så att vi fick förstärka grinden, för han ville såååå gärna umgås med oss när vi höll på i stallet
Otroligt välväxt, REJÄL och stor!

 

[Fritidsryttare]

I år har jag ett nytt sto som är dräktigt, hon har aldrig haft föl innan. Hon var dessutom LIVRÄDD för människor när hon kom till mig. Så jag är rätt nervös att hon ska trilla tillbaks i gamla vanor och inte låta oss hjälpa henne om något går fel vid fölningen, eller kanske inte komma fram till fölungen. Förutom alla vanliga rädslor då.

Sedan kommer jag vara hypernervös hela föltiden efter fölet i våras, skriver i spoiler så kan folk som inte vill veta ignorera.

Spoiler: Vad som hände med fölungen

Vi kom och skulle hämta hästarna för att ge det digivande stoet kraftfoder. Fölungen (Paladin) stod kvar mitt i hagen och såg inte så pigg ut. Helt plötsligt far han iväg, genom staketet, över vägen, ner i diket. Exakt vad som hände vet vi inte. När vi kommer fram så är han inte kontaktbar, men han står upp. Vi får mer eller mindre släpa honom vägen till stallet, för han kan inte riktigt gå själv verkar det som.
Vi bevakar honom noga i stallet och han får efter ett tag ett epileptiskt anfall, grand mal. Vi ringer ut veterinären som ger kramplösande och undersökning.

Han verkar inte se väggen i stallet, så vi får hålla i honom helatiden så att han inte ska slå sig. Han börjar några timmar efter anfallet vandra i boxen. Han kan inte dia själv, så vi fixar flaska och mjölkar ur stoet. Men han verkar inte ha sugreflex, och inte sväljreflex heller så vi får inte i honom någon mjölk alls. Här nånstans sätter vi sond på honom och börjar sondmata var 15e minut. Vi kämpar med honom i 1,5 dygn, och i början kommer anfallen var 6:e-8:e timma. Sedan får han helt plötsligt 3 anfall på en timme. Då bestämmer vi oss för att det inte går längre och tar bort honom.

Symptomen han hade var ingen hotreflex på ögonen, ingen sugreflex, ingen sväljreflex, kunde inte lägga sig ner, verkade inte vara medveten om sin omgivning iomed att han gick in i väggen om vi inte höll emot.

Fram till den dagen var han den piggaste skiten ni kan tänka er. Kom gnäggandes, galopperandes så fort han såg oss, så pass så att vi fick förstärka grinden, för han ville såååå gärna umgås med oss när vi höll på i stallet
Otroligt välväxt, REJÄL och stor!

Vilken teori har ni om vad som orsakade det? Beklagar på er fina fölunge.

 

[SiZo]

Vilken teori har ni om vad som orsakade det? Beklagar på er fina fölunge.

Teorier finns ju alltid, men ingen exakt vetskap. Neurologiska symptom var det, men inte ett märke på fölungen. Det säger väl iofs inte så mkt, för han fick inte några märken när han i ett anfall kastade sig från ena änden i boxen till den andra änden och landade på väggen. Och då är boxen 6 meter bred på den ledden...

Men gissningsvis en smäll i huvudet som orskade stor hjärnskada? Iomed att han var helt symptomfri innan.

 

[Fritidsryttare]

Teorier finns ju alltid, men ingen exakt vetskap. Neurologiska symptom var det, men inte ett märke på fölungen. Det säger väl iofs inte så mkt, för han fick inte några märken när han i ett anfall kastade sig från ena änden i boxen till den andra änden och landade på väggen. Och då är boxen 6 meter bred på den ledden...

Men gissningsvis en smäll i huvudet som orskade stor hjärnskada? Iomed att han var helt symptomfri innan.

Ok, tänkte om veterinären och ni ville spåna vidare och obducera, verkar inte ha varit nåt vanligt fall. Fall kan göra stor skada på så små. Mamma hade en fölunge som slog runt i boxen, den fick slingerliknande symptom efter det och fick tas bort.