Fibusen
Trådstartare
Min sambo är (har blivit) hästintresserad sen han träffade mig,han har varit med ut och ridit flera gånger,och han hanterar hästar på ett helt otroligt sätt,lugn och bestämd.
Han vill så himla gärna köra,men min häst kommer tyvär inte bli inkörd som tanken var pga att jag tror han har sadeltvång,vill inte riskera att ha vagn på,och han får ett utbrott.
Sambon har länge pratat om att skaffa en "läromästare" innom körning som han kan lära sig köra med,var inne på varmblod,men jag känner att det är så "mycket" häst för en nybörjare,men det som är bra är ju att han då kan variera och rida ibland.
I dag tog han upp diskutionen om att han faktist VILL ha en egen. Jag har ju haft häst så gott som hela mitt liv,så själva hanteringen är ju inga problem,han har ställt upp flera gånger när jag inte hunnit/orkat åka till stallet med glädje,och han följer ofta med mig dit,han gillar allt med hästarna,borstning,mockning m.m,han gillar att stå och pyssla säger han,samt håller med mig om att mockning är som terapi för själen!
Grejen är den att han inte har sån stor körvana,han har fått köra på travbanan av mig i present,men det var ju under helt kontrolerande former! Sen har han kollat på mycket,läst en hel del,och förhört "körmänniskor",men alltså inte kört själv så mycket. Jag själv har kört en hel del under 2 års tid,körde mer än red,men fick aldrig lära mig,utan vart uppskickad i rockarden,sen en klatsch på hästens rumpa och ett lycka till! Var dock min egna häst,så jag kände henne väl,och hon var inkörd när hon var ung,men hade inte körts på säker 7 år,men det gick ju vägen,och det var skitkul! Nu är det dock säkert 8-10 år sen (även fast det känns som om det var igår)...Jag saknar verkligen att kunna åka ut en sväng i vagn,och hade som sagt planer på att köra in min,men har lagt ner dom.
Som sagt så känns varmblod som för mycket häst för två personer som inte har så mycket körvana,men plusset är att han kan även rida,vilket han kommer vilja göra ibland.
En shettis har vi också funderat på,men dom är ju så himla små! Tanken är att vi ska kunna ut tillsammans i framtiden när min är inriden,och min kommer landa på kanske 165,så shettisen kommer ju hamna låååångt efter,plus att vi är rädda för fångrisken.
Sen gick tankarna till ett russ,men dom har jag knappt någon erfarenhet av alls! Har stått i samma stall som en och red henne ibland åt ägaren när hon var på semester,en kanontrevlig ponny,men det är som sagt det enda levande exempel jag har!
Sambon vill ha ett varmblod sen i framtiden (ganska långt fram alltså),när han fått mer körvana,så vi tänkte kanske ta en äldre läromästare som ska få sina sista år här,och efter det så ska det funderas på varmblod. Ev ett varmblod redan nu,men då ska den verkligen vara kanonlugn och snäll att köra.
Det vore även helt kanon att kunna ta med min åring redan nu på släp,så får han komma ut och kolla in trafik osv.
Hur ska vi tänka,vad ska vi kolla efter?
Är det helt galet att ens fundera på en körhäst med den lilla erfarenheten vi har av körning?
Han vill så himla gärna köra,men min häst kommer tyvär inte bli inkörd som tanken var pga att jag tror han har sadeltvång,vill inte riskera att ha vagn på,och han får ett utbrott.
Sambon har länge pratat om att skaffa en "läromästare" innom körning som han kan lära sig köra med,var inne på varmblod,men jag känner att det är så "mycket" häst för en nybörjare,men det som är bra är ju att han då kan variera och rida ibland.
I dag tog han upp diskutionen om att han faktist VILL ha en egen. Jag har ju haft häst så gott som hela mitt liv,så själva hanteringen är ju inga problem,han har ställt upp flera gånger när jag inte hunnit/orkat åka till stallet med glädje,och han följer ofta med mig dit,han gillar allt med hästarna,borstning,mockning m.m,han gillar att stå och pyssla säger han,samt håller med mig om att mockning är som terapi för själen!
Grejen är den att han inte har sån stor körvana,han har fått köra på travbanan av mig i present,men det var ju under helt kontrolerande former! Sen har han kollat på mycket,läst en hel del,och förhört "körmänniskor",men alltså inte kört själv så mycket. Jag själv har kört en hel del under 2 års tid,körde mer än red,men fick aldrig lära mig,utan vart uppskickad i rockarden,sen en klatsch på hästens rumpa och ett lycka till! Var dock min egna häst,så jag kände henne väl,och hon var inkörd när hon var ung,men hade inte körts på säker 7 år,men det gick ju vägen,och det var skitkul! Nu är det dock säkert 8-10 år sen (även fast det känns som om det var igår)...Jag saknar verkligen att kunna åka ut en sväng i vagn,och hade som sagt planer på att köra in min,men har lagt ner dom.
Som sagt så känns varmblod som för mycket häst för två personer som inte har så mycket körvana,men plusset är att han kan även rida,vilket han kommer vilja göra ibland.
En shettis har vi också funderat på,men dom är ju så himla små! Tanken är att vi ska kunna ut tillsammans i framtiden när min är inriden,och min kommer landa på kanske 165,så shettisen kommer ju hamna låååångt efter,plus att vi är rädda för fångrisken.
Sen gick tankarna till ett russ,men dom har jag knappt någon erfarenhet av alls!
Har stått i samma stall som en och red henne ibland åt ägaren när hon var på semester,en kanontrevlig ponny,men det är som sagt det enda levande exempel jag har! Sambon vill ha ett varmblod sen i framtiden (ganska långt fram alltså),när han fått mer körvana,så vi tänkte kanske ta en äldre läromästare som ska få sina sista år här,och efter det så ska det funderas på varmblod. Ev ett varmblod redan nu,men då ska den verkligen vara kanonlugn och snäll att köra.
Det vore även helt kanon att kunna ta med min åring redan nu på släp,så får han komma ut och kolla in trafik osv.
Hur ska vi tänka,vad ska vi kolla efter?
Är det helt galet att ens fundera på en körhäst med den lilla erfarenheten vi har av körning?
