Våra vanligaste lögner

[mandalaki]

Första gången en läkare försynt föreslog att jag kanske borde utredas för Aspergers syndrom sparkade jag bakut; jag upplevde inte att jag hade några sociala problem alls. Det var en person som bara vikarierade för min ordinarie läkare ett halvår. När hen kommit tillbaka så tog hen upp saken ett tag senare och det tog ett bra tag innan jag accepterade tanken men efter att ha fått läsa lite om hur AS kan yttra sig hos kvinnor kändes det inte lika märkligt att utredas. Väl där så var det ingen tvekan att jag hade en diagnos inom spektrumet.

Nej, det är nog inte alltid en lätt sak för läkare att ta upp. Det där med NPF-diagnoser verkar vara en svår puck, en del vill inte ha dem, för andra är de en stor lättnad.

 

[Dentaku]

Nej, det är nog inte alltid en lätt sak för läkare att ta upp. Det där med NPF-diagnoser verkar vara en svår puck, en del vill inte ha dem, för andra är de en stor lättnad.

Jag hade ju ett par diagnoser innan som kändes klockrena. Denna var tung eftersom den på något vis var dödsstöten för mina försök att bygga upp ett "normalt" liv med studier, karriär, socialt umgänge osv. Det tog några månader att bearbeta att jag måste anpassa hur jag levde efter hur jag faktiskt fungerade men efter ett halvår insåg jag att jag var ångestfri för första gången sedan jag var barn. Den jobbigaste diagnosen att få var förmodligen den viktigaste för mitt välmående.

 

[mandalaki]

Jag hade ju ett par diagnoser innan som kändes klockrena. Denna var tung eftersom den på något vis var dödsstöten för mina försök att bygga upp ett "normalt" liv med studier, karriär, socialt umgänge osv. Det tog några månader att bearbeta att jag måste anpassa hur jag levde efter hur jag faktiskt fungerade men efter ett halvår insåg jag att jag var ångestfri för första gången sedan jag var barn. Den jobbigaste diagnosen att få var förmodligen den viktigaste för mitt välmående.

Men visst har du studier, karriär och socialt umgänge?

 

[Dentaku]

Men visst har du studier, karriär och socialt umgänge?

Avbrutna studier som inte kommer att återupptas. Ingen som helst karriär, jag försöker att med AFs och FKs hjälp få tag på ett halvtidsjobb som passar. Begränsat socialt umgänge, även om jag absolut har vänner. Det mesta av umgänget sker över internet med undantag för hundrelaterade saker.

 

[mandalaki]

Avbrutna studier som inte kommer att återupptas. Ingen som helst karriär, jag försöker att med AFs och FKs hjälp få tag på ett halvtidsjobb som passar. Begränsat socialt umgänge, även om jag absolut har vänner. Det mesta av umgänget sker över internet med undantag för hundrelaterade saker.

Aha.

Internetumgänge måste ju vara jätteskönt i ditt läge. Samtidigt som det kanske är skitjobbigt för någon som inte fått en diagnos, som bara inte förstår varför hen kör i väggen hela tiden. Internetumgänge blir ju väldigt tydligt, så det är också väldigt lätt att bli missförstådd och att missförstå.

 

[Dentaku]

Aha.

Internetumgänge måste ju vara jätteskönt i ditt läge. Samtidigt som det kanske är skitjobbigt för någon som inte fått en diagnos, som bara inte förstår varför hen kör i väggen hela tiden. Internetumgänge blir ju väldigt tydligt, så det är också väldigt lätt att bli missförstådd och att missförstå.

Jag tror att personer med autismspektrumstörningar har rätt lätt för internetumgänge, det är ju oftast mimik och kroppsspråk som är det som man har svårast för i kommunikationen. På internet slipper man det. Man kan också bara logga ut när man blir trött på folk utan att det är konstigt till skillnad från IRL där man inte bara kan resa sig upp och gå när orken för socialt umgänge tar slut, åtminstone inte utan att uppfattas som märklig.

 

[hastflicka]

• Det här hade jag på fullt allvar kunnat säga...
  Kan någon förklara varför jag tydligen borde låta bli?

Jag vet inte hur du tanker, men sjalv tycker jag inte alls att det ar trevligt att bli kallad "pryd". Att vara pryd (i alla fall "prissy" som var vad som sas) innebar att man beter sig som en gammal maid eller skolfroken. Att man ar valdigt gammaldags och overdrivet "sedesam".
Inte direkt en komplimang tycker i alla fall jag.

 

[Hazel]

Jag tror att personer med autismspektrumstörningar har rätt lätt för internetumgänge, det är ju oftast mimik och kroppsspråk som är det som man har svårast för i kommunikationen. På internet slipper man det. Man kan också bara logga ut när man blir trött på folk utan att det är konstigt till skillnad från IRL där man inte bara kan resa sig upp och gå när orken för socialt umgänge tar slut, åtminstone inte utan att uppfattas som märklig.

Jag har med AS och detta är den största anledningen till att jag gillar internetforum. Likadant så föredrar jag att chatta framför att prata i telefon för att man inte behöver "avsluta" utan att låta bli att svara funkar. Samt att kunna få de där extra sekunderna för att förstå vad som sagts. Jag upplever egentligen inte mig som långsam i tanken när jag är med en annan person, men är man flera så behövs mycket mer tid för att komma fram till vad jag ska säga

 

[Kattennizze]

För mig är inte OK avmätt som värdeord och det finns tusen sätt att visa sin tacksamhet över inbjudan och engagemanget, utan att behöva ljuga stort om matens smak.

Jag förstår att vissa andra betraktar OK på ett annat sätt.

Men som sagt, i mina kretsar, verkar det fungera lite annorlunda än i de ni beskriver.

Och det handlar säkert också om hur jag själv fungerar. Skulle jag fråga specifikt om matens smak, vill jag ha ärlig feedback. Att bli ljugen rakt upp i ansiktet skulle vara en grov förolämpning. Men jag anar att det framgår lite av hur frågan ställs också. Jag tycker mest det är lite dumt att fråga specifika frågor som man inte vill ha svar på. Annat än ett på förhand bestämt. Det sociala spelet har jag jättesvårt att förstå, för att ta till en superlativ.

Och på frågan, ett utslängt "smakade det bra?" som man uppenbarligen inte vill ha svar på tycker jag visst man kan svara "Tack. Det var ett mycket bra initiativ och blev en mycket trevlig kväll."

Men jag kunde äta daggmaskar och ändå inte klämma ur mig något sanningsenligt. Möjligen skulle gränsen gå vid friterade marsvin för det skulle jag inte kunna äta av emotionella skäl. Vitsen med social sammanhang är ju att man ska underlätta för varandra och ha trevligt, vilket ofta innebär både kallprat och vita lögner, jag ser det mera som sociala smörjmedel. För mig är det viktigaste att inte vilja såra någon, åtminstone inte de jag vill umgås med. Jag tycker alternativen är för hemska, det blir väldigt obekvämt med den där sanningssägaren, vi har alla träffat på dem. Det gäller saker som ska bedömas, som t ex kläder, mat, inredning etc. När det gäller andra saker som t ex politik, känslor etc är det såklart en helt annan sak.

 

[Kattennizze]

Jag har med AS och detta är den största anledningen till att jag gillar internetforum. Likadant så föredrar jag att chatta framför att prata i telefon för att man inte behöver "avsluta" utan att låta bli att svara funkar. Samt att kunna få de där extra sekunderna för att förstå vad som sagts. Jag upplever egentligen inte mig som långsam i tanken när jag är med en annan person, men är man flera så behövs mycket mer tid för att komma fram till vad jag ska säga

Jag har också familjemedlemmar som fungerar som du, men jag blir så trött på att folk tror att de är korkade när de endast pratar och tänker långsammare i sociala sammanhang, ibland undrar jag vad det är för fel på folk som inte kan försöka åtminstone vänta en minut och låta motparten komma till tals. Så ja, jag förstår dig, internet är behändigt på så vis när folk inte kan lyssna på andra.

 

[Monstermom]

Jag vet inte hur du tanker, men sjalv tycker jag inte alls att det ar trevligt att bli kallad "pryd". Att vara pryd (i alla fall "prissy" som var vad som sas) innebar att man beter sig som en gammal maid eller skolfroken. Att man ar valdigt gammaldags och overdrivet "sedesam".
Inte direkt en komplimang tycker i alla fall jag.

Aha... Utan att vara helt säker på att det faktiskt är så så upplever jag "prissy" som värre än "pryd". Prissy låter sur och dömande, pryd för mig är någon som vill hålla sitt sexliv för sig själv och verkligen inte vill ha någon annans körd upp i nyllet heller tack så mycket.

 

[sjoberga]

Men jag kunde äta daggmaskar och ändå inte klämma ur mig något sanningsenligt. Möjligen skulle gränsen gå vid friterade marsvin för det skulle jag inte kunna äta av emotionella skäl. Vitsen med social sammanhang är ju att man ska underlätta för varandra och ha trevligt, vilket ofta innebär både kallprat och vita lögner, jag ser det mera som sociala smörjmedel. För mig är det viktigaste att inte vilja såra någon, åtminstone inte de jag vill umgås med. Jag tycker alternativen är för hemska, det blir väldigt obekvämt med den där sanningssägaren, vi har alla träffat på dem. Det gäller saker som ska bedömas, som t ex kläder, mat, inredning etc. När det gäller andra saker som t ex politik, känslor etc är det såklart en helt annan sak.

Fast jag tror att vi som är "sanningssägare" (jag skulle inte alls kalla det så, för det stämmer inte på mig eller vad jag avser) är obekväma med att ljuga och att bli ljugna inför, inte heller spontant framför en enda negativ bedömning som inte är efterfrågad. Åtminstone funkar jag så. Att vara som jag innebär inte att man inte klarar att hålla käften. Snarare tvärtom.

Vitsen med sociala sammanhang är att man ska ha det trevligt. I trevligt ingår inte för mig att man ska sitta och hitta på saker, tvärs mot vad man egentligen tycker, för att göra den andra nöjd. Om det krävs genomgående kan jag nog se att umgängets kvalitet lider hårt och båda parter skulle nog ha det bättre i annat sällskap.

Sedan har jag försökt förklara att jag inte heller skulle vräka ur mig nåt taskigt, även om det smakade illa. Men då fick jag svaret att bra mat = OK mat var en ren förolämpning, som jag inte förstår från min horisont, men respekterar.

 

[Hazel]

Jag har också familjemedlemmar som fungerar som du, men jag blir så trött på att folk tror att de är korkade när de endast pratar och tänker långsammare i sociala sammanhang, ibland undrar jag vad det är för fel på folk som inte kan försöka åtminstone vänta en minut och låta motparten komma till tals. Så ja, jag förstår dig, internet är behändigt på så vis när folk inte kan lyssna på andra.

Jag tror risken att man får olika "stämplar" när man har tex AS är extra stor. Jag har fått höra att jag verkar högfärdig, vilket är ungefär det sista jag är. Men om man får anstränga sig för att i sociala sammanhang så är det klart lättare att verka lite tillknäppt. Likadant får jag höra ibland att jag är känslokall för att jag har en tendens att vara mer direkt än de flesta när det gäller exempelvis förhållanden. Att uttrycka sig är inte alltid lätt!

 

[sjoberga]

KL

Jag tycker det är ledsamt att acceptansen för att vara annorlunda är så liten. Att inte fullödigt kunna spela det sociala spelet gör att man betraktas som en kall, förolämpande högfärdig person. När jag tycker att det snarare är tvärtom (fast inte alls per automatik), någon som verkligen kan dölja sina åsikter, framstå som någon annan än de känner sig och ljuga friskt för att andra inte ska fatta nåt, betraktas som socialt kompetent.

Men jag påstår inte att något är svart eller vitt, bara att jag skulle önska att toleransen för olika var större.

 

[Kattennizze]

Fast jag tror att vi som är "sanningssägare" (jag skulle inte alls kalla det så, för det stämmer inte på mig eller vad jag avser) är obekväma med att ljuga och att bli ljugna inför, inte heller spontant framför en enda negativ bedömning som inte är efterfrågad. Åtminstone funkar jag så. Att vara som jag innebär inte att man inte klarar att hålla käften. Snarare tvärtom.

Vitsen med sociala sammanhang är att man ska ha det trevligt. I trevligt ingår inte för mig att man ska sitta och hitta på saker, tvärs mot vad man egentligen tycker, för att göra den andra nöjd. Om det krävs genomgående kan jag nog se att umgängets kvalitet lider hårt och båda parter skulle nog ha det bättre i annat sällskap.

Sedan har jag försökt förklara att jag inte heller skulle vräka ur mig nåt taskigt, även om det smakade illa. Men då fick jag svaret att bra mat = OK mat var en ren förolämpning, som jag inte förstår från min horisont, men respekterar.

Jag tänker att det där är lite som min partner fungerar, han blir högst irriterad på mig när jag drar en historia i sociala sammanhang som jag skarvat lite för historien blir ju inte riktigt sann. Nä men det blir en bättre historia och folk får tillfälle att slappna av och att skratta. Jag tycker alltså att det i vissa sammanhang är bättre att ljuga lite för att ha trevligt. Och jag gör det med glimten i ögat, folk fattar säkert att det är lite hittepå också Frågan nånstans här blir ju vad som är viktigast egentligen, att jag ska slippa hitta på och ljuga eller åstadkomma socialt vackert väder? När är sanning och lögn så viktigt att man prompt måste alltid säga sanningen? Jag tycker att det är bra att ljuga ibland.

 

[athena_arabians]

Lite lätt OT men Buke har lärt mig enormt mycket om hur de med NPF (ber om ursäkt om det är fel benämning) fungerar. Inte så att jag var rädd för det eller hade fördomar (jag är uppväxt med en mamma som var speciallärare och dottern till min dagmamma är CP-skadad) men jag hade helt enkelt inga i min närhet med NPF.

Mycket av min förståelse är bla tack vare @Dentaku och även du @Hazel . Ni har hjälpt mig att bli en bättre människa helt enkelt

 

[Dentaku]

Lite lätt OT men Buke har lärt mig enormt mycket om hur de med NPF (ber om ursäkt om det är fel benämning) fungerar. Inte så att jag var rädd för det eller hade fördomar (jag är uppväxt med en mamma som var speciallärare och dottern till min dagmamma är CP-skadad) men jag hade helt enkelt inga i min närhet med NPF.

Mycket av min förståelse är bla tack vare @Dentaku och även du @Hazel . Ni har hjälpt mig att bli en bättre människa helt enkelt

Jag tycker att du är grym! Var det inte du som frågade om jag var ok med kramar vid buketräffen?

 

[athena_arabians]

Jag tycker att du är grym! Var det inte du som frågade om jag var ok med kramar vid buketräffen?

Tack

Jo

 

[Dentaku]

Tack

Jo

Sånt ger många poäng!

 

[Hazel]

Lite lätt OT men Buke har lärt mig enormt mycket om hur de med NPF (ber om ursäkt om det är fel benämning) fungerar. Inte så att jag var rädd för det eller hade fördomar (jag är uppväxt med en mamma som var speciallärare och dottern till min dagmamma är CP-skadad) men jag hade helt enkelt inga i min närhet med NPF.

Mycket av min förståelse är bla tack vare @Dentaku och även du @Hazel . Ni har hjälpt mig att bli en bättre människa helt enkelt

Tack så mycket! Jag har inget emot att folk tycker det är svårt eller knepigt med folk som har diagnoser. Alla utgår ju från vad som är vanligast för dom! det enda jag blir sur på är människor som vet om att man har svårigheter men tycker man ska skärpa till sig istället.