Våra vanligaste lögner

[athena_arabians]

@Hazel: Det sistnämnda skulle bli lite svårt för det ska mycket till innan det serveras öl här, vare sig jag eller särbon tål det

 

[Hazel]

@Hazel: Det sistnämnda skulle bli lite svårt för det ska mycket till innan det serveras öl här, vare sig jag eller särbon tål det

Jag tror mest det görs när det är mina föräldrar (de är skillda men vi brukar äta middag ihop ibland) eller nära vänner som är där. Min far är inte den som överröser varken andra eller själv tar beröm så ölkommentaren är nån slags nöjdhetsgrej tror jag.

För övrigt så är ju en av sakerna med AS som oftast tas upp att man inte riktigt förstår om saker är skämt/elakt osv om det inte är ganska direkt. I det fallet så har jag inga större problem. Men det är antagligen just pga av min far som ständigt givit en pikar förklädda till skämt. Det jag upptäckt genom åren är att de flesta låter dessa passera ÄVEN om dom sårat, medan jag inte klarat av det. Numer kan jag även säga direkt till honom att det där va väl jävligt tjaskigt sagt. Tyvärr fattar han inte det riktigt själv

 

[sjoberga]

Precis. Som jag skrev innan: "Nej, jag blev inte mätt men det är ingen fara, jag tar vägen om Donken sedan".

Det svarade ett gäng kolleger kyparen vid frågan om vi var nöjda efter att vi ätit en trerätters lyxmiddag för ganska bra med pengar på en restaurang här i stan. Det var den där pretentiösa typen av restaurang där huvudrätten bestod av 35g oxfile, en delad sparris, en halv potatis med 1 parmesanflarn och 3 ml rödvinsreduktion spritsat i mönster bredvid.

OBS! Det är en helt annan situation, men kyparen blev ganska paff över svaret ändå.

 

[Asko]

@Asko: Ja, jag förstår att det inte är lätt. Några i min närhet är döva men de är suveräna på att läsa läppar så bara man är vänd emot dem och talar tydligt (inte överdrivet givetvis) så klarar de sig bra.

Yes, jag läser på läpparna väldigt mycket jag också Men det är svårt när man möter någon ny, man måste vänja sig vid den personens läpprörelser och så talar inte alla tydligt tyvärr

 

[Asko]

Angående den här diskussionen om huruvida ärlig man ska vara när någon frågar om vad jag tycker om deras nya klädsel. Det beror alltid på hur nära jag står dem, det är nog bara den närmsta familjen som jag kan vara ärlig för. Och även då begränsar jag mig till att säga "det är inte riktigt min smak" och sedan ta upp något positivt om det finns något - kan vara svårt ibland! Om någon skulle bara visa upp sitt nya köp så skulle jag oavsett säga att det var fint då de inte bett om min åsikt.
Mat tackar jag alltid för, och om någon skulle fråga om det var gott när jag egentligen inte tyckte det så skulle jag nog svara Jodå! och nöja mig med det Annars hittar jag någon ärlig komplimang om jag verkligen tyckt om det Återigen det är bara den allra närmsta familjen som jag skulle kunna tänka mig att peka ut något som inte var så bra, och även då försöker jag ge en komplimang om något annat.

 

[Kattennizze]

Jag tycker att du är grym! Var det inte du som frågade om jag var ok med kramar vid buketräffen?

Mer sånt till folket tycker jag! Jag ogillar kroppskontakt i högsta grad när det gäller ytligt bekanta utan att ha någon diagnos utan bara vara normalstörd så att säga. Fantastiskt att bli tillfrågad tycker jag.

 

[Kattennizze]

Ja, det är uppmärksamhet och koncentration som fallerar totalt. Värst är det när man verkligen VILL lyssna på vad som sägs men hjärnan irrar bort ändå.

Aha, är det därför jag blir så irriterad på vissa familjemedlemmar som bara inte kan koncentrera sig, vad bra att du skrev det där, då får jag en större förståelse och behöver inte gapa, jorden anropar....o dylika tillmälen. (Personerna ifråga har väldigt svårt att förklara varför de inte kan koncentrera sig ).

 

[Kattennizze]

Men är man tillsammans med vänner så är det ju bara komiskt, inte minst i min familj där ärftligheten är högst påtaglig.

Hemma hos oss brukar en ligga under bordet, en visar hur en kål består av något som kallas för fraktaler, den tredje beundra kålen, den fjärde spruta ketchup över hela tallriken och klura på hur allt ska komma ut ur ketchupflaskan och den femte fundera på en enkel till Bahamas.

 

[Raderad medlem 6459]

Att inte fullödigt kunna spela det sociala spelet gör att man betraktas som en kall, förolämpande högfärdig person.

Men jisses vad du drar allt till sin spets hela tiden.

För mig är det inte märkligt alls att det finns vissa saker man förväntas göra som är av ren artighet. Och om man träffar nya människor kan det vara en bra grej att försöka komma ihåg en del av dem. När man sen känner folk bättre och folk vet hur man är och fungerar så kan man sen släppa all artighet och bara vara liksom.

När jag är nervös och blyg uppfattas jag väldigt ofta som arrogant och lite bitchig. Jag förväntar mig inte att hela världen ska fatta att jag är asbra trots att jag låter som en stuck up stockholmare utan får helt enkelt göra mitt bästa med att överkomma mitt lilla hinder eller helt enkelt acceptera att vissa blir lite off mot mig till en början (för att sedan bli storcharmade såklart ).

 

[sjoberga]

Men jisses vad du drar allt till sin spets hela tiden.

För mig är det inte märkligt alls att det finns vissa saker man förväntas göra som är av ren artighet. Och om man träffar nya människor kan det vara en bra grej att försöka komma ihåg en del av dem. När man sen känner folk bättre och folk vet hur man är och fungerar så kan man sen släppa all artighet och bara vara liksom.

När jag är nervös och blyg uppfattas jag väldigt ofta som arrogant och lite bitchig. Jag förväntar mig inte att hela världen ska fatta att jag är asbra trots att jag låter som en stuck up stockholmare utan får helt enkelt göra mitt bästa med att överkomma mitt lilla hinder eller helt enkelt acceptera att vissa blir lite off mot mig till en början (för att sedan bli storcharmade såklart ).

Formuleringen var en kommentar till föregående inlägg.

 

[Monstermom]

Jag tycker det är ledsamt att acceptansen för att vara annorlunda är så liten. Att inte fullödigt kunna spela det sociala spelet gör att man betraktas som en kall, förolämpande högfärdig person.

Det är inte så jag ser på det (jag har själv stora problem att begripa mig på det sociala spelet, så jag har trampat i klaveret rejält mer än en gång...), jag ser det som att det är de som skiter i att följa reglerna är de som beter sig oacceptabelt. Den som har svårt och gör fel kan misstas för någon som bara struntar i att ta ansvar för sin del i det sociala umgänget, men när/om man reder ut att det faktiskt inte är pga bristande ansträngning så kan även "klantskallar" accepteras utan problem hos de flesta. Jag tänker att om fler som faktiskt kan vara smidiga också faktiskt ser till att vara det, då skulle det vara lättare att vara osmidig. Dels för att folk blir mindre benägna att anta att man är en skitstövel och istället antar att man är klantig, och dels för att de som har den där medfödda (och upptränade) smidigheten kan kompensera för oss som föddes med kängorna på.

 

[Cattis_E]

Ljuger sällan men har hänt att jag sagt att planeringen spruckit om jag känner att jag inte orkar träffa någon just då.
Likaså när någon vill boka in något med lite kort varsel.
Detta gälller då människor som jag inte vill dra hela biten om varför jag behöver extra vilopauser. Finns ju fortfarande ganska många förutfattade meningar kring de problem jag har/haft (psykiska problem som visat sig inte vara en ren utbrändhet utan andra saker bakom som till slut fick kroppen att säga ifrån ordentligt, tog två år att var tillbaka helt. Och då hade det pågått under ytan i okänt antal år, men många.

 

[Ploki]

​

Vad säger vi om detta, Buke?

Jag ljuger säkert 100 ggr per dag. Går inte att ha ett socialt liv annars.