Våra vanligaste lögner

[Anna]

​

Vad säger vi om detta, Buke?

 

[Tora]

​

Vad säger vi om detta, Buke?

Den första är ju standard.

Men dom andra två är inget jag använder mig av. Säger jag att det är roligt att se någon så menar jag det.

 

[Petruska]

Tycker även att
4. Trevligt att träffas (när man presenteras för en ny bekantskap som man är helt neutral för), borde kunna kvala in.

 

[Anna]

​

Vad säger vi om detta, Buke?

Såhär skrev jag i bloggen imorse:

1. Här tror jag att vi är skyldiga lite till mans - men i vissa situationer måste man. Det går inte att berätta för en nästan-främling att nä, jag tror att katten är otrogen och har inte sovit en blund. Annars tror jag att jag är någorlunda ärlig med omgivningen - men man är ju selektiv om vad man berättar.

2. Nja - det brukar jag inte säga (om det inte är sant, vilket det ofta är eftersom jag aldrig har på ljudet. Jag hör ju den inte ens när jag svarar i tid) - däremot kan det hända att jag behöver förflytta mig för att ta ett samtal, eller förbereda något, kolla upp något, öppna något på datorn - och då ringer jag upp och har säkert sagt att jag inte hörde telefonen.

3. Det säger jag inte om jag inte menar det. Tycker att det är väldigt trevligt att både säga och höra när man träffar någon man tycker om, och jag blir lite bestört över att det är en så vanlig lögn för där förstår jag inte varför man skulle säga det om man inte menar det. Det är ju oftast för att man inte har setts på ett tag, eller för att man träffas oförhappandes - jag tycker inte att det är något som förväntas sägas bara sådär.

 

[Karfitsa]

1. Ja, den är klockren. Orka redogöra för hur man mår - och omvänt, den som frågar vill inte höra annat än att allt är bra. Om det inte är en mycket nära vän som frågar förstås.
2. Jag glömmer alltid sätta på ljudet så det är inte ens en lögn i mitt fall.
3. Det säger jag om jag menar det. Annars inte.

 

[Jeffery]

5. Det var inte jag.

 

[nightcrawler]

Den första använder jag nästan aldrig. Har mått dåligt i så många år så tillslut orkade jag inte låtsas längre. Sen tyckter jag även att vill du inte höra hur det egentligen är då frågar du inte!

Nummer två använder jag nån gång på vissa personer när jag inte orkar eller vill svara. Alternativt så kör jag med att jag är i skogen med häst eller hund och har ingen teckning.

Nummer tre beror på sammanhang.

 

[Tora]

5. Det var inte jag.

Ha ha ha! Klockren!

 

[Raderad medlem 6459]

Sen tyckter jag även att vill du inte höra hur det egentligen är då frågar du inte!

Fast att fråga är ju liksom en del av att vara artig. Det är ju jättevanligt i massa länder att "hur mår du/hur är det?" har blivit som en hälsningsfras. Första gången jag var i Tanzania fick vi lära oss "hur är det?" och "det är bara bra tack". När jag frågade hur man säger "sådär" eller "inte jättebra" fick jag bara till svar att man faktiskt svarar "det är bra" oavsett tillstånd .

Jag ser det som ett helt normal social interaktion. Man frågar hur det är för att vara trevlig och den andra svarar nåt hyfsat normalt. Frågar man en vän dock är det ju en annan sak men det är väl kanske uppenbart.

 

[Inte_Ung]

Jag ljuger aldrig.
Vilket kan få mig att verka socialt klumpig.
Men det tar jag.

 

[Anna]

Fast att fråga är ju liksom en del av att vara artig. Det är ju jättevanligt i massa länder att "hur mår du/hur är det?" har blivit som en hälsningsfras.

Ja, precis! I England är "Alright?" en fullständigt acceptabel hälsningsfras, man behöver inte ens säga hej.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, precis! I England är "Alright?" en fullständigt acceptabel hälsningsfras, man behöver inte ens säga hej.

Och jag känner australiensare som förvirrat otaliga svenskar med sitt "hey how's it going?". Frågar han mig på riktigt och jag förväntas svara eller är det bara ett sätt att hälsa??

 

[Anna]

Och jag känner australiensare som förvirrat otaliga svenskar med sitt "hey how's it going?". Frågar han mig på riktigt och jag förväntas svara eller är det bara ett sätt att hälsa??

Och "How are you going", det förvirrade mig i början. Menar hen "Where are you going?" eller... men nä

 

[Raderad medlem 6459]

Och "How are you going", det förvirrade mig i början. Menar hen "Where are you going?" eller... men nä

 

[Centaur]

1'an är kulturellt betingad. Tex i England finns bara svaret "great thanks, how are you?". Det är en fras, ungefär som "hej". Personen i kassan kan säga "hi love, how are you?" men han bryr sig inte det minsta om hur du faktisk mår. Frågar du i Norge riskerar du få hela livshistorien serverad, med sjukdomar, problem på jobbet etc. Engelsmännen brukar bli väldigt ställda då....

Jag är kronisk sjuk så jag mår ofta väldigt dåligt. Vad jag svarar beror på vem som frågar, men jag säger aldrig "bra" om jag har jätteont den dagen. Till ytliga bekantskaper svarar jag "jo det är okej", till de som verkligen undrar hur jag mår och frågar av omtanke svarar jag att det inte går så bra just nu.

 

[sjoberga]

​

Vad säger vi om detta, Buke?

Som flera andra så har jag inga problem med att säga sanningen, eller låta bli att ljuga.
1. Mitt svar är antingen "bra" vilket betyder bra, eller "sådär" om det inte är så bra. Ser aldrig någon anledning att i en ytlig kontakt ljuga, men inte heller att gräva ner samtalet i mitt mående.
2. Jag hade inte tid att prioritera att svara är en fullgod sanning att förmedla. Oavsett vad det beror på. Mina telefonsamtal är i snitt 1,5 minuter långa och innehåller den absolut nödvändiga utväxling av information som krävs för att lösa problemet som föranledde samtalet. Sedan är det hejdå och annat än kallsnack som är prioriterat.
3. Om det är kul att träffa någon, visst. Annars behöver man väl inte säga nåt om det, utan kan hälsa artigt ändå?

Ibland får man tänka lite extra innan man berättar exakta svaret på en fråga - men för mig faller det inte ett dugg naturligt att ljuga på det sättet.

 

[parfymflaska]

6. "Vi får ta en fika/lunch någon dag snart!"

Verkar vanligt, när man springer på någon gammal bekantskap som man kanske egentligen inte har något jätteintresse av att uppta umgänge med.

Jag använder nog alla tre då och då, trean måste ju också vara när man springer på en gammal klasskompis/ex eller motsvarande som man egentligen är ganska neutral inför. Det kanske inte var otrevligt att stöta på och byta några ord med personen, men det kanske liksom inte gjorde ens dag heller . Jag ser det som en artig avskedsfras.

 

[Inte_Ung]

1. "Skit men nu så pratar vi om något trevligare."
2. Jag hör alltid telefonen men hinner inte alltid svara. Eller struntar i att svara och då så säger jag det.
3. Om jag säger att jag tycker att det är kul att se någon, så menar jag det.
6. "Fika någon gång" betyder att jag kommer att försöka få det att hända.
,
Om jag inte gillar någon eller vantrivs på något vis så kommer den att veta det.
Säger jag "Trevligt att träffas" så menar jag det.
Annars så säger jag något annat.
Typ "Jaha så det är så här du ser ut" eller "Hej hej på dig".

 

[mandalaki]

Typ "Jaha så det är så här du ser ut" eller "Hej hej på dig".

Jag råkade träffa en gammal kärlek häromkvällen för första gången på 15 år. Precis när jag tänkte Men gud så gammal han har blivit sa han Du är dig precis lik. Så jag fick ju säga Du också!

Att ljuga lite lagom vid rätt tillfälle ser jag som en del av den sociala kompetensen. (Förmodligen var han så kompetent att han ljög först )

 

[Inte_Ung]

Jag råkade träffa en gammal kärlek häromkvällen för första gången på 15 år. Precis när jag tänkte Men gud så gammal han har blivit sa han Du är dig precis lik. Så jag fick ju säga Du också!

Skulle aldrig falla mig in att ljuga så.
Men vet du vad?
Jag har massor av vänner som gillar mig precis som jag är.
Och lever med samma man sedan 15 år tillbaka.
Så jag klarar mig bra ändå.