Varför är det så svårt att hitta medryttare resp medryttarhäst?

[kryddelydd]

Jag är 14 år och har ridit i princip hela mitt liv, fast då bara på ridskola. Nu känner jag att min ridskola inte har mycket mer att erbjuda mig, eftersom det är dåligt organiserat, dåligt ihopsatta grupper samt upplägg. Jag har en väldigt bra kompis med två hästar som tävlar upp till SM-nivå. Tyvärr flyttade hon. Jag brukar åka dit några ggr per år och rida deras hästar. De berömmer mig och litar på mig Jag känner längtan efter något mer än att sitta på olika hästar varje vecka, man får liksom aldrig tid att hitta knapparna och känna ett band med hästen. Jag tillbringar ganska mycket tid i stallet men känner aldrig någon gemenskap eftersom tjejerna ( som är ungefär i min ålder) "fryser ut" mig. De säger inte hej när vi möts i stallgången och vänder ryggen till om de står och pratar och jag går förbi. Jag bor i en relativt liten stad och har letat foderhäst ett bra tag nu. Jag letar inte efter någon SM- ponny utan snarare en ponny som man kan rida på mysiga turer ute i skogen med. Jag relativt mycket erfarenhet uppe på hästryggen, men destomindre i stallet, tex hur man visiterar en häst. De flesta hästägare som söker en fodervärd letar efter en person över 18 med körkort eller en person som haft medryttar/foderhäst förut, men någon gång måste vara den första, right? Har kikat på en annons uppe i stallet jag rider, men den hästen är tränad ända upp till Mvs B dressyr, samt att man måste ha hästvana föräldrar. Hästen fick föl förra året och vill nu mest rida pass ute i skoge. Har enormt dåligt självförtroende gällande detta och vågar inte maila eftersom jag enast ridit på ridskola. Några tips på vad jag kan göra för att hitta en hästkompis därute?

Svårigheten för ungdomar i din ålder har tagits upp tidigare i tråden.
Jag som hästägare vill inte släppa en så ung tjej "vind för våg" men jag har heller inte tiden eller lusten att hjälpa en ungdom (jag har en tjej som får låna en av mina hästar; hon verkar ha tröttnat men hör till dem som inte säger det rent ut, bara inte kommer).
I det här fallet önskar hon antagligen mer engagemang från min sida. Hon rider också hos en granne till mig, och där hjälper nog hästägaren till desto mer.
Jag som hästägare vill hellre ha en vuxen person i stallet, som självständigt transporterar sig och som antingen "bara" åker häst i skogen (trevligt för både häst och ryttare) eller som aktivt vill förbättra sig och tar egna initiativ till träningar.
Jag som hästägare vill få godkänna en tränare som ryttaren vill träna för, men jag vill inte bestämma vilken tränare ryttaren ska välja. Jag vill heller inte förväntas köra till träningar eller liknande - då har jag för mycket annat att göra.
Jag vill inte förväntas låna ut hästtransport eller kunna hänga med på tävlingar.

Jag som hästägare vill helst ha avlastning om jag ska ha "medryttare" och då är det ju tyvärr ofta så att en ensam ungdom inte är mest lämpad - om inte annat så ur ansvarssynpunkt.

Jag tror att förväntningar som inte helt matchar, är det som leder till svårigheter för både hästägare och ryttare att hitta rätt.

 

[KAROLIJNAH]

När jag själv hade en egen häst tyckte jag det var relativt lätt att hitta medryttare, även fast jag hade en omskolad travare med mycket humör. Oftast har medryttaren svarat snabbt på min annons på Blocket och det har varit ordentliga människor med hjärnan på rätt ställe som jag litat på till 110 %.

Nu när jag själv har letat medryttarhäst har det varit ett rent helvete kan jag säga. Jag är ingen gniden person och kan absolut betala en liten peng om det är pengar som används till hästen och inte är något som går till ägarens semesterresa till Italien och dylikt. Jag kan också tänka mig att lägga ut egna pengar på träningar eftersom jag tycker det är viktigt att man utvecklas och blir bättre med tiden.

Jag är inte kräsen när det gäller medryttarhäst. Det enda jag vill ha är tillgång till paddock i närheten, passande utrustning till hästen och att hästen ska stå i ett ordentligt stall. Hästens utbildningsnivå är inget jag lägger någon större tanke på, då jag vet att det är något man alltid kan lösa och jobba vidare på. Jag vill även att ägaren ska ha en positiv inställning till att jag vill utvecklas med dennes häst och ta hjälp av en tränare för att kunna exempelvis rätta till de felen jag gör i min ridning. Men detta har visat sig vara en omöjlighet. Antingen så är jag för duktig för att ens behöva träna för en tränare eller så kan hästen redan allt

Antingen har ägaren varit en besvärlig person som man knappt kan ha att göra med eller så har det varit andra omständigheter som gjort att jag inte kan ta personerna seriöst. Exempelvis vägrar jag ha att göra med människor som utövar någon form av djurplågeri när det gäller att inte ha ordentliga hagar eller korrekt byggda stall. Ibland känns det väldigt svårt att hitta människor som är normalt funtade i huvudet...

Vissa provridningar har känts påtvingade och i något fall kändes ägaren hotfull när jag sa att jag nog inte passade så bra ihop med hennes häst kemimässigt. För mig skulle det kännas fel om jag blev medryttare på en häst där jag känner att det är något som fattas och det skulle aldrig hålla i längden. Jag är inte en person som tar vad som helst bara för att jag är desperat, utan det ska kännas rätt redan från första början. Själv skulle jag aldrig vilja ha en medryttare som känner att det inte finns någon kemi mellan ryttare och häst.

Tack och lov hittade jag till slut en underbar medryttarhäst med världens trevligaste och snällaste ägare och hästmänniska som jag någonsin träffat

 

[Grazing]

Det som slagit mig när jag vart ute litegrann och letat medryttarhäst är att vad otroligt många det är som har dålig utrustning eller inte vet varför dom använder utrustningen dom använder, sånt blir jag tokig på. Jag som hästlös hästägare eller hur man ska beskriva det har otroligt svårt att inte lägga mig i då varför människan använder det den använder. Folk som använder saker bara för att liksom.

Jag tror nästan det är dömt att misslyckas att hitta medryttarhäst när man själv varit hästägare såpass lång tid som jag varit. Jag trodde att men va skönt, jag behöver inte oroa mig för att stallet inte sköter allt som dom ska, behöver inte tänka på att hagarna inte är som jag hade velat ha dom då det inte är min häst. Men, det var lättare sagt en gjort visade det sig.

Eller som en sådan grej att hästen är lite tjafsig/testande, ägaren blir lite småputt när man säger till hästen, eller inte låter den tjaffsa utan sitter kvar och driver igenom, jag känner att jag måste hitta en hästägare som tror på min ridning. Men det är ju svårt, att det ska komma en medryttare och "experimentera" med deras häst, dom vill att hästen rids på deras sätt och det fungerar ju inte att ha en medryttare om man inte tror på dens ridning. Uppenbarligen så fungerar ju inte deras sätt då hästarna ofta är relativt felridna och tjafsiga på många sätt.

Anledningen att jag just träffat sådana är för att jag vill ha en häst att träna, alltså inga skogsmullar jag söker. Ofta är det tyvärr hästar jag träffat då som aldrig blivit utmanade, hästägaren rider mest ut osv och låter hästen gå lite som den vill. Självklart så reagerar många hästar då om det sitter upp en ryttare och kräver lite av den. Inget konstigt med det, önskar dock att hästägare kunde vara lite mera ärliga i sina annonser.

Men är samtidigt imponerad över folk som har medryttare eller överlag låter andra rida deras hästar, jag släppte aldrig upp någon på min älskling, var otroligt kräsen på alla sätt och litade inte på någon annan än mig själv. Men vill man ha en medryttare så måste man släppa lite på kontrollen.

 

[TheRedLightning]

Men är samtidigt imponerad över folk som har medryttare eller överlag låter andra rida deras hästar, jag släppte aldrig upp någon på min älskling, var otroligt kräsen på alla sätt och litade inte på någon annan än mig själv. Men vill man ha en medryttare så måste man släppa lite på kontrollen.

Ja, det är just det där som jag personligen känner är lite svårt. Att låta någon annan rida sin häst, kanske blir det bra, kanske blir det inte bra.
Det jag själv är lite orolig är om jag skulle ha en medryttare att denne på något sätt negativt skulle påverka det arbete jag själv lagt ner på hästen för att få den att arbeta korrekt.
Därför tror jag det kan vara svårt att hitta en medryttare som tänker och rider likadant som en själv. Det bästa hade nog varit om man kunde klona sig själv.

 

[Blimblom]

Huu klona sig själv, dubbelt upp av alla sina egna misstag och brister haha

 

[mackan]

Ja, det är just det där som jag personligen känner är lite svårt. Att låta någon annan rida sin häst, kanske blir det bra, kanske blir det inte bra.
Det jag själv är lite orolig är om jag skulle ha en medryttare att denne på något sätt negativt skulle påverka det arbete jag själv lagt ner på hästen för att få den att arbeta korrekt.
Därför tror jag det kan vara svårt att hitta en medryttare som tänker och rider likadant som en själv. Det bästa hade nog varit om man kunde klona sig själv.

Tror att man utifrån det du oroar dig för behöver se lite nyktert på situationen allmänt och ens egen förmåga etc . Det är väldigt få hästar som blir förstörda pga att ngn annan rider ett par dagar i veckan såvida man självklart så har en person som inte misshandlar /rycker/sparkar på hästen utan rider för att de älskar hästar och vill vara medryttare för att de vill umgås med en individ och ta hand om och rida den bra .

Jag tror inte alls klona sig själv är en ide såvida du inte är proffs . Snarare positivt att ha ngn annan duktig som rider hästen om man inte är proffs . Och är man inte proffs är det ändå nyttigt att ngn annan rider hästen om denne som sagt är en vettig kunnig ryttare . Gynnar i det flesta fall .

 

[Elektronen]

Jag har haft flera medryttarhästar och har även haft egen häst något år. Nu är jag medryttare och har insett att det kan vara svårt att hitta en BRA medryttarhäst. Just för att man måste (gäller iaf för mig) köpa ägarens hela hästkoncept dvs. hur den rider, har häst, hur det funkar i stallet osv.

För mig är nog det svåraste att man ska ha någorlunda lika ridsätt, jag rider mycket med sätet och vikthjälper och vill inte behöva ta hårt i munnen. Men många "hobbyhästar" verkar inte vara ridna riktigt så...
De tidigare hästarna jag varit medryttare på har jag slutat, pga. att jag efter några månader insett att vi haft lite för olika syn/ridsätt.
Jag var medryttare på en maxad, kraftig, D-ponny när jag var 19-20 år (ägaren var ca15 år) han var jätte jobbig så fort man vände hem och det gick bara fortare och fortare och han blev väldigt stark. När jag påpekade det för ägaren, fick jag reda på att hon ofta lät han göra så. Jag blev så frustrerad på det efter några månader att jag slutade.

 

[kossankaj]

Många förskönar sin häst helt otroligt. Sökte en häst att rida i skogen och ev lite dressyr på. Pratade med en kvinna och frågade mycket tydligt om hästen var lätt att hantera och rida. Väl där är hästen (engelsk fullblod) det nervösare jag träffat. Precis som deras dåliga rykte så stämde denna in perfekt i det. Hästen stod på helspänn darrade i hela kroppen av borstning . När någon mockade en box en bit bort hopade hästen i luften och fick sedan panik för den satt fast och kastade sig åt alla håll till å en fick loss den. I ridningen var den dock förvånade snäll och bara knata på. Dock hade jag frågat noga om ridvägar med vilket skulle finnas. Det visade sig att det fanns en 3 km grusväg att rida och vända på åt två håll. .. . Sedan var jag och provred en annan där ägaren var tvärtom riktigt svart måla sin häst. Den hästen var enligt mig hur lätt som helst. Stod och sov i stallet och inte alls så pigg vid ridning som jag hade önskat. Jag tror helt enkelt vi människor uppfattar hästar så extremt olika. Jag som är van vid riktigt pigga glada hästar som bara vill framåt och är ursnälla i stallet blir chockad när folk beskriver sin häst som pigg när den knappt vill galoppera om det går lite uppför. Eller lätthanterad är enligt mig en häst som går att fånga i hagen och står lös och sover i stallet i princip. Medan andra som i mitt exempel ovan kallar en häst som darrar och kastar sig för någon slänger skit i en kärra för lätthanterad.