Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

[Pepparn]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

CK: Visst är det så att en häst som tränats sedan 3-års ålder är mer härdad än en som ridits sedan 5-års ålder och att jämföra dessa, håller jag med om, är inte rättvist. Men det jag var ute efter när jag skrev som jag gjorde är att det inte, enligt min mening, ska vara någon skillnad på om en elitryttare eller en nybörjare rider en häst som till exempel tränats sedan 3-års ålder, alltså två olika hästar men med samma träningsbakgrund. Blev lite rörigt där, hoppas ni förstår.

Varför skulle det vara mer okej att forcera ett eventuellt avelssto än vilken annan häst som helst?

/Karin

 

[Madde71]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Varför skulle det vara mer okej att forcera ett eventuellt avelssto än vilken annan häst som helst?

/Karin

Jag tror att det är så man tänker att om man ska låta ett sto prestera långt och långsamt tills dess att det nått 16mil så är hästen minst 15-16år innan man kan betäcka. Har den då inte fått föl när den var 3-4år så är det väl svårare/osäkrare med hur det kommer ta sig. Tar man upp ett sto lite snabbare med avelstankar i sikte kanske man når 16mil vid 9-10års ålder och sedan låter man hästen gå in i avelsboxen. Man vet ju redan innan att man tar hästen lite hårdare men vet också att man inte kommer låta den gå så upp till 18-20års åldern.

Vad sliter mest????
Att gå 4 tävlingssäsonger och tas upp i klasserna lite snabbare eller
gå 12 säsonger?? Vet att tex Cleese med flera tagit upp denna diskussion på bla distansgalan i Växjö och kanske kan utveckla det mer än mig.

Jag är inne lite på det Maja skriver att distans sliter vare sig man vill elller inte och det även om man rider LSDträning och tävling, men det blir andra typer av skador än de som rider snabbt får. Jag jmf med långlöpning som min man är mkt insatt i. Skadorna kanske inte märks direkt men om man röntgar så visst kan en LSDtränad häst som dessutom presterat mkt bra ha pålagringar i mer än en led och i mer än ett ben... Detta vet jag stämmer på flera, men nämner så klart inga namn.

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

All ridning sliter - lägger man på lite mer press, vilket man måste göra när man ska tävla, så sliter det ännu mer på hästens kropp.

Träningen är ju till för att förbereda kroppen för kommande påfrestningaroch ju högre upp i klasserna (oavsett disciplin) desto hårfinare gräns mellan uppbyggnad och slitage.

Än så länge så är all expertis entydig: hästen ska inte utsättas för hårda påfrestningar innan den vuxit klart. I distanssammanhang så skadar farten mer än banlängden.
Det man är ute efter är en "lagom" påfrestning som håller hästen utanför skaderisknivå, men som ändå belastar hästen så pass att den bygger på en skyddande struktur på ben, leder, senor.

Jag tror att man är mer på den säkra sidan om man tränar lång, långsam distans än om man börjar experimentera med snabbjobb.

Men visst tar även den långsamt tränade hästen stryk, frågan är vem som tar mest stryk och vilken väg som är säkrast.

 

[karingadde]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Oj vad jag håller med!

Mitt mål med distans är att rida långt och länge. Jag har tävlat sedan 1993 men ändå bara "avverkat" två hästar. Jag ser ingen prestige i att vinna tävling efter tävling men hela tiden på nya hästar. Fram för fler premier för hästar som tävlat många säsonger, många tävlingar på rad mm. Liksom tidigare inlägg rycker jag att uteslutning % är jätteintressant.

Fram återigen för måttot "att fullfölja är att segra"

 

[Madde71]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

.

Jag tror att man är mer på den säkra sidan om man tränar lång, långsam distans än om man börjar experimentera med snabbjobb.

Men visst tar även den långsamt tränade hästen stryk, frågan är vem som tar mest stryk och vilken väg som är säkrast.

Jag pratade inte om fart, utan om två olika upplägg för en distanshästkarriär. Dvs snabbt upp i klasser innebär inte att rida snabbt utan att plocka upp den i sträcka snabbare.

alt 1 att låta en häst gå 4 säsonger och alltså vara uppe på 16mil som 8-9åring gå 2 säsonger där och sedan pensioneras (sättas i avel, motionsridas)
alt 2 låta det ta längre tid dvs rida fler 50, fler 80 fler 120 innan hästen tas upp på 160km som 12åring och sedan går 4 säsonger till, innan den pensioneras.

Jag tycker det känns som att alt 2 är det som ger guldstjärnor i sverige och att alt 1 direkt sätts likamed att hästen är skadad och förbrukad när den slutar tävla distans.
Jag är inte ute efter att försvara ryttare som tar 6åriga hästar och rider 12milare på 16km/h för det tycker jag är att avancera både fart och sträcka alldeles för tidigt. Men jag efterlyser ett annat synsätt än att det enda rätta karriärupplägget skulle vara så långt och så länge som möjligt.

Tänk att ni själva skulle vara en elitidrottare.............
Alt 1 träna hårt i 4 år, tävla lite tuffare kanske 1 marathonlopp/månad och sedan lägga av, ligga i soffan och glo på tv eller vad du vill, ta en joggingrunda då och då.

eller
alt 2 träna hårt (för det innebär faktiskt LSD också vilket Maja är inne på) men tävla kanske 2 marathon /per år och 2 ultramarathon 7½mil per år i 10-12år.

Vilket skulle du välja om det gällde dig själv??

Jag är ute efter att öppna upp för andra synsätt "kill your darling" kan ibland göra att man finner nya fantastiska sanningar..........

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Det är helt OK att ventilera olika sätt att tänka på, det är ju bara bra!

Mina funderingar då, är att om det finns ett syfte med att pensionera en bra tävlingshäst tidigt (t ex sätta den i avelsboxen - eller, det är väl nästan enda anledningen till att vilja avsluta en lyckad tävlingskarriär "för tidigt"?) så kanske det kräver nytänkande.

Men samtidigt så är det ju den långsiktigt hållbara distanshästen de flesta är ute efter (?) och då vet jag inte om en snabb karriär verkligen visar på stayerförmåga.

Visst är LLD (kör den svenska varianten för den låter inte så...knarkig!) hårt arbete, men det är ju arbete i syfte att stärka. Inte att bryta ner. Frågan är om den hästen som kör den snabba karriären verkligen hade hållt för ytterligare säsonger om ryttaren ändrat sig och faktiskt velat fortsätta tävla.

Nu menar jag inte heller att man måste hålla sig till samma banlängd i onödigt många tävlingar eller säsonger. Det är ju inte automatiskt att föredra att gå flera 80: or i högre hastighet än att gå upp i tävlingslängd och rida den lite långsammare.
Det är väl som vanligt en avvägning som måste göras. Träningsupplägget lär väl behöva justeras beroende på häst, fast utan att förglömma att det finns fysiska begränsningar man alltid måste ta hänsyn till.

 

[Madde71]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Det är helt OK att ventilera olika sätt att tänka på, det är ju bara bra!

Mina funderingar då, är att om det finns ett syfte med att pensionera en bra tävlingshäst tidigt (t ex sätta den i avelsboxen - eller, det är väl nästan enda anledningen till att vilja avsluta en lyckad tävlingskarriär "för tidigt"?) så kanske det kräver nytänkande.


.

En annan anledning än avel är ekonomi skulle jag gissa....det kostar mkt att tävla...ytterligare en anledning är tid, det tar mkt tid att träna och man kanske satsar på en arbetskarriär eller att bilda familj...

Ja det är nytänkande jag är ute efter...

 

[nesjla]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Även jag tycker uteslutningsprocenten är mycket intressant.
Är det någon som vet varför inte den statisktiken finns med på Distanslistan? Den finns ju med om man går in på resultaten på sidan så jag tycker inte att borde vara så mycket extraarbete att lägga in den infon under varje hästs ritter oxå (inte de som redan finns men framtida).
Hade varit mycket intressant att kunna se.

 

[Cleese]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Även jag tycker uteslutningsprocenten är mycket intressant.
Är det någon som vet varför inte den statisktiken finns med på Distanslistan? Den finns ju med om man går in på resultaten på sidan så jag tycker inte att borde vara så mycket extraarbete att lägga in den infon under varje hästs ritter oxå (inte de som redan finns men framtida).
Hade varit mycket intressant att kunna se.

Det hade ju räckt om hästens alla ritter synts, istället för endast de godkända. DEN förändringen tror jag är en baggis att göra. Någon som tagit upp frågan med Gert tidigare/redan?

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Det hade ju räckt om hästens alla ritter synts, istället för endast de godkända. DEN förändringen tror jag är en baggis att göra. Någon som tagit upp frågan med Gert tidigare/redan?

Om jag minns rätt så har frågan tagits upp med Gert tidigare, men han trodde att ryttarna inte skulle gilla att få sina uteslutningar med på listan.

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

En annan anledning än avel är ekonomi skulle jag gissa....det kostar mkt att tävla...ytterligare en anledning är tid, det tar mkt tid att träna och man kanske satsar på en arbetskarriär eller att bilda familj...

Ja det är nytänkande jag är ute efter...

Jo fast det låter konstigt om man redan från början planerar en snabb distanskarriär för att man säkert inte kommer att ha råd att tävla så länge i framtiden?

Nytänkande är helt OK och är just det som för saker och ting framåt. Men då måste det framgå att det man gör är just experiment och att expertisen fortfarande pekar på en annan väg.

 

[nesjla]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Ja, det var så jag tänkte, fast såg nu att jag uttryckte mig lite vimsigt.

Det är klart att blir man ofta utsluten så är det kanske inte så kul att alla kan se det, å andra sidan kanske ryttaren då i bästa fall får en tankeställare. Dessutom är det väl så (på alla tävlingar?) att man i anmälan godkänner att resultaten publiceras på nätet. Så egentligen borde det inte vara några problem.
Jag tycker det är synd att den informationen går förlorad, särskilt nu när medvetenheten kring distansaveln har höjts och det talas mycket om statistik.

 

[Madde71]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Konstigt? Om man lägger 80 000 om året för att satsa helhjärtat på tävling några år så har kanske inte famljens ekonomi råd med mer än 4-5år. Distans är ju som bekant långsiktig planering och då kanske man även planerar den ekonomiska biten.......En promenad/skogsmulle kostar ju betydligt mindre att hålla och man kanske fortsätter så på sin häst sedan? Utan att för den skull ridit sönder den. Man kanske till och med tycker att 4-5års tävlande är humanare för hästen än 10-12 år med de olika upplägg som det kan innebära. När jag läser dina inlägg så får jag känslan av att det är ok med nytänkande, men jorden är iallafall platt....... för hur mkt expertis dvs vetenskapliga undersökningar finns på att tävla länge på en häst är det ultimata. Kanske kommer jag tävla länge på mina hästar men jag är ingen elitryttare som siktar på VM. Kanske är det ett nytt tänk som behövs för att Sverige ska nå bättre internationella framgångar utan att för den skull rida sönder hästarna. Det verkar ändå som om landslagledningen är inne på det eftersom åtminstone ett par av EM/VM hästarna har matchats fram relativt snabbt (dvs klassats upp snabbt ej ridits i 200knyck).

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Konstigt? Om man lägger 80 000 om året för att satsa helhjärtat på tävling några år så har kanske inte famljens ekonomi råd med mer än 4-5år. Distans är ju som bekant långsiktig planering och då kanske man även planerar den ekonomiska biten.......En promenad/skogsmulle kostar ju betydligt mindre att hålla och man kanske fortsätter så på sin häst sedan? Utan att för den skull ridit sönder den. Man kanske till och med tycker att 4-5års tävlande är humanare för hästen än 10-12 år med de olika upplägg som det kan innebära. När jag läser dina inlägg så får jag känslan av att det är ok med nytänkande, men jorden är iallafall platt....... för hur mkt expertis dvs vetenskapliga undersökningar finns på att tävla länge på en häst är det ultimata. Kanske kommer jag tävla länge på mina hästar men jag är ingen elitryttare som siktar på VM. Kanske är det ett nytt tänk som behövs för att Sverige ska nå bättre internationella framgångar utan att för den skull rida sönder hästarna. Det verkar ändå som om landslagledningen är inne på det eftersom åtminstone ett par av EM/VM hästarna har matchats fram relativt snabbt (dvs klassats upp snabbt ej ridits i 200knyck).

Så här tolkade jag ditt förra inlägg:
OM man har en speciell önskan att inte tävla sin distanshäst så länge, kanske bara några säsonger, så kan man kanske matcha upp den lite fortare upp i klasserna.

Men det jag undrar är, är det verkligen så att man tänker sig att "Nu har jag skaffat mig en distanshäst, den tänker jag nog inte tävla speciellt länge, bäst att skynda sig".

Jag kan förstå tanken om man vill ha hästen till avel och vill se om hästen har något alls på distansbanorna att göra, men jag fattar faktiskt inte vad du menar annars.

Menar du att t ex Malin Baryard från början tänkt sig att Butterfly Flip bara skulle hålla för ett mindre antal säsonger?
Jag tror att Malin vill att hon ska hålla så många säsonger som möjligt och därför matchar sin häst (Flippan är väl redan på väg ner, så det gäller väl de nya påläggskalvarna) så intelligent och smart som möjligt för att den ska hålla sig på toppen så länge som möjligt.

Jag tycker att folk får tycka vad de vill och prova vad de vill. Jag vet vad JAG tycker och vad jag vill föra fram till folk. Jag kommer aldrig någonsin att skriva något i min tidning som uppmuntrar någon alls att träna fram sin häst så fort som möjligt. JAG tror fortfarande på lång, långsam distans, just för att distanssporten är en krävande gren. Andra får gärna prova sitt, men så länge veterinärerna och de erfarna distanstränarna menar att man ska träna över en längre tid, låta hästen växa klart och låta den få långsamma mil i kroppen innan man går upp i hastighet och banlängd, så är det det jag förespråkar.

Andra discipliner har redan sina problem med för snabbt frammatchade hästar. Man vill få ut och sälja dem snabbt. Man vill att de visar framfötterna 3-, 4- och 5-årstest och diskussionerna är många om det inte är att pressa hästarna för mycket, att man tappar goda förmågor bara för att det ska gå så j-kla snabbt. Varför ska vi göra om samma misstag? Kan man inte titta sig omkring och UNDVIKA den skit andra gör?
Varför ha så bråttom? Vad spelar det för roll att vänta ett eller två år till?

 

[CK]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Varför ha så bråttom? Vad spelar det för roll att vänta ett eller två år till?

Det kanske inte är så man tänker?
Det kanske helt enkelt handlar om att den medtvingade hinknissen kräver att få komma hem till Rapport, och man därmed rider fortare än man tänkte?

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Det kanske inte är så man tänker?
Det kanske helt enkelt handlar om att den medtvingade hinknissen kräver att få komma hem till Rapport, och man därmed rider fortare än man tänkte?

Haha!

Jag ser det framför mig:
"Till salu: Rapporttävlad distanshäst, nu redo att komma hem till de regionala nyheterna redan kl 17.00...."

 

[neywaz]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

 

[wearst]

Vad vill vi uppnå? Är det ett motsatsförhållande mellan toppresultat och hållbarhet

Bukefalos är ett bra forum men jag vill påpeka att i diskussionerna och kommentarerna blandas inlägg från fritidsryttare, ryttare som rider andra discipliner och satsande distansryttare. Mitt inlägg berör hållbarhet och elitsatsning och jag vill gärna skapa debatt om detta.
Vi har de senaste två åren haft stabila resultat på både senior och YR mästerskapen men inga resultat individuellt bland topplaceringarna.
Det är kul med olika infalls vinklar på debatten om hållbarhet men är det enbart hållbarhet vi vill ha? Är det inte Toppresultat kombinerat med hållbarhet över i alla fall tre-fyra år. Och bara här förfasar sig säker flera av Bukefalos läsarna med att jag säger att hästen ska hålla tre-fyra år.
Detta innebär inte att den ska vara helt utsliten och slaktas utan att toppkapaciteten är förverkade.

Att trav, hopp, fälttävlans ryttarna satsar till 100 % på sina unghästar är inte ovanligt först ska de komma upp och prestera sedan förvaltar man och vårdar det " bra" man har. Jag har aldrig hört om en travhäst som har berömts för hur många mil den har gått utan hur gick det i loppen- var den placerad. Sedan talar man om intjänade pengar.
Träningen av distanshästar är ( för mig) mestadels hållbarhetsträning det tar ca två år att stärka skelettet, senor och ligament att tåla påfrestningarna för tävlingar på längre distanser men jag siktar på att tävla och det är lika med att rida snabbt och långa ritter. Därför ser jag ingen anledning att tävla många korta ritter med mina hästar som kan få debutera på 80 km och ganska snabbt få gå upp på 120 och 160 km.
Distanslistan ger en bra statistik dock inte uteslutningarna men jag tycker själv att mina hästar har varit hållbara och har förhållande vis få uteslutningar om man lägger in tempot på ritterna. Det är alltid farten som tar ut sitt pris i uteslutningar, skador och förslitning. Hög fart med dålig träning ger mer av skador på tävlingarna.
På kilometer listan finns i dag dryga 100 St. hästar som har gått 1000 km eller mer.
Av dessa är endast ca 50 aktiva . Som aktiv räknar jag med att hästen ska ha gått någon ritt under 2006 och är i livet.
Endast en häst som gått över 4000 km är aktiv POEM. Han har gjort över tio tävlingssäsonger och många år på absolut toppnivå.
Hästar som har gått över 3000 km är tre till fyra aktiva och kommer förhoppningsvis ut på tävlingsbanorna under 2007.
Total har vi i Sverige haft 4 hästar som har gått 4000 km, 13 ( inklusive de som kom upp i 4000) som har kommit upp i 3000, och 30 ( inklusive de som kom upp i 4000 resp. 3000 km) som har kommit upp till 2000 km-- hästarna räknas här flera gånger.
Av de hästar som gått över 1000 km och gjort uppehåll ett år så kommer endast 10 % - 15 % tillbaka ut på banorna. Varför vet jag inte.
Ryttarna tröttnar, hästarna är skadade eller säljs till icke Distansryttare.
Tittar man sedan på hästnamnen om jämför kilometerlistan med resultaten i Distanslistan så finne man att landslagshästarna på 160 kilometer
och de flesta SM-vinnarna återfinns bland hästarna som minst har gått 1000 km.
Så om man tittar på Kilometerlistan så har vi ett tak i antalet kilometer och hästarna ska tydligen inte göra uppehåll i karriären.
och det går att kombinera att starta hästarna tidigt i högre klasser, rida fort samt ändå ha en häst med lång hållbarhet om hästarna är rätt tränade.
Jag kan här nämna mina egna hästar Kapudan ox 3314 ( tävlade åren 1996 till 2005- 9 år) Zingaro (startade sitt tävlande1997 och är inne på sitt 10-e år) Amigo El Caballo (1992) ox 2483 kilometer startad sina tävlingar år 1999 och är inne på sjunde året och Wearst 1993 ox med 2284 kilometer är inne också inne på sjunde året.
Men ingen av mina hästar är i närheten av den Internationella toppen. Ska vi börja att närma oss den internationella eliten så blir de svenska hästarna för gamla innan de når upp till sina topprestationer och kilometrarna sliter även i det långsammare tempot. Och visst de gamla hästrna har hållbarheten men tappat lite av "speeden". Hastigheterna internationellt har gåt upp och hästarna i mästerskapsklasserna har blivit yngre. Vi måste acceptera att ryttarna till lika hästägarna har olika målsättningar med sitt tränande och tävlande. En del kanske "nöjer" sig med att ha en högpresterande häst i fyra- fem år istället för att ha en presenterande häst i tio år. Det kommer att finnas undantag där duktiga ryttare/ hästägare kan få fram både ock som tex. Poem, Prins Aussi och Kapudan, Ztefan m.fl. som kan kombinera fina internationella resultat med lång hållbarhet. Men i och med att farten går upp på de internationella tävlingarna måste vi träna och rida fortare hemma.
För att nå den internationella eliten måste vi vara beredda på att träna de yngre hästarna mer och att rida snabbare på tävlingarna med yngre hästar samt debutera på längre ritter 120 km med 6 eller åringar och 160 km med 7-8 åringar. Och självfallet kommer detta att ta ut sitt pris om hästen inte tränas och tävlas på rätt sett. Redan nu förekommer det att många "dansar en sommar" och sedan inte förstår varför hästen blir halt och får skador och därtill inte har tålamod att låta dem få den konvalescent-tid som krävs. Det är inte det jag uppmanar till utan att vi behöver fler som tidigt satsar hårt och målmedvetet på sina hästar även när de är unga. Fler 7-8 åringar som går 160 kilometer men de ska självfallet vara tränade för uppgiften. Fler satsande ryttare och hästägare som förstår och vet att framgång kan ha sitt pris och är beredda att våga utan att det går ut över hästens välbefinnande. Men som är redo att ha en internationell topphäst även om det bara är för några år.

Under synonymen Wearst skriver denna dag Ingrid Boström

 

[cetzyboy]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Vill bara säga
Jag tror inte problemet ligger att Ni erfarna distansryttare som tillhör absoluta distanstoppen i Sverige rider för fort Ni har så mycket erfarenhet och distanskilometer i kroppen att ni vet hur man skall träna och tävla för just hållbarhet.
Problemet ligger hos de med betydligt mindre erfarenhet som också vill nå dit , också vill rida fort och vinna.
Kolla bara på 50 km T klasserna det går på tok för fort i många fall med massor med uteslutningar. jag tror att upp till 80 km är det bättre att ta ett snabbt steg för att tävla på ett långsammare tempo. Rätta mig om jag har fel.
Sen mellan 80 och uppåt krävs mer erfarenhet då hästen reagerar annorlunda när sträckan blir över det.
Kanske en hastighetsbegränsning i de korta klasserna (nu bara spånar jag och vill gärna höra vad andra tycker)

Jag tror många nya distansare lockas med till detta tempo men saknar erfarenheten att få hästen rätt tränad för att hålla.

Följer denna disskusion med spänning
/Cetzy

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Vill bara säga
Jag tror inte problemet ligger att Ni erfarna distansryttare som tillhör absoluta distanstoppen i Sverige rider för fort Ni har så mycket erfarenhet och distanskilometer i kroppen att ni vet hur man skall träna och tävla för just hållbarhet.
Problemet ligger hos de med betydligt mindre erfarenhet som också vill nå dit , också vill rida fort och vinna.
Kolla bara på 50 km T klasserna det går på tok för fort i många fall med massor med uteslutningar. jag tror att upp till 80 km är det bättre att ta ett snabbt steg för att tävla på ett långsammare tempo. Rätta mig om jag har fel.
Sen mellan 80 och uppåt krävs mer erfarenhet då hästen reagerar annorlunda när sträckan blir över det.
Kanske en hastighetsbegränsning i de korta klasserna (nu bara spånar jag och vill gärna höra vad andra tycker)

Jag tror många nya distansare lockas med till detta tempo men saknar erfarenheten att få hästen rätt tränad för att hålla.

Följer denna disskusion med spänning
/Cetzy

Håller med det du skriver och är ungefär det jag försökt säga tidigare.