vem har rätt att skaffa barn?

[Mabuse]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Ja precis !

Processen blir så mycket mer komplicerad att jag tror att den gruppen glöms av i debatten.

Eller så är det helt enkelt inte mycket till debatt, just för att det blir nästan omöjligt krångligt. Alltså att det är så stora praktiska problem i vägen att även om man ville så skulle det knappt gå. Och då blir det ju onödigt att debattera för något som ändå inte kommer kunna ske. Men eventuellt då den grupp som Petruska talade om, även om det var oklart var de skulle få äggen ifrån.

Jag tror att de flesta homosexuella män som vill ha barn väljer det medicinskt enklare alternativet att skaffa barnet tillsammans med en kvinna utanför den egna parrelationen, och sedan ha delad vårdnad. Det blir ju betydligt enklare om barnets mor kan vara delaktig i barnet sedan, svårigheten torde vara att hitta någon som är villig att tillverka och föda ett barn, men sedan inte ha nåot mer med det att göra.

 

[Kattennizze]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

När jag läste på en sajt om surrogatmammor så rekommenderade de där att det är bättre att surrogatmodern föder barnet i ett annat land; t ex Cypern eller Finland nämndes för i dessa länder kan man tydligen registrera barnet att tillhöra de avsedda/tänkta föräldrarna direkt. Att låta surrogatmamman föda i Sverige gör att man alltid har en risk att hon inte vill frånsäga sig vårdnad eller adoptera bort barnet till den andra mamman (det är därför en syster eller mor skulle vara MITT enda alternativ. Men jag har ingen syster och min mamma är över 60 år gammal och knappast lämplig.)

Du förklarade det mycket bättre än jag! Men jag undrar varför du inte vill använda en surrogamoder t ex i Finland? Om du vill prata om något så personligt förstås.
Jag personligen hade kunna tänka mig det, om jag hade det behovet. Faktiskt ännu hellre än att fråga min yngre syster eftersom det hade känts som om det hade varit emellan oss resten av livet. Nu var inte det aktuellt men jag skulle inte heller ha frågat henne om äggdonation, utan skulle hellre vilja haft en helt anonym donator.

 

[Björk]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Att "frånsäga sig föräldraskapet", är det överhuvudtaget något annat än att säga att man vill att det barn man har fött ska adopteras bort? Och kan kvinnan i det fallet påverka vem som ska få adoptera det? I Sverige, alltså.

Nej, det är ju då man adopterar bort, men i fall där fadern är biologisk och alltså har delad vårdnad från start så blir det ju en närståendeadoption för mamman/pappans partner. . Och vad jag förstått så skiljer sig närståendeadoptioner något mot andra. (jag antar att man inte ställer samma höga krav när/om de biologiska föräldrarna faktiskt känner den här blivande mamman).

Jag och min sambo; jag skulle kunna tänka mig adoption, men inte han. För honom är det viktigt att det är biologiskt. Dessutom är det nog hela processen han inte skulle vilja genomgå. Och det "extra ansvaret" man faktiskt har som adoptivförälder med att barnet har ett separationstrauma med sig i bagaget.Jag har dessutom fyllt 40 i somras så alternativet är därmed svårare.

Som jag flera gånger sagt så tänker vi inte anlita en surrogatmor. Av diverse olika skäl, ett är den obefintliga regleringen kring det hela i Sverige. Men när man står i sitsen som jag nu gör (och är en nyfiken person som jag) så tittar jag på vilka andra alternativ som skulle kunna finnas. Gällande surrogatmorsresonemanget så är det så att även om jag använder vår situation som exempel så är det just bara som ett exempel. Det kan ju finnas fler som hamnar i samma sits och skulle vilja kunna nyttja t ex surrogatmors-alternativet om det nu INTE vore så himlans krångligt för oss svenskar. Mitt problem handlar ju inte om det som "alla" talar om; att man inte kan få biologiska barn. För i teorin så KAN vi producera ett barn, det kan bara inte VÄXA i min livmoder. Det känns som att flera i tråden mest talar om det som att det i alla lägen handlar om att det är någondera av "materialet" (spermie eller ägg) som personerna själva INTE HAR.

 

[Björk]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Du förklarade det mycket bättre än jag! Men jag undrar varför du inte vill använda en surrogamoder t ex i Finland?

Som sagt: jag använder mig/oss som exempel. Inget annat. Vi kommer inte att använda surrogatmor. För krångligt, svårreglerat, för mycket behandlingar, för dyrt sov.

I Finland förstod jag det som att det faktiskt krävs att man har just en "egen" surrogatmor. Man kan alltså få hjälp med själva befruktningen, "överlåtelsen" av barnet osv. Men själva avtalet om VEM som ska vara surrogatmor är något man ordnar själv. Och, visst, då kan man ju typ annonsera... i vilket valfritt land som helst egentligen. Men som sagt; vi kommer inte använda alternativet.

Vi vill gärna ha ett syskon, men OM vi nu inte kan få det (jag håller fortf tummarna, ska träffa en läkare jag har tillit till nu i december) så kommer vi lägga ner det hela och landa i faktumet att det blev ETT barn. Vilket var tur och lycka i sig självt! Jag var ju 38 när han kom och hade lika gärna inte kunnat få några barn alls.

 

[Mabuse]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Nej, det är ju då man adopterar bort, men i fall där fadern är biologisk och alltså har delad vårdnad från start så blir det ju en närståendeadoption för mamman/pappans partner. . Och vad jag förstått så skiljer sig närståendeadoptioner något mot andra. (jag antar att man inte ställer samma höga krav när/om de biologiska föräldrarna faktiskt känner den här blivande mamman).

Jag och min sambo; jag skulle kunna tänka mig adoption, men inte han. För honom är det viktigt att det är biologiskt. Dessutom är det nog hela processen han inte skulle vilja genomgå. Och det "extra ansvaret" man faktiskt har som adoptivförälder med att barnet har ett separationstrauma med sig i bagaget.Jag har dessutom fyllt 40 i somras så alternativet är därmed svårare.

Som jag flera gånger sagt så tänker vi inte anlita en surrogatmor. Av diverse olika skäl, ett är den obefintliga regleringen kring det hela i Sverige. Men när man står i sitsen som jag nu gör (och är en nyfiken person som jag) så tittar jag på vilka andra alternativ som skulle kunna finnas. Gällande surrogatmorsresonemanget så är det så att även om jag använder vår situation som exempel så är det just bara som ett exempel. Det kan ju finnas fler som hamnar i samma sits och skulle vilja kunna nyttja t ex surrogatmors-alternativet om det nu INTE vore så himlans krångligt för oss svenskar. Mitt problem handlar ju inte om det som "alla" talar om; att man inte kan få biologiska barn. För i teorin så KAN vi producera ett barn, det kan bara inte VÄXA i min livmoder. Det känns som att flera i tråden mest talar om det som att det i alla lägen handlar om att det är någondera av "materialet" (spermie eller ägg) som personerna själva INTE HAR.

Fast de flesta som gör IVF kan producera ett barn, annars skulle metoden ju inte lyckas.

Givetvis är din situation annorlunda, men det är ändå så att det är en mycket liten del av de barnlösa paren som helt saknar ägg eller spermier, det vanliga är att bådadera finns, men behöver extra hjälp på traven.

 

[Björk]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Fast de flesta som gör IVF kan producera ett barn, annars skulle metoden ju inte lyckas.

Givetvis är din situation annorlunda, men det är ändå så att det är en mycket liten del av de barnlösa paren som helt saknar ägg eller spermier, det vanliga är att bådadera finns, men behöver extra hjälp på traven.

Jag har nog uttryckt mig oklart...

Det jag menade var snarast att det verkar som att just surrogatmoderalternativet är något som många verkar förutsätta handlar om att man inte har just ägg eller spermier. Vilket ju gäller för en del, men inte alla.

 

[Mabuse]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Aha, då förstår jag! Men fall som ditt är väl det där surrogatmoderalternativet känns självklarast, eftersom det är just bara livmoderdelen av barnagörandet som behövs. Rent medicinsk borde det ju vara enklare än äggdonation t o m, eftersom era befruktade embryon kan frysas, så du skulle inte ens behöva synkas med surrogatmodern på det sätt man måste göra med äggdonation.

Däremot har jag all förståelse för att det inte är aktuellt för er del mer specifikt, för mig skulle det kännas enormt märkligt att veta att någon annan bär på vårt barn. Jag menar er typ av fall, det är ju inte så ovanligt att kvinnans hälsa inte tillåter en graviditet.

 

[havreflinga]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Varför tycker du inte att ensamstående ska få inseminera sig?

Jaha, då lägger jag lite ny ved på elden...

Främst två anledningar:

1. Att det finns två föräldrar från början, ser jag som en slags försäkring. Om en dör finns det en kvar. Och så länge båda lever finns det två vuxna som kan se kritiskt på varandra och stötta, peppa, säga ifrån o s v. Visst kan utomstående (som personal inom skola och barnomsorg, släktingar, vänner) oxå lägga sig i, men de kan aldrig få lika bra insyn som föräldrarna själva.

2. Att fostra barn handlar i första hand om att bygga en relation. Att samarbeta, ta emot och ge kärlek, förhandla, lösa konflikter, kunna förlåta, ge varandra utrymme, värna om sina personliga gränser. Det enklaste sättet att bevisa att man kan detta, är att ha ett långvarit förhållande (eller åtminstone en samarbets-relation, där det gemensamma projektet t ex är ett barn). Idag finns det, som jag ser det, allt fler vuxna som är lite för själv-centrerade för att klara av en relation. Vad skulle hända om de bestämde sig för att skaffa barn på egen hand, istället för att gå den gamla, traditionella vägen?

 

[Sunshine]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Jag antar att du aven tycker att ensamstaende inte skall fa adoptera, och helst inte borde bli gravida pa "naturlig" vag heller - genom one night stand t.ex. Hur ska man gora om man blivit gravid i ett forhallande, men sedan blir lamnad eller ens partner dor och man inte har lust att direkt ge sig in i ett nytt forhallande?

 

[havreflinga]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Hur ska man gora om man blivit gravid i ett forhallande, men sedan blir lamnad eller ens partner dor och man inte har lust att direkt ge sig in i ett nytt forhallande?

Att ett par med barn delar på sig är väl varken ovanligt eller något som måste vara problematiskt? Man fortsätter samarbeta kring barnen helt enkelt. Eller vad föreslår du?

Om min man dör skulle jag försöka hålla kvar en bråkdel av hans bollplanksfunktion genom att fråga mig: "Hur skulle han ha tänkt om den här saken? Vad skulle hans förslag till lösning kunna vara?" Men jag skulle nog bli livrädd för att själv dö. Jag hoppas att mina barn få ha åtminstone en förälder kvar tills de blir vuxna. Det känns viktigt att de står på egna ben vad gäller försörjning, boende och sånt innan de blir av med oss.