Bukefalos 28 år!

Vilka är vi här på dressyr?

Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Kul initiativ :) jag är väldigt mycket periodare på Buke, läser mer än jag skriver och tröttnar emellanåt helt :D

Jag heter Lisa och är 38 år. Bor i Bromma strax väster om Stockholm.
Började rida på ridskola som 7-åring och som 12-åring blev jag medryttare åt en shetlandsponny som jag tävlade i monté, galopp, trav och hoppning. Red lite diverse andra ponnisar i samma stall under flera år parallellt med ridskolan, samt hade 2 olika foderhästar tillsammans med en kompis.
När jag var 16 år (1991 ;)) fick jag ett hingstföl i julklapp av en bekant, vars arabsto blivit tjuvbetäckt av en lipizzanerhingst i samma stall. Inte så lämpligt tycker jag såhär i efterhand, men jag fick mycket bra hjälp och min lilla illbatting utvecklades till en fantastisk häst. Med honom (på bild på min avatar) tävlade jag en del, både dressyr och hoppning - lätta klasser och med mycket blandat resultat. Tyvärr fick denna prins avlivas pga tarmvred våren 2011 :( I augusti 2011 köpte jag min nuvarande pålla - ett svenskt halvblodssto född 2008. Jag hade egentligen tänkt att köpa ett lippizzanersto men hittade ingen lämplig i Sverige. Med Iris, som min drottninghäst kallas, är planen att jag ska tävla såväl dressyr som hoppning och kanske fältt. Vi har ridit några LC och LB under året med resultat som legat stadigt på 63 - 65%. Jag tänker mig också att Iris ska få en eller ett par avkommor framöver.
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Skriver inte så mycket på dressyr längre men läser flitigt :D

Jag är 35 år och bor i en förort till Stockholm där jag är born and raised.

Började rida ganska sent på ridskolan, var 10 år, men med massa vilja och jävlar anamma så lärde jag mig fort och kom ikapp de jämnåriga som ridit 2-3 år längre, mycket tack vare Lottie Mattsson som var min ridlärare de första 2-3 åren. Var en riktig ridskoleunge som bodde i stallet all ledig tid jag hade. Tävlade en del på LC-LB nivå på denna ridskola innan jag bytte till en annan mer tävlingsinriktad riskola. Där tävlade jag mycket och vårat lag vann DIV II dressyr ponny och jag hann starta en FEI klass med ridskoleponnyn innan jag blev för gammal. Även här hade jag en fantastisk ridlärare i Eva Ulf.

Från att jag var 14 till 16 så skickade mamma iväg mig till England på somrarna, hela Juli, så jag skulle lära mig prata engelska och rida. Och om jag fick rida. Var hos en GP ryttare i hoppning, var hoppryttare på denna tid, och vilken dröm det var att sitta och rida dessa hopphästar och hoppa banor på 1,30. Saker man bara kunnat drömma om som ridskoleunge. Att jag dessutom fick följa med till alla stora shower och se bröderna Whitaker live var ju bara en bonus. Det var här jag lärde mig vad det innebar att vara groom och att ha 6 hästar i samma klass :D

Var även en hel del på ridläger. Speciellt i Hofors på träningsridläger för Anki Andersén. Där lärde man sig en massa och ett tag var jag t.o.m FT ryttare :D

Hade en del medryttarhästar och när jag tog studenten så bestämde jag mig för att bli proffessionell groom. Drog till Schweiz kom hem lika fort och började hos Zettermans istället. Blev inte så långvarig där heller och bestämde mig för att börja jobba istället och tävla min halvfodervärdhäst. Det gjorde jag till 2001 då han såldes till Frankrike och 2002 köpte jag min första egna häst. En kolsvart 5-åring Guinness- Caprimond. Det skulle bli min framtida OS häst...... så blev det ju inte men vi hade kul ihop och hann åka till Tyskland och träna i 2 månader innan jag gav upp och insåg att det var en hopphäst :)
Köpte ny häst en svart 6-åring Regazzoni- Schwadroneur för en jädra massa pengar men det höll inte det heller eftersom han var totalt livsfarlig att rida. Veterinärerna hittade inga fel så när jag var allt för rädd för att rida honom längre så gav jag bort honom. Tror det var 3 år efter jag hade köpt honom.
Tog ett tag innan jag hade pengar att köpa ny häst igen och denna gång skulle jag ha en SNÄLL häst. Det blev Divan, En 3-åring med snälla ögon och fantastisk stam. Nu blir hon 7 år nästa år och är oftast lika snäll :D Hon har fått klass 1 på Kvaliteén och vi har startat LA med placering. Nästa år är målet MSV B.

Är ingen fantastisk ryttare men är väldigt duktig på marken. Både i hoppning och dressyr och har sett så mycket bra proffsridning under mina år att jag nästan är avundsjuk på mig själv :p

Målet och drömmen är ju fortfarande OS men nu förtiden är man mer realistisk om sin egna ridning och sina egna ekonomiska förutsättningar men jag drömmer ofta om att ta tjänstledigt och sticka till Tyskland och träna igen. Någon dag kanske.

Har tävlat 1,20 hoppning, debutant FT och LA:6 dressyr. Lyckas alltid bli av/sälja mina hästar innan jag kan starta MSV B :)
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Hästtjej sedan 9 års ålder då jag fick börja på ridskola, mamma började samtidigt. Är idag snart 30 och har haft egna hästar i mer än halva mitt liv. Dock kan jag väl anse att jag inte har varit på någon direkt nivå och har upptäckt att det är först nu sådär 20 år senare, som jag börjat utvecklas mer i rätt riktning. Ridning är svårt ;) Har iaf hyfsad känsla och är bra på att få mina hästar att lita på mig. Har tävlat LB dressyr, hoppning samt fälttävlan. Jag tror att jag egentligen fram tills senaste året inte verkligen satsat på att bli bra i ridningen, utan mer nöjt mig med halvbra hela tiden. Nu har jag nya mål eftersom jag har tre fantastiskt fina hästar som jag känner att jag kan utvecklas ihop med.

Har kvar samma häst som vi köpte 1998, hon är nu snart 29 år och fortfarande igång som ridhäst, även om det är lätt arbete med min mamma. Hade ett fullblod under 3 år i början av 00-talet som jag fick ta bort pga skada och därefter har vi fött upp egna hästar (halvblod). Har nu dotter, son och dotterdotter till det gamla stoet, de är nästa år 11, 6 och 6 år.

Jag rider dressyr hemma på alla tre, men dressyrtävlar två och hopptävlar en. Målet för nästa år är att de som går dressyr ska gå på godkända % på respektive nivå, vilket inte är så höga krav men som sagt, jag har precis lärt mig rida ;)
Har fått plats hos en tränare som jag tycker känns super och ser fram emot vårens träningar och tävlingar :)
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Jaha, jag är då Susanna 33 år gammal. Började min seriösa ryttarkarriär 1987 på en ridskola i stan, 1990 blev jag medryttare på en New Forestponny som var dräktig, när hon inte längre gick att rida, blev jag fodervärd åt en annan New Forest i ett stall som låg mycket närmare hem, dessutom (cykelavstånd). Nångång här slutade jag på ridskolan. Denna ponnyn tävlade jag hoppning på, bara Lc-Lb klasser och div II någon gång.

1993 köpte jag min första egna ponny en Korsning New Forest/Arab, med fina Merrie Master som pappa. Denna ponnyn var mest dressyrriden av ryttaren innan mig och han kunde en hel del (som han givetvis lärde mig, tex, vad "gå på tygeln" var).

Jag tävlade hoppning och fälttävlan på denna ponnyn fast han var rädd för vatten och hade större fallenhet för dressyr). Det visade sig att han inte höll för någon hoppning alls och 1995 avlivades han pga kronisk hasledsinflammation.

Samma år köpte jag en 4-årig ponny som var en gatukorsning mellan Connemara (50%) och Russ/Arab (25% vardera). Han hade inget steg att tala om, men han hoppade desto bättre. Jag tävlade MSV hoppning och fälttävlan på honom innan jag blev 18 och sålde honom 1998. Han gick senare MSVA hoppning och placerade sig i ponnychampionatet och gick SM.

Min första storhäst kom in i bilden innan jag sålde ponnyn. En liten (158cm) surmärr e. Chirac-Ceylon som jag tävlade MSV hopp och tränade MSV fälttävlan på (vi kvalade till det men startade aldrig), hon ägs idag av LadyCovergirl här på buke.

Köpte en annan storhäst 1999 en Oldenburgare e. Simply (e. Sandro Song). Den hästen fick både hopp och dressyryttare att vända på huvudet
På millennienyårsafton skadar jag mig och får en förvärvad hjärnskada och blir förlamad i halva kroppen. Hästarna rids av min dåvarande hovslagare (hoppryttare), läkarna sa till mig att jag aldrig skulle kunna rida igen, men jag ville inte sälja hästarna . Den tyska hästen skadar sig och avlivas 7 år gammal 2001.
Surmärren är den första häst jag sitter på efter skadan i mars 2000, 3 månader efter olyckan, det gick bra trots allt. 2003 säljer jag henne för vi funkar inte ihop och så var hon ingen bra dressyrhäst alls.

Jag köpte istället en jättefin 5 åring efter Amiral. Dum idé, jag lärde mig att ramla av påbästa sätt med den hästen.

Köpte då en gammal (16 år) dressyrhäst med PSG i bagaget och lånade ut Amiralaren till en kompis.
Denna hästen är hästen med stort H. Hon var extremt förlåtande och visade mig verkligen hur saker skulle göras (på det sätt att om jag gjorde rätt fick "bra betalt" för det, gjorde jag fel, låtsades hon som om det regnade eller gjorde ngn snygg grej hon kunde istället.
Hon lärde mig verkligen hur saker skulle göras och framför allt hur det ska kännas. Vi tävlade handikapptävlingar ihop, vi red 2 SM i handikappdressyr, med tredjeplats båda gångerna och motståndet på alla tävlingar innefattade så gott som alltid hela landslaget.

Efter en lång karriär sa hennes kropp till slut ifrån och hon slutade sitt liv 21 år gammal. Jag visste att jag aldrig skulle hitta en sådan häst igen och övervägde att sluta rida.
Men jag kunde inte sluta med hästar så jag köpte en 4 åring med superfin hoppstam i Tyskland, fast den hade riktigt bra steg och kunde gott bli dressyrhäst. våren 2012 blev jag gravid och från oktober och 10 månader framåt red en annan hästen åt mig pga graviditeten och barnet. Tyvärr förstörde hon hästen förmig då hon av ngn outgrundlig anledning skolade om honom att lyda hennes hjälper istället för mina.
Han lyssnade inte på mig längre när jag skulle rida, det slutade med att jag ramlade av och bröt armen. Pga det och barnet sålde jag honom i juli.

Om några år, när dottern blivit lite äldre och tiden finns där igen kommer jag att köpa en ny dressyrhäst.

Det var min story om ni nu orkat läsa ända hit....
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Din historia känns bekant, jag vet inte om jag är ute och cyklar nu, men kan det har gjorts ett reportage om dig i ett nummer av Ridsport Special för några år sedan? :)
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Jag försöker bli en dressyrnörd, än så länge går det hellre än bra ;)

Är 26år och bor numera i Dalarna men är född och uppvuxen i huvudstaden.
"Fick" min första ponny när jag fyllde 4år av min moster som då hade ett halvblod och en Falabella vid namn Theodor som sällskapsponny.
Honom pysslade jag med och red på tills jag blev för stor och då hade moster sett till att jag var inbiten hästtjej så mina föräldrar som är totalt ointresserade av hästar fick lov att köpa nya större ponnyer åt mig för husfridens skull.
Parallellt med att jag skogsmullade och tog någon privatlektion då och då på egen häst så red jag även på ridskola några år innan jag tröttnade på ridskolan som var lite av ett skämt.
I tonåren fick jag ta bort hästen med stort H och ville då inte ha någon ny och skulle sluta med hästar till pappas stora glädje då han tyckte hästarna var dyra och ett evigt skjutsande till stallet.
Men det tog inte så lång tid innan pappa av alla propsade på en ny häst då han ansåg att jag blev odräglig av att inte ha någon häst att greja med hela tiden O_o :D

2008 blev jag påkörd när jag körde RR vilket resulterade i en förlamad vänsterhand och har tappat en hel del känsel/muskelstyrka i vänster sida.
Då tänkte jag att det var kört och att ridningen aldrig skulle fungera igen :(
Så då gjorde jag mig av med mina två hästar men det gick bara i några veckor så ramlade jag över en annons här på buke där en islandshäst var till salu och jag har alltid sagt aldrig en islänning och aldrig en till fux - hem kom jag med världens finaste islänning som är fux :D
Han var bara insutten så det blev till att rida in min lilla odåga på gott och ont eftersom det var svårt men han blev handikappanpassad direkt.
Intresset för islandsridning har alltid varit svalt så han har gått som allroundponny med mig istället och lufsat i skogen, hoppat lite, dressyrat lite och testat på lite allt möjligt.

Saknaden av "en riktig häst" utan tölt/pass och elände har dock alltid funnits.
En vän hade ett sto som jag tyckte verkade så himla trevlig så jag kastade ur mig "Ska du sälja henne någon gång vill jag köpa henne" och egentligen var det inget allvarligt menat i det utan mer som en komplimang att jag gillar din häst.
Men så för snart 2 år sen var det dags för henne att fundera på att sälja hästen och då frågade hon om jag var intresserad på riktigt.
Blev lite överrumplad men var intresserad och det slutade med att jag köpte hästen.
Världens goaste lilla fälttävlanshäst som ställer upp på allt, vad jag än hittar på för tok :love:
Det blir en hel del missförstånd mellan oss eftersom jag är så oliksidig men det blir hela tiden bättre och vi har hittat en superbra tränare som tränat andra handikappade upp till landslagsnivå så hon guidar och ger oss verktyg att förstå varandra så himla bra :)
Målet är att försöka kvala oss till handikapp SM.
Tanken var att försöka göra det i år men det gick i stöpet pga min sjukdom så får se om vi kan lyckas 2014 istället.

En bild från träning i våras och det går som sagt hellre än bra, men kul har vi :D
486686_10152812596000223_1804595112_n.jpg
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Hej hej!

Jag är en riktig ponnymorsa! Jag har en dotter på 14 år som skaffade sin första ponny för ett drygt halvår sedan. Hon är en dressyrintresserad tjej, med en ljuvlig d-ponny med fina gångarter. Ponnyn har halvblodsstam, är 9 år (strax 10), tysk import via danmark som vi köpt av ett försäljningsstall. Ett oprövat kort som var ostartad i Sverige, och oklart hur mycket hon tävlat innan. Men det klickade på provridningen. Även om det blivit endel frustration och tårar så är vi på god väg att få ett fint ekipage som kommer att ha roligt ihop under lång tid! Vi är inte familjen med den stora plånboken (tyvärr ;)) så vi försöker få plats med en liten dressyrsatsning utan att lägga jättemycket pengar. Hon debuterade sin första lokala tävling någonsin på en LC:1 i höstas med 72 % vilket vi fortfarande går på rosa moln efter :D. Vi hoppas på att intresset håller i sig, och hon planerar en hoppdebut tidigt under säsongen, men största intresset ligger i dressyren. Jag själv hade ponny i barndomen men bara på "flaxa-runt-nivå". Så vi är ganska ovana i tävlingssammanhang, men vi lär oss efterhand.
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Kul med all läsning!

Jag hänger jättemycket på dressyr, men bara bakom gardinen :o Känner mig alldeles för dålig för att ens kommentera. Men läser nästan allt!

Jag är snart 27 år gammal (det kändes tufft att skriva det där.. vart tog åren vägen?) och har precis som någon annan skrev tidigare i tråden precis lärt mig rida. Jag började min karriär som ridskoleunge som femåring, men eftersom min lilla ort inte har någon ridskola, har jag aldrig varit en sån som hänger i stallet. Man får oftast inte cykla 3 mil till ridskolan när man är 10 år. Och på den tiden var det inte tal om någon skjuts.
Men när jag var åtta år fick jag och mamma en d-ponny av pappas arbetskompis. Ponnyn var 18 år, hatade dressyr, var nervig, gick inte att binda upp och inte heller att köra i transport. Vi betalade 500:- för sadeln och så var hon våran.
Henne hade vi i tio år. Hon lugnade ner sig så småningom, gick att binda upp och vi körde henne faktiskt i transport en gång när vi skulle på ridläger, då var hon 25 år. Men i och med att det inte var någon häst som gillade att jobba på banan (det var BARA fullt ös i skogen som gällde, gärna med hinder och diken) och hon inte var speciellt stabil eller ens säker att köra i transport var vi aldrig iväg på träningar eller tävlingar. Jag red dock samtidigt på ridskola, men hade blivit smittad av ponnyn och la dövörat till när det handlade om dressyr. Jag var en sån unge som red i stora, flygande t-shirtar, hjälmen på sniskan och med håret farande i fullt ös. Inget dressyrämne direkt..
När ponnyn fick avlivas 28 gammal red jag på ridskola igen, hade en ridlärare som tyckte väldigt bra om mig och jag hamnade då i en hybris-period där jag tyckte jag kunde allt. Red mycket importponnyer i ett stall i stan där de också sa att jag var den bästa de haft, och det var bara jag som fick rida dotterns dyra svårklass-hopphäst. Ja, det steg mig fullkomligt åt huvudet. Jag ansåg mig nog nästan vara fullärd och klara av varenda häst, när jag i själva verket knappt kunde rida en häst i form.
Blev ganska hårt nertagen på jorden då jag i några månader jobbade i ett försäljningsstall. "Bra känsla men saknar hemskt mycket grundkunskap" sa de. Jag var alldeles för lat och hemmakär för att orka slava i ett stall, och blev inte kvar där länge. Men jag lärde mig väldigt mycket om hästar! Och insåg då också att jag inte alls var så bra som jag trodde. Inte ens hälften.
Några år senare köpte jag och mamma ett halvblodssto ihop, som var den hästen jag startade min första riktiga tävling på. En hopptävling som gav blodad tand! Tyvärr fick hon en senskada i hagen och även om hon idag är igång, har mamma förvandlat henne till en storhäst-kopia av våran gamla ponny. Skritt sker på långa tyglar, korta tyglar betyder galopp.
Vi köpte för två år sedan en tysk import, precis lagom tills jag gick in i väggen. Mycket blev skit i mitt liv, och även ridningen. Jag orkade inte mycket, och släppte väldigt många "fighter" med hästen. Tysken är en livsnjutare av rang och det är på honom jag nu får lära mig rida. Gör inte jag absolut rätt och är fullkomligt övertydlig förstår han inte alls.
Jag "satsar" på dressyren nu, vid sidan av hoppningen då det är klart, för en tränare som ger mig aha-upplevelser varje gång och fyller i mina luckor, men vi har våra problem. Det största vi har just nu är att jag någon gång i tiden lät hästen stanna och bajsa. Det är en smart, lat häst vi pratar om som nu alltså tar för givet att den inte ens går att galoppera och bajsa samtidigt. Och detta innebär att man kan nog kanske vara bajsnödig varje gång man passerar läktaren, eller så var det kanske bara en fis? Bäst att stanna och kolla.

Just nu har hästen paus från träningar då jag kommer jobba mycket i januari och februari, men när vi sätter igång igen är det slut på daltandet. Kan man bajsa i galopp när man hoppar kan man bajsa i galopp när man rider på volt. Punkt slut.
Jag hoppas vi reder ut det, när hästen är skitnödig lägger han svansen på ryggen och breddar benen och riktigt förbereder sig, vilket kan ge en hel långsida med kamelgångs-galopp. Jag önskar mig en start på i alla fall en pay and ride under 2014.

Tror ni det går? :D
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Anna, 21 år i ett par dagar till och bor på Öland igen. Har en -12 som är tänkt att bli min framtida tävlingskompis e. JJ RayBan.

Har ridit sedan jag var liten och intresset för dressyren infann sig ganska tidigt. Fick min första egna ponny som 15 åring, en pigg tjurig tant som hoppat en jädra massa i Holland innan hon blev utdömd och triangelmärkt. Hon är allt jag inte vill ha i min nuvarande och i eventuellt framtida hästar så det var lärorikt ;)

Efter ponnyn fick jag hem en 2,5 åring e. Camaro m som skulle ridas in och visas på tre års testet. Henne bestämde jag mig sedan för att köpa men med trassel och strul samt anmärkningar på bes. hävdes köpet och kvar blev shettisen jag köpte i samma veva som papprena skrevs på unghästen.

Efter det blev det en del unghästar som kom o gick på inridning men förra vintern tröttnade jag på att få hem och sedan lämna ifrån mig hästar så då köpte jag Ove.

Flyttade sedan till Mjölby och började rida den mest välutbildade hästen jag någonsin kommer få sitta på. World of dreams, mycket intressant häst som jag saknar enormt efter som jag valde att flytta tillbaka till Öland igen efter bara tre månader.

Så nu ska jag börja rida en hoppehäst som jag i framtiden ska ut o rasta på dressyrbanorna fram tills det är dags för Ove.
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Jag är 33 år och får nog kalla mig dressyrryttare även om jag inte tävlar och gör en del annat med.

Jag började på ridskola som de flesta andra, som 6-åring. Jag fick hoppa in i en grupp som redan ridit ett tag. Jag minns att jag fick rida en häst som enligt alla var "så bra att rida". Jag var jätterädd och ponnyn skumpig. Vi skulle ju rida självständigt och alla gångarter iom att övriga gänget gjorde det.
Jag minns att jag med fasa funderade över hur hemsk skumpiga övriga hästar måste vara om den jag fick var "bra att rida". För mig var väl det lika med minst skumpig och bekväm. ;)
Jag blev dock snart frälst och hängde där mycket.
Efter ett par år på ridskolan och slutligen mest tyckte att vi bara harvade runt trots att jag red i dressyrspecialen slutade jag.

Jag blev medryttare på en ponny som 12-åring. En ponny jag inte alls klarade av egentligen. Han var en vansinnig liten vilde. Jag var livrädd och hatade den där hästen som både var okontrollerbar uppsuttet och bet och sparkade avsuttet. Dock vågade jag inte säga upp mig. Så jag red hästen i ett år innan jag började tycka om den.

Som 13-åring hade jag prao på Solvalla. Jag hamnade hos en av våra bästa kuskar av en slump. Där blev jag kvar som stalltjej och red hästarna och fick lära mig mycket om hästhantering och friskvård. Jag fastnade för de hästar som var besvärliga. Förmodligen i någon romantiserad syn som unga ofta har och ville väl rädda dem.
Som 13-åring började jag också iom att jag träffade en av mina nuvarande tränare för första gången intressera mig för NH, Hempfling, Frihetsdressyr och trick. Jag började inse att det fanns mer än hopp, dressyr och fälttävlan.

Som 15-åring åkte jag tyvärr av en tränares häst då jag red fälttävlan. Jag fick ryggskador och en whiplash och fick sluta med halvbloden och dressyren.
Jag fick för ont.

Jag insåg att jag fortfarande kunde rida ponnyn som var Islandskorsning.
Jag började till slut älska hästen. Ägarinnan hade också blivit rädd för den och rådde inte på den. Efter något sista försök gav hon upp. Hästen dömdes ut för lynnesfel. Jag grinade och vägrade gå till skolan. Det slutade med att mina föräldrar köpte ponnyn för en struntsumma.
Då var jag 15 år och världens lyckligaste.

Efter 9:an tog jag sabbatsår och jobbade på Solvalla. Jag fick jobb tack vare att jag hade hand med bängbulorna och med dem visat att jag inte blev ihjälslagen iaf. ;)

Jag började så småning om träna dressyr med min ponny. Det gick väl så där kan man säga.
Jag insåg att jag kunde rida vissa andra hästar, araber bla.

Jag snubblade över några tränare som jag först tyckte var heeelskumma! De böjde hästarna i ett tidigt stadie och mer än jag var van vid. Jag tyckte det var skit!
Jag red dock en arab vars matte var duktigare än mig. Och då hon skulle bort och endast jag rida flera v så bestämdes att jag skulle rida för hennes tränare, de konstiga. :O
Jag insåg att de hade belägg för allt, kunde svara på frågor om varför man skulle göra det som jag tyckte var annorlunda. Och det funkade faktiskt. Tom på min ponny!
Sen kom det fram att den ena tränaren tävlat tom GP, har elever som rider svårklass och den andra tagit sig till skolorna ovan mark och tränat många svårklassekipage, även våra största namn.
Sen insåg jag också att jag kunde rida PRE och Lusitano.
Så det blev ett par år med såna utöver min egen.

Jag fortsatte träna för mina tränare och jobbade deltid med hästar. Jag gjorde mest problemlösningar och en del dressyrträningar.
Ju mer dressyr jag lärde mig desto roligare blev det och desto mer började jag hålla på med det.
Jag började också mer och mer med rehab tack vare de dressyrkunskaper jag fått.

Jag köpte en av de hästar jag hade hemma i träning. Ett halvblod som stått hos proffs ett åt innan. Dock hade man inte fått honom att sluta resa sig. Så han kom till mig. Ägarinnan insåg att hon inte skulle våga rida honom igen. Så jag fick köpa honom billigt.
Han har tyvärr fått gå på sparfart iom att jag varit sjuk mycket.
Så han är inte så utbildad. Han är safe att rida numer, för mig iaf. Miljötränad och uteriden mycket. Men inte så skolad i dressyren, typ LA och skolorna.
Från marken gör han dock det mesta, utom passage.

Min gamle ponny blev 30 år i somras/höstas. Då tyckte jag att han skulle få somna in innan han blev dålig. Han var frisk in i det sista och reds och tricktränades.
Han blev utbildad tom piaff och galoppiruetter. Men byten i språnget var svårt med hans exteriör och detsamma gällde längningar. Hade jag fått honom då jag var duktigare kanske det blivit fason på det med. Men han var så gammal då jag blev duktig nog. Passage var liksom inget man tänkte på med honom. ;)
Han lärde mig mycket iom både psyke och fysisk emot sig. Jag är evigt tacksam för allt han gett mig!
Han gick också att ha lös och bugade och låg på signal, uppsuttet och avsuttet.

Jag har under dessa år i perioder bott hos mina tränare och även fått utbildning i att lära ut.
Jag har också sammarbetat med veterinärer och andra behandlare i rehabjobb och gått som lärling till min tränare inom problemlösning/inridning/trickträning.

Idag jobbar jag som tränare. Jag gör fortfarande mycket problemlösningar och tycker det är kul. Jag rider in lite och jag har en hel del mer dressyrträningar än förr.
Jag har fått upp ögonen för arbetet vid hand och använder mycket av det både i utbildningssyfte och rehabsyfte.
Jag tricktränar lite för skojs skull. Dock utan tränare iom att han idag tycker att jag kan nog och utvecklat min egen stil. Han övervakar dock och kan ge tips ibland.
Jag har fått tid att ta tag i min andra häst och nu påbörjat hans skolning i dressyren.
Jag kände att jag tappade gnistan lite och har varit sjuk mycket under det gångna året och har inte jobbat/ridit så mycket. Så jag har nu varit ett par v hos mina tränare och bott på deras gård och jobbat där.
Jag trivdes så bra att jag nu bestämt att åka tillbaks dit om 2 v och stanna till sommaren.
Det hoppas jag ska ge kraft och energi att köra på igen sen ett tag. Det är en väldigt vacker gård de har och de är enkla att ha att göra med.
Det ger mycket inspiration att dagligen bara se arbete på den nivån. Och det är lite kul som avbräck att bara jobba hästar som är välutbildade, friska och väluppfostrade(nästan alla iaf). ;)
Så jag ska försöka ta tag i min egen ridning också nu. För just nu känner jag mig slapp och okoordinerad.
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Jag är 25 år, håller till strax norr om Sthlm och har alltid haft ett intresse för hästar! Var rätt så aktiv i många sporter när jag var liten och tränade bl.a. voltige när jag var 8-12 år. Blev rätt så kär i stooora hästar på 175+ ;) Haha, jag förstår inte riktigt hur jag kom upp på dom faktiskt. :p Under denna tid så red jag ibland hos min faster som hade ponnys, det blev väl några gånger per år. Slutade med voltigen och efter mycket tjatande fick jag börja på ridskola. Ridlärarna blev alldeles lyriska över min hållning och balans, sen vet jag inte vad som hände för det är ju ett minne blott. :o

Red på ridskola i 6 år, och under tiden så red jag lite hos min faster som hade skaffat ett välutbildat halvblod. Efter 6 år på ridskola kände jag att det var dags att gå vidare. Fick erbjudande av min faster om att bli fodervärd på hennes kallblodstravare på 16 år och det nappade jag på. Med honom fick jag 6 underbara och lärorika år innan han fick vandra vidare våren 2012. Samtidigt som jag hade min kallblodstravare red jag även min fasters halvblod.

Sen snart 2 år tillbaka rider jag ca 2 ggr/vecka på min fasters nuvarande pålle, en 15-årig KWPN-valack (som hon haft i 5 år). En häst som växt med åren i mina ögon! En pålle med mycket kapacitet men med lika mycket spändhet. Väldigt speciell pålle och en rejäl utmaning för mig som ryttare! Vi tävlar dressyr på LB-nivå och har inte några resultat ännu att tala om (allt från 49-64%), men det börjar ta sig! :D Vi tränar vidare och siktar på att komma över 65% under nästa år samt att kanske debutera LA. Framför allt ska vi ha KUL! Och jag tycker det är så roligt att visa upp denna pålle när vi är ute. :love: Vi tränar lite hoppning då och då för skojs skull.
Senaste tiden har jag även ridit ett underbart nordissto, och pysslat lite med hennes 2,5-årige son. Jag hoppas jag kan vara med om hans inridning och inkörning nu till våren! Och med stoet är jag lite sugen på att börja dressyrträna med. :d

Till vardags studerar jag till sjukgymnast i Uppsala. Har två år kvar till examen, och då har jag tänkt att det kan vara tid för mig att fundera på egen häst. :)
 
Senast ändrad:
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

KL

*vinkvink* en till periodare :D som inte syns då jag läser mest, men hoppas få anledning att synas lite mer snart..

22 år gammal, håller till i Småland. Tävlat dressyr, hoppning och ft. Nu mest intresserad av dressyr, så läser mest här :D

Mitt hästintresse började redan under mina första år, mamma brukar skoja och säga att tredje ordet jag sa var häst.. :D Började på ridskola när jag var 6 år, sen när jag var 9 år gammal halkade vi in på ponnytrav via bekanta. Då fick jag också min första ponny, en shetlandsponny vid namn Chicko. Höll på med ponnytravet i 5 år (största meriten 2:a i derbyt för a-ponnyer 2005), red på ridskola samtidigt.

Sen var det dags för nya utmaningar, jag ville tävla hoppning! Tog först en C-ponny på foder som jag tävlade lite med, men ville ha en egen. Köpte då en D-ponny 2006, som sen visade sig inte riktigt ha samma hoppvilja som jag.. Försökte ett par år men hoppade bara LC. Sen satsade vi på dressyr, som gick bättre. Placeringar i nästan varje start :) Hade under en period även en stor häst på foder, som jag tävlade i hoppning. Sålde sen D-ponnyn 2009 och lämnade även tillbaka den stora, men var utan häst i typ två dagar..

Jag hade nämligen hittat hästen i mitt liv, det eldiga lilla fuxstoet som jag tog hem i början av 2010. Knappt en muskel på kroppen, men jag såg något. Tränade mest under det året, tävlade lite hoppning med bra resultat. Började också nosa på ft, startade en på hösten med ok resultat.

Tyvärr tappade jag gnistan under 2011, och en dålig tävling blev droppen. Jag red för skojs skull och lade ut mitt sto, som jag hittade en köpare till 2012. Första gången på 12 år som jag var hästlös på riktigt..

Är forfarande hästlös, men intresset för hästar har alltid funnits, och nu har jag funnit gnistan igen. Nu längtar jag efter en varelse att ta ut allt på :D
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

men vi har våra problem. Det största vi har just nu är att jag någon gång i tiden lät hästen stanna och bajsa. Det är en smart, lat häst vi pratar om som nu alltså tar för givet att den inte ens går att galoppera och bajsa samtidigt. Och detta innebär att man kan nog kanske vara bajsnödig varje gång man passerar läktaren, eller så var det kanske bara en fis? Bäst att stanna och kolla.

Just nu har hästen paus från träningar då jag kommer jobba mycket i januari och februari, men när vi sätter igång igen är det slut på daltandet. Kan man bajsa i galopp när man hoppar kan man bajsa i galopp när man rider på volt. Punkt slut.
Jag hoppas vi reder ut det, när hästen är skitnödig lägger han svansen på ryggen och breddar benen och riktigt förbereder sig, vilket kan ge en hel långsida med kamelgångs-galopp. Jag önskar mig en start på i alla fall en pay and ride under 2014

Ursäkta mig men :rofl:
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

*kl

Stockholmare, började min bana på ponny, provade på det mesta, och höll samtidigt till på galoppen. Jobbade på galoppen ett par år som tonåringen, samtidigt som jag hade ridhästar (icke-fbl). Hade bla en riktig läromästarponny, som tävlades som stod häst och lotsade runt mig i msv klasser. Skaffade sedan en halvknasig hoppehäst, och slutade med galoppen och började inom ridsporten istället. Jobbade med lite allt möjligt inom hästeriet, från o mocka skit, till att jobba som instruktör och beridare. Hade egen verksamhet vid sidan av under ett par år, som jag sedan började driva på heltid.
Väl främst hopperyttare, red tom 140, men ingen direkt tävlingsryttare. Eller särskilt talangfull. Jag rider för att det är roligt. O inget slår o spränga fram i fullt ös över en stubbåker. Eller plöja sig fram på ickeexisterande stigar i skogen.
Tog emot hästar för inridning, utbildning, försäljning. Lyckades med konststycket att bli överkörd av en buss och fick hoppa på kryckor i nästan ett år. Vartenda ben i foten var krossat eller brutet, och bla tappade jag stortån.
Den op dock tillbaka och sattes fast med ngn slags vajer som satt i foten rätt länge. Sålde av alla hästar, utom en, som lånades ut på foder. La alla hästplaner på hyllan och började plugga ekonomi.
Fick hem hästen som var ute på foder, skogsmullered lite för skojs skull, men inte mer än så. Hade problem med tån, då det växer brosk under den där den är ihopsatt med foten (precis där man vill ha stigbygeln), och det gör ngt djävulskt ont såfort brosket nuddar marken/skon/whatever.
Dog av tristess, så jag köpte en ponny till dottern. O sen en unghäst. O sen kom det en häst till. Så jag beslöt mig för att driva hästverksamhet igen när jag var klar med ekonomistudierna.

Jag är ingen renodlad tävlingsryttare. Jag tycker det är kul o tävla, men det är inte grejen med hästar för mig. Jag tycker om att ha roligt, att komma på/lära mig nya saker och ha glada hästar.
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

KL

Så roligt att läsa om era historier! :)

Här har vi en 22-åring (ett par veckor till) som bor i Sundsvall. Min hästkarriär började när jag var bara ett par år. Grannen hade ett par kallblod och några travare som alltid sprang förbi.. En dag stannade tjejen som red kallblodsstoet och frågade om jag ville följa med. Lycka! Sedan passerade inte en dags ridning utan en klängande unge bakpå :)

Började på ridskola när jag var 4 och var väl en i mängden. Bytte sedan ridskola vid 6 års ålder och fick en superbra ridlärare som gjorde att jag fick lite känsla. Sedan ett till byte och då fick jag mest rida de ponnysar som inte var lätta, vilket lärde mig jättemycket! Två dagar innan julafton när jag var åtta fick jag min första häst. En julklapp från min gudfar, ett stort svart fullblod som gått löp. Shit? Vad tänkte han? Jag blev iaf världens lyckligaste lilla tjej och spenderade all möjlig tid där. Han var supersnäll och efter ett par månader tordes jag galoppera :)

Vi höll ihop i drygt 12 år innan jag tog bort honom. Han har lärt mig enormt mycket om hästar och problemlösning. Han visade sig vara allt annat än lättriden... Ett friskare krutpaket får man leta efter. Han stack gärna- i fullblodsfläng= fullt ös o livrädd matte. Men vi tränade på o tävlade lite LB-LA. Förutsättningarna för mer fanns inte.

Har i två omgångar varit i Skåne och jobbat i dressyrstall, varav det första inte alls passade mig. Att ha hästen som en produkt som ska tillverkas är inte min grej, även om de gör ett kanonjobb! Jag vill lära känna hästen och skapa ett band. sväng nummer två var hos min tränares tidigare elev. Där kan vi snacka om att jag trivdes! :D

Så köpte jag min nya älskling 2012. En liiiten knappt insutten 5åring. Dock med talang. Redan vid köpet diskuterade vi om jag kanske inte skulle räcka till för att förvalta denna diamant... Men efter övertalan från min tränare blev det köp. Skitkul o mycket lärorikt att börja från början :) Han visade sig inte heller vara lätt. ENORMT explosiv... Och otrygg. Men det tar sig! Har världens bästa tränare som är min mentor i allt kring häst, vilket gjorde att jag tordes köpa denna häst, ändå.

Vi har startat ett par LB o siktar på svår klass i framtiden, om allt vill sig väl. Jag har utvecklats enormt och tvivlar inte lika mycket på min förmåga nu. Jag är inte bäst, men duger bra ändå :) Och jag älskar min häst vilket gör att tålamodet hålls uppe!
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

KL

Jag är en 21-årig (snart 22) tjej som sedan många år under en del olika nick hängt på bukefalos och framförallt dressyr-forumet. För det mesta befinner jag mig i kulisserna men då och då ger jag mig tillkänna. Jag är född och uppvuxen i de mest södra delarna Skåne.

Jag började som 6-åring på ridskola men det gick inte så bra. Jag ramlade av varje lektion och till slut tog min mamma beslutet att det där med hästar inte var något för mig. :o När jag två år senare följde med och tittade på min systers ridlektion kom suget tillbaka och sedan dess har jag varit fast. Efter att ha fått ta hand om allt från sköthästar till foderhästar fick jag tillslut min allra första HELT egna ponny när jag var 13 år gammal. Med denna rutinerade och gamla herre gjorde jag lite allt möjligt. Vi hann pröva på western, dressyr, hoppning, fälttävlan och lite till, men det var dressyren jag fastnade för. :p

Efter två år växte jag ur honom och då dök det upp en annan häst i mitt liv. Min tränare hade då fått upp ögonen för en 10-årig häst som hon trodde skulle passa som handen i handsken för mig. Och det gjorde hon också. Hon var ett i mina ögon stort och flott halvblodssto. Kunde DEN hästen verkligen bli min!? :nailbiting: Idag 6 år senare är hon fortfarande min och vi har hunnit med en del sen dess. Mitt mål var att tillsammans med denna häst tävla MSV C med vilket vi också har gjort.

Idag studerar jag och hinner inte med att rida henne mer en varannan helg. På ett sätt är det skönt då jag har hunnit att "återhämta" mig lite och funnit gnistan igen som höll på att försvinna de sista åren. Min snälla mamma och en medryttare hjälper mig resten av dagarna. Det är extra kul då min mamma har fått upp ögonen för tömkörning och tycker det är så kul att hon nu planerar att skola om hästen till körhäst. Vi får se hur det blir med det! :D
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Ursäkta mig men :rofl:

Skratta du.. :p Det är rätt roligt egentligen, hur en sån enkel grej kan bli ett sånt problem. Men jag kan lova att jag inte garvar ihjäl mig varje gång han stannar.. Och jag tror inte man får så höga poäng på skitnödig-galopp i ett dressyrprogram.. ;)
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

KL.

Vilken kul tråd! Jätteintressant att läsa!

Jag själv är nog inte lika intressant :p Jag är mest här och läser (i de flesta forum), men skriver ju ibland.

Allt började som liten treåring när jag fick följa med resten av familjen till ridskolan när mina syskon skulle rida. Såklart stannade det inte där, utan hela familjen blev sen väldigt engagerade i ridklubben.
Gick ständigt runt med ridhjälm, ridspö och ridstövlar stora nog att passa min mamma :D Jag sopade, mockade, borstade och slängde höbalar utan att nånsin klaga. Och var vi inte i stallet så jag kunde roa mig där så satt jag hemma på soffans ryggstöd och lekte häst..

När vi flyttade till egen gård fortsatte jag rida på våra egna (alldeles för stora eller unga) hästar men red inte lika mycket just pga det. Men tillbringade all ledig tid i stallet. Och var jag inte i stallet läste jag. ALLT. Om hästar. Eller lekte häst. En riktig hästnörd.:o

Fick nu även börja rida traktens ridlärares newforestponny. En riktig läromästare och det var nu jag började fatta det där med att rida hästen i form och såna saker. Tretton år gammal.


Letade ny familjehäst och hittade ett halvblod, bra stam och som såg snäll och trevlig ut. Och det var den. Tills vi började ställa mer krav på den i ridningen. Den slängde av oss och till slut var det bara jag som vågade rida. Han sparkade efter en när man trillat av men jag var ju fortfarande ung och dum att jag inte blev rädd ens då.
Folk tyckte vi var dumma i huvudet som ens behöll den..
Det visade sej sen att hästen hade en (allvarlig) tandskada sen föltiden (troligt en yttre skada dvs inte medfött) som aldrig upptäckts (ens på vetbesiktningen vi gjorde.....). Och efter otaliga veterinärbesök blev han utdömd då det inte fanns något mer att göra. Det var såklart därför han varit så 'lynnig' att jobba med.
Jag är oändligt glad att vi inte sålde vidare som alla tyckte vi skulle, utan redde ut honom för att hitta felet.
En riktig guldhäst om han hade fått hjälp tidigare.

Nu blev vi hästlösa och tristessen smög sej ju på mej efter hand. Som sjuttonåring hade jag varit hästlös dryga året innan jag hittade en annons, på Buke faktiskt, om medryttare på en ponnykorsning i stallet där allting började.

Fastnade direkt och bytte senare medryttare mot fodervärd och fodervärd mot köp.
Det var en väldigt välutbildad liten häst som satt grund för min 'riktiga' ridning.
Vi hopptränade mest men tävlade dressyr då och då. Mest eftersom det inte var så kul att hopptävla om man 50/50 kom hem med rosett alternativt vägrade ut oss så tröttnade jag på hoppningen. Hästen tröttnade på dressyren.. Så vi red mest ut i skogen och dressyrade lite ibland och hopptränade regelbundet. Så höll vi på i säkert fem-sex år.

Efter mycket om och men (säkert ett helt år) blev jag med på en dressyrträning för kompisens tränare.
De andra hade fina dressyrhästar, jag kom med en travar/ponnykorsning. Skulle tränaren ha nåt över till oss ens? Jag ojade mej länge länge men tänkte väl sen att det inte skadade att prova?

OM jag fått äta upp det där ojandet??? :eek: :D

Tränarens stil passade så väl ihop med min ridning att jag fastnade där. Vi gick från LB med ett okej godkänt till idag sex år senare rida godkänt MSVB4. Snacka om att ta fram det bästa hos ekipagen på rätt sätt!

Tyvärr är hästen till åren och det börjar bli dags att se sej om efter nästa stjärna. Men jag låter denna lysa tills han tröttnar. Han har fortfarande krut kvar.

Nog för att jag gillar utmaningar, att ödmjukt visa upp det bästa hos de individer som inte har de bästa förutsättningar. Men nästa häst kommer förmodligen inte vara en travarkorsning utan något betydligt mer dressyrinriktat.:D Det vore kul att ta med sej alla kunskaper till en häst med bättre framtidsutsikter och se vad man kan åstadkomma. Hästlivet känns spännande just nu och hästnörd som jag är brinner jag alltid för mer att lära.
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

Din historia känns bekant, jag vet inte om jag är ute och cyklar nu, men kan det har gjorts ett reportage om dig i ett nummer av Ridsport Special för några år sedan? :)

Shit vilket minne du har,:up: visst var det jag som var med, det var 2003 som reportaget gjordes, ett uppslag i Ridsport Special, det var Maggan Algotsson som tyckte att de skulle göra det om mig och tipsade dem.
 
Sv: Vilka är vi här på dressyr?

29årig gift kvinna som bor i stockholm.
Har ett stort engemang i samhälls och miljöfrågor.
Älskar rockmusik, politiska debatter och chocklad.

Har gått från att kalla mig själv dressyrryttare till att kalla mig själv ryttare.
Tävlar i dressyr men har ett stort intrese i snbba galopper i terrängen, hoppa lite hinder någon gång i veckan och arbeta hästar för hand.


Började på ridskola som 9åring och red där tills jag var 17år.
Genom åren har jag varit skötare åt många ponnys och hästar. Medryttare och fodervärd.
Första egna hästen var en vacker och mycket envis herre efter Robin Z. Rembrandt som han heter då han fortfarande lever tävlades upp till msv b i dressyr och lärde mig att lita på att hoppning inte är farligt utan kul.

Efter gymnasiet så skulle jag bli proffs och beridare. Arbeteade i ett par år i stall/som elev hos div. kända namn och insåg att jag sliter ut rygg och fötter på att slava.
Sålde av pensionerade och lämnade tillbaka de hästar jag hade och började plugga till ingenjör.
Idag arbetar jag med projektering och teknik i anläggnings branschen.

Mitt i plugget kom Punch in i mitt liv, det var kärlek i första ögonkastet.
Denna häst har lärt mig allt jag idag kan. tävlat tom msv a
Punch har jag nu haft i 8år och det har varit toppar och dalar som i alla förhållanden.

Sedan november 2010 så har jag hästar i enköping, det är ca 6 mil hemmifrån. Det är värt varenda minut och krona. Då jag äntligen hittat en tränare som jag har ett fantastiskt sammarbete med.
2010 var även det året som Fiorelli föddes och som nu börjar ta formen av en ridhäst.

Vidare plan är att under detta eller nästa år hitta en egen gård och i framtiden bedriva en mindre verksamhet.
 

Liknande trådar

Träning Jag har en ponny som saknar framåtbjudning. Han är lat, och otroligt trög. Jag måste kämpa sk*ten ur mig för att få igång han när vi...
Svar
2
· Visningar
1 315
Senast: raggsock
·
Hästmänniskan Jag har ett problem. Jag har idag två hästar, en som är min egen och en som jag har på foder. Min är en islandshäst som gått femgång och...
Svar
12
· Visningar
1 652
Senast: whattodo
·
C
Träning Hej, har nu börjat hyra en fjording på 20 år. Hon är ganska enkel att rida, har väl lite svårt för galopp men inget stort problem. När...
2
Svar
32
· Visningar
4 178
Senast: Deimion
·
Z
Hästmänniskan Vet inte riktigt vart jag ska börja. Behöver hjälp. Jag och familj flyttade till ny ort för 3 år sedan. Allt var frid och fröjd, vi...
Svar
7
· Visningar
2 590

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp