Vilken ska bli min nya ras?

Iamia

Trådstartare
Japp. En rasväljartråd! ;)

Har för tillfället två JRTC-russllar, men eftersom gammeltanten är 13,5 år och den yngre förmågan, som är 2, har ett hjärtfel - samt att jag är en mer pessimistisk än optimistisk människa, så tänker jag mig att det skulle kunna bli så att vi blev hundlösa lite snabbare än planerat... För att liksom känna att det (kanske) ändå finns hopp för framtiden så har jag alltså redan så smått börjat tänka på nästa hund.

Jag är terriermänniska och egentligen trivs jag bra med russllarna, men känner att jag nog skulle vilja prova att ha något lite mer ”lättsamt” nästa gång. Vad jag mest gillar med mina terriers är att de har rejält med ös, de är smarta och snabbtänkta, de vet vad de vill och är sådär personligt egensinniga (vissa skulle kanske rent av kalla dem envisa), de är med på ALLT, de är inte det minsta ”veka”, de är små, robusta, funktionella, friska och långlivade. Gillar också deras ”allt-eller-inget”-mentalitet. Det jag mest ogillar är att de har rejält med allvar i sig och att det ibland liksom kan flippa helt i hjärnan. (Exempel: mina hundar kommer för det mesta överens, men ibland blir det tjafs - och då är det inte lite morr och nån markering, utan pang bom riktigt allvarligt slagsmål (tror faktiskt helt seriöst att de hade kunnat ha ihjäl varandra om vi bara ”låtit dem”...).) Detta leder till att man alltid måste ligga steget före och rodda lite för att allt ska funka smidigt. En annan aspekt är att vi ibland behöver lämna bort hundarna för resor. Mina föräldrar, som brukar få den äran, börjar bli lite äldre och det hade känts skönt att ha en hund/hundar som är lite enklare att passa än våra krutrussllar...

Önskvärt är att hunden:
  • Är liten/relativt liten (enklare att tex ha med sig mm)
  • Har de flesta av russllarnas (enligt mig) positiva egenskaper
  • Inte är för ”mesig” eller flamsig (som i typ spanielflamsig, om ni vet vad jag menar)
  • Är lättsam/ointresserad med/av folk och andra hundar
  • Inte har överdrivet lätt till skall
  • Är energisk och funktionell (absolut inga trubbnosar eller pälsmonster)
Ett plus om den har lite och slät päls (fåfänga + att vi relativt ofta rör oss i geggiga och leriga miljöer...). Vi är alltså generellt ute mycket. Går, paddlar, cyklar mm. Älskar friluftsliv och att campa. På hundsidan gillar jag annars mest att, på kul, träna tricks/freestyle och köra hemma-agility.

Har funderar lite på dessa tre raser hittills. Har egentligen inte träffat någon av dem mer ingående, utan har bara läst runt lite. (Alltså kan min uppfattning om dem vara helt fel...)

Kromfohrländer: Känns egentligen något för stor och pälsig, annars rätt bra, tänker jag.

Chinese crested dog: Skällig? Bökigt om man har en naken som man måste raka om man inte vill att den ska se ut som ett träsktroll?

Italiensk vinthund: Kommer hela tiden tillbaka till denna ras i mina funderingar. Enda nackdelen är att de inte direkt är robusta. Vågar man ens cykla med dem? Hur stor andel bryter egentligen benen?

Så äntligen till själva frågan. Har någon personlig erfarenhet av någon av dessa raser, eller kanske helt andra ideer?
 
Med risk för att jag låter som jag hakat upp mig eftersom jag redan nämnt den i en annan rasvalstråd det senaste dygnet, men australisk terrier? Brukar väga runt 6 kg, käcka och tåliga hundar som gärna hänger med på det mesta. De kan ha kraftigt skall i förhållande till sin storlek, men ska inte vara skälliga. Pälsen behöver trimmas några gånger per år men är i övrigt lättskött om du inte tänkt hålla den i konstant utställningsskick. Jag upplever dem som att de har många av de positiva terrier-egenskaperna men mindre av den där typiska skärpan som lätt blir jobbig att leva med i längden.
 
Japp. En rasväljartråd! ;)

Har för tillfället två JRTC-russllar, men eftersom gammeltanten är 13,5 år och den yngre förmågan, som är 2, har ett hjärtfel - samt att jag är en mer pessimistisk än optimistisk människa, så tänker jag mig att det skulle kunna bli så att vi blev hundlösa lite snabbare än planerat... För att liksom känna att det (kanske) ändå finns hopp för framtiden så har jag alltså redan så smått börjat tänka på nästa hund.

Jag är terriermänniska och egentligen trivs jag bra med russllarna, men känner att jag nog skulle vilja prova att ha något lite mer ”lättsamt” nästa gång. Vad jag mest gillar med mina terriers är att de har rejält med ös, de är smarta och snabbtänkta, de vet vad de vill och är sådär personligt egensinniga (vissa skulle kanske rent av kalla dem envisa), de är med på ALLT, de är inte det minsta ”veka”, de är små, robusta, funktionella, friska och långlivade. Gillar också deras ”allt-eller-inget”-mentalitet. Det jag mest ogillar är att de har rejält med allvar i sig och att det ibland liksom kan flippa helt i hjärnan. (Exempel: mina hundar kommer för det mesta överens, men ibland blir det tjafs - och då är det inte lite morr och nån markering, utan pang bom riktigt allvarligt slagsmål (tror faktiskt helt seriöst att de hade kunnat ha ihjäl varandra om vi bara ”låtit dem”...).) Detta leder till att man alltid måste ligga steget före och rodda lite för att allt ska funka smidigt. En annan aspekt är att vi ibland behöver lämna bort hundarna för resor. Mina föräldrar, som brukar få den äran, börjar bli lite äldre och det hade känts skönt att ha en hund/hundar som är lite enklare att passa än våra krutrussllar...

Önskvärt är att hunden:
  • Är liten/relativt liten (enklare att tex ha med sig mm)
  • Har de flesta av russllarnas (enligt mig) positiva egenskaper
  • Inte är för ”mesig” eller flamsig (som i typ spanielflamsig, om ni vet vad jag menar)
  • Är lättsam/ointresserad med/av folk och andra hundar
  • Inte har överdrivet lätt till skall
  • Är energisk och funktionell (absolut inga trubbnosar eller pälsmonster)
Ett plus om den har lite och slät päls (fåfänga + att vi relativt ofta rör oss i geggiga och leriga miljöer...). Vi är alltså generellt ute mycket. Går, paddlar, cyklar mm. Älskar friluftsliv och att campa. På hundsidan gillar jag annars mest att, på kul, träna tricks/freestyle och köra hemma-agility.

Har funderar lite på dessa tre raser hittills. Har egentligen inte träffat någon av dem mer ingående, utan har bara läst runt lite. (Alltså kan min uppfattning om dem vara helt fel...)

Kromfohrländer: Känns egentligen något för stor och pälsig, annars rätt bra, tänker jag.

Chinese crested dog: Skällig? Bökigt om man har en naken som man måste raka om man inte vill att den ska se ut som ett träsktroll?

Italiensk vinthund: Kommer hela tiden tillbaka till denna ras i mina funderingar. Enda nackdelen är att de inte direkt är robusta. Vågar man ens cykla med dem? Hur stor andel bryter egentligen benen?

Så äntligen till själva frågan. Har någon personlig erfarenhet av någon av dessa raser, eller kanske helt andra ideer?
Om du/ni gillar terrier så har jag hört gott om Australisk terrier :). Den har visserligen inte slät päls men såsom jag har läst och hört om rasen passar den in på era andra kriterier.

Annars, om man inte ser till terrier, så kanske en DSG? Rasen kräver dock mer, men är ni vana med jack Russel så bör det ju vara ok.
 
Med risk för att jag låter som jag hakat upp mig eftersom jag redan nämnt den i en annan rasvalstråd det senaste dygnet, men australisk terrier? Brukar väga runt 6 kg, käcka och tåliga hundar som gärna hänger med på det mesta. De kan ha kraftigt skall i förhållande till sin storlek, men ska inte vara skälliga. Pälsen behöver trimmas några gånger per år men är i övrigt lättskött om du inte tänkt hålla den i konstant utställningsskick. Jag upplever dem som att de har många av de positiva terrier-egenskaperna men mindre av den där typiska skärpan som lätt blir jobbig att leva med i längden.
Haha jag var visst tvåa på bollen med den rasen :D.
 
Har en kompis som har italienare och den är mest soffpotatis av rang, inte särskilt energisk eller sprallig utan mest sällskapshund. Nu vet jag inte om det hör till rasen som så men jag har fått för mig att de inte jätte-motiverade till träning.
De kineser jag träffat på har inte varit skälliga men det kanske beror på uppfostran, däremot har de lite problem med tänderna generellt i rasen. Har aldrig hört att de skulle behöva rakas faktiskt men så har jag inte tänkt på att fråga.
Tänker när du skriver inte för veka så uppfattar jag ändå både italienare och kineser åt det hållet.

Jag tänker spontant när du ändå haft jrt kanske Lancashire heeler är nåt för dig? Ligger i vallhundsgruppen men har terrier i sig, de jag träffat på är väldigt trevliga men har hyfsat aktivitetsbehov.
Annars finns det ju andra terriers som kan upplevas som lite lättare än russlarna och är du inne på sällskapshundar kan jag tycka att det flera pälsade som är trevliga och lättsamma som papillon, phalene, malteser, bichon m.m. och är man inte intresserad av pälsvård så kan man ju hålla dem nerklippta. Kanske västgötaspets annars?
 
Japp. En rasväljartråd! ;)

Har för tillfället två JRTC-russllar, men eftersom gammeltanten är 13,5 år och den yngre förmågan, som är 2, har ett hjärtfel - samt att jag är en mer pessimistisk än optimistisk människa, så tänker jag mig att det skulle kunna bli så att vi blev hundlösa lite snabbare än planerat... För att liksom känna att det (kanske) ändå finns hopp för framtiden så har jag alltså redan så smått börjat tänka på nästa hund.

Jag är terriermänniska och egentligen trivs jag bra med russllarna, men känner att jag nog skulle vilja prova att ha något lite mer ”lättsamt” nästa gång. Vad jag mest gillar med mina terriers är att de har rejält med ös, de är smarta och snabbtänkta, de vet vad de vill och är sådär personligt egensinniga (vissa skulle kanske rent av kalla dem envisa), de är med på ALLT, de är inte det minsta ”veka”, de är små, robusta, funktionella, friska och långlivade. Gillar också deras ”allt-eller-inget”-mentalitet. Det jag mest ogillar är att de har rejält med allvar i sig och att det ibland liksom kan flippa helt i hjärnan. (Exempel: mina hundar kommer för det mesta överens, men ibland blir det tjafs - och då är det inte lite morr och nån markering, utan pang bom riktigt allvarligt slagsmål (tror faktiskt helt seriöst att de hade kunnat ha ihjäl varandra om vi bara ”låtit dem”...).) Detta leder till att man alltid måste ligga steget före och rodda lite för att allt ska funka smidigt. En annan aspekt är att vi ibland behöver lämna bort hundarna för resor. Mina föräldrar, som brukar få den äran, börjar bli lite äldre och det hade känts skönt att ha en hund/hundar som är lite enklare att passa än våra krutrussllar...

Önskvärt är att hunden:
  • Är liten/relativt liten (enklare att tex ha med sig mm)
  • Har de flesta av russllarnas (enligt mig) positiva egenskaper
  • Inte är för ”mesig” eller flamsig (som i typ spanielflamsig, om ni vet vad jag menar)
  • Är lättsam/ointresserad med/av folk och andra hundar
  • Inte har överdrivet lätt till skall
  • Är energisk och funktionell (absolut inga trubbnosar eller pälsmonster)
Ett plus om den har lite och slät päls (fåfänga + att vi relativt ofta rör oss i geggiga och leriga miljöer...). Vi är alltså generellt ute mycket. Går, paddlar, cyklar mm. Älskar friluftsliv och att campa. På hundsidan gillar jag annars mest att, på kul, träna tricks/freestyle och köra hemma-agility.

Har funderar lite på dessa tre raser hittills. Har egentligen inte träffat någon av dem mer ingående, utan har bara läst runt lite. (Alltså kan min uppfattning om dem vara helt fel...)

Kromfohrländer: Känns egentligen något för stor och pälsig, annars rätt bra, tänker jag.

Chinese crested dog: Skällig? Bökigt om man har en naken som man måste raka om man inte vill att den ska se ut som ett träsktroll?

Italiensk vinthund: Kommer hela tiden tillbaka till denna ras i mina funderingar. Enda nackdelen är att de inte direkt är robusta. Vågar man ens cykla med dem? Hur stor andel bryter egentligen benen?

Så äntligen till själva frågan. Har någon personlig erfarenhet av någon av dessa raser, eller kanske helt andra ideer?
Vidare, av dom raserna du/ni har titta på så skulle jag absolut säga att Kromfohrländer är den mest robusta av dom tre enligt min uppfattning. Hört gott om rasen.
 
@Invicta @Acto @Bulldoozer Tack för tankar och förslag!

Australiensk terrier eller Lancashire heeler hade kanske varit något om de inte haft korta ben... Tilltalar mig inte alls... :o (Jag vet. Det borde vara totalt oviktigt med utseende, men jag är lite hundfåfäng och vill hemskt gärna ha både och...) Västgötaspetsar är väl, förutom att de också har korta ben, dessutom rätt högljudda?

Angående malteser/bichon mfl: De är nog för mycket åt sällskapshållet och för pälsade. Kan ju bara tänka mig att det är kul att bada ur lera och barr ur deras päls. Och försöka reda ut den. :nailbiting: Papillon har flugit igenom mitt huvud iofs, men jag är mycket osäker på om jag vill ha så mycket fluff.

DSG ska jag kolla närmare på. :up: Den har helt enkelt blivit bortglömd!
 
Vad betyder JRTC-russllar? russllar? Jag tänker Jack Russell, men vad är då C?
 
min ras (sealyham) är definitivt en mjukare variant av terrier. Nackdelen är väl att du hade fått raka ner den för att slippa pälsen. Byggd som en betongsugga :rofl:
 

Bifogade filer

  • 30709491_2173681872649920_8763960202908139520_n.jpg
    30709491_2173681872649920_8763960202908139520_n.jpg
    208,7 KB · Visningar: 17
Japp. En rasväljartråd! ;)

Har för tillfället två JRTC-russllar, men eftersom gammeltanten är 13,5 år och den yngre förmågan, som är 2, har ett hjärtfel - samt att jag är en mer pessimistisk än optimistisk människa, så tänker jag mig att det skulle kunna bli så att vi blev hundlösa lite snabbare än planerat... För att liksom känna att det (kanske) ändå finns hopp för framtiden så har jag alltså redan så smått börjat tänka på nästa hund.

Jag är terriermänniska och egentligen trivs jag bra med russllarna, men känner att jag nog skulle vilja prova att ha något lite mer ”lättsamt” nästa gång. Vad jag mest gillar med mina terriers är att de har rejält med ös, de är smarta och snabbtänkta, de vet vad de vill och är sådär personligt egensinniga (vissa skulle kanske rent av kalla dem envisa), de är med på ALLT, de är inte det minsta ”veka”, de är små, robusta, funktionella, friska och långlivade. Gillar också deras ”allt-eller-inget”-mentalitet. Det jag mest ogillar är att de har rejält med allvar i sig och att det ibland liksom kan flippa helt i hjärnan. (Exempel: mina hundar kommer för det mesta överens, men ibland blir det tjafs - och då är det inte lite morr och nån markering, utan pang bom riktigt allvarligt slagsmål (tror faktiskt helt seriöst att de hade kunnat ha ihjäl varandra om vi bara ”låtit dem”...).) Detta leder till att man alltid måste ligga steget före och rodda lite för att allt ska funka smidigt. En annan aspekt är att vi ibland behöver lämna bort hundarna för resor. Mina föräldrar, som brukar få den äran, börjar bli lite äldre och det hade känts skönt att ha en hund/hundar som är lite enklare att passa än våra krutrussllar...

Önskvärt är att hunden:
  • Är liten/relativt liten (enklare att tex ha med sig mm)
  • Har de flesta av russllarnas (enligt mig) positiva egenskaper
  • Inte är för ”mesig” eller flamsig (som i typ spanielflamsig, om ni vet vad jag menar)
  • Är lättsam/ointresserad med/av folk och andra hundar
  • Inte har överdrivet lätt till skall
  • Är energisk och funktionell (absolut inga trubbnosar eller pälsmonster)
Ett plus om den har lite och slät päls (fåfänga + att vi relativt ofta rör oss i geggiga och leriga miljöer...). Vi är alltså generellt ute mycket. Går, paddlar, cyklar mm. Älskar friluftsliv och att campa. På hundsidan gillar jag annars mest att, på kul, träna tricks/freestyle och köra hemma-agility.

Har funderar lite på dessa tre raser hittills. Har egentligen inte träffat någon av dem mer ingående, utan har bara läst runt lite. (Alltså kan min uppfattning om dem vara helt fel...)

Kromfohrländer: Känns egentligen något för stor och pälsig, annars rätt bra, tänker jag.

Chinese crested dog: Skällig? Bökigt om man har en naken som man måste raka om man inte vill att den ska se ut som ett träsktroll?

Italiensk vinthund: Kommer hela tiden tillbaka till denna ras i mina funderingar. Enda nackdelen är att de inte direkt är robusta. Vågar man ens cykla med dem? Hur stor andel bryter egentligen benen?

Så äntligen till själva frågan. Har någon personlig erfarenhet av någon av dessa raser, eller kanske helt andra ideer?

Italiensk vinthund är ju allt annat än robust och de uppfattas lätt som mesiga om man är van vid terrier. Räkna med stora kostnader för tandvård (täcks ej av försäkring) samt minst en fraktur. För ja, det är extremt vanligt att de bryter benen. Jag tänker också att en JRT och italiensk vinthund är en dålig kombination särskilt eftersom JRTn har en historia av att ryka ihop kraftigt med den andra hunden där hemma. Sen är de ju vinthundar så det brukar vara sisådär med träningsmotivationen.

Har du kikat på Dvärgpinscher? Lakeland eller Welshterrier? Border Terrier? En DSG låter annars väldigt passande.
En kines är ju inte helt naken utan oftast långhårig på benen vilket såklart kräver att de borstas ur och sköljs av efter leriga skogspromenader osv. Det är inte heller en särskilt frisk ras.

Hur skiljer sig en Parson från en JRT mentalt? Eller är det inga stora skillnader där?
 
Schipperke då? Inte träffat så många men uppfattar dem som mjukare än russlar.
Ja, västgötaspets är något kortbenta och kan ha lätt till skall men inte nån av de jag träffat har varit skälliga. De russlar jag träffat på har varit kortbenta så tänkte inte på det som ett hinder.
 
Vad betyder JRTC-russllar? russllar? Jag tänker Jack Russell, men vad är då C?


Det är i stort sett samma som Parson Russells (alltså med långa ben), men de reggas i en egen förening utanför SKK. Detta för att, enligt JRTC-folket, förhindra att rasen utvecklas i ”fel” riktning - alltså mer mot utställning än mot jakt. Vissa uppfödare av rasen anslöt sig alltså till SKK och kallar rasen Parson. Andra stannade kvar i föreningen utanför SKK och kallar rasen Jack Rusell. Lite sådär en soppa. (C betyder club.)
 
@Invicta @Acto @Bulldoozer Tack för tankar och förslag!

Australiensk terrier eller Lancashire heeler hade kanske varit något om de inte haft korta ben... Tilltalar mig inte alls... :o (Jag vet. Det borde vara totalt oviktigt med utseende, men jag är lite hundfåfäng och vill hemskt gärna ha både och...) Västgötaspetsar är väl, förutom att de också har korta ben, dessutom rätt högljudda?
!

Jag har haft västgötaspets. Han var högljudd, kortbent - och helt underbar!

Numera har jag australisk terrier (men jag var inne på Lancashire heeler också), och förutom pälsen, som redan påpekats, tycker jag att rasen passar dina önskemål. Den australiska terriern är inte kortbent, inte som vätten. Min är större än rasstandard (drygt 8 kg), smidig, energisk, tystlåten, oerhört snäll och en fantastiskt trevlig hund på alla sätt. Inte lika förig som en vallhund, men smart och rolig.
 
Italiensk vinthund är ju allt annat än robust och de uppfattas lätt som mesiga om man är van vid terrier. Räkna med stora kostnader för tandvård (täcks ej av försäkring) samt minst en fraktur. För ja, det är extremt vanligt att de bryter benen. Jag tänker också att en JRT och italiensk vinthund är en dålig kombination särskilt eftersom JRTn har en historia av att ryka ihop kraftigt med den andra hunden där hemma. Sen är de ju vinthundar så det brukar vara sisådär med träningsmotivationen.

Har du kikat på Dvärgpinscher? Lakeland eller Welshterrier? Border Terrier? En DSG låter annars väldigt passande.
En kines är ju inte helt naken utan oftast långhårig på benen vilket såklart kräver att de borstas ur och sköljs av efter leriga skogspromenader osv. Det är inte heller en särskilt frisk ras.

Hur skiljer sig en Parson från en JRT mentalt? Eller är det inga stora skillnader där?

Du har ju rätt såklart... Jag vet inte varför just italienaren har hängt sig fast i mitt huvud sådär... Nu tror jag minsann att den rök från listan. (Jag hade iofs tänkt vänta med ny hund tills båda terrierna är borta, även om det mest är tanten som är knepig med andra hundar. Den yngre är lite av en Prince Charming, och kommer bra överens med nästan alla.)

Border terrier känns liksom foxterriern för likt på nåt sätt. Parson är i stort sett samma som mina JRTC-russllar. Möjligen något lite ”mildare” i humöret.

Dvärgpinchern ska jag, liksom DSG kolla upp lite! :)
 
Jag brukar aldrig rekommendera vinthundar, men helt seriöst så tänker jag att en whippet skulle kunna vara lämplig. Inte italienare, de går bara sönder, men whipparna är mycket mer robusta. Jag själv är mycket(!) förtjust i terriers och hade en JRT på prov förut, men då det inte fungerade med min saluki så blev det inget av det. Faktum är att även saluki skulle kunna passa dig.

En bra vinthund är orädd och positiv, mycket "kan själv" och otroligt kvicktänkt och intelligent. De sover i soffa eller så är det full fart ute. De är generellt sett friska, otroligt enkla med såväl hundar som människor (dock ofta obrydda kring främlingar)... Extrem jaktlust, och mina salukis är betydligt mer taggade på vilt än vad någon av de vanliga terriers jag mött har varit. Det är det som gör att rasen inte passar allt och alla. Det är lite katt i hundförpackning. De är svåra att träna, men otroligt roliga när man väl hittar rätt metoder och belöningsformer... Det som kan vara klurigt är att de trots sin starka jaktlust måste få springa lösa regelbundet för att må bra.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Det är mer än tio år kvar till jag förmodas gå i pension. Men när jag satt och funderade på att min nuvarande hund skulle må bra av en...
5 6 7
Svar
131
· Visningar
9 334
Senast: Hedinn
·
Övr. Hund Vet inte riktigt vad jag vill med detta långa inlägg, för ingen annan kan ju veta, men det kanske hjälper att sortera ut mig själv genom...
2
Svar
21
· Visningar
3 217
Senast: geting
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 352
Övr. Hund Nu har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra nämligen börjat fundera på en hund. Frågan är bara om det är en bra ide. Jag är...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 405
Senast: Tonto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp