Sv: Vinthundar.. Utan jakt?
Säger som flera övriga. Vinthundar är en jakthund och SKA ha jakt i sig. Finns några enstaka få individer som inte har det, men det är ingenting man kan veta i förväg. Dessutom är det inte typiskt eller ens "korrekt". Själva poängen med vinthund är ju att dom är drivna av just detta. Deras självständighet och "attityd" kommer ju av det faktum att dom är hetsjägare, alltså avlade att jaga och på egen hand fälla bytet. Att fatta egna beslut osv. Utan det är det ju som vilken hund som helst.
Det GÅR att träna med vinthund. Jag tränar mina afghaner, och min ena är certifierad terapihund. MEN! Har man ett stort intresse och där med vill komma långt så kommer det inte vara roligt. Det tog mig 6 månader att lära min ena hund att ens greppa apportbocken när jag skulle lära honom apportera. En vinthund kräver sin förare, man måste vara påhittig, inte göra om saken för många gånger (det kan variera från 10 gånger till 2, beroende på hund och dagshumör), man måste ha oändligt tålamod och framför allt vara väldigt tydlig. Så fort jag är otydlig strejkar mina hundar. Dom går och sätter sig en bit bort och blänger, för dom tycker det är totalt meningslöst att jobba när dom inte förstår vad jag menar. Det är stor skillnad på att motivera en sådan hund mot en hund som kanske testar sig fram, bjuder på beteenden och snudd på belönas av själva arbetet.
Tycker man att sin malle är jobbig för att den spanar på fåglar.. Ja, då har man inte haft vinthund. Mina hundar smyger/kastar sig efter fåglar. Och samtliga vilda djur. Och katter utomhus. Och flygande löv. Och plastpåsar. Värst är det väl kanske första året, speciellt vad gäller icke levande ting. Men ser dom en hare, eller något som kaaanske kan vara en hare, så ställer dom sig på bakbenen, skriker, skäller och försöker jaga fram det. Fåglar uppe på telefonledningar eller stolpar kan dom ställa sig på bakbenen för att försöka få tag på eller driva fram. Då är det oberoende av eventuell trafik i närheten, människa man möter (som blir livrädd och tror att hunden ska attackera) osv.
Vinthundar är otroligt härliga och fina hundar som är lätta att ha att göra med, bara man vet just detta.. vad man har att göra med. Det är tämligen "primitiva" hundar med mycket jaktinstinkt och mycket egna tankar om saker och ting. Dessutom är dom snabba och har stor möjlighet att faktiskt döda djur om dom kommer lösa, vilket gör att man har ännu större ansvar som ägare. Jag släpper mina enbart på stoooora ytor som jag kollat över, typ stora stränder eller ängar, eller i rastgårdar. Hundarna skulle jaga blint om dom kom över något vilt och bortsett från att det är olagligt är det ju dessutom en stor fara även för hundarna. Min stora skräck är t.ex. att kopplena går av någon gång när dom får syn på tex hare, och att dom drar över någon väg eller liknande och blir påkörda.
Jag har som Red_Chili säger haft med mig min ena afghan på ridturer, men aldrig lös. Han har sprungit bredvid i longerlina och jag har haft en otroligt säker häst som inte brydde sig om lina ens när den surrades runt honom. Hunden ääälskar att vara med och hund och häst hade någon ömsesidig respekt för varandra, dom hälsade men klev aldrig för nära varandra.
Men jag tror inte att jag vill ha en till hund med så myc jakt i sig... Det är inte aktuellt än på många år med en till vovve. Har en malle, ibland vill jag bara slita av henne öronen på promenaderna när hon bara ska gå och spana efter fåglar...
