Zinkbrist?

[DarkInNight]

Hur har du det med B12-värdet? Med B12 och zink brist var jag rejält trött. Efter att ha höjt upp B12 värdet men ligger kvar lågt på zink försvann den stora tröttheten.

Jag vet faktiskt inte. För något år sedan kollades det upp, då var det "normalt".

 

[athena_arabians]

Inser att jag är väldigt okunnig när det gäller zink, tack för att du delar med dig jag måste sätta mig in i det här.

Jag har egentligen en annan doktor som jag tycker är skaplig, hon är dock borta till sommaren. Har bytt vårdcentral till denna då den anses vara bäst i länet, och den är väl minst sämst eller vad jag ska säga...
Just nu är jag inne i en fas då jag bara vill skita i allt vad läkarvård heter för man (jag) får ju för fasen ingen hjälp. Har så otroligt dåliga erfarenheter av vården, det är otroligt sällan de gjort rätt utan jag har fått gå felbehandlad med både sjukdomar och akuta skador, allt viftas bort med att "det är normalt", "det ligger lågt men inom normalspannet" eller så gör de bara tokfel.
Sammantaget har de stjälpt mer än hjälpt.
Det den senaste läkaren sa, det sved även i själen. Det gjorde det även när läkaren på mödravårdscentralen förra sommaren frågade om jag önskade mig sjuk när jag sökte vård för den extrema tröttheten, hon diagnosticerade mig med depression men det visade sig vara slut på järn i depåerna. Sen skickade hon mig till en dietisk för att jag skulle lära mig äta mer järnrik mat, höggravid med järnanemi, tog mig knappt uppför trappen för musklerna bar mig inte, dietisten skakade på huvudet och undrade vad jag gjorde där.
Sökte till slut akut till spec.mvc , träffade en läkare som direkt ordinerade järndropp nästa vardag, tyvärr slutade han så jag har inte fått träffa honom något mer.
Hade samma låga zinkvärde även då.

Jag har haft depression. Jag vet hur jag mår då, jag har gått i kbt-behandling i flera år och känner mig rätt bra vid det här laget. Just nu är jag inte inne i en depressiv fas, jag är bara så trött, och ingen jäkla läkare tar det på allvar. Det jag är rädd för är att den här ständiga tröttheten till slut kommer att utvecklas till en depression eftersom jag inte riktigt orkar med livet när jag är så här trött. Jag är vaken, men jag lever inte, för det finns liksom ingen ork. Jag VILL men kroppen orkar inte.
Och ja..jag sa det även till läkaren. "Jag hör vad du säger, men..." upprepade han som ett mantra. Och hänvisade mig till den privata sjukvården där de inte var lika seriösa som den statliga.

Himla långt skriva-av-sig-inlägg. Det behövdes. Tack buke för att ni lyssnar på min frustration

Min snälla söta lilla mamma handlade tabletter med enbart zink i till mig idag. Får hoppas på att jag blir piggare nu, jag hoppas att det är zinkbristen som orsakar tröttheten och att det börjar bli bättre snart

Du MÅSTE för sjutton komma till en vettig läkare! Har det någonsin tagits sköldkörtelprover på dig? Och isåfall, har de värdena verkligen varit bra?

Nu vet jag ju inte vad din depression beror på eller hur väl undersökt den är men vissa brister kan ge depressioner också.

Inför nästa besök rekommenderar jag dig att skriva ner de problem du har, hur ofta du har dem (om de inte är konstanta) och inte gå därifrån innan du har en rimlig förklaring (med medicinering om så behövs) eller en remiss vidare! Om de säger att det är normalt och inom normalspannet, kontra med att varför mår jag inte bra då?! Ett annat tips är att se till att få gå till läkaren själv, dvs inga barn, så du kan verkligen fokusera på dig själv och bita ifrån om det behövs.

Jag själv mår inte helt bra och det är inte magrelaterat. Jag kommer att köra med taktiken ovan när jag ska till läkaren nu ibörjan på maj för jag känner att något är fel. Efter mina vändor i sjukvården och den trots allt allvarliga sjukdomen jag har har gjort att jag blir en riktig surkärring om jag inte får hjälp eller märker att de inte tar mig på allvar

 

[DarkInNight]

Du MÅSTE för sjutton komma till en vettig läkare! Har det någonsin tagits sköldkörtelprover på dig? Och isåfall, har de värdena verkligen varit bra?

Nu vet jag ju inte vad din depression beror på eller hur väl undersökt den är men vissa brister kan ge depressioner också.

Inför nästa besök rekommenderar jag dig att skriva ner de problem du har, hur ofta du har dem (om de inte är konstanta) och inte gå därifrån innan du har en rimlig förklaring (med medicinering om så behövs) eller en remiss vidare! Om de säger att det är normalt och inom normalspannet, kontra med att varför mår jag inte bra då?! Ett annat tips är att se till att få gå till läkaren själv, dvs inga barn, så du kan verkligen fokusera på dig själv och bita ifrån om det behövs.

Jag själv mår inte helt bra och det är inte magrelaterat. Jag kommer att köra med taktiken ovan när jag ska till läkaren nu ibörjan på maj för jag känner att något är fel. Efter mina vändor i sjukvården och den trots allt allvarliga sjukdomen jag har har gjort att jag blir en riktig surkärring om jag inte får hjälp eller märker att de inte tar mig på allvar

HUR hittar man en läkare som lyssnar? Hur har du hittat en läkare som fungerar för dig?

Funderar över om jag helt enkelt inte ser ut att må dåligt/trött. Som dopprästen sa, att vi såg så pigga ut för att vara småbarnsföräldrar. Den natten hade jag fått sova 2-3 timmar efter en veckas intensiv sjukstuga ^^
Det får bli osminkat, rödgråtet och otvättat hår nästa gång hos läkaren.

Sköldkörtelproverna visade också rött kommer jag ihåg. Men det var inte tillräckligt dåligt det heller, men jag skulle återkomma om ett år för nya prover.

Senaste depressionen konstaterades ett halvår efter att dottern föddes. Förmodligen någon kombo av utmattningsdepression/förlossningsdepression, det hände lite väl mycket tunga grejer det halvåret och jag orkade inte hantera allt när det kom samtidigt samtidigt som dottern var enormt krävande med obefintlig sömn.

Jag får ta efter dig och sätta ner foten istället för att göra som jag gör nu - bli ledsen och frustrerad och känner att jag inte vill ha något med läkarvården att göra.

 

[athena_arabians]

HUR hittar man en läkare som lyssnar? Hur har du hittat en läkare som fungerar för dig?

Funderar över om jag helt enkelt inte ser ut att må dåligt/trött. Som dopprästen sa, att vi såg så pigga ut för att vara småbarnsföräldrar. Den natten hade jag fått sova 2-3 timmar efter en veckas intensiv sjukstuga ^^
Det får bli osminkat, rödgråtet och otvättat hår nästa gång hos läkaren.

Sköldkörtelproverna visade också rött kommer jag ihåg. Men det var inte tillräckligt dåligt det heller, men jag skulle återkomma om ett år för nya prover.

Senaste depressionen konstaterades ett halvår efter att dottern föddes. Förmodligen någon kombo av utmattningsdepression/förlossningsdepression, det hände lite väl mycket tunga grejer det halvåret och jag orkade inte hantera allt när det kom samtidigt samtidigt som dottern var enormt krävande med obefintlig sömn.

Jag får ta efter dig och sätta ner foten istället för att göra som jag gör nu - bli ledsen och frustrerad och känner att jag inte vill ha något med läkarvården att göra.

Jag har inte hittat någon, fråga igen efter 7 maj de byter läkare på VC här som en annan byter trosor så det är flera år sedan jag fick komma till samma läkare under en längre period. Mina magläkare är bra men det här går ju utanför deras område (även om de tycker det är bra att jag kollar upp det här).

Jag tror man kommer långt på att "ja, men nu fungerar ju inte det här/det här känns inte bra, hur förklarar du det?" dvs inte ge sig utan en vettig förklaring till varför man mår som man mår. Ha med ett block med de frågor/symptom du har och skriv ner svaren du får. Ge dig inte med en förklaring att sköldkörtelvärdena ligger "nästan" normalt, den kan ställa till med mycket oreda.

Jag är absolut ingen läkare el sjukvårdsutbildad men nog tycker jag att man kan misstänka att det finns fler orsaker till att du är deprimerad utöver ett körigt småbarnsliv.

 

[SweetPanther]

Nu är jag färgad av mina erfarenheter av vården i kombination med sköldkörtelproblem, men om TSH var för högt så borde de ta om prover inom 3 månader när du har symtom, inte 1 år. Mitt tips är att du begär ut provsvaren och kikar på referensvärdet på TSH vs ditt värde. Vissa läkare är kvar på 90-talet där rekommendationen var att TSH ska ligga över 10 (fast referensvärdet numera ofta ligger mellan 0,4-4) för att de ska fundera på behandling, trots att rekommendationerna ändrats.

Det är framförallt mycket vanligare med sköldkörtelproblem efter stora hormonsvängningar, som tex graviditet och förlossning. Så det tycker jag absolut att du ska undersöka.

När det gäller att hitta en läkare som lyssnar - ge dig inte. Lättare sagt än gjort, men byt VC/läkare tills du hittar någon som lyssnar på dig. Det finns ingen som kommer hjälpa dig utan att du hjälper dig själv först. Tyvärr. Nu låter jag bitter - men 1 gång är ingen gång - sök igen om det inte blir bättre. Min känsla är att följande antagande råder: kommer du inte tillbaka så har det väl ordnat sig, eller så var det inte så viktigt.

athena_arabians tips är dessutom jättebra!

 

[ztsu]

Folsyra går att ta utan recept, givetvis i lägre dos än den receptbelagda men det är ju värt att prova (de preparat som finns är inte speciellt dyra). Jag har ju perniciös anemi så jag har både B12 och folsyra på recept, i höga doser.

Receptfri zink behöver inte vara sämre, det finns som sagt många olika varianter. Min mage klarade inte av den jag fick på recept så jag körde ett preparat med lägre dos från hälsokosten och det funkade bra. Som alltid är det inte bra att ta för mycket, zink påverkar kopparupptaget. Precis som många andra mineral (magnesium, kalcium osv) påverkar zink upptaget av bla tetracykliner så de ska inte tas samtidigt.

Framförallt tycker jag du ska begära att få träffa en annan läkare, du mår ju inte bra.

Gör ett litet KL och hoppas det är okej..

Har du fått perniciös anemi som diagnos? Hur kom dom fram till att det var det och inget annat?
Själv lider jag av extremt dåliga värden och har stor brist på allt man kan ha brist på. Sist låg mitt hb på 94 och depåerna var så låga att doktorn kände sig tvungen att dubbelkolla dom. Samma sak med b12, folsyra, osv. Ändå händer det ingenting och jag får ingen hjälp alls. Trots att jag ligger på. Blir tokig! Klarar inte av att äta tabletter så jag har vid enstaka tillfällen fått järn intravenöst och b12 i spruta, men inte hjälper det. Värdena fortsätter ändå sjunka

 

[athena_arabians]

Gör ett litet KL och hoppas det är okej..

Har du fått perniciös anemi som diagnos? Hur kom dom fram till att det var det och inget annat?
Själv lider jag av extremt dåliga värden och har stor brist på allt man kan ha brist på. Sist låg mitt hb på 94 och depåerna var så låga att doktorn kände sig tvungen att dubbelkolla dom. Samma sak med b12, folsyra, osv. Ändå händer det ingenting och jag får ingen hjälp alls. Trots att jag ligger på. Blir tokig! Klarar inte av att äta tabletter så jag har vid enstaka tillfällen fått järn intravenöst och b12 i spruta, men inte hjälper det. Värdena fortsätter ändå sjunka

Japp, inga tveksamheter. Jag har morbus Crohn vilken i sig blockerar upptaget av B12 och folsyra i tarmen -> perniciös anemi. Det finns en historia av perniciös anemi hos kvinnorna i min släkt i rakt nedstigande led så jag misstänker att flera av dem hade odiagnosticerad Crohns. Crohns har ju en ärftlig komponent även om det inte är garanterat att man får den ändå men om vi säger så här, autoimmuna sjukdomar är inte ovanliga i min släkt och Crohns är autoimmun. Jag får som sagt lov att ta höga doser B12 och folsyra på recept. Jag har vid två tillfällen fått järninfusioner också när mina ferritin-värden varit dåliga.

Finns flera orsaker till perniciös anemi, bla andra tarmsjukdomar, så ge dig inte hos läkarna, begär att få bli ordentligt utredd. Har de tex kollat ferritin-värdena?

 

[ztsu]

Japp, inga tveksamheter. Jag har morbus Crohn vilken i sig blockerar upptaget av B12 och folsyra i tarmen -> perniciös anemi. Det finns en historia av perniciös anemi hos kvinnorna i min släkt i rakt nedstigande led så jag misstänker att flera av dem hade odiagnosticerad Crohns. Crohns har ju en ärftlig komponent även om det inte är garanterat att man får den ändå men om vi säger så här, autoimmuna sjukdomar är inte ovanliga i min släkt och Crohns är autoimmun. Jag får som sagt lov att ta höga doser B12 och folsyra på recept. Jag har vid två tillfällen fått järninfusioner också när mina ferritin-värden varit dåliga.

Finns flera orsaker till perniciös anemi, bla andra tarmsjukdomar, så ge dig inte hos läkarna, begär att få bli ordentligt utredd. Har de tex kollat ferritin-värdena?

Det har dom gjort. De har kollat allt som går tror jag. Flera a4-sidor med provsvar. De har gjort rektoskopi, kollat sköldkörteln, osv. Det är som att de liksom inte vet vad mer de skall göra så då har de gett upp. Och mina värden fortsätter neråt. Vissa dagar är jag så trött att jag knappt vet var jag skall göra av mig själv, samtidigt som jag har oändligt många neurologiska problem som domningar, darrningar osv. SUCK.

 

[DarkInNight]

Nu är jag färgad av mina erfarenheter av vården i kombination med sköldkörtelproblem, men om TSH var för högt så borde de ta om prover inom 3 månader när du har symtom, inte 1 år. Mitt tips är att du begär ut provsvaren och kikar på referensvärdet på TSH vs ditt värde. Vissa läkare är kvar på 90-talet där rekommendationen var att TSH ska ligga över 10 (fast referensvärdet numera ofta ligger mellan 0,4-4) för att de ska fundera på behandling, trots att rekommendationerna ändrats.

Det är framförallt mycket vanligare med sköldkörtelproblem efter stora hormonsvängningar, som tex graviditet och förlossning. Så det tycker jag absolut att du ska undersöka.

När det gäller att hitta en läkare som lyssnar - ge dig inte. Lättare sagt än gjort, men byt VC/läkare tills du hittar någon som lyssnar på dig. Det finns ingen som kommer hjälpa dig utan att du hjälper dig själv först. Tyvärr. Nu låter jag bitter - men 1 gång är ingen gång - sök igen om det inte blir bättre. Min känsla är att följande antagande råder: kommer du inte tillbaka så har det väl ordnat sig, eller så var det inte så viktigt.

athena_arabians tips är dessutom jättebra!

Sköldkörtelproverna var inte helt ok förra sommaren heller (när jag var höggravid) och redan då tryckte jag på flera gånger till olika läkare.
Det är inte direkt första läkaren som inte lyssnat. Jag har bytt läkare några gånger och även vc.
Som sagt, jag har min ordinarie läkare som jag tycker är OK, hon är trevlig åtminstone. Avvaktar till hon är tillbaka och äter på eget bevåg zink till dess.
Men jag har funderat lite över om även hon kan ha missat en grej. Hon diagnosticerade mig med IBS för något år sedan eftersom jag blivit så känslig, nästan alltid lös i magen av vanlig vardagsmat, och under graviditeten var det värre än någonsin. Ej gluten enl blodprov. Magen är bättre om jag skippar kött, vete, e-nummer, mjölk, socker och en massa sånt. Järntabletter är inte att tänka på, då rinner allt bokstavligen igenom.
Nu är det såklart för tidigt att säga något, men efter att ha ätit zink nu under helgen har magen varit bra - nästan för bra. Har läst på några (dock ej tillförlitliga sidor) hemsidor att man kan få diarre av zinkbrist.

Jag hade gärna läst på mer om Zink och dess egenskaper, vart hittar jag tillförlitlig information? Kommer bara till wiki och alternativa sidor och det duger inte om jag ska ta med mig för diskussion med läkaren.

 

[DarkInNight]

Gör ett litet KL och hoppas det är okej..

Självklart OK!

 

[DarkInNight]

Jag har inte hittat någon, fråga igen efter 7 maj de byter läkare på VC här som en annan byter trosor så det är flera år sedan jag fick komma till samma läkare under en längre period. Mina magläkare är bra men det här går ju utanför deras område (även om de tycker det är bra att jag kollar upp det här).

Jag tror man kommer långt på att "ja, men nu fungerar ju inte det här/det här känns inte bra, hur förklarar du det?" dvs inte ge sig utan en vettig förklaring till varför man mår som man mår. Ha med ett block med de frågor/symptom du har och skriv ner svaren du får. Ge dig inte med en förklaring att sköldkörtelvärdena ligger "nästan" normalt, den kan ställa till med mycket oreda.

Jag är absolut ingen läkare el sjukvårdsutbildad men nog tycker jag att man kan misstänka att det finns fler orsaker till att du är deprimerad utöver ett körigt småbarnsliv.

Får ta med mig inspelare till nästa samtal

Jag har mått skräp lite till och från i tio år. Har hittills skylt allt på några saker som hände då men det kanske inte enbart har berott på det. Så nej, det är inte enbart pga småbarnsliv , även om det också kan vara uttröttande- men på ett annat sätt

 

[athena_arabians]

Sköldkörtelproverna var inte helt ok förra sommaren heller (när jag var höggravid) och redan då tryckte jag på flera gånger till olika läkare.
Det är inte direkt första läkaren som inte lyssnat. Jag har bytt läkare några gånger och även vc.
Som sagt, jag har min ordinarie läkare som jag tycker är OK, hon är trevlig åtminstone. Avvaktar till hon är tillbaka och äter på eget bevåg zink till dess.
Men jag har funderat lite över om även hon kan ha missat en grej. Hon diagnosticerade mig med IBS för något år sedan eftersom jag blivit så känslig, nästan alltid lös i magen av vanlig vardagsmat, och under graviditeten var det värre än någonsin. Ej gluten enl blodprov. Magen är bättre om jag skippar kött, vete, e-nummer, mjölk, socker och en massa sånt. Järntabletter är inte att tänka på, då rinner allt bokstavligen igenom.
Nu är det såklart för tidigt att säga något, men efter att ha ätit zink nu under helgen har magen varit bra - nästan för bra. Har läst på några (dock ej tillförlitliga sidor) hemsidor att man kan få diarre av zinkbrist.

Jag hade gärna läst på mer om Zink och dess egenskaper, vart hittar jag tillförlitlig information? Kommer bara till wiki och alternativa sidor och det duger inte om jag ska ta med mig för diskussion med läkaren.

Jag är ingen expert på zink men som med så mycket annat ska man ha respekt för vilka doser som är vettiga. Zink kan ställa till det med koppar- och järnbalansen, för mycket zink ger brist på de två. Tar man rekommenderad mängd ska det inte vara någon fara.

Har du strul med magen skulle jag be att få den ordentligt undersökt. Problem med tarmarna (oavsett vad det är) kan ge brist på flera ämnen, tex folsyra och B12. Har man börjat få en brist på något/några näringsämnen kan de ställa till det med upptaget av andra ämnen och så får man brist på dem också så det blir en ond cirkel.

 

[cassiopeja]

Zink och järn har spökat för mig i flera år, tillsammans med gränslös handikappande orkeslöshet.
Först konstaterade en läkare att jag hade oerhört låga ferritinvärden och matade mig med järntabletter, men det hände ingenting, mina låga ferritinvärden var fortfarande låga. Sen kom läkaren på att kolla mitt hb och det låg på typ uppåt 160 så då var jag helt plötsligt frisk enligt läkaren?... (fast mina problem fortfarande fanns kvar)
Sen gick jag till en alternativare som konstaterade att jag hade zinkbrist, så hon matade mig med zinktabletter, men när jag tog om provet efter nåt drygt halvår så låg zinket kvar på samma låga nivå. Då hade alternativaren inte några fler idéer på lager. När jag senare nämnde zinkproblemet för min VC-läkare så fnös denne och sa att "det finns inget som heter zinkbrist"...

Nu har jag på egen hand låtit ta prov på alla mina värden, och ser att jag fortfarande ligger lågt i järn och zink. Har lite gett upp sjukvården och börjat nysta på egen hand i min hälsa, och har börjat att ta ett flytande järnpreparat från hälsokosten. Och sen jag började ta det så har det faktiskt börjat hända grejer i kroppen, och jag känner mig lite hoppfull om att kanske kunna bli bättre. Har skaffat flytande zinktillskott som jag ska börja ta också, och planerar att ta om blodproverna i höst för att se om det har gett någon effekt.

Mina orkeslöshetsproblem bottnar sig eventuellt även i min personlighetstyp (jag är ivrig, intensiv och ambitiös med höga krav på mig själv, vilket kan göra att HPA-axeln ständigt ligger "på" och orsakar stressrelaterade obalanser i kroppen), och jag håller även på att jobba på både acceptans, andning, avslappning, samt andra övningar för att skaffa mig en mer hälsosam personlighet och livsstil. Det känns som om min hälsa går åt rätt håll nu iaf!

 

[tanten]

Jag gick in och köpte Zink med C-vitamin idag - efter att ha läst trådstarten.

Nu när ni skriver att zink kan krångla till det med järn blir jag lite rädd.
Jag har ju svårt att göra röda blodkroppar trots vettiga järndepåer. Kan jag förvärra mitt låga hb med zinken?

Hb på 97 för ett par veckor sedan. Förra veckan var det 103 och jag är mycket riktigt piggare. Törs jag äta zinktabletterna?

 

[athena_arabians]

Jag gick in och köpte Zink med C-vitamin idag - efter att ha läst trådstarten.

Nu när ni skriver att zink kan krångla till det med järn blir jag lite rädd.
Jag har ju svårt att göra röda blodkroppar trots vettiga järndepåer. Kan jag förvärra mitt låga hb med zinken?

Hb på 97 för ett par veckor sedan. Förra veckan var det 103 och jag är mycket riktigt piggare. Törs jag äta zinktabletterna?

Tar du rekommenderad dos ska det inte vara någon fara. Det blir farligt när man tagit höga doser under en lång tid (eller fått zinkfeber efter att ha svetsat). Det är 15mg zink i de tabletter jag tar, det motsvarar 150% RDI. Det är samma innehåll som i ett av de receptfria preparaten på apoteket.

Det jag hittat vad gäller doser är att höga doser, upp till 300mg/dag under lång tid, som gett förgiftningssymptom. Doser över 100mg/dag ska endast tas under läkares överinseende.

Vad som är intressant för dig är att tydligen är zink inblandat i bildningen av insulin. Kan du inte be din läkare kolla om du har brist på zink vid nästa provtagning?

 

[cewe]

Jag gick in och köpte Zink med C-vitamin idag - efter att ha läst trådstarten.

Nu när ni skriver att zink kan krångla till det med järn blir jag lite rädd.
Jag har ju svårt att göra röda blodkroppar trots vettiga järndepåer. Kan jag förvärra mitt låga hb med zinken?

Hb på 97 för ett par veckor sedan. Förra veckan var det 103 och jag är mycket riktigt piggare. Törs jag äta zinktabletterna?

Du bör i alla fall inte ta det samtidigt utan det bör gå minst två timmar emellan (googlade jag mig till)
Zink kan både hjälpa och stjälpa järnupptaget tydligen

 

[tanten]

Du bör i alla fall inte ta det samtidigt utan det bör gå minst två timmar emellan (googlade jag mig till)
Zink kan både hjälpa och stjälpa järnupptaget tydligen

Eftersom jag äter järnet vrannan dag (på läkares inrådan) så kanske jag ska ta tabletten på mellandagen då.
Tack.

 

[DarkInNight]

Jag är ingen expert på zink men som med så mycket annat ska man ha respekt för vilka doser som är vettiga. Zink kan ställa till det med koppar- och järnbalansen, för mycket zink ger brist på de två. Tar man rekommenderad mängd ska det inte vara någon fara.

Har du strul med magen skulle jag be att få den ordentligt undersökt. Problem med tarmarna (oavsett vad det är) kan ge brist på flera ämnen, tex folsyra och B12. Har man börjat få en brist på något/några näringsämnen kan de ställa till det med upptaget av andra ämnen och så får man brist på dem också så det blir en ond cirkel.

Haha vaddå duger inte slaskdiagnosen IBS?

Nej men helt ärligt så har jag själv funderat i de banorna några gånger. Om det är pga strul med magen som gjort att kroppen inte kunnat ta upp zink och järn = brister.

Men vad knepigt om det är så att för mycket zink ger brist på järn , trodde i min enfald att min brist på båda mineralerna hörde ihop på något vis.

Nu har jag haft en förjävligt elak förkylning hela helgen = halvt utslagen = trött. Så jag har inte riktigt kunnat utvärdera mina zinktabletter ordentligt, men om jag får vara lite positiv och förhoppningsfull så har jag trots feber, hosta och skit ändå varit igång och gjort grejer idag. Inte stora saker, men saker som gjordes utan att jag behövde uppbåda hela min kraft.
Om det berodde på solen, att hela familjen var hemma, zinktabletter, hjärnans vilja att zinktabletterna ska fungera eller på att jag var trött på att sitta inne, ja det låter jag vara osagt. Skönt att vilja göra lite iallafall

 

[DarkInNight]

Zink och järn har spökat för mig i flera år, tillsammans med gränslös handikappande orkeslöshet.
Först konstaterade en läkare att jag hade oerhört låga ferritinvärden och matade mig med järntabletter, men det hände ingenting, mina låga ferritinvärden var fortfarande låga. Sen kom läkaren på att kolla mitt hb och det låg på typ uppåt 160 så då var jag helt plötsligt frisk enligt läkaren?... (fast mina problem fortfarande fanns kvar)
Sen gick jag till en alternativare som konstaterade att jag hade zinkbrist, så hon matade mig med zinktabletter, men när jag tog om provet efter nåt drygt halvår så låg zinket kvar på samma låga nivå. Då hade alternativaren inte några fler idéer på lager. När jag senare nämnde zinkproblemet för min VC-läkare så fnös denne och sa att "det finns inget som heter zinkbrist"...

Nu har jag på egen hand låtit ta prov på alla mina värden, och ser att jag fortfarande ligger lågt i järn och zink. Har lite gett upp sjukvården och börjat nysta på egen hand i min hälsa, och har börjat att ta ett flytande järnpreparat från hälsokosten. Och sen jag började ta det så har det faktiskt börjat hända grejer i kroppen, och jag känner mig lite hoppfull om att kanske kunna bli bättre. Har skaffat flytande zinktillskott som jag ska börja ta också, och planerar att ta om blodproverna i höst för att se om det har gett någon effekt.

Mina orkeslöshetsproblem bottnar sig eventuellt även i min personlighetstyp (jag är ivrig, intensiv och ambitiös med höga krav på mig själv, vilket kan göra att HPA-axeln ständigt ligger "på" och orsakar stressrelaterade obalanser i kroppen), och jag håller även på att jobba på både acceptans, andning, avslappning, samt andra övningar för att skaffa mig en mer hälsosam personlighet och livsstil. Det känns som om min hälsa går åt rätt håll nu iaf!

Du är lite som jag, jag är lite som du
Det är så otroligt skönt att läsa om att jag inte är ensam (gäller förövrigt alla i tråden!) om det här med zink. Jag är innerst inne en extremt spontan, intensiv och ambitiös person. Väldigt ofta alldeles för impulsiv... Har alltid älskat att göra hundra miljoner grejer, samtidigt eller efter varandra.
Sen efter främst senaste depressionen så klarar jag inte av stress, knappt något alls utan att må skitdåligt. Men det har också tvingat mig att minska ner på all denna aktivitet som jag nu såhär i efterhand förstår måste ha varit väldigt stressande för kroppen. Och det känns bra

Så nu står jag liksom här. Har fått ordning på livet. Minskat ner i massor av att-göra. Väntar på att bli pigg, men det händer aldrig. Har skyllt på graviditeter, mycket att göra, sjuka djur, olyckliga händelser, sjuka barn, småbarnsår, depressioner.. Men jag tror inte längre att de är (enda) anledningen till all denna trötthet.
Egentligen är det skönt att ha hittat något som inte var bra, ett värde som var för lågt så att jag har något att börja gå efter.

 

[athena_arabians]

Jag har inte hittat någon, fråga igen efter 7 maj de byter läkare på VC här som en annan byter trosor så det är flera år sedan jag fick komma till samma läkare under en längre period. Mina magläkare är bra men det här går ju utanför deras område (även om de tycker det är bra att jag kollar upp det här).

Jag tror man kommer långt på att "ja, men nu fungerar ju inte det här/det här känns inte bra, hur förklarar du det?" dvs inte ge sig utan en vettig förklaring till varför man mår som man mår. Ha med ett block med de frågor/symptom du har och skriv ner svaren du får. Ge dig inte med en förklaring att sköldkörtelvärdena ligger "nästan" normalt, den kan ställa till med mycket oreda.

Jag är absolut ingen läkare el sjukvårdsutbildad men nog tycker jag att man kan misstänka att det finns fler orsaker till att du är deprimerad utöver ett körigt småbarnsliv.

Väcker upp tråden efter mitt läkarbesök idag. Har äntligen! träffat en vettig läkare på VC. Hon har beställt en drös prover (fastande så det blir imorgonbitti) och tog mig på allvar. Hon sa att det kan ju vara väldigt svårt att hitta något men med min sjukdomsbild, arv och tung medicinering ska man inte skylla på yttre faktorer direkt utan verkligen kolla upp allting.

Är det inte någon sjukdom/brist finns det ju en möjlighet att det är stress (vilket jag absolut håller med om att det kan vara men jag vill ju veta säkert att det inte är något annat). Skulle det vara så får jag kolla på lösningar på det då. Det känns bra och någonstans vill jag ju att det inte ska vara något mer fel på mig. Givetvis är det inte lätt att göra något åt stress men då skulle jag iaf slippa mer mediciner.