Sv: 1-åring som bits!
*lite kl, mest annat*
Jag förstår inte hur man kan förknippa ett "nyp" med smärta??? (Nyp går ju att utläsa som något man gör med naglarna, att man tar i allt vad man kan osv. Så läser jag inte det utan jag tror att det är något som är lite obehagligt) Som jag skrev innan tror jag inte att någon förespråkat något som har med smärta och bestraffning och göra. Men att vara bestämd. Har man tjatat öronen ur sig under lång tid förstod barnet inte vad man menade. 1½-åringar behöver inte vara direkt verbalt utvecklade. Vår son ligger efter hans kompisar i förståelse. Men jäklar vad han kan klättra mycket högre än dem... Lyckligtvis är han väldigt snäll fortfarande och han har aldrig bitits eller ryckt i någon hund eller något alls faktiskt.
Själv blir jag helt matt när allt ska överlämnas till andra. Nej det är väl inte mitt problem att mitt barn har ett oönskat beteende?? Det kan väl någon annan fixa? Eller ska man gå och hoppas på att det kommer ett 10 kg yngre barn som slår till hårdare eller bits hårdare så att ens barn slutar? Ska det vara ens framtidstro? Jag anser inte att någon annan har rätt att ta tag i ett sådant problem än föräldrarna.
Vad ska man göra för att lära ens barn att det är varmt? Hålla bort barnet från allt varmt och låta det bränna sig som satan om man missar kontrollen någon gång, eller ska man ta fram något som är obehagligt varmt utan att skada och låta barnet känna att det är otrevligt. Att det är otrevligt behöver inte innebära smärta eller skada. Men helt enkelt obehagligt.
Det är väldigt otrevligt och obehagligt att hålla i en vilt sprattlande och tjutande 1½ åring för att mäta tempen, ge febernedsättande, nässpray osv. Det är inte alls roligt. Det om något borde väl ge en förtroendekris?
Tänk er själva om det var ert barn som kom på morgonen och de andra föräldrarna börjar skruva på sig. När du förstår att dit barn inte är önskvärt. Då är det inte så roligt något mer och "ajjabajja" har tydligen inte fungerat.
Eller om det är ditt barn som blir bitet gång på gång av ett speciefikt barn. När det kommer till ens eget barn som blir bitet önskar man att någon sagt åt det barnet på skarpen. Jag struntar ärligt om barnen biter sin familj, men när det kommer till att de biter andra barn blir jag redigt arg.
*lite kl, mest annat*
Jag förstår inte hur man kan förknippa ett "nyp" med smärta??? (Nyp går ju att utläsa som något man gör med naglarna, att man tar i allt vad man kan osv. Så läser jag inte det utan jag tror att det är något som är lite obehagligt) Som jag skrev innan tror jag inte att någon förespråkat något som har med smärta och bestraffning och göra. Men att vara bestämd. Har man tjatat öronen ur sig under lång tid förstod barnet inte vad man menade. 1½-åringar behöver inte vara direkt verbalt utvecklade. Vår son ligger efter hans kompisar i förståelse. Men jäklar vad han kan klättra mycket högre än dem... Lyckligtvis är han väldigt snäll fortfarande och han har aldrig bitits eller ryckt i någon hund eller något alls faktiskt.
Själv blir jag helt matt när allt ska överlämnas till andra. Nej det är väl inte mitt problem att mitt barn har ett oönskat beteende?? Det kan väl någon annan fixa? Eller ska man gå och hoppas på att det kommer ett 10 kg yngre barn som slår till hårdare eller bits hårdare så att ens barn slutar? Ska det vara ens framtidstro? Jag anser inte att någon annan har rätt att ta tag i ett sådant problem än föräldrarna.
Vad ska man göra för att lära ens barn att det är varmt? Hålla bort barnet från allt varmt och låta det bränna sig som satan om man missar kontrollen någon gång, eller ska man ta fram något som är obehagligt varmt utan att skada och låta barnet känna att det är otrevligt. Att det är otrevligt behöver inte innebära smärta eller skada. Men helt enkelt obehagligt.
Det är väldigt otrevligt och obehagligt att hålla i en vilt sprattlande och tjutande 1½ åring för att mäta tempen, ge febernedsättande, nässpray osv. Det är inte alls roligt. Det om något borde väl ge en förtroendekris?
Tänk er själva om det var ert barn som kom på morgonen och de andra föräldrarna börjar skruva på sig. När du förstår att dit barn inte är önskvärt. Då är det inte så roligt något mer och "ajjabajja" har tydligen inte fungerat.
Eller om det är ditt barn som blir bitet gång på gång av ett speciefikt barn. När det kommer till ens eget barn som blir bitet önskar man att någon sagt åt det barnet på skarpen. Jag struntar ärligt om barnen biter sin familj, men när det kommer till att de biter andra barn blir jag redigt arg.
Senast ändrad: