6 månader

[Ninnurur]

Idag har det gått 6 månader sen den värsta dagen i mitt liv. 6 månader utan min partner, min kärlek, min vän vid min sida. 6 månader sen jag startade tråden om den värsta mardrömmen. En tråd som först var meningen att bara få det ur mig i, men sen under några månader blev ett av de största stöden jag hade. Jag trodde att dagen skulle bli tung, men den knatade på med lite halvdant firande i kylan Och nog är jag trött nu, tankarna har sprungit omkring hela dagen, men jag har kommit fram till att jag faktiskt har klarat upp livet som ensamstående riktigt bra. Bättre än förväntat!

Så, sammanfattning Dottern och jag bor i en underbart mysig tvåa ett kvarter från mina föräldrar. Vi ser deras hus från sovrummet, och från soffan ser man Domkyrkotornen sticka upp över staden. Dottern går än så länge kvar på samma förskola där vi bodde tidigare, och jag kör inte längre omvägar runt vår gamla lägenhet när jag lämnar/hämtar.
Jag är tyvärr fortfarande arbetslös men känner mig fortfarande inte helt läkt kognitivt så det "gör inte så mycket". Har precis börjat få boendestöd och efter sommaren ska vi lägga mer tid på att söka jobb när vi ses. Eftersom jag måste vara föräldraledig minst 4 veckor i sommar så är det inte så stor idé att lägga en massa krut på det nu, då är det bättre att få ännu bättre ordning i lägenheten. Jag har också kommit igång med träningen, nästan ännu bättre än tidigare! Och det är verkligen jätteroligt

Även om jag fortfarande sörjer så mår jag faktiskt bra. Dottern och jag har ett bra, stabilt liv nu som vi har byggt upp tillsammans med stor hjälp av vänner och familj, och stödet från Buke har bidragit enormt mycket till mitt tillfrisknande och välbefinnande. Tack!

 

[cirkus]

Det funkar för att du är så jävla bra!

 

[GotAsecret]

Underbart att höra!
Men visst springer tiden iväg? Jag minns din tråd som om det vore "igår" och om några dagar är det en månad sedan mamma begravdes, och nu är det två månader sedan hon blev sjuk, så ofattbart och chockartat, ändå reser man sig och tar sig framåt.
Buke är verkligen enormt när det gäller kriser, hjälp, stöd, tröst och allt man kan önska sig...helt ovärderligt!
Jag är så himla glad att det ordnat upp sig så fint för dig och dottern och att ni verkar ha fått ordning på tillvaron igen
Du är så otroligt klok, och stark.
Jag hade din tråd i tankarna när min värld rasade samman, och jag har fått precis samma upplevelser som du, att det finns ovärderlig hjälp att få från alla håll och kanter - att allt ordnar sig ändå och livet liksom fortsätter, bara inte i samma form som tidigare.

Hoppas det fortsätter framåt för er (oss!) nu!
Kram!

 

[Ninnurur]

Det funkar för att du är så jävla bra!

 

[nexxa]

Känns jättefint att höra att det går så bra för er. Du är otroligt stark! Och säkert inspirerande för andra i så svåra stunder

 

[GotAsecret]

Och säkert inspirerande för andra i så svåra stunder

DET kan jag skriva under på! (nu ska jag inte spamma tråden mer tror jag )

 

[skuggi]

Idag har det gått 6 månader sen den värsta dagen i mitt liv. 6 månader utan min partner, min kärlek, min vän vid min sida. 6 månader sen jag startade tråden om den värsta mardrömmen. En tråd som först var meningen att bara få det ur mig i, men sen under några månader blev ett av de största stöden jag hade. Jag trodde att dagen skulle bli tung, men den knatade på med lite halvdant firande i kylan Och nog är jag trött nu, tankarna har sprungit omkring hela dagen, men jag har kommit fram till att jag faktiskt har klarat upp livet som ensamstående riktigt bra. Bättre än förväntat!

Så, sammanfattning Dottern och jag bor i en underbart mysig tvåa ett kvarter från mina föräldrar. Vi ser deras hus från sovrummet, och från soffan ser man Domkyrkotornen sticka upp över staden. Dottern går än så länge kvar på samma förskola där vi bodde tidigare, och jag kör inte längre omvägar runt vår gamla lägenhet när jag lämnar/hämtar.
Jag är tyvärr fortfarande arbetslös men känner mig fortfarande inte helt läkt kognitivt så det "gör inte så mycket". Har precis börjat få boendestöd och efter sommaren ska vi lägga mer tid på att söka jobb när vi ses. Eftersom jag måste vara föräldraledig minst 4 veckor i sommar så är det inte så stor idé att lägga en massa krut på det nu, då är det bättre att få ännu bättre ordning i lägenheten. Jag har också kommit igång med träningen, nästan ännu bättre än tidigare! Och det är verkligen jätteroligt

Även om jag fortfarande sörjer så mår jag faktiskt bra. Dottern och jag har ett bra, stabilt liv nu som vi har byggt upp tillsammans med stor hjälp av vänner och familj, och stödet från Buke har bidragit enormt mycket till mitt tillfrisknande och välbefinnande. Tack!

*kraaam*

 

[Lejonelle]

Även om jag fortfarande sörjer så mår jag faktiskt bra. Dottern och jag har ett bra, stabilt liv nu som vi har byggt upp tillsammans med stor hjälp av vänner och familj, och stödet från Buke har bidragit enormt mycket till mitt tillfrisknande och välbefinnande. Tack!

Skönt att höra. Skönt både att du och dottern mår rätt bra och att stödet runt omkring dig fanns där när det gällde.

 

[cambodia]

Vad skönt att höra att det går bra för er! *skickar en stor kram*

 

[anna_panna]

Underbart att läsa
Kram

 

[TinyWiny]

Idag har det gått 6 månader sen den värsta dagen i mitt liv. 6 månader utan min partner, min kärlek, min vän vid min sida. 6 månader sen jag startade tråden om den värsta mardrömmen. En tråd som först var meningen att bara få det ur mig i, men sen under några månader blev ett av de största stöden jag hade. Jag trodde att dagen skulle bli tung, men den knatade på med lite halvdant firande i kylan Och nog är jag trött nu, tankarna har sprungit omkring hela dagen, men jag har kommit fram till att jag faktiskt har klarat upp livet som ensamstående riktigt bra. Bättre än förväntat!

Så, sammanfattning Dottern och jag bor i en underbart mysig tvåa ett kvarter från mina föräldrar. Vi ser deras hus från sovrummet, och från soffan ser man Domkyrkotornen sticka upp över staden. Dottern går än så länge kvar på samma förskola där vi bodde tidigare, och jag kör inte längre omvägar runt vår gamla lägenhet när jag lämnar/hämtar.
Jag är tyvärr fortfarande arbetslös men känner mig fortfarande inte helt läkt kognitivt så det "gör inte så mycket". Har precis börjat få boendestöd och efter sommaren ska vi lägga mer tid på att söka jobb när vi ses. Eftersom jag måste vara föräldraledig minst 4 veckor i sommar så är det inte så stor idé att lägga en massa krut på det nu, då är det bättre att få ännu bättre ordning i lägenheten. Jag har också kommit igång med träningen, nästan ännu bättre än tidigare! Och det är verkligen jätteroligt

Även om jag fortfarande sörjer så mår jag faktiskt bra. Dottern och jag har ett bra, stabilt liv nu som vi har byggt upp tillsammans med stor hjälp av vänner och familj, och stödet från Buke har bidragit enormt mycket till mitt tillfrisknande och välbefinnande. Tack!

Jag tänkte på dig lite extra igår. Du har verkligen visat hur enormt stark du är och du har verkligen vuxit som människa. Du tillät dig att sörja men klarade ändå av att ge din dotter det stödet och omsorgen hon behövde och behöver och det ska du verkligen ha en eloge för. Att orka se sitt barn mitt i sin egen svåra stora sorg är verkligen inte enkelt men du klarade det verkligen med bravur.

Jag är så glad för att ni fick lägenheten till slut och jag minns dagarna så väl då innan det var säkert. Det kändes på något vis så enormt viktigt att ni skulle ha just den lägenheten och jag är glad för att ni trivs där. Jag är också glad för din skull att du har dina föräldrar. Dels att de bor så nära och dels att de verkligen ställde upp för dig när livet rämnade. Det måste ju varit en enormt stor hjälp.

Skönt att du numera inte behöver åka omvägar förbi den gamla lägenheten. Det är också ett stort steg.

Du är verkligen fantastisk som inte ramlade tillbaka i gamla hjulspår igen utan fortsatte med både kost och motion. Du har verkligen bevisat för dig själv att du kan och att du kommer klara alla dina mål.

Härligt att du har fått igång boendestödet nu och jag hoppas att det är en människa som du känner ger dig något och att du kommer framåt med henoms hjälp.

Du behöver nog den här tiden som arbetslös för att få ordning på livet igen. Jag menar, det är en sak att bli ensamstående men att ens partner dör är en helt annan sak. Allt ställs verkligen på sin spets och man omvärderar mycket i livet. Det tar ett tag att landa och få bli den man vill vara.

Att du har ett stabilt liv idag ska du inte bara tacka andra för. Du ska ge dig själv en klapp på axeln också för det är du som har tagit dig hit där du är idag. Självklart behöver man andra människors stöd men man måste ta emot hjälpen också och det är inte enkelt alltid.

Jag är så glad för att stödet ifrån buke har gjort skillnad. Buke är verkligen fantastiskt

Stor varm kram till dig och din dotter!

 

[Ninnurur]

@TinyWiny - underbara du! Ditt stöd har betytt enormt mycket! Även om vi aldrig träffats så känns du som en kär vän vars råd jag värdesätter högt. Tack!! Du har peppat och tröstat och rätat ut krokiga frågetecken som ingen annan under det här halvåret, du är så himla bra

*kl*
Fast kvällar som den här, när dottern är så enormt mycket treåring som hon bara kan bli, så saknar jag avlastning. Jag har enormt mycket stöd från mormor, men jag vill ju inte överutnyttja det heller. Så jag biter ihop, mutar, hotar och tar till alla knep jag kan komma på. Bästa sättet att få henne att sluta gallskrika ikväll var att låtsas börja gråta själv. Anledningen till utbrottet? Pottan låg kvar i bilen så hon var tvungen att kissa på toaletten, vilket hon normalt väljer 9 ggr av 10. Men ikväll var det helt fel

 

[CillaW]

Jag tänker också på dig. Det är bra att livet har fått någorlunda konturer och form för er.

Åh, treåringar... fullständigt outhärdliga och fullständigt underbara. Särskilt om man är ensam vuxen... håll ut, det går över.

Stor kram.

 

[Kilauea]

Att läsa om hur du gått vidare hjälper även mig i min förlust och sorg efter pappa. Inte för att den minskar, men för att du visar att det går trots den.
Kram

 

[lizan]

Jag är så sjukt imponerad av dig, och glad för din skull! Att du inte bara orkat överleva utan dessutom styrt upp och fixat ett bra liv åt er! Underbart!

 

[TinyWiny]

@Ninnurur Tack! Det betyder enormt mycket för mig att jag har kunnat stötta dig. Jag håller helt med dig om att du känns som en kär vän

Treåringar är verkligen mycket men det går över. Det blir lättare. Om jag får ge ett råd till så är det att hålla fast vid det du har sagt och att aldrig tumma på något utan att hon lär sig att det du säger, så är det. Det kan hon lita på. Men ge dig också tiden att tänka efter. Be om betänketid istället för att snabbt svara ja eller nej så slipper du ångra och stå fast vid något som inte var helt genomtänkt. Det är verkligen inte enkelt alla gånger för i deras värld ramlar ju himlen ner när något blir fel och det är verkligen inte enkelt att vara ensam då. Jag var ju ensam med mina med så jag förstår fullt och fast vad du menar. Det enda man kan göra är som sagt att hålla fast vid det man har sagt och att trösta när de är ledsna och att lirka men att de lär sig att de inte kan få sin vilja igenom bara för att de skriker tror jag är en viktig lärdom.
Jag lärde mina barn tidigt att argumentera för det de ville ha och faktum var att när de hade lärt sig det så slutade de nästan helt att skrika efter vad de ville ha och de dagar de ändå skrek efter vad de ville ha så kunde jag bara lugnt fråga varför de skrek och inte argumenterade istället. Nu kan ju det vara att kräva väl mycket av en treåring, helt beroende på hur verbala de är men att få ett barn att istället för att skrika förklara vad/varför/hur innebär en enorm skillnad på tiden då de bara skriker för att det är fel och man vet knappt vad som är fel ens och kan inte ens rätta till problemet. För ofta kan man ju fixa det bara man får veta vad problemet är. En sådan där sak som att pottan är kvar i bilen är ju en så typisk sak. Den ska ju bara finnas där även om den nästan inte används så skulle hon ju faktiskt ha den precis exakt nu ju... Jag minns det och jag önskar att jag hade kunnat avlasta dig då och då.

Stor kram!

 

[Ninnurur]

Jag tänker också på dig. Det är bra att livet har fått någorlunda konturer och form för er.

Åh, treåringar... fullständigt outhärdliga och fullständigt underbara. Särskilt om man är ensam vuxen... håll ut, det går över.

Stor kram.

Utan dig hade jag nog inte stått upp efter den första natten. Du räddade mig inte bara professionellt utan också som vän. Du gav lugn och trygghet och jag är dig evigt tacksam för det! Har flera ggr tänkt att jag ska skicka något till dig, en blomma eller något sånt, men det känns inte tillräckligt. Hoppas kunna visa min tacksamhet personligen om det blir bilsemester nedåt i sommar istället

Och ja, precis så är treåringar! Vill du låna? "jag vill inte!" är en välanvänd kommentar här hemma, oavsett vad det gäller. Det är tur att kärleken flödar minst lika mycket som alla de andra känslorna, då står man ändå ut

@hemlig - ja men det är ju typ så, sorgen finns kvar och man lyckas bygga om livet runt den. Vissa dagar bara sitter jag och tänker på honom, och andra dagar är det inte många tankar åt hans håll. Det går i vågor, och man fortsätter leva!

@lizan - jag räknar med ett besök så snart du landat här i stan!

 

[Ninnurur]

@TinyWiny - jag brukar försöka säga att hon ska använda sina ord istället och att jag inte hör vad hon säger när hon använder den gnälliga, skrikiga rösten. Det funkar oftast, men det beror också på vad hon gjort tidigare på dagen, hur trött hon är. Det faller ju tillbaka lite på mig själv också, att jag måste bryta tidigare för att hon inte ska bli för trött. Då får jag bara argskriket vid uppbrottet och slipper tröttskriket. Men det är inte alltid lätt, speciellt inte när jag själv är lite seg, då är det ju så bekvämt när hon leker med någon annan så att jag får andas lite Men kompromisser börjar funka. Idag insåg hon till slut att om hon inte slutade skrika och började sköta sig så blev det inget popcorn, och då gav jag mig lite med läggdagstiden så hon fick vara uppe lite längre när hon tvärvände och började sköta sig toppenbra!

Åh, du kan få låna henne när hon är glad och snäll, hon älskar att läsa! Bråkungen kan du få slippa

 

[lizan]

@Ninnurur Eh ja!!!! Ska bara fixa det där med att bo först! Han har fortfarande inte hört av sig och just nu finns verkligen inget annat intressant ute... Hopplöst!

 

[Ninnurur]

@Ninnurur Eh ja!!!! Ska bara fixa det där med att bo först! Han har fortfarande inte hört av sig och just nu finns verkligen inget annat intressant ute... Hopplöst!

Men åh! Jag har redan puttat på honom två ggr utan respons... Suck! Jag fortsätter hålla tummarna!