"Är du gravid?"

[BornAgain]

Väldigt fint ekipage!!!

Nej, du ser inte gravid ut! Inte tjock heller, om det spelar någon roll. Hade liksom inte reagerat på någonting gällande din kroppsform, du ser verkligen helt normalt icke-gravid ut....

OT Jag tänker att om den bilden hade legat i en salu-annons hade jag börjat fundera på hästlån. Ryttaren ser ut att ha roligt. Hästen rör på arslet (muskelspelet), men det ser ut som det är en bit kaka. Motorn är igång - men det är ingen ansträngning alls. Det finns mer att hämta där allt det här kom ifrån

 

[Roheryn]

Jag vet inte! Det är liksom inte en aktiv handling. Och det är inte "just vikten" utan det är allt. Kroppsspråk, dialekter, om någon har typ en vårta på näsan, hur någon går osv osv. @Roheryn s svar kunde varit skrivet av mig också. Jag är också en sån som observerar allt. Jag känner igen folk som gick i andra årskurser än mig i grundskolan, folk som jag aldrig pratade med. De känner med största sannolikhet inte igen mig, men deras utseende finns liksom ändå i mitt minne på något sätt som gör att jag känner igen dem om vi passerar varandra i en butik eller liknande. Folks kroppsform är liksom bara en liten, liten del av allt min hjärna bevisligen registrerar.

Precis detta! Och eftersom jag (och du, som det verkar!) har en så precis bild av hur folk ser ut, så är det ju också väldigt lätt att lägga märke till förändringar - lite mer grått i håret, några kilo mer eller mindre, vitare tänder, längre hår... you name it!

 

[Roheryn]

Om vi går tillbaka till ursprungsfrågan lite, så slog det mig att för mig är den inte en fråga om vikt - den är en fråga om graviditet och integritet! För mig är det på något sätt oändligt mycket värre med folk som försöker göra min högst eventuella (och i nuläget obefintliga) graviditet till någon sorts allmängods, än att någon skulle tycka att jag är lite tjock! Men det beror säkert på att jag har en hel del issues på området graviditet-moderskap-integritet, men inga issues alls vad gäller vikt.

 

[McFlurry]

Precis detta! Och eftersom jag (och du, som det verkar!) har en så precis bild av hur folk ser ut, så är det ju också väldigt lätt att lägga märke till förändringar - lite mer grått i håret, några kilo mer eller mindre, vitare tänder, längre hår... you name it!

Exakt! Jag är också en mästare på att hjälpa personer hitta deras grejer
- Aah, jag hittar inte mina bilnycklar!!
- Du la dem på byrån innan



Jag tänker liksom inte "nu lägger hon sina nycklar på byrån" utan min hjärna bara registrerar det.
Trots allt detta så anser jag att jag har dåligt minne - glömmer ofta saker som hade varit bra att komma ihåg

 

[manda]

Jag har ingenting av det osunda du beskriver och ändå ser jag (men värderar inte "automatiskt"). Jag tänker att det är en del av att vara jag - jag är en person som ser och observerar saker, jag har faktiskt ingen ambition att sluta med det. Kan dock förstå, såklart, att man vill bryta ett beteende eller tankemönster som man inte mår bra av (om det är så).

Ja, jag har den sidan också. Alltid märkt detaljer och gillar att jag gör det. Vet tex alltid vad alla i tex en klass eller bekantskapskrets har för skor/jacka, märke på jeans osv.

Samtidigt blev jag förvånad att någon som jobbar med osunda mat- och viktrelationer @MiniLi är främmande inför att se små viktförändringar. Särs

Ja det är så jag gissar att det är för de flesta som noterar sånt, även om det säkert finns enstaka undantag.

Ja, och därför blev jag så konfunderad när frågan kom från just dig.

Det är ju en stor skillnad mellan att leva i (smal-)normen ifrågasättande eller följande, men att folk väljer att ifrågasätta och aktivt omforma sin egen betingning är inget märkligt alls ur mitt perspektiv.

Att det dessutom är välkänt hur olika detaljseende vi människor har, gör att det inte alls behöver grunda sig i den osunda viktnormen, utan i fallenhet att se detaljer.

Det var tex ganska nyligen jag insåg att inte alla vet vilka skor i vilken storlek alla i deras skolklass har. Det upptäckte jag (mycket förvånad) i vuxen ålder. Om en lägger märke till när någon går från 38 till 39 i skostorlek, varför inte lägga märke till motsvarande förändring någon annanstans på kroppen på ett värdeneutralt sätt?

Och jag vill gärna förtydliga att en människa som en gång skolats in i en destruktiv viktnorm (vilket jag tror de allra flesta vuxna har, olika hårt), inte nödvändigtvis måste ha kvar värderingsskalan, bara för att den uppmärksamheten består.

 

[MiniLi]

Ja, jag har den sidan också. Alltid märkt detaljer och gillar att jag gör det. Vet tex alltid vad alla i tex en klass eller bekantskapskrets har för skor/jacka, märke på jeans osv.

Samtidigt blev jag förvånad att någon som jobbar med osunda mat- och viktrelationer @MiniLi är främmande inför att se små viktförändringar. Särs

Ja, och därför blev jag så konfunderad när frågan kom från just dig.

Det är ju en stor skillnad mellan att leva i (smal-)normen ifrågasättande eller följande, men att folk väljer att ifrågasätta och aktivt omforma sin egen betingning är inget märkligt alls ur mitt perspektiv.

Att det dessutom är välkänt hur olika detaljseende vi människor har, gör att det inte alls behöver grunda sig i den osunda viktnormen, utan i fallenhet att se detaljer.

Det var tex ganska nyligen jag insåg att inte alla vet vilka skor i vilken storlek alla i deras skolklass har. Det upptäckte jag (mycket förvånad) i vuxen ålder. Om en lägger märke till när någon går från 38 till 39 i skostorlek, varför inte lägga märke till motsvarande förändring någon annanstans på kroppen på ett värdeneutralt sätt?

Och jag vill gärna förtydliga att en människa som en gång skolats in i en destruktiv viktnorm (vilket jag tror de allra flesta vuxna har, olika hårt), inte nödvändigtvis måste ha kvar värderingsskalan, bara för att den uppmärksamheten består.

Jag har ju en bild av varför en del människor lägger märke till små viktförändringar, men jag vill inte bara anta att det är så för alla. Det finns ju undantag kring det mesta. Därav frågan

Just utifrån mitt jobb har det snarare blivit ännu mer tydligt att små viktförändringar faktiskt inte syns. Jag har många exempel där jag vet att det pågår en viktåterhämtning men där man faktiskt inte ser typ något alls på personen. Det krävs generellt ganska många kg innan man tänker på det. Människor som detaljstuderar folks kroppar och liksom "skannar efter viktförändringar" märker det nog snabbare än jag. Jag är också säker på att många tror att viktförändringar märks mer än de faktiskt gör.

 

[manda]

Jag har ju en bild av varför en del människor lägger märke till små viktförändringar, men jag vill inte bara anta att det är så för alla. Det finns ju undantag kring det mesta. Därav frågan

Just utifrån mitt jobb har det snarare blivit ännu mer tydligt att små viktförändringar faktiskt inte syns. Jag har många exempel där jag vet att det pågår en viktåterhämtning men där man faktiskt inte ser typ något alls på personen. Det krävs generellt ganska många kg innan man tänker på det. Människor som detaljstuderar folks kroppar och liksom "skannar efter viktförändringar" märker det nog snabbare än jag.

Och igen vill jag hävda att generellt noterande av detaljer har lika stor sannolikhet att påverka. Det måste inte nödvändigtvis vara en ”dålig” vikthetsande person som ser skillnad medan en ”bra” person inte ser skillnad. Jag önskar vi kunde komma ifrån värderande utifrån vikt och att värdera hur någon annan lägger märke till vikt blir bara en förlängning av samma sjuka. Vi är inte våra betingningar, varesig de är konstruktiva eller destruktiva.

 

[MiniLi]

Och igen vill jag hävda att generellt noterande av detaljer har lika stor sannolikhet att påverka. Det måste inte nödvändigtvis vara en ”dålig” vikthetsande person som ser skillnad medan en ”bra” person inte ser skillnad. Jag önskar vi kunde komma ifrån värderande utifrån vikt och att värdera hur någon annan lägger märke till vikt blir bara en förlängning av samma sjuka. Vi är inte våra betingningar, varesig de är konstruktiva eller destruktiva.

Ja klart det påverkar, för en del iaf. Jag har förövrigt inte sagt att de som noterar skulle vara vikthetsande eller dåliga.

 

[tanten]

I det jobbet ingår det att sluta fråga folk varför de är tjocka.

Exakt. Och inte behöva bemöta kommentarer. Som i min bekantskapskrets

Vi satt i svärmors kök. En lite stadig ung man och en kvinnlig journalist i normalhull satt på kökssoffan. De är kompisar.
Han - du ser lite tjock ut
Hon - sträcker armen rakt ut och greppar hans manstuttar med kommentaren: och du har fortfarande större tuttar än jag.

Han blev tyst sen.

 

[TinyWiny]

Jag är helt övertygad om att det främst är folk som har egna problem med kropp/vikt som studerar, kommenterar och frågar. De är själva helt fixerade vid kroppsform och vikt, studerar säkert både sin egen och andras kroppar orimligt mycket och är själva så upptagna vid tankar på kropp/vikt att de inte ens tänker på hur det blir för andra när de kläcker ur sig kommentarer eller frågor.

Så är det säkert när det gäller endel. Sedan har vi gruppen äckel som kommenterar och har åsikter, de som sitter och bedömer om en kvinna är kn---bar eller inte och ser det som sin rättighet att göra så.

 

[MiniLi]

Så är det säkert när det gäller endel. Sedan har vi gruppen äckel som kommenterar och har åsikter, de som sitter och bedömer om en kvinna är kn---bar eller inte och ser det som sin rättighet att göra så.

Blä, ja det är en annan typ

 

[TinyWiny]

Jag kan, omedvetet, lägga märke till om folk gått upp/ner i vikt. Jag scannar liksom snabbt av omgivningen/personer utan att tänka på att jag gör det och jag lägger ingen värdering i vad jag ser. Och jag skulle aldrig, ALDRIG kommentera någons vikt, fråga om graviditet eller dylikt. Jag är en sån som inte ens nämner något om graviditet till en tydligt höggravid kvinna om hon inte nämner det själv. Kommenterar inte ens när folk tex klippt sig och det syns tydligt, för jag själv gillar inte få uppmärksamhet för sånt - även om det flesta blir glada över att få en komplimang för deras nya frisyr

Har fått frågan om jag var gravid en gång, men pga vem som frågade så tog jag inte illa upp. Sa att jag bara ätit gott.

Så kan det såklart vara. Ungefär som att jag direkt ser skillnad i rörelsemönster om något inte är som vanligt på ett djur och känner igen människor på deras rörelsemönster.

Vad gäller "tydligt höggravid" så finns det inget sådant. Jag har känt flera kvinnor som andra skulle säga var "tydligt höggravida" men som bara ser ut så. Våra kroppar lägger på sig på så många olika sätt och just den typen av mage är inte så ovanlig men de flesta tror att kvinnan de ser men inte känner med den typen av kropp är höggravid.

 

[Roheryn]

Ja klart det påverkar, för en del iaf. Jag har förövrigt inte sagt att de som noterar skulle vara vikthetsande eller dåliga.

Men du har sagt att de flesta som har ett sunt förhållande till vikt och kroppar troligtvis inte noterar viktförändringar. Det blir ju indirekt som att säga att sannolikheten är hög för att vi som noterar viktförändringar har ett osunt förhållande till vikt och kropp. Vilket absolut inte alltid stämmer.

 

[Roheryn]

Så kan det såklart vara. Ungefär som att jag direkt ser skillnad i rörelsemönster om något inte är som vanligt på ett djur och känner igen människor på deras rörelsemönster.

Precis så! Jag noterar detta med rörelsemönster också - på både människor och djur och i de flesta fall helt omedvetet. Det är precis samma grej som att notera människors kroppar, språk, uttalanden osv.

 

[MiniLi]

Men du har sagt att de flesta som har ett sunt förhållande till vikt och kroppar troligtvis inte noterar viktförändringar. Det blir ju indirekt som att säga att sannolikheten är hög för att vi som noterar viktförändringar har ett osunt förhållande till vikt och kropp. Vilket absolut inte alltid stämmer.

Notera ”de flesta”. Ja, jag tror att sannolikheten är hög men det betyder inte att det skulle finnas undantag.

 

[manda]

Notera ”de flesta”. Ja, jag tror att sannolikheten är hög men det betyder inte att det skulle finnas undantag.

Jag tycker också hela spåret om huruvida en ser vikt eller inte är problematiskt, särskilt i kombination med en sådan här värdering av trolig orsak.

Delvis KL

Att hävda att en inte ser, är liksom att kringgå hela problemet. Lika bisarrt som de som hävdar att de inte ser hudfärg. Om en inte ser skillnad på säg en person som är 150 och en som är två meter lång, blir det vanskligt i trafik och annan storleks- och avståndsbedömning. Att hävda att en inte har problem med destruktiva kroppsnormer för att en inte kan se storlek (sjukt svårt att bedöma hur mycket pasta en ska koka om en inte kan avgöra ett knippes tjocklek i sin hand), låter för mig som ett smit från att konfrontera hur samhällets viktnorm påverkar en själv. Vad som faktiskt är intressant i det här samtalet tycker jag är varför folk tar sig rätten att tycka och uttrycka till andra de saker som är associerade med vad de ser och vad de tycker om det. Frågan är om vi ser alla storlekar och former med välvilja och vänlighet eller med värdering och avsikt att korrigera. Att hävda att en inte ser vikt och därför inte (kan) ha osunda eller oschyssta värderingar eller tankar kring vikt tangerar för mig whataboutism.

 

[McFlurry]

Så kan det såklart vara. Ungefär som att jag direkt ser skillnad i rörelsemönster om något inte är som vanligt på ett djur och känner igen människor på deras rörelsemönster.

Vad gäller "tydligt höggravid" så finns det inget sådant. Jag har känt flera kvinnor som andra skulle säga var "tydligt höggravida" men som bara ser ut så. Våra kroppar lägger på sig på så många olika sätt och just den typen av mage är inte så ovanlig men de flesta tror att kvinnan de ser men inte känner med den typen av kropp är höggravid.

Sant!

 

[Roheryn]

Jag tycker också hela spåret om huruvida en ser vikt eller inte är problematiskt, särskilt i kombination med en sådan här värdering av trolig orsak.

Delvis KL

Att hävda att en inte ser, är liksom att kringgå hela problemet. Lika bisarrt som de som hävdar att de inte ser hudfärg. Om en inte ser skillnad på säg en person som är 150 och en som är två meter lång, blir det vanskligt i trafik och annan storleks- och avståndsbedömning. Att hävda att en inte har problem med destruktiva kroppsnormer för att en inte kan se storlek (sjukt svårt att bedöma hur mycket pasta en ska koka om en inte kan avgöra ett knippes tjocklek i sin hand), låter för mig som ett smit från att konfrontera hur samhällets viktnorm påverkar en själv. Vad som faktiskt är intressant i det här samtalet tycker jag är varför folk tar sig rätten att tycka och uttrycka till andra de saker som är associerade med vad de ser och vad de tycker om det. Frågan är om vi ser alla storlekar och former med välvilja och vänlighet eller med värdering och avsikt att korrigera. Att hävda att en inte ser vikt och därför inte (kan) ha osunda eller oschyssta värderingar eller tankar kring vikt tangerar för mig whataboutism.

Håller helt med dig! Hudfärg var ett bra exempel, för även om det är ganska ointressant om någon är brun, vit eller rosa så SER man ju det precis som man ser om någon är tjock, smal eller mittemellan. Det är ju värderingen av det man ser som ofta är det problematiska! Liksom det helt ofiltrerade babblandet om det man ser!

 

[TinyWiny]

Jag tycker också hela spåret om huruvida en ser vikt eller inte är problematiskt, särskilt i kombination med en sådan här värdering av trolig orsak.

Delvis KL

Att hävda att en inte ser, är liksom att kringgå hela problemet. Lika bisarrt som de som hävdar att de inte ser hudfärg. Om en inte ser skillnad på säg en person som är 150 och en som är två meter lång, blir det vanskligt i trafik och annan storleks- och avståndsbedömning. Att hävda att en inte har problem med destruktiva kroppsnormer för att en inte kan se storlek (sjukt svårt att bedöma hur mycket pasta en ska koka om en inte kan avgöra ett knippes tjocklek i sin hand), låter för mig som ett smit från att konfrontera hur samhällets viktnorm påverkar en själv. Vad som faktiskt är intressant i det här samtalet tycker jag är varför folk tar sig rätten att tycka och uttrycka till andra de saker som är associerade med vad de ser och vad de tycker om det. Frågan är om vi ser alla storlekar och former med välvilja och vänlighet eller med värdering och avsikt att korrigera. Att hävda att en inte ser vikt och därför inte (kan) ha osunda eller oschyssta värderingar eller tankar kring vikt tangerar för mig whataboutism.

Jag skulle aldrig påstå att jag inte påverkas av vikthets eller någon annan norm men jag ser faktiskt inte det du radar upp ovan. Jag blev grymt förvånad när en person som då stod mig nära och som jag hade känt i över 20 år berättade hur lång hen var vilket var 15 cm kortare än mig. Jag trodde hen inte för jag hade alltid upplevt hen som lika lång som jag. Samma sak häromdagen när mitt ena barn påtalade vad lång en person var. Mitt barn är lång själv, närmare två meter och det är därför sällan hen behöver titta uppåt men det behövde hen då. Jag hade inte alls sett att personen var så lång när vi pratade med hen men när jag vände mig om och jämförde med de som stod bredvid såg jag ju det.

Jag har också "sjukt svårt" som du skriver att bedöma hur mycket spagetti jag ska ta. Jag måste alltid väga.
Jag ser inte heller hur människor ser ut och kan omöjligt beskriva en människa trots att jag har träffat hen nästan dagligen i flera år. Jag kan inte ens svara på frågan om en person brukar bära glasögon eller inte förren vi specifikt har pratat om det (det gäller även annat, som att någon påtalat ett födelsemärke hen har, sitt hår, ögonfärg eller annat) och då är det alltid samma visa, jag tänker förvånat, men! har du glasögon! Det har jag aldrig sett och då vet jag det sedan enbart för att jag har ett enormt bra minne för samtal.
När mina barn var små och jag hörde om något barn som hade försvunnit och var klädd i det och detta tänkte jag att jag hade aldrig kunnat berätta vad mitt barn hade på sig även om det var jag som hade lagt fram kläderna. Det kändes fruktansvärt!
Jag kunde inte ens beskriva min hund för polisen när han sprang bort utan att titta på ett foto samtidigt. Och ja. Det kan vara jobbigt ibland och jag kan få aha-upplevelser om sådant andra har vetat "alltid" men jag väger upp det på andra sätt.

 

[manda]

Jag skulle aldrig påstå att jag inte påverkas av vikthets eller någon annan norm men jag ser faktiskt inte det du radar upp ovan. Jag blev grymt förvånad när en person som då stod mig nära och som jag hade känt i över 20 år berättade hur lång hen var vilket var 15 cm kortare än mig. Jag trodde hen inte för jag hade alltid upplevt hen som lika lång som jag. Samma sak häromdagen när mitt ena barn påtalade vad lång en person var. Mitt barn är lång själv, närmare två meter och det är därför sällan hen behöver titta uppåt men det behövde hen då. Jag hade inte alls sett att personen var så lång när vi pratade med hen men när jag vände mig om och jämförde med de som stod bredvid såg jag ju det.

Jag har också "sjukt svårt" som du skriver att bedöma hur mycket spagetti jag ska ta. Jag måste alltid väga.
Jag ser inte heller hur människor ser ut och kan omöjligt beskriva en människa trots att jag har träffat hen nästan dagligen i flera år. Jag kan inte ens svara på frågan om en person brukar bära glasögon eller inte förren vi specifikt har pratat om det (det gäller även annat, som att någon påtalat ett födelsemärke hen har, sitt hår, ögonfärg eller annat) och då är det alltid samma visa, jag tänker förvånat, men! har du glasögon! Det har jag aldrig sett och då vet jag det sedan enbart för att jag har ett enormt bra minne för samtal.
När mina barn var små och jag hörde om något barn som hade försvunnit och var klädd i det och detta tänkte jag att jag hade aldrig kunnat berätta vad mitt barn hade på sig även om det var jag som hade lagt fram kläderna. Det kändes fruktansvärt!
Jag kunde inte ens beskriva min hund för polisen när han sprang bort utan att titta på ett foto samtidigt. Och ja. Det kan vara jobbigt ibland och jag kan få aha-upplevelser om sådant andra har vetat "alltid" men jag väger upp det på andra sätt.

Och det är precis det jag menar, tack för att du illustrerar. Ett icke-seende av storlek kommer ha långt större konsekvenser än att inte se folks viktförändningar, tror jag.

Samtidigt ter det sig för mig vara långt många fler som ser allt det du beskriver svårt men ÄNDÅ inte "ser vikt", något jag inte får ihop med faktiska mänskliga förutsättningar. Jag undrar då om de menar att de inte värderar vikt, eller om de verkligen är så ojämna i sin perception och iakttagelse att de KAN avståndsbedöma i trafiken och KAN uppskatta längd på folk/mängd pasta osv, men ändå ABSOLUT inte kan se vikt på en människa. Men min poäng var egentligen inte folks varierande färdigheter och iakttagelsestil osv utan en tendens att väja för tanken att samhällets viktnormer påverkar oss alla, oavsett hur vi förhåller oss till dem.