Bukefalos 28 år!

Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

karamelldrottningen

Trådstartare
Jag undrar vad det är som gör att så många som rider akademiskt på sin häst gör det i orsak av att den "vanliga ridningen/dressyren" inte passade hästen (eller är det kanske människan? Känns mest troligt)?

Jag har hört att just den akademiska sättet ska vara bättre för skadade hästar, både på detta forum och IRL. Men varför vet jag inte, har inte fått något tillfredsställande svar på det.

Svaren kan ha låtit i stil med:

"Man rider på hästens villkor" - Vad menas här, gör man inte det i vanlig dressyr oxå lr? Precis som att alla som rider efter TR skulle vara hänsynslösa tävlingsnarkomander (ingen som sagt det rätt ut, men antydan har funnits).

"Man tar det steg för steg" - Man börjar inte på nästa övning/moment innan hästen klarar av det föregående. Min undran här är vilka steg man isf pratar om?

"Mkt skrittarbete" - Men det kan väl inte vara bara typiskt AR va? Har man en häst som bara kan/behöver skrittas på så gör man väl det oavsett disciplin?

Jag vill gärna höra era uppfattningar och komma med svar (finns det några öht?) på mina frågor. Är det bara en skröna lr är det vedertaget bevisat att skadade hästar faktiskt funkar bättre med AR än andra discipliner?

Till slut: Vad kommer denna uppfattning/missuppfattning ifrån?
 
Senast ändrad:
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

För mig är det en missupfattning. Man rider inte skadade hästar.

Jag tror på att missuppfattningen kan komma från sådana som upplevt "träning-skada-behandling-vila-igångsättning-träning-skada-behandling-vila - ...... och som sedan hittat ett alternativ istället för att upprepa mönstret (behöver inte alls vara AR). Det innebär naturligtvis inte att man inte behandlar en skadad häst eller rider den med skada.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Vilket alternativ tänker du på då? Menar du att man blir bättre på att lägga upp ett hållbart träningsprogram och på det sättet minimerar skaderisken?

Varifrån tror du att (miss)uppfattningen kan ha kommit ifrån?
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Min gissning är att man har ridit hästen-den blir skadad-behandling-igångsättning-ridning-skadad...etc

Efter ett par rundgångar har man provat en alternativ ridstil och hästen förblir oskadad. Då har man dragit slutsatsen att det är den alternativa ridstilens förtjänst.

Det man däremot då inte ser är att det kan helt enkelt ha varit ridning på ett ensidigt sätt, på samma underlag med dålig variation på övningar som tidigare orsakat skadorna, inte själva ridstilen i sig :)
Att det varit lättare för ryttaren att kapitalt bryta med gamla vanor genom en ny "inriktning".

Vem vet, hästen hade kanske förblivit frisk om ryttaren bara hade ändrat sin sits eller sitt sätt att rida inom den tidigare ridstilen :p
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag undrar vad det är som gör att så många som rider akademiskt på sin häst gör det i orsak av att den "vanliga ridningen/dressyren" inte passade hästen (eller är det kanske människan? Känns mest troligt)?
Jag ändrade mitt sätt att träna för att det inte passade hästen. Jag fick en arbetsglädje och en lätthet jag/hästen inte varit i närheten av när jag ändrade mitt sätt att träna henne. Jag trivs dock jättebra med vanlig dressyr och hade inte ändrat mitt sätt att träna om det inte varit för att vi inte kom framåt på det sätt jag gjort på andra hästar. Nu är hästen "med mig" och det var hon inte alls det första året. Jag fick börja i en helt annan ände, men ändrade inte min ridning speciellt mycket. Vissa bitar. Jag tycker det känns helt rätt att anpassa sättet att träna efter vad som passar hästen och på köpet har jag breddat min "verktygslåda" rejält, min dressyrvärld blev mycket större. Jag har många fler sätt att ta mig framåt nu mot tidigare.
"Man rider på hästens villkor" - Vad menas här, gör man inte det i vanlig dressyr oxå lr? Precis som att alla som rider efter TR skulle vara hänsynslösa tävlingsnarkomander (ingen som sagt det rätt ut, men antydan har funnits).
Det finns så många olika typer av bokstavstränare också. Vissa tar stor hänsyn till hästen och anpassar träningen medan andra inte alls gör det. Det har ingenting med inriktningen att göra. Bra och dåliga tränare finns inom varje genre.
"Mkt skrittarbete" - Men det kan väl inte vara bara typiskt AR va? Har man en häst som bara kan/behöver skrittas på så gör man väl det oavsett disciplin?
Nej typiskt AR är det nog inte, men generellt är många "rädda" för skrittarbete och tror de ska förstöra skritten. Brink tog upp detta i senaste Ridsport. Han uppmanar till mera skrittarbete.
Jag vill gärna höra era uppfattningar och komma med svar (finns det några öht?) på mina frågor. Är det bara en skröna lr är det vedertaget bevisat att skadade hästar faktiskt funkar bättre med AR än andra discipliner?
Ingen aning.
Till slut: Vad kommer denna uppfattning/missuppfattning ifrån?
Det kan vara så enkelt att AR ryttare sällan tävlar och därför kan träna helt utefter hästen. De som vill tävla har det som mål och då kanske det inte funkar lika bra med en häst som varit skadad. Den kanske inte håller för tävling, men för träning på en mindre intensiv nivå? (bara en tanke)
Det betyder ju inte att det ena är bättre än det andra, men att man har lite olika mål med sin ridning.
 
Senast ändrad:
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Det man däremot då inte ser är att det kan helt enkelt ha varit ridning på ett ensidigt sätt, på samma underlag med dålig variation på övningar som tidigare orsakat skadorna, inte själva ridstilen i sig :)
Att det varit lättare för ryttaren att kapitalt bryta med gamla vanor genom en ny "inriktning".

Vem vet, hästen hade kanske förblivit frisk om ryttaren bara hade ändrat sin sits eller sitt sätt att rida inom den tidigare ridstilen :p
[/QUOTE]
Tror du har helt rätt i det. Blir hästen skadad upprepade gånger är det fel någonstans i träningen. Troligvis alldeles för ensidig. Då är det ju inte fel ¨på inriktningen utan att den utförs på ett felaktigt sätt.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag tror det är att man gör ett medvetet val som gör skillnaden. Att man reflekterar över vad man gör utifrån sin hästindivid / -er istället för att "bara köra på". Om det sedan är att man hittar till AR eller någon annan tränare som kan hjälpa en bättre beror på vilka tränare man har tillgång till. "Dressyr för hästens skull" är en inställning. Ibland kommer man till den insikten via en skadad häst - ibland av andra orsaker. Den tränaren som fick mig att tänka så var en hopptränare.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Instämmer i att det har väldigt mycket med tränaren att göra och hur man lägger upp det, inte i slutändan på vilken stil man rider.

Dock tror jag ändå det överlag är lite lättare att rida en häst med skadehistorik (som därmed kan vara mer "bräcklig") inom AR. För att det är många som tycker att någon är en alien om denne ens tänker tanken att träna 15-20 minuters-pass mestadels eller bara i skritt, eller kanske för hand vilket sliter mindre än t ex longering.
Sen tycker jag överlag många missar målet när det gäller att hålla hästen fräsch. Om man fortsätter rida med målet att få igång bakkärran genom att driva fram och fånga upp i friskt tempo, (och sällan lyckas komma loss i framdelen), så tror jag risken är större än om man låter hästen snigla tills den byggt upp lite grundstyrka och blivit lite härdad.
Om man är fostrad med att hästen måste gå i friskt tempo för att jobba bra, då tror jag det är mycket svårare att anpassa träningen på den fronten, även om hästen inte borde "gå på" för att den inte är i bra balans nog och börjat lätta lite fram, om man vill spara lederna.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

KL

Fast det finns faktiskt de instruktörer, utbildare som marknadsför sig med att just ridsättet gör halta hästar friska under tiden de rids, en av de iaf har reklam här på buke.

Jag ser det som självklart att när man stryper gången o mekaniken, tar ner energin, låter hästen gå i otakt bitvis för den inte får ta för sig- att det mycket väl kan mörka en orenhet av skada. Att då säga att hästen är frisk och blivit frisk av just den ridningen är bara att lura sig själv och de hästar som är skadade som rids ändå, rids faktiskt halta men då otakt är accepterat kan det skyllas på det.

Dessutom finns det mindra skador som inte syns när hästen bara behöver tassa fram.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag ska försöka mig på att svara på dina frågor, vissa har jag tänkt på, andra har jag inga tankar alls om..

"Man rider på hästens villkor" - Vad menas här, gör man inte det i vanlig dressyr oxå lr? Precis som att alla som rider efter TR skulle vara hänsynslösa tävlingsnarkomander (ingen som sagt det rätt ut, men antydan har funnits).
för mig betyder den här meningen att eftersom hästens och ryttarens utveckling är det enda fokus man har i AR generellt så innebär det att den inte finns datum som man måste prestera på, utan varje dag utgår jag från min och min hästs dagliga status. Jag menar INTE med detta att tävlingsryttare skiter i den dagliga statusen, men är tävlingen på söndagen så är den ju så söndagen oavsett hur dagens status är. Men som sagt, det handlar ju mer om tränare och inställning, inte ridstil trots allt. Det finns ju de som tävlar i dressyr, och de som avlägger prov, var ligger skillnaden?


"Man tar det steg för steg" - Man börjar inte på nästa övning/moment innan hästen klarar av det föregående. Min undran här är vilka steg man isf pratar om?

All utveckling görs i steg, oavsett vilken ridstil man ägnar sig åt.. Vilka steg som syftas i detta vet jag inte. För mig, och för de flesta andra, tror jag, görs all utveckling i steg, oavsett om man lär sig ryska eller piaff.

"Mkt skrittarbete" - Men det kan väl inte vara bara typiskt AR va? Har man en häst som bara kan/behöver skrittas på så gör man väl det oavsett disciplin?
AR är inte ensamt om detta, absolut inte, däremot kan jag uppleva det som om det är ett mer tydligt fokus på skritten i AR än andra stilar. Men som någon skrev tidigare, i senaste Ridsport förordade Jan Brink skrittarbete.


Jag vill gärna höra era uppfattningar och komma med svar (finns det några öht?) på mina frågor. Är det bara en skröna lr är det vedertaget bevisat att skadade hästar faktiskt funkar bättre med AR än andra discipliner?
Har ingen aning, väljer att inte lägga någon värdering i detta. Det handlar om kvalitet i ridningen tror jag, inte ridstil.

Till slut: Vad kommer denna uppfattning/missuppfattning ifrån?
Vet inte alls.


Slutligen så tror jag faktiskt inte att det är så stor skillnad på AR och annan dressyr som många vill påpeka. Vi vill salla sak, gör ungefär samma övningar, och hör o häpna: jag (tror man kan kalla mig en typisk AR-ryttare) och min vän (som är en inbiten dressyrryttare som föder upp dressyrhästar med fina tyska blodslinjer) har inga problem med att prata ridning ihop OCH vi tycker faktiskt otroligt lika. Jag tror att det är vi människor som vill dela och se olikheter när det trots allt är väldigt lika.

Jag läste Brinks artikel imorse till frukosten, och jag hade faktiskt INGET att säga emot, la även märke till att han nämnde halva steg, ett uttryck som används frekvent i AR-kretsar.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Om det finns tränare som säger så tror jag att det beror på att dom vill vinna kunder och inget annat. Man riktar sej till folk som har problem, skadade hästar, rädda ryttare, ryttare med hästar som ger dem problem, av olika slag. Man lockar folk som är desperata efter lösningar kanske? Skritta och böja lite kan man göra utan att hältor märks och i vissa fall av hästar med lång skadehistorik kan det säkert också vara bra, det är ju bra med en långsam igångsättning i många fall. På vissa sätt är det säkert bra ur det perspektivet.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Min uppfattning och mitt intryck av klassisk dressyr är att hästen "tvingas in i rätt form" med korta tyglar och mycket "tryck". Jag har bara ridit Akademisk dressyr själv men jag har sett min fd medryttares lektioner hos en instruktör inom klassisk dressyr o där var det korta korta tyglar och mkt tryckande skänklar. Jag tycker AR är mjukare och trevligare. Min häst lyssnar oxå mkt bättre på de akademiska momenten. För OSS är den inriktningen bättre. Det finns ingen gradering utan allt handlar om dagsform.Det ska ju iofs gälla inom all ridning.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Med risk för att bli påhoppad: Nu svarar jag endast för mig själv och drar inte en generell slutsats om alla dressyrryttare.

Jag har börjat gå mot det akademiska av den enkla anledningen att jag inte är intresserad att "hålla" i min häst i munnen och rida mer "tufft" vilket jag tycker den vanliga dressyren har blivit.
Jag älskade den vanliga dressyren när jag hade en tränare som accepterade att jag inte ville ta tag i hästen och tvinga hästen i form osv.Tyvärr flyttade vi och jag har letat och letat, men inte hittat någon som känns bra.
Jag har tittat på mängder med ryttare gå lektion för "duktiga" tränare och ändå tycker inte jag det är harmoniskt och på hästens villkor. Med de jag har testat känns det bara som jag kämpar emot min häst, och han försöker komma undan istället för att vilja arbeta.

Så jag skulle säga att det absolut är för både hästen och ryttaren som man byter till akademiska. För mig känns det som att man oftast pressar och kräver mer av hästarna inom det klassiska, och på så sätt tror jag säkert att akademiskt kan vara bättre för "skadade" hästar. Jag tror dock att de vettiga ryttarna inom den klassiska kan ha en lika skonsam ridning som jag anser de flesta akademiska har, tyvärr anser jag de är alldeles för få..
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag ska försöka mig på att svara på dina frågor, vissa har jag tänkt på, andra har jag inga tankar alls om..


för mig betyder den här meningen att eftersom hästens och ryttarens utveckling är det enda fokus man har i AR generellt så innebär det att den inte finns datum som man måste prestera på, utan varje dag utgår jag från min och min hästs dagliga status. Jag menar INTE med detta att tävlingsryttare skiter i den dagliga statusen, men är tävlingen på söndagen så är den ju så söndagen oavsett hur dagens status är. Men som sagt, det handlar ju mer om tränare och inställning, inte ridstil trots allt. Det finns ju de som tävlar i dressyr, och de som avlägger prov, var ligger skillnaden?

Intressant fråga! Jag vet då inte, de är ju båda två kvitton på hur långt man kommit fast på olika sätt.




All utveckling görs i steg, oavsett vilken ridstil man ägnar sig åt.. Vilka steg som syftas i detta vet jag inte. För mig, och för de flesta andra, tror jag, görs all utveckling i steg, oavsett om man lär sig ryska eller piaff.

Jo det är klart, men någon som kanske vet mer konkret om vad för "steg" man i dagligt tal pratar om? Är det steg som menas med utbildningstrappan? Man tar de stegvis. Men en skadad häst kan man ju inte rida så vad är stegen innan dess?

Om man tex fått order av vet att skritta i en vecka och sen skritta och trava x antal minuter nästa vecka osv så är ju detta ngt man gör oavsett vilken disciplin man har. Så det är väl efter detta, vid igångsättningen som det kanske blir mer tydligt med vilken inriktning man har tänker jag, då lägger man ju upp arbetet själv. Så vad är det då man gör? Tar man det lugnare och ställer mindre krav på hästen under en längre tid, till skillnad från andra ridsätt? Man tar mao "det säkra före det osäkra", man hade ev kunnat kräva mer tidigare men vågar inte pga att man är rädd för att hästen ska bli sämre, skadad igen.

Frågan är väl oxå hur länge man ska hålla på innan man går vidare. En häst man aldrig kräver ngt av kan heller inte utvecklas. Men min uppfattning många gånger att det är tvärtom faktiskt. Man har bråttom att komma vidare (inte specifikt AR, förekommer överallt). Då man konstaterat att hästen är frisk så blir det plötsligt en väldigt fart med att komma uppåt i utbildningstrappan, men då är ju risken stor att kvalitén blir desto sämre. Kanske borde man rida mer med fokus på att hästen ska gå riktigt bra innan man hoppar till nästa? Jag menar så att takten är ren, formen är bra och att hästen gör just det steget med god bjudning och stolthet? Eller är det för höga krav kanske? Men det viktiga är väl inte vad man gör utan hur man gör det? -Det är iaf min sanning.

AR är inte ensamt om detta, absolut inte, däremot kan jag uppleva det som om det är ett mer tydligt fokus på skritten i AR än andra stilar. Men som någon skrev tidigare, i senaste Ridsport förordade Jan Brink skrittarbete.
den uppfattningen har jag med.


Har ingen aning, väljer att inte lägga någon värdering i detta. Det handlar om kvalitet i ridningen tror jag, inte ridstil.


Vet inte alls.


Slutligen så tror jag faktiskt inte att det är så stor skillnad på AR och annan dressyr som många vill påpeka. Vi vill salla sak, gör ungefär samma övningar, och hör o häpna: jag (tror man kan kalla mig en typisk AR-ryttare) och min vän (som är en inbiten dressyrryttare som föder upp dressyrhästar med fina tyska blodslinjer) har inga problem med att prata ridning ihop OCH vi tycker faktiskt otroligt lika. Jag tror att det är vi människor som vill dela och se olikheter när det trots allt är väldigt lika.

Jag läste Brinks artikel imorse till frukosten, och jag hade faktiskt INGET att säga emot, la även märke till att han nämnde halva steg, ett uttryck som används frekvent i AR-kretsar.

Jag måste läsa den artikeln! Kul att han tog upp halva steg oxå.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

En ryttare som håller i munnen och är allmänt hård är ju ingen riktig dressyrryttare. Ser man på många som kommit längre inom dressyren (tex tävlingsryttare på högre nivåer) så rider de ju inte så. För då hade inte hästen varit på den nivån heller. Att rida med känsliga hjälper och vara lyhörd är ju a och o.

Ett moment som jag tkr är lite kul är när man får sin häst att tölta på helt långa tyglar. jag har provat det på min häst och det funkar bara några steg, med stöd på bettet så går det så mkt lättare, men vist vore det kul om jag kunde rida honom på helt långa tyglar i tölt utan att han ändrar takten.

Man skulle kanske kunna ta ett sådant moment i tävlingsdressyren med? Inte tölt såklart (skulle vilja se det halvblod som börjar tölta, då sätter man nog popcornen i halsen ;)), men kanske i trav lr galopp och hästen ska vara lika lyhörd som vid tygelkontakt. fast om man tar islandshästgrenarna som exempel så är det väldigt liten fokus på rätt form tyvärr, det är väl oxå därför man ser så många underhalsar.
 
Senast ändrad:
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

En ryttare som håller i munnen och är allmänt hård är ju ingen riktig dressyrryttare. Ser man på många som kommit längre inom dressyren (tex tävlingsryttare på högre nivåer) så rider de ju inte så. För då hade inte hästen varit på den nivån heller. Att rida med känsliga hjälper och vara lyhörd är ju a och o.

Inom "vanlig ridning / dressyr" rids det ofta just så. Det är ingen "AR-kritik" utan den kommer från bokstavstränare såväl som från delar av domarkåren.

Det blir också tokigt att jämföra en vanlig "AR-tränad häst" med elithästarna ur perspektivet skadade hästar - hållbara hästar. Elithästarna får en helt annan omvårdnad och uppmärksamhet än "vanliga kusar".

TS. Detta är inte ngt direkt "svar" på ditt inlägg - jag förstår hur du menar och håller med.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag läste Brinks artikel imorse till frukosten, och jag hade faktiskt INGET att säga emot, la även märke till att han nämnde halva steg, ett uttryck som används frekvent i AR-kretsar.

Jag ska editera mig själv lite med detta nu när jag läst artikeln en gång till. ;) Jag håller med Brink i det stora hela men det finns några idéer om hur övergångar mellan piaff och passage som jag själv inte känner är rätt. Men å andra sidan har jag precis börjat med detta arbete, så jag har ingen erfarenhet av detta, det kan ju mycket väl hända att jag ändrar mig!
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

..//Jag älskade den vanliga dressyren när jag hade en tränare som accepterade att jag inte ville ta tag i hästen och tvinga hästen i form osv.Tyvärr flyttade vi och jag har letat och letat, men inte hittat någon som känns bra..//

Jo då - det finns många, många bra "vanliga dressyrtränare" (och inom andra dicipliner) som verkligen utgår från hästens förutsättningar i träningen (din häst är så här.... målet är detta.... då gör vi så....). Men också många som ställer "fel" krav och då anses det vara fel på hästen - inte träningen.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jo det är klart, men någon som kanske vet mer konkret om vad för "steg" man i dagligt tal pratar om? Är det steg som menas med utbildningstrappan? Man tar de stegvis. Men en skadad häst kan man ju inte rida så vad är stegen innan dess?

som sagt, jag vet inte riktigt vad man syftar på, så jag lämnar denna fråga öppen.. :)


Om man tex fått order av vet att skritta i en vecka och sen skritta och trava x antal minuter nästa vecka osv så är ju detta ngt man gör oavsett vilken disciplin man har. Så det är väl efter detta, vid igångsättningen som det kanske blir mer tydligt med vilken inriktning man har tänker jag, då lägger man ju upp arbetet själv. Så vad är det då man gör? Tar man det lugnare och ställer mindre krav på hästen under en längre tid, till skillnad från andra ridsätt? Man tar mao "det säkra före det osäkra", man hade ev kunnat kräva mer tidigare men vågar inte pga att man är rädd för att hästen ska bli sämre, skadad igen.

Det bör ju rimligtvis vara efter de första direktiven från vet. som skillnaden i så fall är. Nu är jag ingen mästare på den vanliga dressyren, så egentligen känner jag inte att jag kan uttala mig så mycket om skillnader, då jag bara har den ena sidan.
Men jag tror (vet alltså inte) att man generellt sätt har större fokus på hästen och precisionen i AR, där man i dressyr har mer fokus på ekipaget och prestationen, vilket kan leda till att man har ett tydligare krav på att prestera och det gör att man går fortare framåt. Men som sagt, jag kan väldigt lite om dressyr, och har aldrig tränat det mer än på ridskoletiden så jag vill inte att detta ska läsas som en sanning. Egentligen är jag lite emot just såna här utläggningar när man inte har hela bilderna från båda sidor.. :o

Frågan är väl oxå hur länge man ska hålla på innan man går vidare. En häst man aldrig kräver ngt av kan heller inte utvecklas. Men min uppfattning många gånger att det är tvärtom faktiskt. Man har bråttom att komma vidare (inte specifikt AR, förekommer överallt). Då man konstaterat att hästen är frisk så blir det plötsligt en väldigt fart med att komma uppåt i utbildningstrappan, men då är ju risken stor att kvalitén blir desto sämre. Kanske borde man rida mer med fokus på att hästen ska gå riktigt bra innan man hoppar till nästa? Jag menar så att takten är ren, formen är bra och att hästen gör just det steget med god bjudning och stolthet? Eller är det för höga krav kanske? Men det viktiga är väl inte vad man gör utan hur man gör det? -Det är iaf min sanning.

Det är just det här jag menar med precision och prestation. En intressant tanke och företeelse som finns inom båda stilarna.
 
Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

En liten reflektion jag kan göra är att av de kunder jag har som rider AR och har rehabiliteringshästar, så har samtliga behandlande veterinärer/massörer/equiterapeuter kommenterat att när ägarna rider igång sina hästar så blir de markant bättre, ovanligt fort. Fortare än med traditionell igångsättningsridning, och med bättre resultat på den kortare tiden.

Jag tycker inte att man ska rida en häst som inte är frisk, jag vänder mig emot att ridningen påstås bota skador och trolla bort fysiska problem. Men om orsaken till problemen sitter i ridningen, så går det ju också att ändra genom att rida annorlunda!

/Migo
 

Liknande trådar

Utrustning För ungefär ett år sedan var jag med om en ridolycka där jag skadade båda knäna väldigt allvarligt. Ena knäet är opererad två gånger...
2
Svar
23
· Visningar
3 951
Senast: mily
·
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 352
Senast: QueenLilith
·
Ekonomi & Juridik Hej! Jag undrar om det finns något jag kan göra i min situation. Kortfattat så sökte jag häst att ha på foder, denna hästägare...
Svar
19
· Visningar
4 625
Senast: cewe
·
Hästvård Hej! Jag har en 13 årig SWB valack som jag köpte för snart 2 år sedan som min satsning mot medelsvår dressyr. Direkt ifrån början när...
2
Svar
37
· Visningar
9 043
Senast: Bregen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp