Ålder på partner

[Masqueradee]

Jag skulle nog inte kunna vara tillsammans med någon som är yngre än mig, knappt att jag skulle vilja vara tillsammans med någon som är född samma år som mig. Tror att någonstans på 5år+, alltså någon mellan 22 och 27 är ungefär vad jag skulle vara bekväm med. Sen, skulle jag hitta någon som är 21 eller 28 skulle jag ju inte "tacka nej" bara på grund utav ålder, men rent hypotetiskt så upp till 27-28, men ej under 22 typ.

 

[Zarro]

Är snart 28 år och jag hade kunnat dejta någon mellan 25-37 år ca.
Tycker det beror mer på personen ifråga och på vilket stadie man är i livet.
Min sambo idag är 5 månader äldre än mig.

 

[Zarro]

Är snart 28 år och jag hade kunnat dejta någon mellan 25-37 år ca.
Tycker det beror mer på personen ifråga och på vilket stadie man är i livet.
Min sambo idag är 5 månader äldre än mig.

 

[Panamera]

Jag skulle, precis som många andra, inte kunna tänka mig att vara tillsammans med någon som är lika gammal eller yngre än mig, det känns helt enkelt bara fel.

Men då är det ju tur att killen som jag föll pladask för, som jag sedan en tid tillbaka kan benämna som min fästman, är 6 år äldre än mig...

 

[Araminta]

De jag har varit intresserad av de senaste åren har alla legat kring 30-strecket. Jag fyller 25 i höst. I verkligheten tror jag dock inte det har så mycket med ålder att göra som med plats i livet och personlighet. Min far är tillsammans med en 20 år yngre kvinna och de väntar sitt andra barn nu. Det är något många höjer på ögonbrynen över. Samtidigt, om man ser pappa och kvinnan ihop så är det ingen tvekan om saken - de fungerar ihop.

 

[Amha]

Jag vill ha en partner som har en livserfarenhet som passar mig. Jag personligen hade kanske hade lite svårt med en vars stora livserfarenhet är en jorden runt-resa då mitt eget bagage är så annorlunda.

 

[Tassetass]

Jag vill ha en partner som har en livserfarenhet som passar mig. Jag personligen hade kanske hade lite svårt med en vars stora livserfarenhet är en jorden runt-resa då mitt eget bagage är så annorlunda.

Jag tänkte lite likadant förut, att jag behövde någon som hade mycket livserfarenhet eftersom jag - precis som du - har en hel del bagage, jag trodde liksom inte att det skulle funka annars. Nu föll det sig så att min karl är en sådan person som gått rätt så oskadd genom livet, aldrig lidit några stora förluster eller genomgått några enorma prövningar. Han gör aldrig anspråk på att förstå något han inte varit med om men han lyckas ändå alltid stötta och peppa på rätt sätt, han har det liksom i blodet på något sätt.

Framförallt är han inte "rädd" för mitt bagage eller för att kavla upp ärmarna och dyka ner efter mig när det behövs. När vi varit tillsammans fyra månader dog min pappa och han tacklade det hela snudd på som om han varit med om det själv, jag hade inte kunnat få ett bättre stöd än vad han var (är). Många runt omkring var väldigt imponerade av hur han utan att tveka stod bredvid mig efter begravningen och tog i hand och kramade bokstavligt talat hundratals människor han aldrig sett förr.

Samtidigt finns det ju människor med massor med livserfarenhet som ändå inte har en gnutta förståelse eller empati i kroppen. Så det handlar ju också om vad man gör med det bagage man har, eller inte har.

 

[Amha]

Du har rätt där, @Tassetass. Jag har träffat så mycket människor som inte behövt genomgå massa skit och merparten är dock så som jag, och du tidigare, föreställer mig och jag inleder inte gärna någon relation med en sådan.

Sen att telefonens touch är skadad då dottern skickade den i poolen gjorde att meddelandet skickades halvfärdigt i fortsättningen försökte jag lägga till att åldern spelar roll till den graden att människor i mammas ålder och allt för unga (åtminstone under 20) går bort i första rensningen om de inte lyckas övertyga mig om att det är en bra idé, precis som ovanstående med bagage. Förhoppningsvis behöver jag inte tänka på att byta partner då jag lever mitt perfekta liv för dagen. Kanske ändras det i morgon eller nästa vecka och då görs en ny bedömning

 

[nexxa]

@TinyWiny Jag har ganska så stora åldersspann bland mina kompisar och i många fall har det varit så. En sa en gång, och jag citerar, "Mig kan det inte få hända någon olycka, jag behövs så mycket". Det kanske inte var ment så tokigt som det lät men det är ju faktiskt egentligen barnen som är det viktiga, huvudpunkten, det tycker givetvis jag med även om det inte finns några planer för barn, att de går före allt. Vi umgicks med ett par förut som idag är 30 respektive 36 år. Kvinnan i förhållandet lyckades aldrig skaffa sig vänner, men det är en annan historia men även på grund av hur otrevlig hon är, och det kändes som om deras förhållande skulle störta när som när de meddelade att de skulle ha barn och nu har de en till men vi har inte setts på ett par år, barnen var något slags substitut för att fylla ut vännerna kändes det som, men också för att hon insåg hur "viktig" hon kunde göra sig. De förväntade sig att vi skulle forma våra liv efter deras nya och det märktes snabbt att det var störande att vi var "fria" från det ansvaret som en nyfödd är och det kom många fula välinbäddade pikar om hur viktiga de var. En period körde denna mamman på mig mer barnvagnen hela tiden och alla skulle flytta sig och anpassa sig för vad som gällde henne och det var uppenbart med flit. Det låter säkert sjukt men ja, hon körde på mig med flit flera gånger

Sen började det febrila tjatet om att vi skulle skaffa barn, för nu hade alla paren det utom vi och man kände hur de verkligen tyckte det var en självklarhet och att de nästan blev irriterade för att vi inte gick samma väg som alla andra. Det hintades om att vi då inte var vuxna nog men också flera gånger tyckte de att vi skulle passa deras barn när de gav sig ut för en middag i city med en betoning som fick det att kännas som om vi var två tonåringar som tjänade pengar på att vakta deras barn...kan tillägga att jag aldrig var barnvakt och att jag fick nog av dem tillslut

 

[Och_Aye]

Min förra pojkvän var 10 år äldre än mig, och min nuvarande raring är 2 år yngre (jag är 27, och han har inte ens hunnit fylla 25 än :P).

Ser man till den "traditionella mognaden" som jag tycker mig se här i tråden ligger den yngre miiiil före den äldre. Han har heltidsjobb, bra lön, hysteriskt sparkonto, körkort etc. Vi har hundar, två schyssta bilar, stenkoll på vår ekonomi, eget hus, är förlovade och planerar bröllop. Den äldre hade inget körkort, feta skulder, arbetslös stor tid, ingen utbildning, dataspelsberoende, kunde inte ha varken abonnemang eller huslån pga kronofogdeskulder etc.

Så jag tänker mig att det inte alls har med åldern att göra, utan andra grejer.
Jag har nog någon gång tänkt mig att jag helst vill ha någon äldre, men får inse att det nog handlar om någon slags omedveten önskan att tillhöra normen (tjej ung - kille äldre) än något annat. Det är jättefånigt ju, jag älskar min skäggige best trots att han råkar vara yngre.

 

[Rhodugune]

Jag undrar hur mycket vi är tränade att tänka, att det är bättre att mannen får vara lite äldre om man är kvinna, för killar mognar ju senare än tjejer, behöver mer tid att leka av sig och allt annat generaliserande dravel och killarna får bekräftelse att det är okej att vara väldigt självcentrerade, för så är ju killar väldigt länge.

Så som kvinna blir det på något sätt fult att vara med någon yngre, då måste man ju vara omogen för sin ålder.
Det är ingen status i det, som på det viset en del folk säger att de alltid dras till äldre för att de alltid varit så mogna för sin ålder.

Känns lite som samma sak för mig när tjejer säger att de minsann har så mycket fler killkompisar bland sina vänner, som om det vore bättre på något vis, gjorde dem till bättre människor.

Det är trist att det är så vanligt att lägga så mycket värderingar i ålder och vad det måste betyda i ett förhållande.

Att i vuxen ålder säger åldern väldigt lite om hur vettig man är och vad man har gemensamt, hur mycket livserfarenhet man har, det sätt man väljer att se på världen.

Väldigt trist att höra att en del har valt bort en person, bara för att ålderskillanden var för stor åt fel håll och att de ibland till och med skämts.
Vad är det att skämmas för?

Jag har själv varit där, som 24åring och var jag tillsammans med en 21 åring, vågade inte stå för det vi hade, sa att jaja, vet inte vad det leder till, när folk frågade om honom, hur gammal han var.
Så sorgligt.

Så känner jag och jag är så glad att jag inte låter ålderskillnaden mellan mig och min kille vara något negativt, den är en del i våra olika bakgrunder, precis som att vi kommer från olika länder, har olika upplevelser om livet som kille och tjej mm.
Det som gör oss till dem vi är och som i slutändan gjorde att vi drogs till varandra och som gör att vi har det bra ihop som vi har.

 

[Masqueradee]

@Rhodugune Jag tror att det ligger mycket i det du säger, att det är mer "status" att som kvinna ha någon partner som är lite äldre. Att det är åldersskillnad på ett par, åt något håll, tycker jag att andra ska ge blanka f'n i, för stör det inte dom som är i förhållandet ska det inte störa någon annan heller.
Sen tror jag personligen att jag dras åt lite äldre (både män som eventuella "partner"/vänner eller äldre tjejer som vänner) då jag inte är speciellt intresserad av att gå ut på klubben utan jag dras mer till personer som lika gärna kan hänga hemma eller umgås på andra sätt, vilket ofta kan vara dom som är ett par år äldre än jag.

 

[Andromedae]

@Rhodugune Jag kan inte annat än att hålla med dig! Sedan vad det gäller att det ofta förs fram som "bättre" med killkompisar än tjejkompisar ... ja, det har väl sannolikt att göra med det vanliga - att det normativt manliga anses bättre och att en kvinna som har många manliga vänner har kunnat anpassa sig för att passa in i det normativt manliga. Det går att jämföra med att det närmast brukar vara en komplimang att kalla någon för "pojkflicka" medan "flickpojkar" överhuvudtaget inte får finnas till ... Sorgligt är vad det är!

 

[Mirre]

@Rhodugune Lite kluven där, egentligen håller jag med dig men har ändå hemskt svårt att se mig själv med en yngre kille. Vet inte riktigt varför det är så, men de killar jag haft har alla varit äldre än mig.

Så åldern har nog en viss betydelse för mig, men kan inte riktigt sätta fingret på varför.
Det känns bäst med en äldre partner helt enkelt

 

[Raderad medlem 6459]

Det känns bäst med en äldre partner helt enkelt

För att det känns bäst att hålla sig inom normerna i samhället.

 

[Mirre]

För att det känns bäst att hålla sig inom normerna i samhället.

Ja det kan nog stämma. Tror man tänker så omedvetet för man är så inrutad på det

 

[zoller]

Haft en kille som var lika gammal som mig, jag växte ifrån honom.

Dejtat äldre killar 5-10 år äldre och kännt att samtidigt som jag fått ut mer av de som var tio år äldre på ett sätt så har jag kännt att de nog inte fått samma utbud från mig. Jag dras till allmänbildade, högutbildade, karriärsmän för jag lär mig massor och pressar mig själv mer då men de kände väl kanske inte att en då 19 åringen hade så mkt att komma med.

Såååå jag bytte spår, har en kille som inte fattar att han är interligent och är fem pr äldre än mig. Tycker det är bra!!! Åkder är bara en siffra, för mig är nog livserfarenhet det jag bedömner efter.

Så länge man är lycklig och ser en framtid är jag nöjd!!!

 

[SusieQ]

Hur tänker ni kring åldern på eran partner?
Hur stor åldersskillnad känns ok sas, och hur gamla är ni själva?
Har det någon betydelse om partnern är yngre, jämngammal eller äldre än er`?

Åldern spelar mindre roll. Huvudsaken är väl att man befinner sig på samma stadie i livet och beter sig därefter, tycket jag i alla fall. Jag är 34 år gammal och har väl haft pojkvänner som varit +-5 år från mig, mest yngre faktiskt. Min nuvarande sambo är 1 år och 13 dagar yngre än mig (de där 13 dagarna är tydligen jätteviktiga för då är jag ju två år äldre än honom, mycket fånigt jag vet), men i det stora hela spelar åldern ingen roll bara man trivs ihop och kompletterar varandra på något sätt.

 

[Fiorano]

Min sambo är sex år yngre än mig. Det enda som stör mig med det är att jag kommer att fylla 40 innan han blir 35.

Att tro att man "aldrig skulle kunna vara med någon som är yngre än sig själv" ser jag som ett ganska omoget resonemang kring hur kärlek faktiskt fungerar. Blir du kär och hittar den där underbara partnern som matchar dig och gör dig lycklig så spelar åldern i allra högsta grad ingen roll.

 

[em-pirre]

Jag tycker överlag att det är väldigt konstigt att redan innan man träffar en person sätta gränser för hur gammal hen får vara.