Att tvångsköna någon

[hrafn]

Adrenogenitalt.

Heter det visst, ja! Jag lyckas av någon anledning blanda ihop svenska benämningarna på CAH och AIS...

 

[nullo-modo]

Fast nej. Det biologiska finns ju fortfarande kvar så det skulle inte bli konstigare än vad en gör det till. Bort med orden man och kvinna vid födseln och ta något annat. Vad vet jag inte, och många här säger ju så enormt mycket emot detta. Men jag tror att det skulle kunna lösa en del av det iallafall.

Eller varför inte ha kvar kvinna/ man och hon/ han som betyder xx/xy och ha andra namn på vilken könsidentitet någon tillhör.

 

[durachiny]

Varför börjar manligt och kvinnligt helt plötsligt existera och vara accepterat när det gäller överskridande könsidentiter men inte när man pratar om CIS-personer. Vad blir att identifiera sig som kvinna om vi samtidgt inte vill att det ska finnas typiskt kvinnliga beteenden, utseenden eller värderingar? Det hela blir rätt märkligt, vi försöker både avköna och påköna, samtidigt.

 

[Lobelia]

Hur många tår och fingrar man har kan man ju kolla rätt lätt. Och det är väl ganska lätt att själv kolla var hjärtat sitter. Men livmodern? Jag kan inte på mig själv urskilja den från min mage i allmänhet, om du förstår hur jag menar.

När jag precis hade fått barn, krampade livmodern när jag ammade, men det är nog den enda tydliga kontakten jag har haft med den. Och hade jag inte vetat att det var livmodern (sköterskorna talade om det för mig), hade jag trott att det var tarmarna eller magsäcken.

Ett ypperligt exempel på varför det är mycket lämpligt att sjukvården kan klassificera folk efter biologiskt kön, vissa tillstånd är vanligare eller finns endast hos det ena könet eller det är olika behandling.. Det gäller inte enbart könsorgan.

Andra exempel är idrotten, utan könsåtskillnad utestängs 46XX personer från elitidrott i flertalet grenar. Utan lönestatistik utifrån biologiskt kön går arbetet att kvinnor ska få lika lön som män 5 steg tillbaks. Skillnaden mellan xy och xx försvinner inte i och med att man avskaffar klassificeringen. Hur man ska kunna hjälpa unga invandrarkvinnor som har problem med att bli bortgifta mot sin vilja i unga år är för mig obegripligt om man inte ens vet om det är en kvinna eller en man.

 

[Fruentimber]

Vad blir att identifiera sig som kvinna om vi samtidgt inte vill att det ska finnas typiskt kvinnliga beteenden, utseenden eller värderingar? Det hela blir rätt märkligt, vi försöker både avköna och påköna, samtidigt.

Vilket trams. Att motverka könsroller betyder inte att man som kvinna inte ska få bära läppstift och shoppa loss på HM (om det nu är något sådant du menar med "typiskt kvinnliga beteenden").

 

[kryddelydd]

Jo, naturligtvis är det möjligt (till viss del i alla fall) att sätta sig in i den känslan. Men samtidigt tänker jag ungefär såhär:

Att göra antagandet att "Malin med bröst" har kvinnlig könsidentitet och vill kallas hon och kvinna och att "Martin med skägg" har manlig könsidentitet och vill kallas han och man, är det som med störst sannolikhet blir rätt. Jag tror att jag skulle trampa på fler tår om jag konsekvent började omnämna dessa som "hen" (tills de uttryckligen sagt att de vill kallas något annat) än vad jag skulle göra om jag kallade dem "hon" och "han". Alltså faller valet i dessa - för mig solklara - fall på "hon"/"han" snarare än "hen".

Om jag däremot ställs inför en person som presenterar sig som Alex och ser androgyn ut, så att jag inte direkt kan avgöra vilken könsidentitet hen har, då är jag betydligt mer försiktig och skulle säkert försöka undvika att använda ett pronomen alls, utan använda namnet istället.

Sedan finns det ju också de transpersoner som gör en stor ansträngning att se ut som det kön de känner sig som, men där det biologiska könet ändå "lyser igenom". Det kan vara en stor och grov person med mörk röst som alldeles uppenbart är född man/pojke, men som har klänning, kvinnlig frisyr och presenterar sig som Anna. I de fallen säger jag "hon", eftersom det för mig är ganska uppenbart att det är en person med kvinnlig könsidentitet jag har framför mig. Jag vet också att det för många transpersoner är en stor grej (förknippad med inte så lite ångest) att "passera", dvs att uppfattas som det kön man känner sig som och vill vara. Att i det läget bli omnämnd som "hen" är inte alldeles lyckat...

Så att helt "avköna" sitt dagliga tal i syfte att inte stöta sig med någon, det tror jag inte ett ögonblick på. Det finns ingen patentlösning. Hur man än gör så KAN man göra fel och såra någon. Man får helt enkelt försöka gå på känsla, erfarenhet och medmänsklighet... Och därmed göra olika varje gång!

och det här är väl egentligen svaret på trådstarten.
Och jag tror att de flesta tänker så.

 

[Lobelia]

Ja alltså, det jag tror (och kan relatera till men via en helt annan grej än just det här med kön) är att även om en är trygg i sig själv och så vidare, så är det ju fortfarande sjukt frustrerande och jobbigt att hela tiden behöva förklara sin existens och att det faktiskt är på det här sättet. Att dom allra flesta ser en "Martin med skägg" som en man och en "Malin med bröst" som en kvinna är ju egentligen inte är konstigt eftersom det är det vi är uppväxta med. Men kan ni (folk i allmänhet) inte ens försöka sätta er in i hur det skulle kännas att hela tiden bli tagen för något ni faktiskt inte är? Varje dag. Hela tiden. Och dessutom ofta bli ifrågasatt och få höra "Men du kommer aldrig kunnat BLI något annat än det du är född som".
Vart är acceptansen?

Ja det kommer nog alltid vara tufft för den som kallar sig Petter, är lång och grovt byggd med basröst och som klär sig i kritstrecksrandig kostym, bär attachéväska att bli uppfattad som kvinna. Jag rekommenderar att personen tar tag i problemet med att klä sig mer könsneutral och byta namn till till exempel Petra. Man har lite ansvar själv hur man uppfattas i synnerhet om man mår dåligt av det.

Problemet är att jag kan sätta mig in i fler personers situation än manen som klär sig som man och har ett manligt namns önskan att bli omtalad som hen och inser att jag sårar fler om jag ska tillfredsställer en liten minoritet så sårar jag desto fler.

Jag har flera gånger fråga dig hur man ska lösa det så att alla blir nöjda och hittills har ingen svarat. Kan du komma på en lösning som gör alla nöjda och hittills har jag inte fått ett enda relevant svar, troligen för att det inte finns något sätt att lösa problemet så att alla blir nöjda.

Är det då så fel att göra den stora majoriteten nöjda? Eller ska vi göra en liten minoritet nöjd och lämna resten mer eller mindre missnöjda?

 

[Petruska]

Ett ypperligt exempel på varför det är mycket lämpligt att sjukvården kan klassificera folk efter biologiskt kön, vissa tillstånd är vanligare eller finns endast hos det ena könet eller det är olika behandling.. Det gäller inte enbart könsorgan.

Andra exempel är idrotten, utan könsåtskillnad utestängs 46XX personer från elitidrott i flertalet grenar. Utan lönestatistik utifrån biologiskt kön går arbetet att kvinnor ska få lika lön som män 5 steg tillbaks. Skillnaden mellan xy och xx försvinner inte i och med att man avskaffar klassificeringen. Hur man ska kunna hjälpa unga invandrarkvinnor som har problem med att bli bortgifta mot sin vilja i unga år är för mig obegripligt om man inte ens vet om det är en kvinna eller en man.

Men jag skrev inte ett enda ord om att avskaffa kategorierna man och kvinna. Jag fattar inget här.

 

[durachiny]

Vilket trams. Att motverka könsroller betyder inte att man som kvinna inte ska få bära läppstift och shoppa loss på HM (om det nu är något sådant du menar med "typiskt kvinnliga beteenden").

Det jag menar är vad är det som gör det kvinnligt om vi nu är fria att göra vad vi vill utan att det är könsbundet. Vad är kvinnligt och/eller manligt? Vad blir att kalla sig kvinna som könsidentitet om vi vill frångå skillnader i kön annat än biologiskt?

 

[Petruska]

Det jag menar är vad är det som gör det kvinnligt om vi nu är fria att göra vad vi vill utan att det är könsbundet. Vad är kvinnligt och/eller manligt? Vad blir att kalla sig kvinna som könsidentitet om vi vill frångå skillnader i kön annat än biologiskt?

För mig känns exakt det som en befrielse! Genom att omtala någon som man eller kvinna, har man därmed inte sagt något annat än vad man tror att den personen har för fortplantningsförutsättningar (och det stämmer ju inte alls alltid, långt ifrån alla kan ju få barn).

 

[Fruentimber]

Det jag menar är vad är det som gör det kvinnligt om vi nu är fria att göra vad vi vill utan att det är könsbundet. Vad är kvinnligt och/eller manligt? Vad blir att kalla sig kvinna som könsidentitet om vi vill frångå skillnader i kön annat än biologiskt?

Varför är det viktigt? Tror du "kvinnlighet" ligger i läppstift och kjolar?

 

[kryddelydd]

Varför är det viktigt? Tror du "kvinnlighet" ligger i läppstift och kjolar?

inte läppstift och kjolar.

Men det här är väl den mest intressanta frågan.

Vad är det som "känns kvinnligt" eller manligt?

Hur "känner man sig som en kvinna" eller som en man?

 

[Fruentimber]

inte läppstift och kjolar.

Men det här är väl den mest intressanta frågan.

Vad är det som "känns kvinnligt" eller manligt?

Hur "känner man sig som en kvinna" eller som en man?

Varför frågar du mig det? Jag känner mig som en kvinna även utan läppstift och kjolar.

 

[kryddelydd]

Varför frågar du mig det? Jag känner mig som en kvinna även utan läppstift och kjolar.

Varför jag frågar dig?
Du hör ju till dem som verkar sitta inne med en del av sanningen...

Ingen har hittills i tråden lyckats förklara vari "könsidentiteten" sitter.
Jag vet inte vad det är för skillnad på att känna sig som en kvinna eller känna sig som en man.
Och nej, jag är helt med dig om att det inte sitter i läppstift eller kjolar, eller frånvaro av de attributen.

Själv känner jag mig inte "som en kvinna". Men jag är född i kvinnokropp och det får jag liksom leva med. Oavsett vissa opraktiska delar.
Det handlar inte om att jag "känner mig hemma" i kroppen; det handlar om att det är den jag fått.
Och inta om att jag tror att en manlig kropp skulle vara bättre eller sämre för mig (även om jag många gånger önskat bort både bröst och livmoder, men det är en helt annan fråga) eller att jag skulle känna mig mer "hemma" i en manlig kropp.

Så: vari sitter det där "känna sig som en kvinna" eller "känna sig som en man"?

 

[Fruentimber]

Varför jag frågar dig?
Du hör ju till dem som verkar sitta inne med en del av sanningen...

Gud så tramsigt. Jag har för jössenam knappt deltagit i tråden.

 

[kryddelydd]

Gud så tramsigt. Jag har för jössenam knappt deltagit i tråden.

Tänk om du kunde vara lite seriös.
För det var jag med mina tankegångar.
Var ÄR det som gör att man "känner sig som man" eller "känner sig som kvinna"?

Tråkigt att du tar ner en seriös fråga till att kalla den för trams.
Väldigt trist diskussionsteknik, faktiskt.

 

[Fruentimber]

Tänk om du kunde vara lite seriös.
För det var jag med mina tankegångar.
Var ÄR det som gör att man "känner sig som man" eller "känner sig som kvinna"?

Tråkigt att du tar ner en seriös fråga till att kalla den för trams.
Väldigt trist diskussionsteknik, faktiskt.

Att påstå att någon verkar "sitta inne med sanningen" är allt annat än seriös diskussionsteknik. Det är bara en syrlig pekpinne i sidan på någon som kanske är mer påläst i ämnet än du själv, men ändock jävligt onödig om man vill föra en seriös diskussion.

Och sluta förvränga mina ord. Det var inte frågan om att känna sig som man/vs känna sig som kvinna som jag ansåg vara tramsig, och det vet du också.

 

[kryddelydd]

Att påstå att någon verkar "sitta inne med sanningen" är allt annat än seriös diskussionsteknik. Det är bara en syrlig pekpinne i sidan på någon som kanske är mer påläst i ämnet än du själv, men ändock jävligt onödig om man vill föra en seriös diskussion.

sitta inne med en del av sanningen...

Kan du tänka dig att reflektera i frågan?

 

[Fruentimber]

sitta inne med en del av sanningen...

Kan du tänka dig att reflektera i frågan?

Nej.

 

[kryddelydd]

Nej.

OK.
Synd.