Att tvångsköna någon

[Saeta]

Hur många tår och fingrar man har kan man ju kolla rätt lätt. Och det är väl ganska lätt att själv kolla var hjärtat sitter. Men livmodern? Jag kan inte på mig själv urskilja den från min mage i allmänhet, om du förstår hur jag menar.

När jag precis hade fått barn, krampade livmodern när jag ammade, men det är nog den enda tydliga kontakten jag har haft med den. Och hade jag inte vetat att det var livmodern (sköterskorna talade om det för mig), hade jag trott att det var tarmarna eller magsäcken.

Hehe nej alltså jag menade om det var lika vanligt som att födas med hjärtat på höger sida eller att födas med fler eller färre fingrar eller något sånt

 

[ako]

Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och pojknamn", och så finns det namn som både flickor och pojkar kan heta.

Om det pratas om en person som heter "Marie" i en diskussion så tar folk för givet (ja, jag tror att det flesta gör det) att det är en hon. Och om det pratas om en "Martin" så är det en han. Det är ju såklart inte konstigt att det sitter så djupt i oss eftersom vi är uppväxta med att det liksom bara är så.

Ett annat exempel är inom vården. Där blir folk tvångskönade hela tiden. Det är iallafall aldrig någon som har frågat mig vad jag är för kön eller ickekön. Det är något en själv måste påpeka. Folk tar för givet att jag är en kvinna eftersom jag har ett kvinnligt namn, har bröst, fitta och helt enkelt "ser kvinnlig ut". Nu är jag ju kvinna, så det är inget som drabbat mig personligen. Men jag har folk i min omgivning som faktiskt, på riktigt, inte vill uppsöka vård, just pga deras kön. Att bli tvångskönad som exempelvis man eller kvinna kan orsaka så mycket lidande och förnedring att det helt enkelt inte är värt att söka vård. Och att vissa personer har det så är ju fruktansvärt. Att avstå från läkarvård (även akut sådan) för att de blir stämplade som antingen kvinna eller man samt att de inte känner sig accepterade gör mig så ledsen och det är något som vården måste jobba på.

Sen måste jag såklart tillägga att även fast några av de ickebinära och/eller transpersoner som jag har i min närhet påpekar gång på gång vilket kön de har, så blir de ändå inte lyssnade på. Nu ska en ju såklart inte behöva påpeka det, en ska få bli lika accepterad och få finnas lika mycket som en cis-person. Men ändå förekommer det väldigt ofta att läkare (och såklart andra inom vården) fortsätter prata om dessa personer som "hon eller han" eller "kvinna eller man", när de pratar om (eller med) personen.

Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt.

Hur gör och tänker ni gällande det här? Det är ju trots allt väldigt viktigt och något som faktiskt kan göra en person väldigt väldigt illa, bara för att en själv inte tänker efter. För vi lever ju inte i ett binärt samhälle där alla är cis.

(Jag antar att jag måste påpeka att könsorgan inte hör ihop med kön. Så om diskussionen spårar (vilket den säkert kommer göra relativt fort) så vore det enklast och bäst för alla om snoppbärare inte automatiskt nämns som ett manligt kön och livmoderbärare inte nämns som ett kvinnligt kön, tack!)

Någonstans kan man ju inte gå runt hela tiden och vara rädd att trampa folk på tårna. Om en person har ett namn som är tydligt könskodat och ett tydlig könskodat utseende måste man väl få kalla henom för det uppenbara kön hen har om hen inte säger att hen är (i mina ögon "önskar vara") något annat. I sådana fall får man ju självfallet respektera det!

Om man har en stark önskan om att vara eller kallas något annat än sitt biologiska kön och tar illa upp när människor som inte känner till detta säger "fel" så tror jag helt enkelt att man måste börja hos sig själv och arbeta med sin egen självbild och självkänsla så att man tryggt kan stå för och säga att "ja, jag råkar heta Martin och ha skägg men jag är faktiskt en tjej" eller liknande.

 

[kryddelydd]

kön är så mycket mer än enbart det en biologiskt är född med.

Kan du utveckla det här?

Jag tror att en ordentlig utveckling av det du skriver här, kan göra att vi möjligen kan minska missförstånden.
(eller så ökar de ytterligare utifrån att du använder ordet "kön" för något som är mycket mer än just kön i ordets gängse betydelse...
tycker du att en häst har ett kön, förresten? det tycker jag och det är helt oproblematiskt)

 

[kryddelydd]

Androgenitalt syndrom,

Adrenogenitalt.

 

[Saeta]

Kan du utveckla det här?

Jag tror att en ordentlig utveckling av det du skriver här, kan göra att vi möjligen kan minska missförstånden.
(eller så ökar de ytterligare utifrån att du använder ordet "kön" för något som är mycket mer än just kön i ordets gängse betydelse...
tycker du att en häst har ett kön, förresten? det tycker jag och det är helt oproblematiskt)

Jag har ju gjort det. Även @Energi har gjort det. Men okej, läs här igen om du fortfarande missat det ;

"Begreppet kön är ett system som i de flesta sammanhang används för att särskilja människor genom att dela in dem i grupperna kvinnor och män. Kön är dock mycket mer komplext än så. Kön kan brytas ned i fyra olika delar:

• Kropp. Definieras utifrån inre och yttre könsorgan, könskromosomer och hormonnivåer. Rent kroppsligt finns det inte bara två kön utan kan ses som en skala.

• Juridiskt kön
. Det kön som står registrerat i folkbokföringen, i pass eller legitimation. Juridiskt kön framgår i Sverige också av näst sista siffran i personnumret. Alla barn som föds i Sverige tilldelas ett av två juridiska kön, baserat på om barnet har snopp eller snippa.

• Könsidentitet
. En persons självupplevda kön, det vill säga det kön man känner sig som (kvinna, intergender, genderqueer, ickebinär, man med mera).

• Könsuttryck
. Hur en person uttrycker sitt kön genom attribut till exempel kläder, kroppsspråk, frisyr, röst med mera. "

 

[kryddelydd]

Jag har ju gjort det. Även @Energi har gjort det. Men okej, läs här igen om du fortfarande missat det ;

"Begreppet kön är ett system som i de flesta sammanhang används för att särskilja människor genom att dela in dem i grupperna kvinnor och män. Kön är dock mycket mer komplext än så. Kön kan brytas ned i fyra olika delar:

• Kropp. Definieras utifrån inre och yttre könsorgan, könskromosomer och hormonnivåer. Rent kroppsligt finns det inte bara två kön utan kan ses som en skala.

• Juridiskt kön
. Det kön som står registrerat i folkbokföringen, i pass eller legitimation. Juridiskt kön framgår i Sverige också av näst sista siffran i personnumret. Alla barn som föds i Sverige tilldelas ett av två juridiska kön, baserat på om barnet har snopp eller snippa.

• Könsidentitet
. En persons självupplevda kön, det vill säga det kön man känner sig som (kvinna, intergender, genderqueer, ickebinär, man med mera).

• Könsuttryck
. Hur en person uttrycker sitt kön genom attribut till exempel kläder, kroppsspråk, frisyr, röst med mera. "

Utmärkt så.
Och jo, jag har sett detta.
Men för att underlätta diskussion, kan man ju då välja att skriva om exempelvis könsidentitet och könsuttryck (det är ju vad tråden handlar om, som jag uppfattat den).
Och inte "kön".

 

[Saeta]

Någonstans kan man ju inte gå runt hela tiden och vara rädd att trampa folk på tårna. Om en person har ett namn som är tydligt könskodat och ett tydlig könskodat utseende måste man väl få kalla henom för det uppenbara kön hen har om hen inte säger att hen är (i mina ögon "önskar vara") något annat. I sådana fall får man ju självfallet respektera det!

Om man har en stark önskan om att vara eller kallas något annat än sitt biologiska kön och tar illa upp när människor som inte känner till detta säger "fel" så tror jag helt enkelt att man måste börja hos sig själv och arbeta med sin egen självbild och självkänsla så att man tryggt kan stå för och säga att "ja, jag råkar heta Martin och ha skägg men jag är faktiskt en tjej" eller liknande.

Ja alltså, det jag tror (och kan relatera till men via en helt annan grej än just det här med kön) är att även om en är trygg i sig själv och så vidare, så är det ju fortfarande sjukt frustrerande och jobbigt att hela tiden behöva förklara sin existens och att det faktiskt är på det här sättet. Att dom allra flesta ser en "Martin med skägg" som en man och en "Malin med bröst" som en kvinna är ju egentligen inte är konstigt eftersom det är det vi är uppväxta med. Men kan ni (folk i allmänhet) inte ens försöka sätta er in i hur det skulle kännas att hela tiden bli tagen för något ni faktiskt inte är? Varje dag. Hela tiden. Och dessutom ofta bli ifrågasatt och få höra "Men du kommer aldrig kunnat BLI något annat än det du är född som".
Vart är acceptansen?

 

[Saeta]

Utmärkt så.
Och jo, jag har sett detta.
Men för att underlätta diskussion, kan man ju då välja att skriva om exempelvis könsidentitet och könsuttryck (det är ju vad tråden handlar om, som jag uppfattat den).
Och inte "kön".

Men då tas ju fokuset bort från vad det liksom egentligen innebär. Eftersom det faktiskt inte har en enda betydelse. Det är lite det jag försöker få fram också.

 

[kryddelydd]

Men då tas ju fokuset bort från vad det liksom egentligen innebär. Eftersom det faktiskt inte har en enda betydelse. Det är lite det jag försöker få fram också.

Fokus försvinner av att blanda definitioner eller att slarva med definitioner.
Då blir ett stort fokus i stället på att försöka förstå vad du menar.

som när du skriver att "kön har inget med man och kvinna att göra".
Då blir det väldigt konstigt.

Sedan kan jag tycka att hela tråden är lite konstig.

Redan frågeställningen är lite konstig.

Jag förstår att för personer med "ovanlig" upplevd könsidentitet kan det vara knepigt att "bli felkönad".

Men jag kan inte se att det i det stora hela är ett problem att vi med blicken (bland annat, men det visuella är nog största delen) mer eller mindre automatiskt uppfattar olika kön på människor vi möter.
Så länge vi liksom inte samtidigt tänker eller säger "jaså, du är kvinna. Då gillar du rosa, och lägger stor tid på smink och kläder och älskar bebisar och jobbar inom vård/omsorg".

 

[Saeta]

Fokus försvinner av att blanda definitioner eller att slarva med definitioner.
Då blir ett stort fokus i stället på att försöka förstå vad du menar.

som när du skriver att "kön har inget med man och kvinna att göra".
Då blir det väldigt konstigt.

Det är nog för att du inte förstår, eller inte vill förstå. Eller inte accepterar att du inte förstår hur det faktiskt är, och kan vara.

Sedan kan jag tycka att hela tråden är lite konstig.

Redan frågeställningen är lite konstig.

Såna trådar finns det gott om. Jag brukar skippa trådar som jag tycker är konstiga eller som jag inte förstår mig på.

Jag förstår att för personer med "ovanlig" upplevd könsidentitet kan det vara knepigt att "bli felkönad".

Men jag kan inte se att det i det stora hela är ett problem att vi med blicken (bland annat, men det visuella är nog största delen) mer eller mindre automatiskt uppfattar olika kön på människor vi möter.
Så länge vi liksom inte samtidigt tänker eller säger "jaså, du är kvinna. Då gillar du rosa, och lägger stor tid på smink och kläder och älskar bebisar och jobbar inom vård/omsorg".

Nej såklart det inte är ett problem för oss som är cis. Men jag tycker att folk borde ha det med sig i tanken och faktiskt tänker till en gång extra och ja, är lite försiktig. Och nej, det är inte att tassa på tå utan helt enkelt bara att ta hänsyn och lyssna på sina medmänniskor.

 

[Grazing]

Nej såklart det inte är ett problem för oss som är cis. Men jag tycker att folk borde ha det med sig i tanken och faktiskt tänker till en gång extra och ja, är lite försiktig. Och nej, det är inte att tassa på tå utan helt enkelt bara att ta hänsyn och lyssna på sina medmänniskor.

För att kunna ta hänsyn och lyssna krävs det ju att dessa människor också berättar hur dom ser på sig själva. Gör dom inte det så förutsätter man ju att en kvinna är en kvinna om den ser ut som en. Svårare än så är det inte. Jag kommer aldrig se människor helt neutrala tills dom själva uttalat sig om vad dom är. Jag tror heller inte alla vill bli sedda som neutrala ingenting tills dom säger vad dom vill bli sedda som.

 

[Saeta]

För att kunna ta hänsyn och lyssna krävs det ju att dessa människor också berättar hur dom ser på sig själva. Gör dom inte det så förutsätter man ju att en kvinna är en kvinna om den ser ut som en. Svårare än så är det inte. Jag kommer aldrig se människor helt neutrala tills dom själva uttalat sig om vad dom är. Jag tror heller inte alla vill bli sedda som neutrala ingenting tills dom säger vad dom vill bli sedda som.

Men det var ju typ något liknande som jag faktiskt skrev i det du citerade. Men det är ju just det att kvinna och man är normen, och enligt många det enda. Kan du (och andra) inte se att det är ett problem? Om än väldigt svårt att lösa.

 

[Roheryn]

Ja alltså, det jag tror (och kan relatera till men via en helt annan grej än just det här med kön) är att även om en är trygg i sig själv och så vidare, så är det ju fortfarande sjukt frustrerande och jobbigt att hela tiden behöva förklara sin existens och att det faktiskt är på det här sättet. Att dom allra flesta ser en "Martin med skägg" som en man och en "Malin med bröst" som en kvinna är ju egentligen inte är konstigt eftersom det är det vi är uppväxta med. Men kan ni (folk i allmänhet) inte ens försöka sätta er in i hur det skulle kännas att hela tiden bli tagen för något ni faktiskt inte är? Varje dag. Hela tiden. Och dessutom ofta bli ifrågasatt och få höra "Men du kommer aldrig kunnat BLI något annat än det du är född som".
Vart är acceptansen?

Jo, naturligtvis är det möjligt (till viss del i alla fall) att sätta sig in i den känslan. Men samtidigt tänker jag ungefär såhär:

Att göra antagandet att "Malin med bröst" har kvinnlig könsidentitet och vill kallas hon och kvinna och att "Martin med skägg" har manlig könsidentitet och vill kallas han och man, är det som med störst sannolikhet blir rätt. Jag tror att jag skulle trampa på fler tår om jag konsekvent började omnämna dessa som "hen" (tills de uttryckligen sagt att de vill kallas något annat) än vad jag skulle göra om jag kallade dem "hon" och "han". Alltså faller valet i dessa - för mig solklara - fall på "hon"/"han" snarare än "hen".

Om jag däremot ställs inför en person som presenterar sig som Alex och ser androgyn ut, så att jag inte direkt kan avgöra vilken könsidentitet hen har, då är jag betydligt mer försiktig och skulle säkert försöka undvika att använda ett pronomen alls, utan använda namnet istället.

Sedan finns det ju också de transpersoner som gör en stor ansträngning att se ut som det kön de känner sig som, men där det biologiska könet ändå "lyser igenom". Det kan vara en stor och grov person med mörk röst som alldeles uppenbart är född man/pojke, men som har klänning, kvinnlig frisyr och presenterar sig som Anna. I de fallen säger jag "hon", eftersom det för mig är ganska uppenbart att det är en person med kvinnlig könsidentitet jag har framför mig. Jag vet också att det för många transpersoner är en stor grej (förknippad med inte så lite ångest) att "passera", dvs att uppfattas som det kön man känner sig som och vill vara. Att i det läget bli omnämnd som "hen" är inte alldeles lyckat...

Så att helt "avköna" sitt dagliga tal i syfte att inte stöta sig med någon, det tror jag inte ett ögonblick på. Det finns ingen patentlösning. Hur man än gör så KAN man göra fel och såra någon. Man får helt enkelt försöka gå på känsla, erfarenhet och medmänsklighet... Och därmed göra olika varje gång!

 

[nullo-modo]

Om vi leker med tanken på att hon och han skulle gå under hen så blir ju alla inkallande till kontroll av prostata, inget som visar om vissa sjukdomar är vanligast bland kvinnor eller män eller om mediciner påverkar kvinnor och män olika.
Tråden startades ju av anledning för rädslan att bli felkönad

Det positiva blir ju allt tjat om män våltar, kvinnor tjänar mindre, det är inte jämställt i styrelser mm, mm.

 

[Grazing]

Men det var ju typ något liknande som jag faktiskt skrev i det du citerade. Men det är ju just det att kvinna och man är normen, och enligt många det enda. Kan du (och andra) inte se att det är ett problem? Om än väldigt svårt att lösa.

Nej jag ser inte det som ett problem. Ett problem blir det först när personer vägrar att acceptera när någon berättat vad den är. Annars så nej, jag kan inte se det som ett problem. Om någon säger till mig att den är sån och sån och vill bli kallad så och så osv så accepterar jag det och kallar den det. Men innan jag vet om det, så antar jag det som personen ser ut att vara. Mer kan jag ju inte göra.

 

[nullo-modo]

För att kunna ta hänsyn och lyssna krävs det ju att dessa människor också berättar hur dom ser på sig själva. Gör dom inte det så förutsätter man ju att en kvinna är en kvinna om den ser ut som en. Svårare än så är det inte. Jag kommer aldrig se människor helt neutrala tills dom själva uttalat sig om vad dom är. Jag tror heller inte alla vill bli sedda som neutrala ingenting tills dom säger vad dom vill bli sedda som.

Fast det går utmärkt att se personen och inte deras könsidentitet.

 

[Saeta]

Jo, naturligtvis är det möjligt (till viss del i alla fall) att sätta sig in i den känslan. Men samtidigt tänker jag ungefär såhär:

Att göra antagandet att "Malin med bröst" har kvinnlig könsidentitet och vill kallas hon och kvinna och att "Martin med skägg" har manlig könsidentitet och vill kallas han och man, är det som med störst sannolikhet blir rätt. Jag tror att jag skulle trampa på fler tår om jag konsekvent började omnämna dessa som "hen" (tills de uttryckligen sagt att de vill kallas något annat) än vad jag skulle göra om jag kallade dem "hon" och "han". Alltså faller valet i dessa - för mig solklara - fall på "hon"/"han" snarare än "hen".

Om jag däremot ställs inför en person som presenterar sig som Alex och ser androgyn ut, så att jag inte direkt kan avgöra vilken könsidentitet hen har, då är jag betydligt mer försiktig och skulle säkert försöka undvika att använda ett pronomen alls, utan använda namnet istället.

Sedan finns det ju också de transpersoner som gör en stor ansträngning att se ut som det kön de känner sig som, men där det biologiska könet ändå "lyser igenom". Det kan vara en stor och grov person med mörk röst som alldeles uppenbart är född man/pojke, men som har klänning, kvinnlig frisyr och presenterar sig som Anna. I de fallen säger jag "hon", eftersom det för mig är ganska uppenbart att det är en person med kvinnlig könsidentitet jag har framför mig. Jag vet också att det för många transpersoner är en stor grej (förknippad med inte så lite ångest) att "passera", dvs att uppfattas som det kön man känner sig som och vill vara. Att i det läget bli omnämnd som "hen" är inte alldeles lyckat...

Så att helt "avköna" sitt dagliga tal i syfte att inte stöta sig med någon, det tror jag inte ett ögonblick på. Det finns ingen patentlösning. Hur man än gör så KAN man göra fel och såra någon. Man får helt enkelt försöka gå på känsla, erfarenhet och medmänsklighet... Och därmed göra olika varje gång!

Jo men det här håller jag med om. Och det handlar ju såklart inte ett dugg om att avköna någon. Absolut inte. Jag tänkte mer att det går ju att vara försiktig utan att för den delen behöva tassa på tå och riskera att trampa någon på tårna samtidigt. Men det väljer en ju själv. Det viktigaste är väl som jag sa, att vara medveten och öppensinnad. Inte instängd och "NEJ DET FINNS BARA TVÅ KÖN PUNKT". För med den inställningen så kommer en ju ingen vart alls. Och jag säger inte att du sagt det, utan jag pratar rent allmänt

 

[Grazing]

Fast det går utmärkt att se personen och inte deras könsidentitet.

Ja? Jag utgår ju från det jag ser som sagt. Könsidentitet kan jag omöjligt veta bara genom att se på någon och därför krävs det ju att den kommunicerar med mig och berättar för mig att den vill bli kallad något annat om jag nu ska kalla den något annat.

 

[nullo-modo]

Ja alltså, det jag tror (och kan relatera till men via en helt annan grej än just det här med kön) är att även om en är trygg i sig själv och så vidare, så är det ju fortfarande sjukt frustrerande och jobbigt att hela tiden behöva förklara sin existens och att det faktiskt är på det här sättet. Att dom allra flesta ser en "Martin med skägg" som en man och en "Malin med bröst" som en kvinna är ju egentligen inte är konstigt eftersom det är det vi är uppväxta med. Men kan ni (folk i allmänhet) inte ens försöka sätta er in i hur det skulle kännas att hela tiden bli tagen för något ni faktiskt inte är? Varje dag. Hela tiden. Och dessutom ofta bli ifrågasatt och få höra "Men du kommer aldrig kunnat BLI något annat än det du är född som".
Vart är acceptansen?

Tittat jag på mig själv så vill JAG bli sedd och att folk inte dömer mig för mitt kön, könsindentitet, hårfärg eller något annat.

 

[Saeta]

Om vi leker med tanken på att hon och han skulle gå under hen så blir ju alla inkallande till kontroll av prostata, inget som visar om vissa sjukdomar är vanligast bland kvinnor eller män eller om mediciner påverkar kvinnor och män olika.
Tråden startades ju av anledning för rädslan att bli felkönad

Det positiva blir ju allt tjat om män våltar, kvinnor tjänar mindre, det är inte jämställt i styrelser mm, mm.

Fast nej. Det biologiska finns ju fortfarande kvar så det skulle inte bli konstigare än vad en gör det till. Bort med orden man och kvinna vid födseln och ta något annat. Vad vet jag inte, och många här säger ju så enormt mycket emot detta. Men jag tror att det skulle kunna lösa en del av det iallafall.