Att vara den jobbiga feministen

[Kattennizze]

Det gör jag redan. Jag kan inte vara överallt, alltid. Jag gör det jag kan och utbildar mig så att jag i framtiden även i mitt yrke kommer kunna vara med och påverka sådana här frågor. Men det känns så hopplöst ibland!

När jag blir sådär deprimerad brukar jag trösta mig med hur homosexuella faktiskt fått det så mycket bättre, och till och med en präst i Småland av alla ställen kommer ut som transkvinna! Och de får gifta sig i kyrkan numera. En dag kanske människor kan betraktas som människor och inte kön.

 

[Manza]

När jag blir sådär deprimerad brukar jag trösta mig med hur homosexuella faktiskt fått det så mycket bättre, och till och med en präst i Småland av alla ställen kommer ut som transkvinna! Och de får gifta sig i kyrkan numera. En dag kanske människor kan betraktas som människor och inte kön.

Ja, det blir bättre. Men risken finns också att förtrycket blir så subtilt att folk får för sig att kampen inte längre behövs! Jag menar, bara för att Pride drar storpublik betyder ju inte det att HBTQ-personer inte drabbas av hatbrott. Och visst, i Sverige finns det inga lagar som dikterar hur jag som kvinna får klä mig, men det betyder inte att en kvinna som utsatts för våldtäkt slipper frågan om hur kort kjol hennes kjol var.

Men hoppet lever (det måste det ju)!