Attraktion

[Thera]

Jag har varit sjukt attraherad av samma karl halva mitt liv, men skulle ALDRIG byta honom mot min sambo som jag älskar över allt annat. Det är liksom två skilda saker...

 

[Petruska]

Jag känner samma sak! Extra roligt är det om det visar sig att båda fastnat för samma person Jag blir väldigt lätt "förälskad" i personer, och faller verkligen helt handlöst ner i dessa förälskelser. Dessa personer brukar senare bli väldigt nära vänner av någon anledning.

Jag tänker att det inte är så stor skillnad mellan kärlek och vänskap, eller att vänskap är en del av det vi kallar kärlek. Och där finns ju attraktion som en del av det hela.

Vilka man sedan blir ihop med eller blir kompis med eller tappar bort efter ett tag, beror i alla fall för min del ofta på tillfälligheter.

Min partner och jag har nog aldrig varit betuttade i samma person, åtminstone inte samtidigt. (Han är mer intresserad av män än vad jag är.)

 

[Andromedae]

Min partner och jag har nog aldrig varit betuttade i samma person, åtminstone inte samtidigt. (Han är mer intresserad av män än vad jag är.)

Jag och min man brukar gå på dejt tillsammans med en tredje part. Mycket trevlig paraktivitet

 

[Stalone]

Jag tänker att det inte är så stor skillnad mellan kärlek och vänskap, eller att vänskap är en del av det vi kallar kärlek. Och där finns ju attraktion som en del av det hela.

Vilka man sedan blir ihop med eller blir kompis med eller tappar bort efter ett tag, beror i alla fall för min del ofta på tillfälligheter.

Min partner och jag har nog aldrig varit betuttade i samma person, åtminstone inte samtidigt. (Han är mer intresserad av män än vad jag är.)

Jo men absolut, du har helt rätt i det.

Jag tycker det är skoj att vi emellanåt blir betuttade i samma personer. Roligt samtalsämne att prata om hur "helt fantastiskt underbar och dessutom jättehet" som nya människor i ens liv är

 

[Trani]

Nytta och nytta. Jag tycker att det kan vara lite kul när partner berättar om sådant. Jag ser inga som helst problem med det. För mig är det som vilket lättsamt samtalsämne som helst.

Jag undrar mer hur jag skulle kunna låta bli. Det skulle verkligen kräva en kraftansträngning och medveten omkoppling i hjärnan för att jag skulle sluta prata med min partner om sådant. Väldigt ansträngt.

När jag blir betuttad/förälskad blir jag helt knollrig och det måste luftas (lättsamt beklagande) för någon. Och då är min partner (sambo, en av mina bästa vänner) självklart närmast till hands. Skulle jag inte säga något skulle hen ändå undra vafan det är med mig...

 

[Trani]

Jo men absolut, du har helt rätt i det.

Jag tycker det är skoj att vi emellanåt blir betuttade i samma personer. Roligt samtalsämne att prata om hur "helt fantastiskt underbar och dessutom jättehet" som nya människor i ens liv är

Att tråna tillsammans är en grovt underskattad paraktivitet!

 

[Petruska]

@Trani Ungefär så. Jag pratar ju om vad jag har gjort och vad som har gjort intryck, och har jag träffat någon jag är lite betuttad i, så har det ju gjort lite intryck på mig. Det ligger ju i sakens natur.

Jag tycker för övrigt att det är lite intressant att flera så att säga måste betona att lite attraktion hit och dit är vanligt, normalt och trevligt - vad man gör med det i praktiken är en helt annan sak. Att det behöver betonas. Är lite intressant.

 

[Trani]

Jag tycker för övrigt att det är lite intressant att flera så att säga måste betona att lite attraktion hit och dit är vanligt, normalt och trevligt - vad man gör med det i praktiken är en helt annan sak. Att det behöver betonas. Är lite intressant.

Haha sannerligen. För det vore ju helt barockt att agera på attraktion som inte är riktad mot sin partner. Ve och fasa!

Gränsen för normalitet dras väldigt tydligt vid "se men inte röra".

Håller med om att det är intressant. Att lägga tyngdpunkten på praktik i sexuella sammanhang kopplar jag starkt till avvikelser. Det är bara avvikelser som måste bekräftas i praktiken (implementeras?) medan det som faller inom normalspannet kan bekräftas med känslor.

 

[Trani]

Att lägga tyngdpunkten på praktik i sexuella sammanhang kopplar jag starkt till avvikelser. Det är bara avvikelser som måste bekräftas i praktiken (implementeras?) medan det som faller inom normalspannet kan bekräftas med känslor.

Och jag menar inte att det bara är något som omgivningen gör på/mot/inför ett subjekt (objekt) utan att det i grund och botten är en fråga om epistemologi och/eller ontologi. Jag känner igen det även hos mig själv (min uppfattning och mina tankar om mig själv).

 

[Petruska]

Jag tänker att när man känner att man vill lägga till något sådant där lite moraliskt/moralistiskt/normerande, så är det ganska roligt att fundera över den viljan. Och ganska roligt att testa att göra tvärtom mot hur det känns, för att se hur det i sin tur känns.

Det förutsätter så klart att man identifierar situationen, men det händer det ju att man gör om man jobbar lite på det.

 

[Trani]

Jag tänker att när man känner att man vill lägga till något sådant där lite moraliskt/moralistiskt/normerande, så är det ganska roligt att fundera över den viljan. Och ganska roligt att testa att göra tvärtom mot hur det känns, för att se hur det i sin tur känns.

Det förutsätter så klart att man identifierar situationen, men det händer det ju att man gör om man jobbar lite på det.

Aha. Det tänker jag är ett sätt att redogöra för sin ståndpunkt i syfte att ge tyngd åt tolkningen. Dvs markera att man pratar i egenskap av normat => trovärdigt.

I det aktuella exemplet då, att den som inte pekar på den praktiska aspekten av "trohet" blir/tror sig bli misstänkliggjord. Det handlar nog mycket om att framställa sig själv och väldigt lite om att egentligen korrigera eller styra någon.

 

[Andromedae]

Aha. Det tänker jag är ett sätt att redogöra för sin ståndpunkt i syfte att ge tyngd åt tolkningen. Dvs markera att man pratar i egenskap av normat => trovärdigt.

I det aktuella exemplet då, att den som inte pekar på den praktiska aspekten av "trohet" blir/tror sig bli misstänkliggjord. Det handlar nog mycket om att framställa sig själv och väldigt lite om att egentligen korrigera eller styra någon.

Jag tror att du har rätt i vad du skriver. Ibland känns det för mig som att personer som är otrogna målas ut som djävulen själv, onda rakt igenom, inte helt olikt den jargong som används kring personer som begår våldtäkt. Som att otrohet är det värsta man skulle kunna göra mot någon.

 

[Petruska]

@Trani Jag tror också att det handlar om att framställa sig själv på vissa vis snarare än andra. Även om formuleringen ofta är lite uppfostrande samtidigt.

Jag tycker att det är lite rörande att man inte tar risken att lämna frågan om hur man hanterar sin attraktion till andra öppen.

 

[cirkus]

Och jag menar inte att det bara är något som omgivningen gör på/mot/inför ett subjekt (objekt) utan att det i grund och botten är en fråga om epistemologi och/eller ontologi. Jag känner igen det även hos mig själv (min uppfattning och mina tankar om mig själv).

Två ord som jag aldrig sett - så jag var tvungen att googla

/känner mig obildad

PS: jag tror att min partner har lättare/känner oftare attraktion till andra än vad jag gör. Vi brukar inte snacka om det så mycket - det behövs inte för det märks på honom när han blir förtjust. Då blir jag lite extra kär i honom - han får lite extra plus på utstrålningen just då. Tyvärr händer det mig alldeles flr sällan

 

[Trani]

Jag tycker att det är lite rörande att man inte tar risken att lämna frågan om hur man hanterar sin attraktion till andra öppen.

Rörande? Hur menar du då?

 

[Trani]

Två ord som jag aldrig sett - så jag var tvungen att googla

Det är väl härligt när man upptäcker och lär sig nya ord!

 

[Petruska]

Rörande? Hur menar du då?

Det blottar en sårbarhet, liksom. Ett behov av att upprätthålla den goda ordningen som visar en ömtålighet.Tänker jag.

Därmed inte sagt att jag gillar det normerande draget i det hela.

 

[Trani]

Det blottar en sårbarhet, liksom. Ett behov av att upprätthålla den goda ordningen som visar en ömtålighet.Tänker jag.

Därmed inte sagt att jag gillar det normerande draget i det hela.

Det är ju lite fint tänkt. Och ett intressant sätt att beskriva det på. Alla är vi sårbara inför de sociala reglerna. Fast det går ju inte att komma undan att det hela sker på någons bekostnad. Jag har svårt att inte haka upp mig på smaken av disidentifikation och exkludering så ditt perspektiv är dels intressant men också en smula provocerande.

 

[Petruska]

Det där rörande är ju en extremt individualistisk tolkning.Där alltsammans reduceras till att blott och bart handla om personens känslor - som JAG tolkar dem dessutom.

Jag tror att man blir väldigt sårbar - på ett annat vis - om man följer det konventionella relationsmönstret och måste sätta sin tillit till det. Samtidigt blir man också mer bekräftad.

 

[Petruska]

Jag har heller aldrig räknat med inkludering och identifikation från konventionens sida när det gäller hur jag gör relationer, så bristen därpå kan inte riktigt såra mig. Det är inte där jag söker bekräftelse. Tack och lov.