Behöver råd angående sibiriska katter...

Åh vad skoj att höra från någon med en sibirier! Och vilken toppenfin kisse du har! Nu hälsade vi på precis i den den perioden då de börjat sätta vinterpälsen, så det är mycket möjligt att fällandet var lite överdrivet kraftigt, men det låter ju bra att man kan påverka det lite själv i alla fall. Hur gjorde ni med er när den var unge, lämnades hon ensam någon längre tid eller kunde ni vara hemma med henne?
Tack! :)
Jag pluggar och hade en del självstudier så jag var hemma en del de första veckorna, men hon hade inget emot att lämnas själv heller, låg oftast och sov när man kom hem :)

Nu är hon rätt ofta med mamma på landet där hon har möjlighet att gå ut, och då känns det inte lika "illa" att hon är ensam på dagarna eftersom hon kan roa sig själv. Men om hon hade behövt vara i lägenheten året runt hade jag nog skaffat två för sällskapets skull, har förstått att sibirier är mer sällskapliga än andra raser :)
 
Instämmer med @MissFideli ang devons.
Fantastiska katter på alla sätt och vis. Sällskapliga, underhållande (de som kommer hem till oss blir som hypnotiserade av våra två), charmiga och brukar räknas som "allergivänliga". Fäller minimalt.
Jag har hört att det finns människor som tycker att de ser underliga och t.o.m fula ut. De har nog aldrig sett en riktig katt :D
 
Instämmer med @MissFideli ang devons.
Fantastiska katter på alla sätt och vis. Sällskapliga, underhållande (de som kommer hem till oss blir som hypnotiserade av våra två), charmiga och brukar räknas som "allergivänliga". Fäller minimalt.
Jag har hört att det finns människor som tycker att de ser underliga och t.o.m fula ut. De har nog aldrig sett en riktig katt :D

Den enda katt jag verkligen blivit kär i var en devon:love: liten, gosig och inte så klängig som en del katter är. Hon bara myste.
 
img_5977_5443e5f89606ee1c5f1990b8.jpg


img_5984_5443e5fbe087c364e3d211cb.jpg


Jag har haft en sibirisk katt :love: Och träffat väldigt många. Älskar rasen! Min Gullan var en innekatt, jag fick honom av uppfödaren när jag bodde hemma, och han följde med när jag flyttade hemifrån. Så han har flyttat från hus, till lägenhet och sen tillbaka till ett hus. Han tyckte inte bättre eller sämre om något utav det :)

Angående pälsen så är en furminator en bra uppfinning! Eller så kan man göra som jag... Gullan hatade att bli borstad så när han fällde vinterpälsen rakade jag honom. Han såg ut som skit i någon vecka, men en mycket glad skit.
 
Jag känner lite såhär, ni verkar ju egentligen inte vilja ha en katt men en hund?? :confused: Katten ska vara så hundlik som möjligt, älska alla besökare, ni är allergiska mot katter osv. Varför vill ni ha en katt?

Katter är egensinniga små individualister, och bara för att dera köper en raskatt som oftast är si och så betyder det inte att just er katt kommer bete sig som rasboken beskriver.

Jag har en semilånghår och en långhår och det blir otroliga mängder hår. Du kan glömma att ha mattor eller möbler i tyg! Hopplös att hålla rent. Och ja det blir hår på allt, så satsa på att bara ha kläder i färg som matchar katten. Mina är övervägande vita/ljusa så jag använder aldrig mörka kläder hemma.:p
 
Just det där med att katter är individer tror jag är mycket viktigt att komma ihåg. Jag har en siames som beter sig som om jag brukar prygla henne. Långt från social-kläng-gos-katt som man normalt förknippar siameserna med. NÄR det passar henne så är hon bra påträngande i sitt gosbehov, men peta på fel sätt och hon drar som du slagit henne. Skulle aldrig nedlåta sig att ens ligga i samma soffa som mig, än mindre i knäet eller nåt - är du galen?

Brukar stolpa fram till besökare, och sen springa som om de skulle slå henne när de ska klappa...

Hennes mamma är en tvättäkta klängsiames som sprang först till ytterdörren, älskade alla, la sig i knät på både kreti och pleti och helst ville ligga i knäet eller bli buren hela dagen. Men äpplet föll jäkligt långt från päronträdet där... (Pappan var också social osv, så även mormor...)

Så, man kan få en representant som inte är rastypisk, alls..

Min mest sociala, keliga och så vidare var en huskatt, den långhåriga.. det är nog en stor nackdel om man är allergiker. JAG reagerade tom allergiskt ibland när jag hade en långhårskatt i ansiktet och när man drog tröjärmen över ögonen utan att tänka sig för smetade man dit ÄNNU mer hår (eftersom de satt på tröjan).

Så, vill man ha en hundlik katt (om vi kallar det så) så tycker jag absolut man kan ha det som mål - det är vad jag vill ha ;) - men ta en VUXEN omplacering där man direkt kan se hur den är och vad man får.
 
@Mineur Jag tycker att det låter lurigt att ni redan är allergiska. Allergi kan ju byggas upp i kroppen under mycket längre tid än sex månader. Jag var inte allergisk innan jag hade katter, men under åren med dem så blev jag. Visserligen inte värre än att receptfri medicin dagligen hjälpte - men då hade jag alltså gått från ingen allergi alls.
 
@Centaur @Alexandra_W Självklart är vi högst medvetna om att det inte finns någon garanti för hur en eventuell katt kommer att bete sig - oavsett ras. Det förstår nog vem som helst tror jag, att man aldrig kan garantera hur ett djur kommer att bete sig. Men som jag nämnde tidigare; om det nu finns en del raser som generellt är mer sociala och hundlika än andra så känns det ju logiskt att börja där (speciellt när det finns andra egenskaper som också passar oss), så blir oddsen i alla fall lite bättre för att vi får en katt med passande temperament. Sedan var det uppfödaren som sa att katten väldigt mycket blir vad man gör den till, särskilt när man köper en unge som man kan forma själv en hel del, men det kanske stämmer endast för sibirier eller så stämmer det inte alls.

Sedan är det sambon som velat ha en katt i flera år @Centaur, sedan hans förra katt dog. Han är alltså kattmänniska ut i fingetspetsarna och vill inget hellre än att köpa katt, medan jag alltid varit inriktad på hund, så då blir det här en bra kompromiss tycker vi. Så det här med att vi "inte verkar vilja ha katt" är definitivt en feltolkning av vad jag skrivit, i så fall.

Vi skulle heller aldrig kunna ha en hund med gott samvete under rådande förhållanden då vi bor mitt i stan, jobbar heltid båda två, bor i lägenhet och så vidare. Då är en katt som är lite lägre "maintenance", men fortfarande ett härligt sällskap, ett bättre alternativ. Vi är även småallergiska mot hund, kan jag inflika, så det blir inte bättre där.

@mandalaki Jo, det är naturligtvis en dålig början att vara allergisk. I sambons fall var det dock så att hans allergi blev bättre ju längre han hade sin förra katt (en helt vanlig bondkatt); han byggde liksom upp en tolerans och klarade sig efter några veckor fint utan mediciner och liknande. Jag hade en liknande upplevelse när jag bodde tillsammans med en hund i några månader; allergisk i början men kände såsmåningom inte ett dugg. Naturligtvis försvinner allergin aldrig, och det är kanske inte superbra för kroppen att utsätta sig för allergenet så pass mycket, men vi har hört från flera håll att man visst kan bygga upp ett visst försvar mot individuella djur. Sedan är ingen av oss tokigt allergiska heller, utan det är rätt milda allergier vi har, så vi hoppas kunna leva med det.
 
Senast ändrad:
@Centaur @Alexandra_W Självklart är vi högst medvetna om att det inte finns någon garanti för hur en eventuell katt kommer att bete sig - oavsett ras. Det förstår nog vem som helst tror jag, att man aldrig kan garantera hur ett djur kommer att bete sig. Men som jag nämnde tidigare; om det nu finns en del raser som generellt är mer sociala och hundlika än andra så känns det ju logiskt att börja där (speciellt när det finns andra egenskaper som också passar oss), så blir oddsen i alla fall lite bättre för att vi får en katt med passande temperament. Sedan var det uppfödaren som sa att katten väldigt mycket blir vad man gör den till, särskilt när man köper en unge som man kan forma själv en hel del, men det kanske stämmer endast för sibirier eller så stämmer det inte alls.

Sedan är det sambon som velat ha en katt i flera år @Centaur, sedan hans förra katt dog. Han är alltså kattmänniska ut i fingetspetsarna och vill inget hellre än att köpa katt, medan jag alltid varit inriktad på hund, så då blir det här en bra kompromiss tycker vi. Så det här med att vi "inte verkar vilja ha katt" är definitivt en feltolkning av vad jag skrivit, i så fall.

Vi skulle heller aldrig kunna ha en hund med gott samvete under rådande förhållanden då vi bor mitt i stan, jobbar heltid båda två, bor i lägenhet och så vidare. Då är en katt som är lite lägre "maintenance", men fortfarande ett härligt sällskap, ett bättre alternativ. Vi är även småallergiska mot hund, kan jag inflika, så det blir inte bättre där.

@mandalaki Jo, det är naturligtvis en dålig början att vara allergisk. I sambons fall var det dock så att hans allergi blev bättre ju längre han hade sin förra katt (en helt vanlig bondkatt); han byggde liksom upp en tolerans och klarade sig efter några veckor fint utan mediciner och liknande. Jag hade en liknande upplevelse när jag bodde tillsammans med en hund i några månader; allergisk i början men kände såsmåningom inte ett dugg. Naturligtvis försvinner allergin aldrig, och det är kanske inte superbra för kroppen att utsätta sig för allergenet så pass mycket, men vi har hört från flera håll att man visst kan bygga upp ett visst försvar mot individuella djur. Sedan är ingen av oss tokigt allergiska heller, utan det är rätt milda allergier vi har, så vi hoppas kunna leva med det.

Jag känner mig som en partydödare. Men man kan bygga upp allergi mot enskilda djur med. Jag har inte kattallergi enligt prover etc. Men om jag var förkyld eller under pollensäsong (jag är pollenallergiker) så tålde jag inte riktigt min långhårskatt. Det blev värre med åren. Inte värre än att manisk städning och allergitabletter hjälpte, men ändock. Den och en annan katt (korthår) är de enda jag reagerat på dock. Men i båda fallen blev det värre med åren. Jag skulle fått hjärtat krossat om jag behövt göra mig av med katten pga allergin...
 
Jag skulle inte ha sålt en katt till någon som redan innan visste att de var allergiska mot katt. Jag har så många i min familj och min vänkrets som provat med en "allergivänlig" ras, båda hund och katt, och efter några veckor är allergikern jättesjuk och det stackars djuret måste omplaceras. :(

Jag är själv allergiker och enligt allergitest jätteallergisk mot blandt annat katt. Jag har ändå valt att ha 5 katter och det funkar för mig med vissa förhandsregler. Tex måste jag äta allergimedicin hela året och vara väldig försiktig med att vänja mig vid nya katter, dvs desensibilisera mig själv. Så visst kan det funka, om man är envis, beredd att medicinera och har tur. Men det är inte alls säkert att det funkar för dig. Det är stor skillnad på att besöka en katt och att ha den hemma hela tiden. Väldigt många allergiker funkar tvärtom mot vad jag gör, de blir värre och värre ju mer de utsätts för allergenet. Ni bör ha en plan för hur ni ska göra om du blir mer allergisk.
 
Min sambo är allergisk mot katter och vi har två. Sen vi skaffade katterna har hans astma blivit betydligt värre. Två gånger har vi trott att ambulans behövs men det har hjälp med stora mängder kortison och inhalator.

Nu är han så grymt egen och älskar katterna högt så att omplacera dom finns inte på kartan men när dessa två inte finns längre blir det inga fler pälsdjur. Jag hade aldrig ens pratat om att skaffa katter om jag visste hur jäkla sjuk en allergiker kan bli och astma är verkligen inte roligt.

Ville bara varna lite. Min sambo kan funka bra i flera månader med hjälp av sina allergitabletter tills han plötsligt blir sjuk. Väldigt läskigt.
 
Tydligen forskas det ganska mycket på just allergi mot katter, eftersom det uppenbarligen finns en marknad för det. Undrar bara vad alla som säljer på Blocket pga plötsligt upptäckt 'allergi' då har för ursäkt för att sälja/omplacera sin katt :meh:

För snart tio år sedan tog Hans Grönlund fram ett vaccin mot kattallergi som nu har testats på människor. Han tog fram en syntetisk kopia av huvudallergenet för katt och lät det sedan testas på allergiska personer. Till skillnad från hyposensibilisering krävdes bara tre injektioner. Injektionerna gavs i lymfkörtlarna i ljumsken. Försökspersonerna blev antingen bättre eller helt av med sina symtom.

Hade ingen aning om det här, varför har det inte uppmärksammats mer?!?
 
Senast ändrad:
Men kanske något för TS och hennes sambo eftersom de inte köpt katt ännu?

Och varför får man inte det?!? :mad:
 
Men kanske något för TS och hennes sambo eftersom de inte köpt katt ännu?

Och varför får man inte det?!? :mad:

Man får inte om man tänkt skaffa heller.
Jag vet faktiskt inte varför. Kanske för det är dyrt för vården, och större risk att det är bortkastade pengar om man ändå triggar med katt i hemmet? Är bara de som är väldigt allergiska som brukar få vaccin. De som kan reagera starkt av att möta någon som har katt hemma tex.

Sen om man för egna pengar privat skulle kunna vaccinera sig vet jag inte men det är väl i så fall alternativet. Gå utanför den skattefinansierade vården.
 
Jag och min sambo har två sibbar i en lgh på 83 kvm.

Lo var vi fodervärdar åt (nu är hon i vår ägo) och hon var ensamkatt till en början. Stimulerade henne med att bygga lite klätterhyllor och en massa lek och gos och lite koppelpromenader så att ha ensamkatt fungerar alldeles utmärkt. (vi hade semester första veckorna hon kom hem och jobbade sedan som vanligt) Sedan köpte vi Doris en av ungarna i hennes första kull så nu är de två.

Angående allergi så är det olika från individ till individ och om ni bestämmer er för att köpa en sibbe så är mitt råd att besöka uppfödaren och testnosa flera gånger. Vi har även bett allergiska spekulanter att ta med ett örngott som de fått klappa katterna med och sedan sova på hemma i några dagar för att verkligen testa. (Vissa klarar ett besök bra men känner av om de utsätts för allergenerna en längre tid).

Pälsvården behöver inte vara så omfattande. Våra har bra pälskvalitet och får inga tovor men det varierar ju så det kan vara bra att titta på föräldrarna och deras pälskvalitet. De borstas en del men det är mest på kinderna för att de tycker att det är så gosigt. Sedan hårar de såklart. Personligen tycker jag att det inte är så problematiskt för deras päls blir som små tussar här och var som man kan plocka upp i förbifarten. När jag hade korthårig katt blev det lika mycket hår men spritt överallt. Är man sedan allergisk kanske man redan från början ska investera i luftrenare osv. På facebook finns det en grupper om sibbar och nevor och där diskuteras en hel del allergifrågor titt som tätt.

Våra katter är väldigt sociala gentemot oss. Vill ligga i knä, gosa, lära sig trick och vara i samma rum hela tiden. Lo är mer framåt och social mot främlingar medan Doris är lite blyg mot folk hon inte känner.
 
hej!
Sibiriska katter är egentligen Sibiriska skogskatter. De föredrar att få gå fritt utomhus året runt precis som Norska skogskatter gör. En katt som lever instängd lever inte ett fullgott kattliv.
 

Liknande trådar

Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 832
Senast: cirkus
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 849
Övr. Katt Funderar lite, OM det blir möjligt/lämpligt för mig att skaffa katt i framtiden och i så fall vilka raser som skulle kunna passa? Är...
2 3
Svar
47
· Visningar
3 705
Senast: Caoimhe
·
Katthälsa Jag med familj har bott utomlands i sambons hemland under en del av föräldraledigheten i 3,5 månader. Under tiden vi har varit borta så...
2
Svar
22
· Visningar
3 752
Senast: Kaching
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Flämtningar
  • Valp 2024
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp