Blir galen av det eviga trotset!

[Mariabrunberg]

Mitt lilla rödhåriga sto totalvägrar att rida ut på ensam, vissa dagar inte ens ifrån stallplanen. Hon backar, reser sig å tokbockar.
Ibland har jag tålamod och väntar ut henne! men ibland blir jag förbannad så vissa dagar hoppar jag av, och hoppar upp lite längre fram(endast för att slippa denna förbannade konflikt om jag har dåligt med tid).
Några rapp med långpisken känns mest lockande just nu.
Går man med en annan häst trampar hon på så vackert...
Någon som har några tips???

 

[peacehorse]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Hej!

Jag känner också igen detta mycket väl. Jag rider bland annat en valack på 12 år som är väldigt bestämd, speciellt när jag rider honom.
Han är van vid att gå själv, men mitt i allt så kan han bara stanna på vägen och vägra gå frammåt. Det spelar ingen roll hur jag än skänklar på honom och håller på, han vägrar att flytta på sig.
Jag blir så frustrerad i dessa situatuionerna att jag har gjort precis som sig, suttit av hästen och sedan suttit upp igen.

Men det bästa tipset du kan få från mig är att du tar med en medhjälpare som kan gå bredvid dig, utan hästen. Sedan försöker du såklart att få förbi hästen utan att den andra människan som står på marken gör något.
Funkar inte detta så ta hjälp av människan som står på marken och så kan ni båda hjlpas åt att få förbi hästen, för det viktigaste är att du vinner och inte hästen.
Hoppas att detta är till hjälp.

 

[ElinaS]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Det där betendet känner jag igen hos min medryttarhäst. Det är så irriterande, speciellt när man inte har tid.
När jag inte får med mig någon kompis ut i skogen rider jag för det mesta på ridbanan, mest då för säkerheten. Hon blir nämligen 0%trafiksäker när hon är själv.
När jag rider ut själv och har tid låter jag henne stå stilla tills hon slutar bråka. Om hon försöker vända hemåt ber jag henne att rygga bort från stallet. Då brukar hon sluta tjafsa.
Om hon reser/bockar för att få av mig ger jag henne en omgång med spöet , men hon brukar bara bli ännu mer förbannad så det gör jag bara för att visa att jag inte tillåter det.

Hur är hon om du går långa promenader med henne i skogen?
Hur gammal är hon?

 

[Forest Autumn]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Det kan nog bero på många olika saker att hon inte vill gå hemifrån själv. Dels kan hon vara osäker och vill inte gå ensam vilket jag mkt väl kan förstå. Men det kan säkert också handla om vem som bestämmer. Om hon är osäker på att gå iväg utan kompis hade jag gått vid sidan om. Jag hade gått promenader med henne, kanske med sadel och ridit hem. Om det handlar om ledarskap så finns det massor av övningar som du kan göra.

I vilket fall som helst hade jag inte gjort detta till en stor grej. Då talar man bara om för hästen att det är ett problem.
Om man ser det som att hon trotsar så skapar man nog fler problem. Jag är inte säker på att hästar gör det.
Min lilla häst köpte jag på hösten när hon var två år. Den första vintern gick jag promenader i skogen med henne flera ggr i veckan. När jag sedan började rida henne och jag rider mkt ensam så gick jag av många ggr för hon var osäker. Hon har alltid varit superlätt att hantera och har aldrig ifrågasatt mig på ngt sätt. Så jag brydde mig inte, ville hon inte gå så gick jag en bit. Jag behövde bara hoppa av ngn gång varje ridtur. Det tog kanske ett år sedan gick hon i stort sett överallt. Hon är nu sju år och går att rida vart jag vill.
Lycka till med hästen

 

[Mariabrunberg]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Tack för tipsen, ska försöka låta det passera och inte göra det till ett problem!! men man blir så förbannat arg å frustrerad.
Hon är 4 år... är toksnäll å rar när man går bredvid.
Nu blev jag peppad så i morgon blir det en skogstur....

 

[ElinaS]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

4åringarna brukar ju vara trotsiga.. Lycka till imorgon!

 

[modig tabac]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Hej o Hallå. Du har ju svaret själv, du fåt INTE bli arg och förbannad! Det är en unghäst du har och då MÅSTE du visa vägen. Lugn och balans det är vad unghästen behöver, vissa dagar mer än andra. Det är därför det är så svårt med unga hästar, ibland är de modiga och vågar allt, ibland har de nog haft mardrömma och man får bädda in dem i duntäcke.
Ta det lugnt, passa på de dagar hästen har modet själv o beröm i massor. VÄRLDENS BÄSTA HÄST!
De dagar hästen haft mardrömmar, ta en lugn promenad istället. Vad spelar det för roll att sadeln sitter på och du fantiserat om en underbar ridtur. Den kommer.
ELDA UPP PISKAN!

 

[ElinaS]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Elda upp piskan borde nog jag göra

 

[Draumsyn]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Och då kastar jag mig in i diskussionen!

Min islandsvalack på 8 år har också denna "trevliga" vana
Om man skall rida ut själv så blir han osäker och vill inte gå från gården, han är ganska bebis i huvet bör tilläggas, oftast så går det bra.

Ett tag så var han riktigt jobbig, stegrade och kastade sig på gårdsplan, blev då ordentligt arg och han la ner när han märkte att han ändå inte vann ngt på det.
Nu så är han "tveksam" till att gå från gårdplan och slingrar sig lite, men säger jag bestämt "FRAM!" så går han.

Problemen kommer mer när man väl är ute, han är riktigt jobbig, slingrar och går emot. (Min kompis brukar säga att han ser full ut )
I längden blir det slitsamt att man hela tiden måste "peta in" alla kroppsdelar och lägga ner så mkt energi på att han skall gå rakt fram.
Han är absolut inte lat egentligen utan en häst som är pigg och tom het ibland.

Hur skall jag göra för att han skall sluta "slingra" sig på detta vis och gå emot, allt han egentligen vill är att gå hem till kompisarna eller maten.

Det roliga är att när han slutar "fåna sig" så är han underbar att rida själv ute, men rider man med andra blir han lätt spänd och passtaktig då han stressar upp sig, därför är det bättre att rida själv då han är mjukare och lättare att jobba med, när han väl släpper tankarna på kompisarna.

Lite svamligt inlägg kanske, hoppas ni fattar.
Förhoppningvis blir detta bättre med tiden, har ridit han sen september och köpte han nu i Februari så jag har ju inte haft han så länge.

 

[axel]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Trava eller galoppera iväg direkt o klappa. så lång tygel som möjligt.

mina har skitbråttom ut- för att det är så kul.

Din kommer oxå att lära sig det.
Kräv inget, utan busrid lite.

 

[Trygg]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

*kl*

Jag hade en haflingerpojke som frös fast, backade, småstegrade, försökte kasta sig om etc etc när vi skulle rida ut ensamma!
Han hade inte haft dom tendenserna alls under inridningen utan det började i hans trotsålder.

Jag vet inte om detta anses vara ett bra råd men jag fick hjälp med problemet av en tränare!

Varje gång han inte lyssnade på mig utan började backa, frysa fast osv så snurrade jag honom runt runt runt..
Jag skänklade honom inte aggressivt framåt och jag var inte arg utan jag gav honom två alternativ.
Att antingen så går vi framåt eller så får du välja att "trotsa" men då blir konsekvensen att du får snurra runt runt runt!
Efter 3 ggr så traskade han iväg med spetsade öron och gjorde allt för att slippa virvla runt..

Detta hjälpte för mig i a f!

 

[Martenix]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Har också dom här problemen ibland.., det verkar iaf. inte vara något ovanligt av era inlägg att dömma..
I förrgår när jag "red" så gjorde hon så här som så många gånger förr så jag provade bl.a att snurra henne och tillsist fick jag henne att gå framåt, skrittade en liten bit och vände sedan hem, hela "ridturen" på ca 200-300m tog 45 min..
Men redan nästa dag jag red så märkte jag skillnad, behövde bara snurra ngt varv innan hon gav sig! Så för mig tror jag detta blev lösningen, iaf. tills hon kommer på ngt nytt

 

[pannkakssmet]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

hela "ridturen" på ca 200-300m tog 45 min..

Oj, jag känner igen mig MASSOR!

Men jag och min har percis börjar komma över det, genom att göra såhär:
Använd inte pisken som "bestraffning", du är hästens enda kompis när ni rider ut själva och om inte den enda som finns verkar gå att lita på så är det ju ganska förståeligt att man inte rör sig.

Jag har märk ENORM skillnad på min när jag har berömt honom med smekningar på halsen. Så fort han tar ett steg framåt är det "BRAAAAAA" och smekning på halsen. (altså inte "slag" eller mothårs, bara smek) Efter att ha börjar med detta har han blivit mycket mer positiv till att jobba och vi har båda roligt på våra turer!

 

[racerkorv]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Äntligen får tråden rätt riktning. En häst som inte vill gå från tryggheten hemma och kompisar är inte trotsig, inte dum, försöker inte vinna över dej och fånar sig inte. DEN ÄR BARA SKITRÄDD. Så... hur bra funkar det att spöa upp hästen bara för att man "har bråttom"....eller blir arg? Eftersom den är skiträdd funkar det utmärkt att göra en liten volt och prova, volta prova volta prova tills hästen A) HAR SLAPPNAT AV för att den fick röra på fötterna (det är DET hästar behöver när de är skiträdda) och B) Kommer på att det är bekvämare att gå rakt fram i stället för runt runt.

Att få hästen trygg i alla situationer tillsammans med en kräver en hel del av OSS inte hästen: vi måste förtjäna det förtroendet, och vi måste varsamt och klokt träna hästen till ökat självförtroende och förtroende för oss t ex att vi INTE ger oss på hästen när den talar om för oss att den inte klarar det vi begär av den...ÄNNU. Och oftast kräver det att vi tränar oss SJÄLVA i empatisk förmåga, kunskap om hästars psykologi och inlärning samt mest av allt: saktmod och tålamod!

 

[Forest Autumn]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Mycket bra!
Det gäller naturligtvis alltid men kanske speciellt om hästen bara är fyra år.

 

[Trygg]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

En häst som inte vill gå från tryggheten hemma och kompisar är inte trotsig, inte dum, försöker inte vinna över dej och fånar sig inte. DEN ÄR BARA SKITRÄDD

Nu gör du en generalisering som heter duga!

Det är en enorm skillnad på en trotsig häst med stark vilja och en stressad och nervös häst!

En SKITRÄDD häst flyr. Den ställer sig inte med alla fyra fast i marken för att sedan tex. köra ner huvudet och nonchalant beta i dikeskanten...

En erfarenhet jag har gjort är att man många gånger ger hästen för lång tid på sig!
Med det menar jag att man visar inte vägen på ett vänligt men bestämt sätt utan tar myrsteg som FÅR den mest lugna häst att bli osäker och rädd.
Om du skulle få välja en ledare som ska lotsa dig till rätt tåg på en överfull perrong du aldrig har varit på innan tex.
Väljer du den som lockar, pockar och med sitt enorma tålamod -som istället felaktigt uppfattas som osäkerhet och velighet- visar att detta är nog en situation man ska vara rädd i eller väljer du den som tar ett vänligt men målmedvetet tag i din hand och visar att här är inget farligt, lita på mig så finner jag rätt väg för oss båda?

 

[Forest Autumn]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

En SKITRÄDD häst flyr. Den ställer sig inte med alla fyra fast i marken för att sedan tex. köra ner huvudet och nonchalant beta i dikeskanten...

Det beror nog lite på vad man menar med skiträdd. Min häst reagerar på två helt olika sätt om hon blir rädd för ngt. En gång när jag red henne i skogen mötte vi ett par med ett stort svart paraply. Då tvärvände hon och flydde i vild panik (några meter bara i och för sig). Men om hon blir mer osäker inför ngt nytt så ställer hon sig med alla fyra hovarna som fastklistrad i marken. Då går det bara att nå henne med vänlighet. Hon gjorde så här i början när jag hade fått hem henne. Nu har hon nog lärt dig att lita på mig. Men jag menar att en häst kan vara rädd eller i alla fall känna sig osäker utan att det märks så mkt. En unghäst som inte har så mkt erfarenhet är nog betydligt mer osäker än en äldre häst.

 

[Trygg]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Jag reagerade bara på generaliseringen om att en häst som tex. inte vilja lämna gårdsplanen är en SKITRÄDD häst!
För så är det ju givetvis inte alls i många fall.

Om jag tar tex. min haflinger så hade han samma beteende när det gällde att få honom att lämna maten!
Dvs. man kunde -precis som på en skämtteckning- lägga grimskaftet över axeln och draaaaaa honom med sig!

Likaså med brorsdotterns shettis.
Han kan vissa dagar få för sig att han orkar inte ut och röra på sig utan vill hellre vara kvar -ensam- i stallet med all mat.
Man kan knuffa honom på rumpan medan han spjärnar emot (Obs! Detta är ingen metod vi använder!)..

Jag ville bara få sagt att många gånger beror trotset absolut inte på rädsla utan ett bristande ledarskap blandat med vissa hästars personligheter!

 

[racerkorv]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

Trygg:
Visst generaliserar jag, är dte inte så man gör när man formulerar sin åsikt om saker och ting;-)
Men jag håller inte med dej i alla fall:

Nonchalans är ett mänskligt begrepp, har inget med hästen att göra, det är du som känner dej nonchalerad inte hästen som visar nonchalans.

Trots? trist namn på uttryck för egen vilja tycker jag.

Har själv en som äter sig ur kniviga situationer. Kastar sig över gräs och sliter loss det för att unvika en situation hon inte vet hur hon ska reda ut. Ett slags strutsbeteende. Hon vet inte hur hon ska göra...Föl som blivit upprörda eller skraja rusar till mamma och tar sig en slurk, tröst!

Joda fastväxning är ett bra tecken på att hästen är skiträdd och kommer att explodera så småningom OM den blir pressad mera ELLER om en annan häst flyr ELLER om det visar sig att det som är läskigt verkligen ÄR läskigt. Har en som man kan känna hjärtat bulta på när hon växer fast. Studera också hästar i flock. EN stelnar och drakblåser. Alla stelnar och tittar dit, någon drakblåser igen alla stelnar lite till och SEN far de iväg, eller återgår till ätande.

Stark vilja väljer i alla fall JAG att komma över med hjälp av starkare ledarskap från min sida, inte rädsla för stryk. Jag har en sån också, hon växer inte fast hon stannar och visar rätt tydligt att hon vill något annat.

Rädsla är den dominerande överlevnadsfaktorn hos hästar eftersom de är flyktdjur. De har en tendens att bli just skiträdda i FÖRSTA hand och sedan kolla om det verkligen är fara å färde. Olika hästar hanterar rädsla på olika sätt i olika situationer.

Men det handlar i grund och botten mest om hur man vill förhålla sig till sina hästar. Det här är mitt sätt, jag har roligare när jag inte är arg för att det inte blir som jag vill, utan iställer försöker fatta och överlista = en lek!

 

[westernsuzie]

Sv: Blir galen av det eviga trotset!

HAR SLAPPNAT AV för att den fick röra på fötterna (det är DET hästar behöver när de är skiträdda)

Vad kul!! Precis så där tänker jag också, att en rädd häst MÅSTE få röra på fötterna för att kunna slappna av! Och eftersom vi helst inte vill sitta på när den skenar över stock och sten plockar jag gärna åt mig en tygel så den får röra så fint på fossingarna på en liten volt

Man hör ju många som säger att man ska ta en tygel, men har inte hört nån annan som har samma bakgrundsteori till det hela som jag