Ur lärarperspektiv så har jag erfarenhet av studentgrupper som försöker lösa sina grupparbeten på det sättet, och risken för usla resultat är överhängande. Ofta är bortfallen i grupper som består av "distansare" stor, liksom risken för samarbetssvårigheter (eftersom de till skillnad från andra grupper inte har tid att ses och prata ihop sig, så det blir lätt missförstånd och konflikter.). Med lite tur är det en eller två i gruppen som verkligen vill klara kursen, gör arbetet i princip själv, och ser till att de kravlar sig över godkäntgränsen.
Om jag vore student skulle jag absolut inte sikta på att hamna i en sån grupp, risken för magsår och/eller freeriders är överhängande.
Får mig att minnas den gången min grupp skulle skriva en dom i ett rättegångsspel. Det skulle göras via messengergrupp då det var omöjligt hitta en tid alla kunde (ville..). Vi var fem stycken.
En svarade inte. En hade inte "hunnit". En skulle "kolla sen". En blev "sjuk". Jag skrev domen själv. Jävligt arg. Lika arg som den gången två av fyra sjukanmälde sig innan en presentation. När den tredje fick höra det skrev hen att då ville den inte komma för hen var inte förberedd. Jag fick hålla skiten själv, utan den diskussion och värdering det var tänkt att göra i gruppen.
Jag vet inte hur många gånger jag fått rädda andra. Oberoende av pendling dock. Och nu menar jag inte det ge och ta som alltid finns, att hjälpa en gruppmedlem som pga sjukt barn varit vaken hela natten, som en enstaka gång inte hunnit förbereda sig osv - det händer alla. Utan de där som aldrig gör och alltid smiter undan. Jag har dock aldrig sett någon koppling till pendla eller ej. Men en pendlare som ÄVEN är arbetsskygg - det lär vara mardrömsmedlemmen i en grupp.