Sv: Bortskämd unge!!!!
Annan forskning:
http://www.fastighets.se/home/fast2/tidn/home.nsf/unid/838E6011F68F4EE3C12572A50056203B
Långt kvar till jämn arbetsbörda
Kvinnorna anses fortfarande ha huvudansvaret för hemarbetet och männen hjälper till. De kvinnor som orkat ta bråk om städning, tvätt och matinköp har uppnått en jämnare arbetsfördelning och ett mer harmoniskt vardagsliv. Det framgår av psykolog och forskare Eva Magnussons bok ”Hon, han och hemmet”.
Den första generationen som vuxit upp med jämställdhet som officiellt politiskt mål studeras i ”Hon, han och hemmet”. Boken bygger på intervjuer med 60 kvinnor och män i nordiska länder som lever tillsammans och har barn. Eva Magnusson och hennes forskarkollegor har ställt frågor om hur paren organiserar vardagen och hur de motiverar fördelningen av sysslorna.
Det visar sig att traditionella värderingar om kvinnor och män ännu ha stor genomslagskraft. Alla par framställer kvinnor som experter på hushållsarbete och hävdar att kvinnor har högre krav när det gäller renlighet och ordning. Många beskriver kvinnor som mer hemmainriktade och män som mer arbetsinriktade och de som har försörjningsbördan.
– Att det trots allt tal om jämställdhet är så pass ojämn arbetsfördelning hemma hos många par var överraskande, säger Eva Magnusson. Jag hade nog trott att det skulle vara lite fler som delade mer jämnt på hushållssysslorna. Tittar man tillbaka på min mormors generation har det hänt jättemycket på jämställdhetsområdet, men jämför jag med när jag var småbarnsmamma känns det som utvecklingen bromsats upp.
De flesta paren svarar ja på frågan om de tycker hemmasituationen är jämställd. Men tittar man på hur de delar upp sysslorna i hemmet är det bara i en tredjedel av paren som männen gör lika mycket som kvinnorna.
– Många män har dessutom avgränsade uppgifter som att dammsuga, torka golv eller laga middag, säger Eva Magnusson. Att sköta om småplocket, dammtorka och hålla ordning är aldrig mäns ansvar. Deras insats bygger på att kvinnan har huvudansvaret för hemmet.
Även föräldraskap verkade markant uppdelat i många av paren. Kvinnor hade det största praktiska ansvaret och pratade tydligast om barnen som sina och en del av vardagsekvationen.
– På samma sätt som när det gäller hemarbetet tycks många män räkna med att kvinnan har ”järnkoll”, som en av männen uttryckte det. Kvinnan ses som standardförälder och männen lättar på hennes ansvar om hon exempelvis måste jobba över, säger Eva Magnusson.
De mest ojämlika paren beskriver fördelningen av hemarbetet som naturlig eller ”det bara blev så”. Resultatet är att kvinnan sköter det mesta.
Kvinnors ansvarstagande förklaras ofta av dem själva som svaghet. Även mäns yrkesarbete och fritidsintresse samt mäns ”okunnighet” om vissa sysslor används som ursäkt för att de inte gör mer. En man förklarade ”jag skulle bli tokig om min fru stoppade mig och sa att jag skulle göra något hemarbete när jag ska ut och köra snöskoter”. Egna fritidsaktiviteter var i stor utsträckning förbehållna männen.
Både män och kvinnor i paren med den ojämnaste arbetsfördelningen betonade risken för att hamna i konflikter om de började diskutera hemarbetet och att det skulle kunna störa romantiken. Ständig fred sågs som bevis på att förhållandet var bra.
Männen i denna grupp beskrev kvinnor som försökte få sin man att hjälpa till mer hemma som arga och hysteriska och hävdade att sådant tjafs orsakat skilsmässor.
– En inbjudan till frun/sambon att hamna på den rätta, ”goda” sidan. Att det kunde vara orättvisorna som orsakat brytningen verkade inte ha slagit dem, säger Eva Magnusson.
En brokig mellangrupp av par hade genomgående en högre konfliktnivå och de uttryckte sällan någon gemensam ideologi eller standard. Flera kvinnor i de här paren talade om sig som förmän som förväntade sig åtminstone en viss medverkan av mannen. Resultatet blev att kvinnorna drog det tyngsta lasset. När de upptäckte att deras dagsscheman var betydligt mer stressiga än männens ledde det till missnöje och konflikter.
De mest jämställda paren såg hemarbetet som en bunt uppgifter de försökte dela upp så rättvist som möjligt. Även egna fritidsaktiviteter var mer jämnt fördelade.
Alla hade haft konflikter om vem som skulle göra vad hemma och diskuterat sig fram till en acceptabel nivå. Några kvinnor hade haft utbrott om exempelvis städningen och klargjort att de vägrade vara en servicemaskin. Ingen såg konflikter som något farligt.
– Det mest slående med denna grupp var att kvinnorna utgick från att det går att få en rättvis arbetsfördelning i hemmet. Sedan gäller det förstås att välja rätt man också, säger Eva Magnusson.
De mest jämställda paren såg sig ofta som lite av avvikare eller pionjärer i jämförelse med sin omgivning. En kvinna hade av sina arbetskamrater fått frågan: ”Klarar din man verkligen att vara ensam med barnen när du är borta flera dagar?”
En annan sak som utmärkte de här paren var att mannen och kvinnan antingen var lika engagerade i arbetet eller lika fokuserade på familjen. Men även här var det främst kvinnorna som anpassat sin arbetstid efter hemmet, ibland med utgångspunkt i vems jobb som var viktigast.
Utbildning spelar mindre roll
Hon, han och hemmet (Natur och Kultur) bygger på intervjuer med par i tre nordiska länder: Sverige, Danmark och Finland.
Medelåldern på kvinnorna är 34 år och på männen 38 år och de har i genomsnitt två barn.
De intervjuade representerar många olika yrken och samhällsklasser. Utbildningsnivån skiftar från universitet och högskola till gymnasieutbildning.
Någon specifik skillnad i synen på, och fördelningen av, hemarbetet mellan par i olika länder märks inte. Inte heller fanns det någon tydlig koppling mellan utbildningsnivå och jämställdhet i hemarbetet.
