Rhodugune
Trådstartare
Sv: Dåliga hovar och ärftighet?
Jag kan bidra med min erfarenhet, med min connemara Roisin.
Minns inte hur exakt mycket jag skrivit om det här tidigare, så jag skriver igen.
Det har varit fruktansvärt jobbigt att inte veta vad jag kan göra åt hennes hovar, varje gång de är bättre så kan jag inte låta bli att hoppas att nu får de vara bra.
Att år från år se henne begränsas av sina hovar, hon vill så mycket, gillar när det händer saker.
Det är till och med jobbigt att skriva om det här, det är en stor sorg för mig att hennes hovar är som de är.
Jag har haft så många planer och drömmar om min häst, vad vi ska göra ihop.
Från början planerade jag tillsammans med min mamma vad vi skulle hitta på med Roisin när hon blev stor.
Roisin var min mammas uppfödning och när hon gick bort i cancer, så valde jag att behålla fölet.
Så på ett sätt är det är en dubbel sorg att så många av planerna inte går att genomföra.
Vi roar oss med mycket promender, hon älskar att gå i skogen, vi tränar NH och miljö tränar, tömkör, vi har det inte dåligt, hon är en underbar häst, nyfiken, känslig och tuff.
Men det skulle kunna vara så mycket mer.
Hon är knappt påbörjat inriden eller inkörd, hon blir 9 år i sommar, jag har bla aldrig kunnat löshoppa henne, inte åkt på utställning, vi har inte satt foten i ett ridhus, inte gått några kurser, aldrig åkt iväg och ridit för tränare, vi har aldrig hoppat ett hinder ens och jag har galopperat en gång på henne.
Hon var lite mer en ett år när problemen började för oss, hon blev väldigt ömfotad och det var som nederkanten av hovvägen bara fransades upp, ibland kunde det gå större bitar.
Sen dess har hon haft de problemen i perioder, ibland ser hennes hovar bättre ut, det går inga bitar och hon är inte lika ömfotad.
Jag har haft ett flertal veterinärer och hovslagare som tittat på henne och de har inte kunnat ge mig ett rakt svar, kanske bärransröta/behandla för det, ge henne biotin m.m...
Jag följt hur många olika kurer som helt, haft henne barfota, skodd, olika invärtes och utvärtes kurer, smörjt hovarna med olika saker och så vidare, i hopp om att något ska ge någon verkan.
Inget jag gjort har gett någon skillnad.
Just nu är hon skodd runt om, innan har hon bara tappat skorna och bitar av hovvägen dragits med, så att hoven såg ännu värre ut en innan.
Vi har haft turen att träffa på en duktig hovslagare, en tjej som gått med en hovslagare som inriktat sig på problemhovar och hästar med fång.
Skorna titter kvar och hon rör sig för första gången på länge utan tecken på ömhet och trillskas inte nämnvärt när man lyfter hovarna för att pyssla om dem eller verka.
Jag hoppas det håller i sig, håller på att motionera henne så att hon ska bli av med sin övervikt som inte är bra att hon går omkring och bär på.
Framtiden ser ljus ut, men det har den gjort förr, så det är bara att hålla tummarna, kämpa på och hoppas.
Hon är nyskodd sen en vecka tillbax, men bara ett par dar innan hovslagaren skulle komma gick det en bit ur ena bakhoven, hon har gått barfota bak och hon gick som tur att sko endå, vill kunna ha broddar runt om nu när det är så halt.
Innan har hon haft specialskor för att avbelasta tån och få en bättre överullning, men nu måste hon främst ha skor med brodd i, vi ska byta tillbax till specialskorna när isen är borta.
Bilden är från idag:
Periodvis har det fransats av runt hela hoven på det här viset, på alla fyra hovarna med, i mellanåt.
Jag önskar så, att det bara är någon brist eller liknande.
Det kan ju inte uteslutas till 100% att det beror på något annat eller att det är ärftligt.
Hur underbart skönt skulle det vara att bara behöva tillsätta något i hennes foderstat eller ge henne någon annan behandling, för att hennes hovar skulle bli bra.
Oavsätt hur det är med min häst, så tycker jag att det är så viktigt att man går till botten med det här.
Bevisligen så finns det väldigt många frågor som det just nu inte finns något svar på.
Vad beror de här hovproblemen på, är det ärfligt och i så fall hur ärvs det?
Allt för många tecken tyder på att det är ärftligt, för att man ska sticka under stolen med det!
Och hur många fina connemaror ska drabbas innan de är värt att se om det faktiskt går att undvika i framtiden?!
Att få det svart på vitt, hur det här nedärvs, tycker jag är så väldigt viktigt, för det här är inget som ska vara en del av den underbara rasen connemara.
Nu har jag skrivit så mycket att det bara snurrar i huvudet, det är inte lätt för mig att dela med mig av min hästs historia, hon ligger mig så varmt om hjärtat, finaste tjejen.
Kram, Maya
Jag kan bidra med min erfarenhet, med min connemara Roisin.
Minns inte hur exakt mycket jag skrivit om det här tidigare, så jag skriver igen.
Det har varit fruktansvärt jobbigt att inte veta vad jag kan göra åt hennes hovar, varje gång de är bättre så kan jag inte låta bli att hoppas att nu får de vara bra.
Att år från år se henne begränsas av sina hovar, hon vill så mycket, gillar när det händer saker.
Det är till och med jobbigt att skriva om det här, det är en stor sorg för mig att hennes hovar är som de är.
Jag har haft så många planer och drömmar om min häst, vad vi ska göra ihop.
Från början planerade jag tillsammans med min mamma vad vi skulle hitta på med Roisin när hon blev stor.
Roisin var min mammas uppfödning och när hon gick bort i cancer, så valde jag att behålla fölet.
Så på ett sätt är det är en dubbel sorg att så många av planerna inte går att genomföra.
Vi roar oss med mycket promender, hon älskar att gå i skogen, vi tränar NH och miljö tränar, tömkör, vi har det inte dåligt, hon är en underbar häst, nyfiken, känslig och tuff.
Men det skulle kunna vara så mycket mer.
Hon är knappt påbörjat inriden eller inkörd, hon blir 9 år i sommar, jag har bla aldrig kunnat löshoppa henne, inte åkt på utställning, vi har inte satt foten i ett ridhus, inte gått några kurser, aldrig åkt iväg och ridit för tränare, vi har aldrig hoppat ett hinder ens och jag har galopperat en gång på henne.
Hon var lite mer en ett år när problemen började för oss, hon blev väldigt ömfotad och det var som nederkanten av hovvägen bara fransades upp, ibland kunde det gå större bitar.
Sen dess har hon haft de problemen i perioder, ibland ser hennes hovar bättre ut, det går inga bitar och hon är inte lika ömfotad.
Jag har haft ett flertal veterinärer och hovslagare som tittat på henne och de har inte kunnat ge mig ett rakt svar, kanske bärransröta/behandla för det, ge henne biotin m.m...
Jag följt hur många olika kurer som helt, haft henne barfota, skodd, olika invärtes och utvärtes kurer, smörjt hovarna med olika saker och så vidare, i hopp om att något ska ge någon verkan.
Inget jag gjort har gett någon skillnad.
Just nu är hon skodd runt om, innan har hon bara tappat skorna och bitar av hovvägen dragits med, så att hoven såg ännu värre ut en innan.
Vi har haft turen att träffa på en duktig hovslagare, en tjej som gått med en hovslagare som inriktat sig på problemhovar och hästar med fång.
Skorna titter kvar och hon rör sig för första gången på länge utan tecken på ömhet och trillskas inte nämnvärt när man lyfter hovarna för att pyssla om dem eller verka.
Jag hoppas det håller i sig, håller på att motionera henne så att hon ska bli av med sin övervikt som inte är bra att hon går omkring och bär på.
Framtiden ser ljus ut, men det har den gjort förr, så det är bara att hålla tummarna, kämpa på och hoppas.
Hon är nyskodd sen en vecka tillbax, men bara ett par dar innan hovslagaren skulle komma gick det en bit ur ena bakhoven, hon har gått barfota bak och hon gick som tur att sko endå, vill kunna ha broddar runt om nu när det är så halt.
Innan har hon haft specialskor för att avbelasta tån och få en bättre överullning, men nu måste hon främst ha skor med brodd i, vi ska byta tillbax till specialskorna när isen är borta.
Bilden är från idag:
Periodvis har det fransats av runt hela hoven på det här viset, på alla fyra hovarna med, i mellanåt.
Jag önskar så, att det bara är någon brist eller liknande.
Det kan ju inte uteslutas till 100% att det beror på något annat eller att det är ärftligt.
Hur underbart skönt skulle det vara att bara behöva tillsätta något i hennes foderstat eller ge henne någon annan behandling, för att hennes hovar skulle bli bra.
Oavsätt hur det är med min häst, så tycker jag att det är så viktigt att man går till botten med det här.
Bevisligen så finns det väldigt många frågor som det just nu inte finns något svar på.
Vad beror de här hovproblemen på, är det ärfligt och i så fall hur ärvs det?
Allt för många tecken tyder på att det är ärftligt, för att man ska sticka under stolen med det!
Och hur många fina connemaror ska drabbas innan de är värt att se om det faktiskt går att undvika i framtiden?!
Att få det svart på vitt, hur det här nedärvs, tycker jag är så väldigt viktigt, för det här är inget som ska vara en del av den underbara rasen connemara.
Nu har jag skrivit så mycket att det bara snurrar i huvudet, det är inte lätt för mig att dela med mig av min hästs historia, hon ligger mig så varmt om hjärtat, finaste tjejen.
Kram, Maya
