Det här med importer - törs man?

Angåande plegg etc - jag gjorde blodprov vid besiktningen i Danmark, som sparades i 6 mnd ifall det skulle bli misstanke om at hästen varit drogad, för att ha som bevis vid en eventuell tvist sedan.

Juridiskt så är det där tyvärr inte så hållbart. För lätt börja ifrågasätta hur provet togs, förvarats osv och hävda kontaminering/sammanblandning. Däremot är det ett påtryckningsmedel mot säljare ;)

Man kan ta prov och analysera direkt, nu ner högre juridisk hållbarhet. Men kostar sisådär 3500 kr så det hottar upp besiktningskostnaden rätt rejält. På en tex 30' kr häst kan klinikbesiktning + rtg + "dopingprov" (avseende smärtstillande) alltså gå lös på nästan 1/3 av köpesumman. (Typ 2500 - 3500 bes + 2500 - 3000 rtg + 3500 blodprovstagning och analys.
 
Jag har sett det också. Ex. en skolponny en gång som en tjej provred (och hennes kompis filmade, där jag såg filmen). Jättelugn, trevlig och allting då. Sen kom den några dagar senare och var fullkomligt skogstokig, stegrade både i hanteringen och i ridningen, bet och höll på. Detta från dag 1, sekund 1. Något skumt måste det ju varit.
Att flytta mycket kan ju dock vara en väldigt stressad grej det också. Men sen vet jag inte om hästen landade någon vecka senare eller om den höll på så hela tiden såklart.

Min häst b.la var världens nervvrak när han lastades ut här hemma, då drogad, och lyckades ändå nästan riva boxen och skrika oss döva under tiden drogerna skulle gå ur kroppen. Men när vi tittade på honom, och nu när vi känner honom, så är han verkligen ingen häst som normalt är stressad utan han är väldigt "på marken" så att säga. Alltså verkligen "ridskolematerial" om han bara får mer erfarenhet, blir äldre och mindre psykiskt känslig.

Tänker att en transport mellan många olika stall, ny miljö, nya människor osv kan vara en bidragande orsak till varför just den hästen var som ombytt vid det tillfället. Det är ju b.la därför man inte brukar vilja lämna ut hästar på prov en kort period (eller ha öppet köp eller vad som helst), för att hästen oftast beter sig annorlunda de första veckorna jämfört med hur den fungerar till vardags. Eller så är jag bara godtrogen och tror att de flesta inte vill lura sina hästköpare, speciellt inte företag som har sina rykten på spel.
 
Jag har importerat en häst själv och nu köpt en tysk sportponny från hästhandlare i Sverige. Kan inte se att kvalitén skulle vara sämre, alla hästar är individer. Har vänner med knackiga svenska hästar, andra med toppimporter och vice versa.
 
Jag äger just nu min andra import från DK. Båda har varit väldigt trevliga friska hästar.
Min erfarenhet säger att importerna från DK ofta är ganska trevliga och fräscha. Importerna från tyskland aktar jag mig för efter att ha mött många som är över fem och aldrig gått i hage, nervösa och väldigt hårt tagna och med mycket dolda skador. Dom polska har alla varit nån form av extremproblem hästar men det kan ju vara jag som bara träffat dom få extrema därifrån kanske. Irländarna jag mött har alla varit trevliga i hanteringen och tåliga friska hästar men ofta tagna ganska tidigt.

Det här är ju min erfarenhet och inget annat.

Jag tror att om man ska ta en import så är det vettigt med en svensk besiktning och att kolla upp hur dom har levt innan. Jag har själv inget som helst intresse tex att köpa en import hur fin den än är om den bara stått på stall i princip hela unghästtiden då det bäddar för problem.
 
När jag jobbade på ridskola köpte vi rätt ofta in importer - det var sällan några problem med dem. Men det var också genom en seriös hästhandlare som visste vad som krävs av en lektionshäst. Lettiska och polska hästar från ena sidan, och irländska från andra. Det var inga konstigheter, utöver samma saker som kunde uppstå även med de svenska hästarna.

Men jag håller med mackan. Du skriver ju att du vill ha en juste hobbyhäst, det borde väl gå att hitta närmre? Varför ge sig ut i Europa och leta häst?

Har bott och ridtränat i centraleuropa - en bra häst är en bra häst. Givetvis vill varken tyskarna, österrikarna, eller italienarna ha halta lytta hästar som inte kan bete sig i stall eller under ryttare... Du får vanligen vad du betalar för. Precis som här.
 
@Lager om du läser i tråden så ser du att det inte handlar om att "ge sig ut i Europa" utan snarare tvärtom. Det handlar om att titta på häst i Sverige, hos svensk säljare. Men där säljaren har importerat. Någon egen import har jag som sagt ingen avsikt alls att göra.
 
Jag har väldigt dåliga erfarenheter av importer. Ridit väldigt många i mina dagar, och 99,99% är bara rent skräp. Dåliga psyken, dålig hållbarhet, skador och förfalskningar är vardag. Inte sällan så uppenbara/genomskinliga bluffar att det är snudd på skrattretande. Då pratar vi hästar och ponnyer i prisklassen 25-60 000 kr. Hittar man en som faktiskt är mellan 8-15 år mer än bara på pappret, inte skadat och faktiskt kan kravla sig runt LD hoppning och LC dressyr, inom nyss nämnda prisspann, ska man skatta sig lycklig. Men det är ju bara min personliga åsikt, efter erfarenhet av mellan 100-200 såna här hästar.

Fast svenska hästar är väl egentligen inte så mycket bättre heller. Vet grönpapprade SWBer som blivit korsningshästar med slaskpass (av oklara anledningar) och 25 åriga avdankade ridskolehästar (svenska ridponnyer) som skickats till handlare och veckan därefter blivit "Brunte, 6 år, okänd stam". :down:

Blev bara lite fundersam då du skrev att det ofta är uppenbara bluffar kring dessa hästar, vem är det som köper dom då? Nu har jag aldrig köpt en import men när jag varit med och provridit svenskfödda ponnyer (till verksamhet) så har ju dem med mindre trevliga psyken sorterats bort på en gång, hållbarhet är ju svårt att veta. Sen förstår jag att man kan bli besviken på tex utbildningsnivå om den inte är som utlovad, men inte beställer man hem en lastbil med hästar för att sen upptäcka att en är trebent, en annan rabiat och den tredje nyss 30 år fyllda?! Hoppsan, detta var skräp!
 
@Lager om du läser i tråden så ser du att det inte handlar om att "ge sig ut i Europa" utan snarare tvärtom. Det handlar om att titta på häst i Sverige, hos svensk säljare. Men där säljaren har importerat. Någon egen import har jag som sagt ingen avsikt alls att göra.


Okidoki. Generellt så tycker jag det är bra att gynna svensk avel, av ekonomiska skäl, och för att det ÄR lättare att följa hästens bakgrund.

Men jag är inte rädd för importer. Prio 1 är en frisk och juste hobbyhäst, inte nationellt ursprung. De irländska har jag varit väldigt förtjust i, om vi ska prata subjektiva erfarenheter, lättridna och modiga hästar.
 
Tror jag får klargöra lite då vissa verkar ha fått en annan bild än jag menat.

Men då det är ett begränsat utbud av det jag söker bland svenskfött, det finns men det haglar inte av dem, samtidigt som det bland importerna tycks finnas en del av det jag söker - inte så det haglar där heller men betydligt fler - överväger jag att faktiskt titta på även de som är importerade hit. Jag har valt bort dem pga att det är så svårt med historiken, och att det är försäkringsmässigt knepigt, och rädslan för skräckhistorier, dolda skador osv.

Sen spelar geografin roll, jag har som sagt hållit mig inom en 30-milsradie hemifrån, och därför valt bort hela södra Sverige där utbudet tycks större. Hursom, så jag har vid det här laget sett ett antal filmer på importerade hästar, där en genomgående röd tråd varit att de har beskrivits som, och verkat, just okomplicerade. Samt "miljövana". De flesta tycks även vara just grundridna i den definition jag har. Och det finns en del i prisspannet 30 - 40'. Det är DE hästarna jag funderar att titta på.

En vän påpekade försynt i morse att "vad är det för skillnad mellan säg en danskimporterad ponny, och fullbloden du tittat på och även förr köpt? Det är en försäkringsmässig risk med ett fullblod från banan med, och du säger inget om ett fbl är importerat?".
Och det gör jag ju faktiskt inte, mitt förra fullblod var för övrigt import irland även om jag aldrig tänker på honom som en import.. Han hade "åkt runt i Europa" med. Löpte som ung i irland, export UK, löpte lite där men ganska snabbt export Norge. Där han löpte en del men sen export Sverige. Där han löpte flera år till. Såldes sen av banan till privatperson, bytte ägare igen, såldes åter och sen köpte jag från den ägaren. För övrigt den sundaste häst jag haft, ironiskt nog.

Sen givetvis kan man följa galoppisarna på ett annat sätt om de löpt "länge", eller om de haft samma ägare i X år. Men jag springer ju inte skrikande åt andra hållet om de inte löpt heller... Samtidigt så brukar de om de inte kommer direkt från banan ha varit försäkrade ett tag som ridhäst, vilket onekligen ger en större trygghet än oförsäkrat innan (köpt sån med, men då en unghäst).
 
Har bara erfarenheter av importer från Holland och Tyskland. Vissa har hållt jättebra, helt skadefria etc, vissa har varit skadade av allvarligt art. Men samma sak med de svenskfödda, så jag har inte sämre erfarenhet av importer än av svenskfödda. Det har främst rört sig om yngre importer, 3-8 år. Både dyra tävlingshästar och mer hobbyhästar.
Sålänge man köper häst till ett rimligt pris, dvs rimligt för den hästen, inget superduperbra pris så verkar man få bra hästar även utomlands. Främst dom som köpt en billig häst som gjort endel som fått problem.
 
Okidoki. Generellt så tycker jag det är bra att gynna svensk avel, av ekonomiska skäl, och för att det ÄR lättare att följa hästens bakgrund.

Men jag är inte rädd för importer. Prio 1 är en frisk och juste hobbyhäst, inte nationellt ursprung. De irländska har jag varit väldigt förtjust i, om vi ska prata subjektiva erfarenheter, lättridna och modiga hästar.

Ja, jag gynnar ju gärna svensk avel, och vill ju historik, fullt försäkringsskydd osv. Så står det mellan två hästar och den ena är svenskfödd är ju valet lätt, eller det är inte ens ett val - det blir den svenskfödda.
 
Har bara erfarenheter av importer från Holland och Tyskland. Vissa har hålls jättebra, helt skadefria etc, vissa har varit skadade av allvarligt art. Men samma sak med de svenskfödda, så jag har inte sämre erfarenhet av importer än av svenskfödda. Det har främst rört sig om yngre importer, 3-8 år. Både dyra tävlingshästar och mer hobbyhästar.

De två senaste jag fått ta bort var svenskfödda, båda köpta innan de var ett år gamla, väl uppföda, full historik och full insyn sen de var föl. God och korrekt exteriör, trevliga rörelser och full stam (renrasiga) men visade sig ju tyvärr ha defekter. Som kunde upptäckts vid en röntgen för all del, men som hade hamnat i kategorin "fynd, men omöjligt att säga om/hur det kommer påverka, kan påverka, behöver absolut inte göra det". Nu hade ju båda ett heltäckande försäkringsskydd sen dagen de föddes i princip, så den försäkringsmässiga biten var ju riskfri.

Så, några garantier finns ju liksom aldrig, det vet jag ju. Men jag har bedömt risken som mycket högre med en import, men vet inte om det är pga skräckhistorier och fördomar eller ej. Rent teoretiskt så en import som är igång och riden och tar sig igenom veterinärbesiktning kanske inte är större risk egentligen än det var att köpa svenskfödd åring. Det är ju oftast inte förrän de börjar arbeta som ev defekter och problem ställer till besvär - eller man får svar på om den där upptäckta defekten ger problem. Å andra sidan vet man inte hur länge den där hästen som är igång har varit igång, om den är nybehandlad, full med butta eller tja... Men det är inte alltid så lätt veta med de svenska heller inser jag ju när jag skriver - om de vandrat runt, ja då kan man höra med andra ägare. Men de som haft en ägare senaste X åren.

Fan, marsvin är kanske ett bra val ändå..
 
Angående det här att det inte borde vara problem hitta vad jag söker svenskfött, så det trodde inte jag heller innan. Men när jag läst annonser så att bara hitta en bussig allroundhäst som är igång tycks svårt. Kanske överskattar säljarna sina hästar, men det känns som att många annonserar ut hästarna som framtida talanger, oavsett om de är 10 år och aldrig startat eller har startat LC/LB med moderata resultat, eller om de är 4 - 5 år och suttna på. Och med en prislapp på 50' - 70' - 90'. (Det finns naturligtvis en hel del jättetrevliga hästar med, och om jag bara hade haft en budget på 50' istället för den jag har hade det gjort rätt stor skillnad, åtminstone utefter vad man ser i annonser):
En genomgående trend tycks dock ofta vara att hästen har kapacitet och talang men "ryttarens ointresse" har gjort att...

Eller så annonseras de ut som det jag söker, i prisklass jag söker, men när man då börjar kolla så endera då att jag har en annan definition av grundriden än säljaren, eller så visar det sig när man skrapar på ytan att hästen reds in som sjuåring, har stått tre år men nu är igångsatt, eller inte är igång pga tidsbrist etc. Eller så är det jättefina hästar/ponnyer, som står hos uppfödaren, full historik men de är typ borstade och ledtama men inte så mycket mer, på grund av ryttarbrist/skilsmässa/skadad ägare/etc.

Och jag säger absolut inget om att hästar kan ställas av och stå. Jag har en femåring i stallet som ligger efter i sin utbildning pga mig, och som dessutom stått sen i höstas pga att hans kompis skadade sig då och den härjade runt mer än vad som var medicinskt lämpligt om kompisen togs ut för att rida. Och absolut kan jag förstå att man just i ett läge där hästen stått ett år och den där tiden man trott man ska få aldrig kom, man insett det och att det är bäst för alla att sälja hästen. Det kan vara jättetrevliga hästar - men jag kan ju inte avgöra varken det eller om de är friska liksom.

Sen tycks det vara sådär med miljöträning. För mig är det normen att "vilken häst som helst" på hobbynivå ska vara enkel att ha att göra med. Dvs okomplicerad i hantering, det klassiska "lätt att lasta/klippa/sko/duscha" samt att de kan vara själva inne/ute och kan ridas själva eller i sällskap. Samt de kan tas in i stallet själv utan att riva det. Sen finns givetvis individer som av en eller annan anledning har svårare köpa vissa saker, och sådana har jag ju haft själv. Men många av de svenska hästarna har någon form av issue på de där punkterna, enligt säljaren iaf. Det är bättre bland ponnyerna, men finns där med. Medan endera varenda import är lobotomerad, eller så är det en positiv bieffekt av att de åkt runt osv, att de faktiskt är trafiksäkra och enkla att ha att göra med? (Just det där såg jag ju redan på 90-talet med de irländska, de var hur okomplicerade som helst att ha att göra med och bombsäkra i trafik. Jag vet inte vad de gjorde med de "spattiga" irländarna, om de slog ihjäl dem eller de gick till mindre nogräknade handlare, men det kom då inga dit där jag var. Utan när lastbilen kom så vandrade det ut X ponnyer som kollade sig omkring och sa "jahapp, finns det nån mat här?". Även de yngre oinridna.)

Men det är mycket möjligt att det finns massor med svenska hästar som är vad jag söker, men som har en prislapp som gör att jag sållar bort dem, fastän ägaren i realiteten är fullt beredd gå ner till min prisnivå (har ju fått flera sådana svar på min annans, hästar som ligger ute för 45 - 50' men där det inte är problem släppa dem för 30 - 35' - men som jag tror jag skrivit innan, det kan ju jag inte veta när jag läser en annons). Eller att de där svenska hästarna som är vad jag söker och inom min budget säljs innan de kommer ut på annons/jag hinner se dem. Jag vet inte.
 
Vad roligt att du letar häst :)

Jag har träffat en drös importer i olika sammanhang. Jag har en själv också :love: Connemara f. 1992 från Danmark. Bästa ponnyn jag någonsin träffat (vilket är ganska sant även om jag skulle vara opartisk). Skulle kunna skriva massor om honom men det här kanske inte riktigt tråden till :angel: Kompisen hade nån halvblodsvariant från Danmark men som var köpt från Norge. Den var en riktig skräphäst, men båda dessa är ju enstaka fall (och jag tycker nog att kompisen gjorde ungefär alla fel med köpet).

På ridskolorna jag jobbat har det funnits en del importer också. På första stället hade vi två lettiska halvblod, den ena var märkbart orolig när det blev mycket viftande och "visa vem som bestämmer" vilket han agerade ut på. Den andra var väldigt trevlig. Den första är avlivad idag, den andra går som dressyrhäst åt dåvarande ridskolechefen som köpte tillbaka honom efter några år. Jag tycker det var trevlig modell på båda, men skulle aldrig handla från samma person om jag själv får välja. Två av de tyska hästarna höll inte för belastningen på ridskola.

På andra stället fanns det en mindre hög med importer :p Några irländare som var hela, funktionella men sannerligen inga stjärnor. Två av dem hade väldigt tveksamt humör i ridskolemiljö. En annan var världens snällaste tanthäst (men nåde den som drog henne hårt i munnen. Då drog hon ner huvudet och travade iväg till ett hörn!) Holländarna var väl de som hade dyrast veterinärräkning (varierande problem hos olika individer). De tyska hästarna var väl som hästar är mest. Trevliga och stabila, okej med att gå både nybörjarlektioner och med mer avancerade elever. (Blev nyfiken och kollade upp hästarna på hemsidan. Min favorit är svenskfödd, två oklara och resten är importen från främst Holland och Tyskland, ett gäng från Irland och enstaka från Polen. Bland ponnyerna är det ganska dött lopp mellan svenskfödda och importer från Holland, ett par stycke från Irland och nån är från Frankrike).

Säg att jag kommit i kontakt med ett femtiotal importer från olika länder, och jag kan nog inte säga att jag tycker de har varit varken bättre eller sämre än många svenska hästar. De som köpts i Sverige har inte känts som mer chansning än en svensk häst. Bara en enda gång har det varit fel på pappren (hästen visade sig vara tre och inte fem, hur nu den som var och tittade på hästen kunde missa detta). Jag är däremot fegis och skulle inte importera en själv. En i mitt stall gjorde det, utan att själv ha varit nere och tittat på hästen utan bara sett bilder och filmer. Ett fint litet sto från Tyskland, jättetrevlig att leda till och från hagen (enda kontakten jag haft med den), går bra ihop med de andra hästarna, inget väsen i boxen men reser sig rakt upp så fort ägaren försöker sitta upp...

Ursäkta det långa inlägget :o
 
Blev bara lite fundersam då du skrev att det ofta är uppenbara bluffar kring dessa hästar, vem är det som köper dom då? Nu har jag aldrig köpt en import men när jag varit med och provridit svenskfödda ponnyer (till verksamhet) så har ju dem med mindre trevliga psyken sorterats bort på en gång, hållbarhet är ju svårt att veta. Sen förstår jag att man kan bli besviken på tex utbildningsnivå om den inte är som utlovad, men inte beställer man hem en lastbil med hästar för att sen upptäcka att en är trebent, en annan rabiat och den tredje nyss 30 år fyllda?! Hoppsan, detta var skräp!

Mycket ridskolor, som av ekonomiska skäl inte har något annat val.
 
Att flytta mycket kan ju dock vara en väldigt stressad grej det också. Men sen vet jag inte om hästen landade någon vecka senare eller om den höll på så hela tiden såklart.

Min häst b.la var världens nervvrak när han lastades ut här hemma, då drogad, och lyckades ändå nästan riva boxen och skrika oss döva under tiden drogerna skulle gå ur kroppen. Men när vi tittade på honom, och nu när vi känner honom, så är han verkligen ingen häst som normalt är stressad utan han är väldigt "på marken" så att säga. Alltså verkligen "ridskolematerial" om han bara får mer erfarenhet, blir äldre och mindre psykiskt känslig.

Tänker att en transport mellan många olika stall, ny miljö, nya människor osv kan vara en bidragande orsak till varför just den hästen var som ombytt vid det tillfället. Det är ju b.la därför man inte brukar vilja lämna ut hästar på prov en kort period (eller ha öppet köp eller vad som helst), för att hästen oftast beter sig annorlunda de första veckorna jämfört med hur den fungerar till vardags. Eller så är jag bara godtrogen och tror att de flesta inte vill lura sina hästköpare, speciellt inte företag som har sina rykten på spel.

Du har en poäng! Men iaf min erfarenhet är att det är just företagen som verkar vilja lura sina kunder, och skiter fullständigt i sina rykte, tyvärr :(
 
Mycket ridskolor, som av ekonomiska skäl inte har något annat val.
Fast det måste ju bli skitdyrt för ridskolan att köpa en import för säg 30 - 40', och så funkar den inte, utan måste bytas ut/köpas nu. Även om de har sas "fri retur" så det kostar att få in en häst i verksamheten, oavsett var den kommer ifrån och om den senare visar sig fungera eller ej? Så jag har svårt att se HUR det blir ekonomiskt (billigare) att chansa och köpa skräp?

Om man byter prislappen från 30' - 40' till 15'-20' så okej kanske, men då måste ju vem som helst börja fundera varför hästen är så billig. Oavsett födelseland osv så en välfungerande verksamhetshäst/glad hobbyhäst kostar sällan 15'-20' så där "varnar" ju redan priset?

Jag har dock INTE jättekoll på ridskolor, de jag vet som gärna köper importer har som sagt inte haft problem med dem, men att de köper importer (för runt 40') är för att de då får hästar som är lämpade för verksamhet (dvs tolererar olika ryttare, olika ridning osv och fortfarande är bussiga. Såklart de går bättre med mer vana och sämre med nybörjare, men de är lika bussiga och snälla med nybörjare), medan det - säger ridskolan själv - är mer si och så med de svenska. Det tar mkt längre tid få in en "svensk privathäst" i verksamhet än att få in en importhäst i verksamheten.

Trasiga eller på annat vis ickefungerande hästar är ju varje verksamhets mardröm. Kostar exakt lika mkt i driftskostnader som en fungerande (eller mer då om skadad), men drar inte in en enda krona.

Tillägg: Den ena ridskolan av de jag vet som har mkt importer började dock köpa dem eftersom det var svårt hitta svenska hästar. Folk ville inte sälja till ridskola helt enkelt. Sen har de fortsatt då det funkat bra. Den andra har börjat i mer modern tid köpa importer.
 
Min erfarenhet kommer till 99% från just ridskolor. Av de typ 150 importer jag haft kontakt med är väl 146 st på ridskolor typ. Och ja, jag skulle vilja påstå att det är lika illa oavsett land. Men om jag ska försöka bena ut problematiken lite efter land:
Danmark: Kommer för det första ofta inte från Danmark från början, utan holländska, irländska och polska hästar maskeras ofta som "imp. Danmark". Riktigt bottenskrap oftast, som inte sällan gått genom 10-20-30 handlare och slutligen hamnat i Danmark för att ingen nere på kontinenten velat ha dem.
Tyskland: En del stressade, hårt tagna hästar. Men av alla importer tycker jag nästan att de är bäst. Om man inte själv är total nybörjare, eller så dum att man köper en häst som besiktigas med 4 brutna ben kan man absolut hitta okej hästar där, iaf om man är beredd att lägga 40-60 000 kr.
Polen: Värre än absolut värst. Finns knappt ord på det. Verkar som att många köps direkt från slakterier typ. 50 miljoner benbrott, totalt sönderridna, så misshandlade att de psykiskt både är en fara för sig själv, andra hästar och människor, pass i 99% av fallen inkorrekta samt allmänt konstigt avlade (exteriört konstiga) är vardagsmat.
Holland/Belgien: Samma problematik. Falska pass, och skadade hästar är vanligt, utöver det du redan nämner med att de öht inte känner till hagar och skog. Verkar ofta vara hästar som tävlats på ganska hög nivå, typ MsvB, som fått skador (artros, kroniska ledinflammationer and so on...) och då får ny identitet och skeppas till Sverige.
England: Mycket konstiga ponnyer. Påstås ofta vara "imp. England" utan att verkligen vara det. Vet en svensk kallblodstravare som marknadsfördes som engelsk ridponny en gång... :angel: Storhästarna verkar mest vara sönderstressade fullblod.
Irland: Också många påstådda "irländare" som inte är det i verkligheten. Vet flera polska hästar som fått irländsk namn och falska irländska pass, och vips blev de irländare. Men av de som verkligen är irländare finns det väl absolut guldkorn att plocka ur kakan. Se bara upp så att de inte är extremt tidigt tagna, finns en del som hoppar 100 cm FT på 3-4 åringar där.

Jösses. Du måste haft extrem otur eller hållit till i ett stall med hästar av dålig kvalitet. Det där är knappast normen för importer.

Jag har haft flera importer och kommit i kontakt med importer från massor av olika länder. Är man noggrann vid köpet och besiktigar, eventuellt röntgar om det är en ras med kända problem (ex. spatt) osv så är det inga problem. Att det skulle fuskas med ålder, stam och pass etc känns märkligt. Med ditt sätt att se på det så är alla utlänningar bluffmakare.

Jag har haft importer från USA, Tyskland, Danmark, Finland, Italien mfl. Idag står en tysk häst i stallet.
På en punkt kan jag hålla med om att man ska vara vaksam när det kommer till importer och det är från Irland. Man rider gärna in hästarna extremt tidigt där (2 år är inte ovanligt) och de tas hårt. Men, återigen, vänder man sig till en bra uppfödare så är det inget problem.

De hästar jag haft mest problem med har varit svenskfödda.

I slutänden får du vad du betalar för.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 322
R
Ekonomi & Juridik Hej! Jag har börjat kolla efter en hobbyhäst med plus i kanten och finkammar Hästnet varenda dag. Jag ser en hel del hästar som står...
Svar
15
· Visningar
2 960
Senast: Bregen
·
Hästmänniskan Jag och min syster har för ett tag sen börjat leta vår första egna ponny, men det har tyvärr inte gått så bra hittills. Det var från...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
14 531
Relationer Hur vet man om det är dags att göra slut? Hur vet man att man är kär? När relationen inte flyter på och det finns saker som skaver hur...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
14 127

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kemisk kastration?
  • Guldfasanerna
  • Rintränings- och utställningstråd

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp