Det kom ett brev

Igår låg det ett vadderat kuvert i min brevlåda. Det var från mamma. Jag öppnade och där låg en bok plus ett antal fotografier från min barndom. Boken var om att snickra till trädgården, så den var ju inte helt fel. Men när jag tittade på högen med fotografier, så uppstod känslor av både sorg och hat och rent fysiskt illamående. Hatet projicerade jag mot de skolfoton på mig som låg med i högen. Den reaktionen förvånade mig. Skolfotona har jag ju sett många gånger förut. Men nu låg de tillsammans med andra foton och bra genom att kasta en blick på högen såg jag att farsan var med några av dem. Honom strök jag ur mitt liv när jag var 13, så jag kan inte begripa varför hon var tvungen att lägga med bilder på honom.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera min relation med mamma. Jag vet ju aldrig när hon kommer att köra över mig nästa gång eller vara respektlös eller gränslös. Hon är väl snäll egentligen men fattar inte att hon beter sig illa ibland. Och jag orkar inte hantera det. Så för närvarande håller jag henne utanför mitt liv.

Den här veckan blev det inget psykologbesök, då det p.g.a. påsken inte fanns fler lediga tider, men på tisdag ska jag dit igen. Det känns som om jag skulle behöva 2 timmar där i alla fall, för nu har jag ett par saker jag vill ta upp. Men ett besök är bara en timme, så det återstår att se vad som hinns med. Ibland kan det kännas som om vi bara skrapar på ytan och liksom aldrig kommer till pudelns kärna.

Nästa vecka ska jag gå upp på 75% på jobbet. Det känns faktiskt helt okej. Den här gången har jag en förhoppning om att det kommer att fungera. Egentligen skulle jag ha gått upp i tid på tisdag, men då min chef fick höra att första dagen på 75% sammanföll med ett psykologbesök som ju tar 2 timmar totalt inklusive resan dit och hem, så bestämde hon rappt att jag skulle vara helt ledig på tisdag, med full betalning. Det var bara att tacka och ta emot. Min chef är i alla fall bra.

F.ö. ska jag bjuda Seniorens ägare på middag i morgon. Jag är lite nervös.

Tiden med Senioren börjar rinna ut också. Jag rider nog ett par gånger till, men sen är det slut. Hur jag ska göra sen med ridandet vet jag inte.

 

[Kilauea]

Vet din mamma hur du känner inför foton på din pappa? Jag tänker att hon försökte vara snäll och skicka dig bilder som hon tror kan vara roliga att ha.

Hoppas middagen imorgon blir trevlig .

 

[Magiana]

Vet din mamma hur du känner inför foton på din pappa? Jag tänker att hon försökte vara snäll och skicka dig bilder som hon tror kan vara roliga att ha.

Hoppas middagen imorgon blir trevlig .

Nej, hon vet inte vad jag känner för bilderna men hon vet att jag sagt upp kontakten med honom. Det är ju inte alltför långsökt att tro att det inte är en slump utan ett medvetet val. Men hon tänker nog inte så långt.

Tack. Det blir nog en trevlig middag.

 

[mandalaki]

Din mamma kanske sörjer vad som hänt mellan er och vill ge dig sånt som anknyter dig till bakgrund.

Roligt att se att du är,positiv till att gå upp till 75, och att du bjuder hästägaren på middag!

 

[bettysmatte]

Hon är väl snäll egentligen men fattar inte att hon beter sig illa ibland.

Jag tycker att det är väldigt synd att du stänger ute henne ur ditt liv pga att hon ibland "beter sig illa". Jag lovar att vi ALLA antingen beter oss illa ibland, alternativt uppfattas av andra som att vi beter oss illa. Det är mänskligt att inte vara perfekt i relationer jämt och ständigt. Förmodligen går din mamma runt med ett dåligt samvete över sådant som hon önskar hade varit bättre mellan er, och kanske är det därför som hon skickar saker till dig som hon hoppas att du tycker om? För att påminna dig om att hon finns, och att hon vill hålla kontakt med dig?

 

[Magiana]

Jag tycker att det är väldigt synd att du stänger ute henne ur ditt liv pga att hon ibland "beter sig illa". Jag lovar att vi ALLA antingen beter oss illa ibland, alternativt uppfattas av andra som att vi beter oss illa. Det är mänskligt att inte vara perfekt i relationer jämt och ständigt. Förmodligen går din mamma runt med ett dåligt samvete över sådant som hon önskar hade varit bättre mellan er, och kanske är det därför som hon skickar saker till dig som hon hoppas att du tycker om? För att påminna dig om att hon finns, och att hon vill hålla kontakt med dig?

Men jag är så ömtålig att jag inte kan hantera det. Dessutom revs minnena från barndomen upp när hon stack härifrån utan att ens säga hejdå förrförra julen. Hon skyddade mig inte från farsan som slog mig och hon lämnade mig gång på gång. (Sen att det fanns omständigheter hon inte kunde rå för då är en annan sak, men som barn var det inget perspektiv jag tog in.) Jag har såna problem ända in i hjärteroten av det här att logik inte biter. Jag törs helt enkelt inte ha kontakt med henne, för hon är sannolikt en del i att jag blev deprimerad.

 

[Shaggy]

Har du gått igenom ämnet med psykologen? Om inte tror jag det skulle vara bra för dig. Min psykolog och jag diskuterade mamma (angående vad hon gjorde åt mobbningen i skolan) och trots att jag redan själv var på det klara med varför hennes beteende inte var ett problem för mig så var det skönt att få sätta ord på det. Din relation till din mamma är mycket mer komplicerad än min så mitt tips är verkligen att testa det.

 

[Magiana]

Har du gått igenom ämnet med psykologen? Om inte tror jag det skulle vara bra för dig. Min psykolog och jag diskuterade mamma (angående vad hon gjorde åt mobbningen i skolan) och trots att jag redan själv var på det klara med varför hennes beteende inte var ett problem för mig så var det skönt att få sätta ord på det. Din relation till din mamma är mycket mer komplicerad än min så mitt tips är verkligen att testa det.

Jag har nämnt vad som har hänt, både i barndomen och den där julen. Psykologen har bara konstaterat att det fanns brister i min uppväxt och så har han förklarat att ibland är det så att när någon står inför ett problem så går man helt enkelt runt den (d.v.s. familjen orkade inte med att jag mådde dåligt förrförra julen och drog). Konsekvenserna av bristerna hänger kvar och den förklaring psykologen kom med angående familjens beteende, köper jag bara delvis. Och jag är fortfarande rädd för att något liknande ska hända igen. Så jag känner inte att det är färdighanterat.

 

[mandalaki]

Jag har nämnt vad som har hänt, både i barndomen och den där julen. Psykologen har bara konstaterat att det fanns brister i min uppväxt och så har han förklarat att ibland är det så att när någon står inför ett problem så går man helt enkelt runt den (d.v.s. familjen orkade inte med att jag mådde dåligt förrförra julen och drog). Konsekvenserna av bristerna hänger kvar och den förklaring psykologen kom med angående familjens beteende, köper jag bara delvis. Och jag är fortfarande rädd för att något liknande ska hända igen. Så jag känner inte att det är färdighanterat.

När du nu fick brevet från din mamma kan du ju ta upp det igen vid nästa träff. Det rörde upp känslor i dig, du kan ta det med psykologen. Samtal böljar ju fram och tillbaka utifrån aktuella händelser, du behöver inte se det som att han avslutat frågan kring din uppväxt.

 

[Magiana]

När du nu fick brevet från din mamma kan du ju ta upp det igen vid nästa träff. Det rörde upp känslor i dig, du kan ta det med psykologen. Samtal böljar ju fram och tillbaka utifrån aktuella händelser, du behöver inte se det som att han avslutat frågan kring din uppväxt.

Jo, så är det ju. Jag har en rad ämnen på kö nu att ta upp och prata omkring. Det är som om nu när jag börjar fungera så smått igen, så dyker det upp saker utöver att försöka få vardagen att fungera. Det finns ju en rad orsaker till att det blev som det blev och jag behöver kunna förhindra att det händer igen. Jag har ju tankemönster som inte är sunda och dem löser jag nog inte på egen hand eftersom de är så ingrodda.

 

[mandalaki]

Du resonerar verkligen klokt nu!