Dysfunktionell person i arbetslaget

[Lejonelle]

Hjälp mig se den här situationen ur lite nya synvinklar.

A arbetar på ett ställe med flera trevliga kollegor och roliga arbetsuppgifter. Ganska stressigt men ett bra jobb. Hen trivs. På arbetsplatsen finns B, en person som tidigare var chef före A:s tid. B kunde inte fortsätta som chef för att det inte fungerade. Efter en sjukskrivning blev B omplacerad till att arbeta 50% som vanlig kollega och 50% i en administrativ funktion under en annan chef. Chef är istället nu C. C har jobbat länge och är en lojal arbetsmyra. Hen var väldigt tveksam till att bli chef för att slippa vara chef över B. I arbetslaget finns också D, E, F m fl som förut hade B som chef och är glada att nu ha C som chef. Men sura över att C inte lyckas göra något åt B. Problemet med B är att hen har hög frånvaro, man kan inte lita på att hen gör det hen ska, och hen verkar komma och gå som hen vill utan att man vet varför.

För A ser det ut som ingen tar tag i problemet B, och det har pågått under många år. Vad borde A göra? Vad borde C göra? Vad borde D, E, F m fl göra?

 

[Karfitsa]

Om en medarbetare har hög frånvaro är det definitivt anledning för ag att vidta åtgärder. Anmäla till företagshälsan? Är C chef över B till 100% eller finns flera chefer inblandade? Hur stort är företaget? Är det ett större företag bör det ju finnas någon personalansvarig som kan hålla i en utredning av B:s frånvaro. Om inte så är det C:s ansvar att reda ut det hela. Oavsett om C vill vara chef eller inte så ÄR C chef.

Var kommer A in i bilden? A kan gilla läget eller söka sig någon annanstans. I vilket fall som helst finns ingen vinst för någon i att prata skit om B, det blir bara negativ energi att ta hand om. Hur mår den stackars B egentligen?

 

[Lejonelle]

C är chef över B till 50%. Andra halvan av B:s tjänst är C:s chef chef för, vi kan kalla hen G. Det finns en personalavdelning. C skulle kunna använda sig av den eller gå till G och be att få stöd. Men C vill inte gå bakom ryggen, skvallra och skapa problem för B. Istället uppstår irritation bland kollegorna A, D, E, F m fl. Från deras synvinkel verkar vanliga regler inte gälla för B och B slipper undan jobb eller missköter sig utan att det blir konsekvenser. Det är orättvist tycker A, D, E, F m fl. Men D, E, F m fl är vana eftersom de har jobbat länge med B. Det har "alltid" varit såhär.

B mår dåligt antar A, D, E, F m fl utan att veta säkert eftersom B omger sig med murar, sällan är på jobbet på samma tid som alla andra och inte ger sken av att förstå att hens beteende påverkar andra. Jag gissar att B inte riktigt förstår hur långt ifrån en vanlig arbetsprestation hen befinner sig. Det blir skitprat om B vilket inte förbättrar situationen.

 

[Elinoor]

Om inte C vill ta upp saken med G, så återstår att ta saken i egna händer.

Har A försökt prata med G själv?

Har A, D, E, F försökt prata med B själva? Hur fungerade det isåfall?

 

[svea]

Jag tycker också att A ska prata med G. Det är ju mycket möjligt att G har alldeles utmärkt koll på vad B gör eller inte gör, men att det är något som tolereras på grund av att det finns någon form av rehabiliteringsansvar. I så fall vore det ju lämpligt om G i samråd med B informerade berörd personal om det för att få slut på snacket och så att B kan få uppgifter som passar bättre.

Om det är så att G inte har någon aning om att B inte gör sina uppgifter så måste ju G få veta det för att få en chans att göra något åt det.

 

[Pallen]

Hur mår B med tanke på tidigare sjukskrivning?

 

[Lejonelle]

Hur mår B med tanke på tidigare sjukskrivning?

B säger att B mår bra. B uppför sig som B inte mår bra.

 

[Elinoor]

B säger att B mår bra. B uppför sig som B inte mår bra.

Bara för att B säger att B mår bra så behöver det inte vara fallet. B känner kanske inte att B vill berätta hur B mår för alla. Kanske för att B inte känner sig riktigt trygg.

 

[mino]

Jag tycker att det underlättar om man kan försöka bortse från omständigheter och bli extremt saklig och professionell i såna här lägen. På vilket sätt bryter B mot vad som faktiskt är avtalat mellan arbetsgivaren och B? Får hen inte gjort de arbetsuppgifter hen bör klara eller är det något annat? Att ha en hög frånvaro kan mycket väl vara ett problem. Lista, sakligt, var B brister. Om du inte är i chefsposition så kan det ju vara så att Bs brister blir ett arbetsmiljöproblem för din del (tex att du får för mycket), då är det detta du ska ta upp.

Sen kan problemet vara att trasselsuddar på arbetsplatser ofta struntar i vad som är underförstått, det kan vara så att det inte är tydligt uttalat, men att det är självklart. Bara en sån sak att uppbär man en lön så har man en skyldighet att prestera något i gengäld. Eller att vara på arbetsplatsen. Om det är den typen av mer outtalade självklarheter som B ignorerar så får man börja med att tydligt förklara för hen vad som förväntas.

Men som sagt, bortse från alla omständigheter och ta bara upp det som är konkreta problem idag, oavsett om du är chef eller drabbad kollega.

 

[Lejonelle]

A, D, E, F m fl har frågat C om hen vill att de ska gå direkt till G men C har avböjt. G är väldigt upptagen och har en vänskapsrelation med B sedan den tid då de var jämställda chefer. B har alltid undanflykter, förklaringar och skäl för sitt beteende. C inser att hen är drabbad av någon sorts medberoende men det är svårt att bryta.

 

[Lejonelle]

Bara för att B säger att B mår bra så behöver det inte vara fallet. B känner kanske inte att B vill berätta hur B mår för alla. Kanske för att B inte känner sig riktigt trygg.

Min bedömning är att B har fel jobb. Inget som arbetsgivaren hittills har prövat har fått B att må bra eller prestera normalt.

 

[Sar]

Hjälp mig se den här situationen ur lite nya synvinklar.

Problemet med B är att hen har hög frånvaro, man kan inte lita på att hen gör det hen ska, och hen verkar komma och gå som hen vill utan att man vet varför.

Att B har hög frånvaro faller under arbetsgivarens ansvar att ta upp. Rehabiliteringsåtgärder och kartläggning ska göras vid flera återkommande korttidsfrånvaror. I den frågan ser jag inte att arbetskamraterna har anledning att snacka skit om B.
Att arbetskamraterna inte kan lita på att B gör det B ska göra är ett problem om det går ut över arbetskamraterna (att deras tjänst belastas med Bs uppgifter), annars är även det något som arbetsgivaren ska ta med B.
Att B kommer och går som B vill ser jag inte att arbetskamraterna ska bry sig om. Kanske finns det en överenskommelse med chefen G angående detta? Kanske B misstrivs på jobbet eftersom arbetskamraterna snackar skit och väljer att göra sina uppgifter på tider då ingen annan är där?

C är chef över B till 50%. Andra halvan av B:s tjänst är C:s chef chef för, vi kan kalla hen G. Det finns en personalavdelning. C skulle kunna använda sig av den eller gå till G och be att få stöd. Men C vill inte gå bakom ryggen, skvallra och skapa problem för B. Istället uppstår irritation bland kollegorna A, D, E, F m fl. Från deras synvinkel verkar vanliga regler inte gälla för B och B slipper undan jobb eller missköter sig utan att det blir konsekvenser. Det är orättvist tycker A, D, E, F m fl. Men D, E, F m fl är vana eftersom de har jobbat länge med B. Det har "alltid" varit såhär.
.....................................

B mår dåligt antar A, D, E, F m fl utan att veta säkert eftersom B omger sig med murar, sällan är på jobbet på samma tid som alla andra och inte ger sken av att förstå att hens beteende påverkar andra. Jag gissar att B inte riktigt förstår hur långt ifrån en vanlig arbetsprestation hen befinner sig. Det blir skitprat om B vilket inte förbättrar situationen.

Som jag ser det florerar det en avundsjuka angående B:s vana att komma och gå som B vill, som blir kärnan i skitsnacket. Där får de övriga arbetskamraterna själva förhandla med sin chef om en "friare" tjänst. Eller acceptera att en "friare" tjänst ingår i Bs rehabilitering för att överhuvudtaget orka jobba och sluta störa sig på en upplevd "orättvisa".

Har nu C en chefstjänst och lön därefter är det väl bara att ta sitt ansvar och prata med B om upplevda problem i de fall då Bs arbetsuppgifter faktiskt belastar någon annan. De övriga arbetskamraterna bör koncentrera sig på sin egen tjänst, direkt påpeka för chefen ang. merarbete av Bs arbetsuppgifter samt kräva lön därefter.

 

[Elinoor]

Min bedömning är att B har fel jobb. Inget som arbetsgivaren hittills har prövat har fått B att må bra eller prestera normalt.

Du har förmodligen rätt. Förmodligen vet B detta också, men vill av någon (okänd) anledning inte ändra på sin situation. Lägger locket på, låtsas som att allt är bra och hoppas på att ingen vågar lyfta på det.

 

[Elinoor]

A, D, E, F m fl har frågat C om hen vill att de ska gå direkt till G men C har avböjt. G är väldigt upptagen och har en vänskapsrelation med B sedan den tid då de var jämställda chefer. B har alltid undanflykter, förklaringar och skäl för sitt beteende. C inser att hen är drabbad av någon sorts medberoende men det är svårt att bryta.

Aha... jag önskar dig lycka till! Det går förmodligen inte att lösa på något "snyggt" sätt, utan att någon kommer att känna sig sårad. Jag tror att du har de här valen:

1. Byt jobb
2. Prata klarspråk med B
3. Säg till C att om hen inte går till G så kommer du att göra det, oavsett vad C tycker.
4. Stå ut med situationen tills B bestämmer sig för att ändra på det av sig själv.