Ensamma människor.

[Inte_Ung]

Ensamhet anses som ett folkhälsoproblem.
Vad är orsaken till att människor blir ensamma?
Och vad är det som hindrar dem att ta kontakt med andra människor?

Jag förstår helt ärligt inte hur det går till att bli ofrivilligt ensam.
Eftersom jag aldrig har drabbats av det.

När jag är ensam så har jag valt det själv.
Ofta så är det snarast svårt för mig att få tillräckligt med ensamhet.

https://www.regeringen.se/debattart...r-under-lang-tid-far-allvarliga-konsekvenser/

 

[Wille]

För egen del så gillar inte folk mig så de hör inte av sig till mig. Jag hör heller inte av mig till andra för jag vill inte störa och vara till besvär. Och social interaktion tar en del energi också och bristen på ork är också ett problem.

 

[enough]

Och vad är det som hindrar dem att ta kontakt med andra människor?

Den frågan skulle jag vilja vända på och fråga "Vad är det som hindrar folk att se ensamma människor och ta kontakt med dem? "

 

[TinyWiny]

Det räcker med att du inte följer strömmen. Att du inte är som din familj och släkt. Att du ser saker annorlunda än vad andra gör. Då blir man lätt utfrusen.
Ibland handlar det om att inte veta hur man gör för att få vänner/lära känna andra. Det finns inga manualer för det och har man ingen hjälp från sin omgivning är det inte enkelt. "Bästa sättet att få en vän är att vara en själv" fick jag en gång på en magnet från någon frikyrklig grej men hur är man en vän då? Det berättar ingen.
Det kan också bero på att du den hårda vägen har fått lära dig att ingen är att lita på vilket kan göra att du inte visar vem du är och då kan man upplevas som falsk vilket gör andra osäkra=lika med ensamhet.
Sjukdom/olyckor kan göra att man blir ensam när man inte längre kan hänga med som förut.
Det finns hur mycket som helst och du ska vara oändligt tacksam för att du inte är drabbad.

 

[Inte_Ung]

Den frågan skulle jag vilja vända på och fråga "Vad är det som hindrar folk att se ensamma människor och ta kontakt med dem? "

För mig så är det mitt eget behov av att vara ensam.
Jag har fullt upp med att hålla igång de kontakter som är viktiga för mig.
Och det är inte alltid att jag lyckas fullt ut med det ens en gång.

 

[Holdyourhorses]

För mig så är det mitt eget behov av att vara ensam.
Jag har fullt upp med att hålla igång de kontakter som är viktiga för mig.
Och det är inte alltid att jag lyckas fullt ut med det ens en gång.

Där har du en anledning, att många vuxna tycker att de har tillräckligt med vänner redan och inte är intresserade av att knyta nya kontakter. Den som då av någon anledning, till exempel att man har skilt sig eller flyttat, förlorat tidigare vänner blir över. Sedan blir det lätt en ond cirkel. Du ger själv uttryck för, kanske omedvetet, att det är konstigt att vara ensam. Det innebär att det är svårt att gå från helt ensam till att ha de första kontakterna eftersom det finns en rädsla för att de man lär känna ska tycka att man är udda för att man är ensam.

 

[Tuvstarr]

Om man inte är sådan att andra människor ser en som intressant och vill umgås med en så blir man ensam.
Visst man kan själv ta kontakt med folk man vill umgås med, men om de inte är intresserade så blir det inte så mycket med det. Man kanske umgås lite tvunget ibland, men om det bara är den ena parten som vill ses och den andra inte bryr sig så mycket, så rinner det förr eller senare ut i sanden.

Varför vissa personer har en sådan dragningskraft att en massa människor vill umgås med dem, medan andra får vara ensamma, där har jag inte riktigt har kunnat sätta finget på något specifikt. Kanske de strålar en viss livsglädje som andra vill ta del av.

Jag hör till dem som oftast är ensam, fastän jag känner en hel del folk. Jag har ingen dragningskraft på folk, trots att de flesta nog ändå verkar trivas i mitt sällskap då vi träffas. Men jag är ingens första eller självklara val av sällskap, och är tvungen att ta alla initiativ till umgänge själv, vilket kan vara tröttsamt i längden, och då får det ofta vara.

 

[Wille]

Om man inte är sådan att andra människor ser en som intressant och vill umgås med en så blir man ensam.
Visst man kan själv ta kontakt med folk man vill umgås med, men om de inte är intresserade så blir det inte så mycket med det. Man kanske umgås lite tvunget ibland, men om det bara är den ena parten som vill ses och den andra inte bryr sig så mycket, så rinner det förr eller senare ut i sanden.

Varför vissa personer har en sådan dragningskraft att en massa människor vill umgås med dem, medan andra får vara ensamma, där har jag inte riktigt har kunnat sätta finget på något specifikt. Kanske de strålar en viss livsglädje som andra vill ta del av.

Jag hör till dem som oftast är ensam, fastän jag känner en hel del folk. Jag har ingen dragningskraft på folk, trots att de flesta nog ändå verkar trivas i mitt sällskap då vi träffas. Men jag är ingens första eller självklara val av sällskap, och är tvungen att ta alla initiativ till umgänge själv, vilket kan vara tröttsamt i längden, och då får det ofta vara.

Jag känner så väl igen mig.

 

[alazzi]

Jag har bott i Tyskland i snart 20 år. Har inga vänner. Har försökt med folk i stallet och på jobb utan att lyckas. Har några få vänner i Sverige.

 

[Angel]

Jag tror inte problemet är att folk ÄR ensamma utan snarare att de känner sig ensamma. Det sistnämnda brukar kunna bli rätt självuppfyllande eftersom att känna sig ensam sällan gör en till roligt sällskap. Man vill inte anpassa sig tillräckligt för att andra människor ska vilja ha nära band utan andra har någon sorts skyldighet att acceptera en för den man är även om det innebär att man inte är speciellt trevlig att umgås med eller inte vill delta i aktiviteter där man träffar andra. Sen finns det förstås anledningar till det som kan vara alltifrån sjukdomar, smärta, flytt osv. Men med åldern så gör nog många som jag och skalar bort de människor som tar betydligt mer energi än de ger ur mitt liv eftersom jag helt enkelt inte har energi nog till de jag bryr mig om mest annars. Det har ingenting att göra med att vissa människor inte är intressanta att göra, vissa är jätteintressanta men tar enormt mycket energi från omgivningen på ett sätt som nog är svårt att orka med om man har ett normalt modernt liv med ev barn, jobb, fritisaktiviteter osv. Sen tror jag bara att skaffa familj och/eller heltidsjobb ofta krymper ens vänskapskrets rätt ordentligt eftersom tiden och energin att umgås med andra inte längre finns på samma sätt.

 

[grodan21]

Jag har aldrig haft vänner och det tror jag beror på att jag inte vet hur man ska göra.

 

[EmmaBovary]

Ensamhet anses som ett folkhälsoproblem.
Vad är orsaken till att människor blir ensamma?
Och vad är det som hindrar dem att ta kontakt med andra människor?

Jag förstår helt ärligt inte hur det går till att bli ofrivilligt ensam.
Eftersom jag aldrig har drabbats av det.

När jag är ensam så har jag valt det själv.
Ofta så är det snarast svårt för mig att få tillräckligt med ensamhet.

https://www.regeringen.se/debattart...r-under-lang-tid-far-allvarliga-konsekvenser/

Det är väl hur lätt som helst att föreställa sig hur ofrivillig ensamhet kan uppstå? Allt från äldre par där den ena går bort, personer som pga funktionsnedsättning inte får den hjälp de behöver för att kunna delta i samhället på samma villkor som alla andra, personer tvingas flytta pga jobbrist, personer som förlorar sitt jobb som kanske var deras största sociala sammanhang. Missbruksproblematik och något "så enkelt" som att ha varit hackkyckling i sin skolgång och blivit ärrad av det resten av livet.

 

[Inte_Ung]

Där har du en anledning, att många vuxna tycker att de har tillräckligt med vänner redan och inte är intresserade av att knyta nya kontakter. Den som då av någon anledning, till exempel att man har skilt sig eller flyttat, förlorat tidigare vänner blir över. Sedan blir det lätt en ond cirkel. Du ger själv uttryck för, kanske omedvetet, att det är konstigt att vara ensam. Det innebär att det är svårt att gå från helt ensam till att ha de första kontakterna eftersom det finns en rädsla för att de man lär känna ska tycka att man är udda för att man är ensam.

Det är för mig konstigt att inte göra något åt en situation som man inte trivs med.
Inte just att vara ensam.
Prioriteringen bland mina vänner skiftar och nya kommer till samtidigt som gamla faller ifrån mer eller mindre.
Vi får olika livssituationer varefter tiden flyter framåt och vi möts och skiljs och möts igen beroende på vad som händer för stunden.

 

[LiviaFilippa]

Det är för mig konstigt att inte göra något åt en situation som man inte trivs med.
Inte just att vara ensam.
Prioriteringen bland mina vänner skiftar och nya kommer till samtidigt som gamla faller ifrån mer eller mindre.
Vi får olika livssituationer varefter tiden flyter framåt och vi möts och skiljs och möts igen beroende på vad som händer för stunden.

Du verkar ha en ganska så taskig in ställning om andra. Det finns JÄTTE MÅNGA som kanske försöker såmycket dom kan men så är dom ÄNDÅ ensamma. Och det är inte så enkelt för alla att bara göra nåt åt det som du verkar tro men du har nog haft VÄLDIGT mycket tur som tror så.

 

[EmmaBovary]

Det är för mig konstigt att inte göra något åt en situation som man inte trivs med.
Inte just att vara ensam.
Prioriteringen bland mina vänner skiftar och nya kommer till samtidigt som gamla faller ifrån mer eller mindre.
Vi får olika livssituationer varefter tiden flyter framåt och vi möts och skiljs och möts igen beroende på vad som händer för stunden.

Men det kan väl inte vara så konstigt att föreställa sig att det finns väldigt olika förutsättningar för att enkelt kunna ändra något man inte trivs med?

 

[lilstar]

Jag var ensam under flera år. Alltså så ensam att jag gick och handlade i onödan för att få byta några ord med kassapersonalen.
Det hände när jag flyttade till en ny stad på grund av jobb. I den nya staden kände jag ingen och hittade ingen som delade mina intressen. Jag är vanligtvis social men det fanns verkligen ingenting där som intresserade mig och som skulle kunna leda till nya kontakter. Mina kollegor var trevliga men vi hade inget gemensamt. Jag ansträngde mig ändå för att göra saker men träffade ingen som jag klickade med. Detta tillsammans med att mina vänner på annat håll hade mycket annat som pågick i deras liv gjorde mig enormt ensam.

För mig var det alltså olyckliga omständigheter. Andra saker som kan orsaka ensamhet ganska enkelt är sociala svårigheter, inga pengar att göra saker för, ingen ork att göra saker, inget jobb där man träffar folk osv. Dessutom är sociala färdigheter något man måste öva på. Det blir svårare att klara ut sociala sammanhang om man är otränad på det.

 

[Inte_Ung]

Men det kan väl inte vara så konstigt att föreställa sig att det finns väldigt olika förutsättningar för att enkelt kunna ändra något man inte trivs med?

Varför umgås inte ensamma människor med andra ensamma människor?
Då så skulle ju problemet gå över.
Med dagens digitala möjligheter så borde det ju inte vara så svårt att få kontakt.
Som en dejtingsida fast för vänner i stället för livskamrat.
Fast vänner är ju också någon form av livskamrater så det är ju egentligen ganska så lika.

 

[Wille]

Varför umgås inte ensamma människor med andra ensamma människor?
Då så skulle ju problemet gå över.
Med dagens digitala möjligheter så borde det ju inte vara så svårt att få kontakt.
Som en dejtingsida fast för vänner i stället för livskamrat.
Fast vänner är ju också någon form av livskamrater så det är ju egentligen ganska så lika.

För att man inte klickar? För att man inte har något gemensamt med dem? Och för att man inte bor nära varann.

Jag har provat Gofrendly som är en app för de som vill träffa nya vänner. Och jag har inte hittat folk nära mig om gillar det jag gillar.

 

[LiviaFilippa]

Varför umgås inte ensamma människor med andra ensamma människor?
Då så skulle ju problemet gå över.
Med dagens digitala möjligheter så borde det ju inte vara så svårt att få kontakt.
Som en dejtingsida fast för vänner i stället för livskamrat.
Fast vänner är ju också någon form av livskamrater så det är ju egentligen ganska så lika.

Dom kanske inte passar som vänner? Eller så kanske ingen vågar bara försöka att ta kontakt med nånannan för den är rädd för att alla kommer tycka att den är jätte konstig som är ensam. Och dom kanske inte är så bra på att ha vänner så kanske det är för svårt att vara vän med andra som inte heller är bra på det.

 

[anonymys22]

Den frågan skulle jag vilja vända på och fråga "Vad är det som hindrar folk att se ensamma människor och ta kontakt med dem? "

Bra fråga, när jag levde i ett parförhållande bjöd jag alltid in singlar Till middagar och fester. Hur många har bjudit in mig tro ni sedan jag blev singel?

Jag är en av dem som har haft svårt med vänner sedan jag var liten, jag har ofta någon enstaka i taget och sedan försvinner de i förhållanden eller i flyttar eller om någon roligare kommer förbi. Så jag söker hela tiden nya eftersom att jag vet att detta händer.

Det enda mönstret som jag kan se hos mig själv är att jag avskyr att veta om att jag är andrahandsvalet. Det vill säga berätta aldrig för mig att du ringt Anna, Stina och Pelle innan du frågar mig om jag vill göra någonting i helgen. Annars kan jag inte direkt se några tydliga mönster på att jag drar mig undan eller skrämmer bort folk.

Någon skrev också att många inte vet hur man skaffar vänner eller är en bra vän, vilket stämmer. Har träffat flera via en vänskapssida där de antingen bara pratar om sig själva och inte frågar mig om någonting eller att de aldrig tar initiativ själva utan alltid väntar på att jag ska föreslå någonting, de kommer inte med några förslag själva på när vi ska träffas och vad vi ska göra.

Jag tror att många försöker allt de kan men inte riktigt vet hur, plattformen att hitta nya vänner som vuxen är inte heller jättestor.