Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[_Taggis_]

För att oftast är det mammorna som har barnen boendes hos sig och då måste den andra föräldern godkänna att barnen byter boendeadress.
Den förälder som inte har boendet behöver inte någon annans godkännande för att flytta.

Hur ska en ensamstående mamma kunna flytta för ett jobb om hon har ett x som vill djävlas?

Exempel från verkligheten: Mamma med barn flyttar inom samma område från en tvåa till en trea. Skatteverket skickar papper till pappan att han ska godkänna flytten. Han svarar inte. Påminnelse skickas från skatteverket. Han svarar inte. Skatteverket flyttar barnens boendeadress ändå till där de bevisligen bor.

MEN!!!! Dessa 3 månader, ca, som detta förfarande tar, så får mamman inget bostadsbidrag och inget bidragsförskott då hon och barnen inte är skrivna på samma adress. Vilken lågavlönad klarar av att mista ca 5 000 i månaden i tre månader?

Inte bara ett svar till dig men ändå delvis...

Det är väl ingen som menar att det inte finns situationer då det inte finns någon lösning alls till att kunna försörja sig själv, både vad gäller tillfälligt och permanent. Men det kan inte vara såna specialfall i alla fall som finns? Och det är väl det som de som tagit upp exempel på motsatsen vill balansera upp. Det går att ordna, allt är inte omöjligt alltid. Allt är inte heller möjligt alltid. Men jag har väldigt svårt att tro att majoriteten av de som under en period behöver försörjningsstöd från samhället helt saknar förmåga att någonsin klara sig på egen hand. Jag vägrar att tro att människor är hjälplösa varelser som å ena sidan är är fullt kapabla att hamna i omöjliga situationer men samtidigt inte kapabla att någon gång ta sig ur det.

 

[Tassa]

Jag har sett flera som skrivit i denna tråd om att det måste ställas krav på de som lever på bidrag. Är det ekonomiskt bistånd man menar då?

Jag har jobbat med människor som får ekonomiskt bistånd och det är ingen dans på rosor precis. Man måste redovisa sökta arbeten, har man ett dyrt boende måste man visa att man försöker få tag på en billigare bostad. Ibland får man ett visst antal månader på sig att flytta till en billigare bostad, lyckas man inte ryker biståndet. Man måste visa kontoutdrag för handläggaren så att den kan kontrollera att man inte slösar pengar eller liknande. Kan man inte arbeta måste man ha ett läkarintyg på varför. Allt ska redovisas och finnas underlag på.

Det är både väldigt utlämnande och påfrestande och missar man något av de krav handläggaren har, så får man ingen hjälp. Många (eller kanske rent av alla) jag har varit i kontakt med i dessa ärenden mår väldigt dåligt av sin situation och ingen vill nog egentligen vara där, men det är väldigt svårt att ta sig ur det då det är väldigt påfrestande på många sätt.

Såklart att folk ska försöka få sin egen försörjning, men jag tror knappast att någon får "bidrag" utan att behöva göra något. Det är iaf inte min bild av det.

 

[Lingon]

Jag har sett flera som skrivit i denna tråd om att det måste ställas krav på de som lever på bidrag. Är det ekonomiskt bistånd man menar då?

Jag har jobbat med människor som får ekonomiskt bistånd och det är ingen dans på rosor precis. Man måste redovisa sökta arbeten, har man ett dyrt boende måste man visa att man försöker få tag på en billigare bostad. Ibland får man ett visst antal månader på sig att flytta till en billigare bostad, lyckas man inte ryker biståndet. Man måste visa kontoutdrag för handläggaren så att den kan kontrollera att man inte slösar pengar eller liknande. Kan man inte arbeta måste man ha ett läkarintyg på varför. Allt ska redovisas och finnas underlag på.

Det är både väldigt utlämnande och påfrestande och missar man något av de krav handläggaren har, så får man ingen hjälp. Många (eller kanske rent av alla) jag har varit i kontakt med i dessa ärenden mår väldigt dåligt av sin situation och ingen vill nog egentligen vara där, men det är väldigt svårt att ta sig ur det då det är väldigt påfrestande på många sätt.

Såklart att folk ska försöka få sin egen försörjning, men jag tror knappast att någon får "bidrag" utan att behöva göra något. Det är iaf inte min bild av det.

Jag menar inte den typen av krav. Jag menar krav som faktiskt i förlängningen kan leda till att personen kan bli mer attraktiv på arbetsmarknaden. Utbildning, terapi eller vad det nu kan vara som behövs. Inte pappersarbete för att redovisa att man inte fuskar.

 

[Thaliaste]

Inte bara ett svar till dig men ändå delvis...

Det är väl ingen som menar att det inte finns situationer då det inte finns någon lösning alls till att kunna försörja sig själv, både vad gäller tillfälligt och permanent. Men det kan inte vara såna specialfall i alla fall som finns? Och det är väl det som de som tagit upp exempel på motsatsen vill balansera upp. Det går att ordna, allt är inte omöjligt alltid. Allt är inte heller möjligt alltid. Men jag har väldigt svårt att tro att majoriteten av de som under en period behöver försörjningsstöd från samhället helt saknar förmåga att någonsin klara sig på egen hand. Jag vägrar att tro att människor är hjälplösa varelser som å ena sidan är är fullt kapabla att hamna i omöjliga situationer men samtidigt inte kapabla att någon gång ta sig ur det.

Jag har i alla fall tolkat att flera av dem som skriver om hur de själva lyckat, menar att en stor andel av dem som säger sig ha svårt att få jobb inte kämpar tillräckligt eller inte vill. Inte varenda kotte troligtvis, för jag tror ingen av sidorna tror att alla situationer är möjliga att lösa såväl som att ingen situation är möjlig att lösa.

Jag tycker inte att det finns någon motsättning i att tro på den enskilda människans förmåga och vilja att klara av att försörja sig själv, och att samtidigt se att vi har olika förutsättningar med oss beroende på när och var vi fötts, och vad som hänt oss och format oss under livet. I min politiska bok heter den synen socialliberalism, men tyvärr har den minskat i Sverige de senaste åren.

Det är alltså inget problem alls i att tro på människans vilja och förmåga, det som kan bli galet är var man landar i slutsatsen om vad man ska göra. Jag tycker att det är viktigt att lägga kraft på att stötta människor utifrån deras behov, med målet att de på sikt ska kunna försörja sig. Men det behövs också att man jobbar med att förändra systemfaktorer, så att arbetsmarknaden inte kräver 100% friska, högpresterande arbetstagare som står till förfogande alla timmar på dygnet om AG ringer. Att jobba förutsätter att man FÅR jobba utifrån de förutsättningar man har.

Det jag vänder mig emot är när "tron på den enskilda människan" leder till att lösningen är att dra undan mattan på människorna UTAN att ha en plan för hur de ska kunna hålla balansen. Att man tror att själva rycket ska få dessa människors situation helt annorlunda, att det genom att ta dra in alla bidrag bidrag plötsligt blir enkelt att plugga, flytta, bli attraktiv hos arbetsgivare.

Tyvärr sammanfaller ofta retoriken om "tron på den enskilda" med att man samtidigt vill montera ner samhällets stöd, och kvar bli då ett "skyll dig själv, jag har löst min situation och bryr mig inte om dig". Det behöver inte vara så, det går att kombinera en liberal syn på människan med ett starkt stöd från samhället för dem som behöver, men tyvärr har det uttryckts så i den här tråden och det är då det blir ett problem för mig.

 

[Fruentimber]

Långt ifrån alla jobb hamnar i Platsbanken och då blir det lite skevt att använda den för att visa att det är svårare för ensamstående (outbildade) mammor att få jobb än för andra. Som jag tolkade det som att du ville visa.

@Solis Förklarade det som jag inte lyckades få fram.

Då har ni båda missförstått avsikten med inlägget, vilket jag redan förklarat - det var ett exempel. Givetvis hamnar inte alla jobb i Platsbanken och något annat har jag inte ju inte påstått. Ni läser nog in något som inte var min avsikt.

 

[lil-sis]

Jag menar inte den typen av krav. Jag menar krav som faktiskt i förlängningen kan leda till att personen kan bli mer attraktiv på arbetsmarknaden. Utbildning, terapi eller vad det nu kan vara som behövs. Inte pappersarbete för att redovisa att man inte fuskar.

Du ska delta i anvisade arbetsmarknadsinsatser, praktikplatser och vad nu aktuell kommun kan hitta på.

 

[Thaliaste]

Jag menar inte den typen av krav. Jag menar krav som faktiskt i förlängningen kan leda till att personen kan bli mer attraktiv på arbetsmarknaden. Utbildning, terapi eller vad det nu kan vara som behövs. Inte pappersarbete för att redovisa att man inte fuskar.

Fast i det "sköt dig själv och skyll dig själv" som vi håller på att gå mot, så ska ju individen själv fixa det där. Man ska själv skaffa sig en utbildning som säkerställer att man får jobb, själv fixa en psykolog. Det blir ju ett moment 22 om individen inte riktigt vet vad som behövs för att hen ska komma närmare att få ett jobb, eller har ekonomin för att testa sig fram, men samtidigt själv försöka lösa sin situation...?

Att skicka pappersbrev "du måste göra vad du behöver för att kunna få jobb, annars klipper vi ditt bidrag" leder knappast någon vart.

Vad innebär "att ställa krav" när du skriver så...?

 

[Angel]

Jag har sett flera som skrivit i denna tråd om att det måste ställas krav på de som lever på bidrag. Är det ekonomiskt bistånd man menar då?

Jag har jobbat med människor som får ekonomiskt bistånd och det är ingen dans på rosor precis. Man måste redovisa sökta arbeten, har man ett dyrt boende måste man visa att man försöker få tag på en billigare bostad. Ibland får man ett visst antal månader på sig att flytta till en billigare bostad, lyckas man inte ryker biståndet. Man måste visa kontoutdrag för handläggaren så att den kan kontrollera att man inte slösar pengar eller liknande. Kan man inte arbeta måste man ha ett läkarintyg på varför. Allt ska redovisas och finnas underlag på.

Det är både väldigt utlämnande och påfrestande och missar man något av de krav handläggaren har, så får man ingen hjälp. Många (eller kanske rent av alla) jag har varit i kontakt med i dessa ärenden mår väldigt dåligt av sin situation och ingen vill nog egentligen vara där, men det är väldigt svårt att ta sig ur det då det är väldigt påfrestande på många sätt.

Såklart att folk ska försöka få sin egen försörjning, men jag tror knappast att någon får "bidrag" utan att behöva göra något. Det är iaf inte min bild av det.

Kraven på ”sökta jobb” är ju jättekonstiga eftersom det inte finns krav på att man faktiskt ska försöka få jobbet. Vi får tex in massor med ansökningar från personer som säkert hade kunnat få ett jobb om de velat men i sin ansökan skriver att de absolut vill arbeta med något helt annat än den sökta tjänsten eller har en ansökan som består av två rader där det knappt framgår vad de heter och att de behöver ett jobb. Så baserat på det är jag helt säker på att det finns många som gör absolut minsta möjliga för att få behålla de pengar de får men inte vill jobba. Långt ifrån alla förstås men tillräckligt många för att det ska ta upp tid i onödan att gå igenom ”ansökningarna” och skilja ut dem från de som är seriösa. Dock består den här kategorin vad jag sett nästan uteslutande av, ofta yngre, män.

 

[Tassa]

Kraven på ”sökta jobb” är ju jättekonstiga eftersom det inte finns krav på att man faktiskt ska försöka få jobbet. Vi får tex in massor med ansökningar från personer som säkert hade kunnat få ett jobb hos oss om de velat men i sin ansökan skriver att de absolut vill arbeta med något helt annat än den sökta tjänsten eller har en ansökan som består av två rader där det knappt framgår vad de heter och att de behöver ett jobb. Så baserat på det är jag helt säker på att det finns många som gör absolut minsta möjliga för att få behålla de pengar de får men inte vill jobba. Långt ifrån alla förstås men tillräckligt många för att det ska ta upp tid i onödan att gå igenom ”ansökningarna” och skilja ut dem från de som är seriösa. Dock består den här kategorin där det är uppenbart att de inte vill jobba hos oss nästan uteslutande av män.

Ja sånt har jag hört andra berätta. Det blir ju jättedumt och väldigt onödigt för arbetsgivare. Tyvärr är ju inte det något som handläggare kan kontrollera.

 

[Tassa]

Jag menar inte den typen av krav. Jag menar krav som faktiskt i förlängningen kan leda till att personen kan bli mer attraktiv på arbetsmarknaden. Utbildning, terapi eller vad det nu kan vara som behövs. Inte pappersarbete för att redovisa att man inte fuskar.

Ja sånt tar ju såklart handläggaren upp med klienten. Men jag vet inte om det läggs fram som ett krav. Men jag har också sett att de ibland har haft samordnade möten med klienter, läkare och handläggare för att se hur personen ska kunna komma vidare. Tyvärr finns det väl inte tid/pengar och utrymme för detta i större utsträckning.

 

[Lingon]

Fast i det "sköt dig själv och skyll dig själv" som vi håller på att gå mot, så ska ju individen själv fixa det där. Man ska själv skaffa sig en utbildning som säkerställer att man får jobb, själv fixa en psykolog. Det blir ju ett moment 22 om individen inte riktigt vet vad som behövs för att hen ska komma närmare att få ett jobb, eller har ekonomin för att testa sig fram, men samtidigt själv försöka lösa sin situation...?

Att skicka pappersbrev "du måste göra vad du behöver för att kunna få jobb, annars klipper vi ditt bidrag" leder knappast någon vart.

Vad innebär "att ställa krav" när du skriver så...?

Jag menar att jag tycker att det borde finnas en instans som stöttar personer så att lösningar kan hittas som gör att de kommer närmre ett jobb som de kan försörja sig på. Inte bara en stor piska. Utan nån form av utredning som görs på varje individ i behov av det som kommer fram till vad just den individen behöver för att få ett jobb. Då måste systemet vara flexibelt då olika personer behöver olika insatser. Där man terapi vara en del. Anpassning av arbetsplats en annan och nattdagis en tredje åtgärd. Och om utredningen kommer fram till att person A skulle utvecklas om hen gick i terapi så ska närvaro och deltagande i terapin vara kravet för att fortsätta få sitt bidrag.

 

[Lingon]

Kraven på ”sökta jobb” är ju jättekonstiga eftersom det inte finns krav på att man faktiskt ska försöka få jobbet. Vi får tex in massor med ansökningar från personer som säkert hade kunnat få ett jobb om de velat men i sin ansökan skriver att de absolut vill arbeta med något helt annat än den sökta tjänsten eller har en ansökan som består av två rader där det knappt framgår vad de heter och att de behöver ett jobb. Så baserat på det är jag helt säker på att det finns många som gör absolut minsta möjliga för att få behålla de pengar de får men inte vill jobba. Långt ifrån alla förstås men tillräckligt många för att det ska ta upp tid i onödan att gå igenom ”ansökningarna” och skilja ut dem från de som är seriösa. Dock består den här kategorin vad jag sett nästan uteslutande av, ofta yngre, män.

Ja, varje gång vi lägger ut om en tjänst så kommer det ett antal såna ansökningar som man ser direkt att de inte sökt tjänsten för att de vill ha den eller ens har den minsta chans att få. De har bara sökt för att arbetsförmedlingen kräver ett visst antal sökta jobb.

 

[Masqueradee]

Kraven på ”sökta jobb” är ju jättekonstiga eftersom det inte finns krav på att man faktiskt ska försöka få jobbet. Vi får tex in massor med ansökningar från personer som säkert hade kunnat få ett jobb om de velat men i sin ansökan skriver att de absolut vill arbeta med något helt annat än den sökta tjänsten eller har en ansökan som består av två rader där det knappt framgår vad de heter och att de behöver ett jobb. Så baserat på det är jag helt säker på att det finns många som gör absolut minsta möjliga för att få behålla de pengar de får men inte vill jobba. Långt ifrån alla förstås men tillräckligt många för att det ska ta upp tid i onödan att gå igenom ”ansökningarna” och skilja ut dem från de som är seriösa. Dock består den här kategorin vad jag sett nästan uteslutande av, ofta yngre, män.

Eller så är det som för min vän som behövde fortsätta söka jobb i en månad för att behålla (A-kassa? Är inte så bra på terminologin, så haka inte upp er allt för mycket på det!) även om hon redan skrivit på en anställning men med ett tillträdesdatum som var längre fram. Hon skrev i princip liknande ansökningar som du beskriver (fast kanske mer "läs mellan raderna att jag redan har ett jobb, söker bara för försörjning", bara för att kunna försörja sig fram tills hennes riktiga jobb började.

 

[Lycan]

Jag har pendlat till skolan 1,5 h enkel väg rätt länge när jag var ett barn, började i fyran om jag kommer ihåg rätt, och jag bodde precis utanför en större stad. Så njae, det är för långt för ett litet barn att åka själv absolut men inte alla barn. Många barn som bor på landsbygden har säkert minst en sån strecka per dag att åka så att göra det varannan vecka eller på helgen känns inte som att ”beröva barnet rätten till en förälder”.
Fortfarande, vad är din alternativa lösning till hur försörjningen ska se ut?

Tänk om de där timmarna hade kunnat gå till läxor, fritid och lek i stället för att åka buss. Tror faktiskt inte att det är så många barn på landsbygden som har 1,5 h-2h enkel väg till skolan. I regel så finns det skolor närmare än så. Min skola som jag gick i lades ner och ändå fanns det en annan skola 40 min bort.

Håller med om att 2 timmars resväg mellan föräldrar är rätt så överkomligt. Men om nu jobbet råkade finnas 6 timmar bort? Eller 8 timmar bort?
Vi tappade faktiskt våran bäste truckchaufför på jobbet då exet fick för sig att flytta söderut. Han trivdes med oss men ville inte bo så långt borta från barnen. Jag tror knappast alla har sådan tur att ex är villiga att slita upp sitt liv, säga upp sig och flytta också.

 

[Unafraid]

Eller så är det som för min vän som behövde fortsätta söka jobb i en månad för att behålla (A-kassa? Är inte så bra på terminologin, så haka inte upp er allt för mycket på det!) även om hon redan skrivit på en anställning men med ett tillträdesdatum som var längre fram. Hon skrev i princip liknande ansökningar som du beskriver (fast kanske mer "läs mellan raderna att jag redan har ett jobb, söker bara för försörjning", bara för att kunna försörja sig fram tills hennes riktiga jobb började.

Jag har varit "mellan jobb" flera gånger, till exempel just nu. Jag börjar på måndag. Arbetsförmedlingen krävde inte att jag skulle söka jobb för att ha rätt till a-kassa. Men jag har också kunnat redovisa en plan.

 

[Solis]

Då har ni båda missförstått avsikten med inlägget, vilket jag redan förklarat - det var ett exempel. Givetvis hamnar inte alla jobb i Platsbanken och något annat har jag inte ju inte påstått. Ni läser nog in något som inte var min avsikt.

Jag kan inte se att vi missförstått ditt exempel. Bara att ditt exempel inte var alldeles relevant.

 

[Thaliaste]

Jag kan inte se att vi missförstått ditt exempel. Bara att ditt exempel inte var alldeles relevant.

Men det finns väl inget sätt att säga EXAKT hur många jobb som inte kräver utbildning, som finns i Sverige? Eller hur skulle man få fram den siffran, menar du?

Det @Fruentimber skrev var att såhär många finns utlysta på just det här stället. Det är ett av de större samlingsplatserna för jobb som finns, men det finns såklart väldigt många andra ställen som behöver summeras för att få fram en helt korrekt siffra.

Att det fanns 3 lappar uppsatta i en stad någonstans i Sverige, som var ett annat exempel som togs upp i tråden, säger ju inte heller så mycket.

 

[Thaliaste]

Jag menar att jag tycker att det borde finnas en instans som stöttar personer så att lösningar kan hittas som gör att de kommer närmre ett jobb som de kan försörja sig på. Inte bara en stor piska. Utan nån form av utredning som görs på varje individ i behov av det som kommer fram till vad just den individen behöver för att få ett jobb. Då måste systemet vara flexibelt då olika personer behöver olika insatser. Där man terapi vara en del. Anpassning av arbetsplats en annan och nattdagis en tredje åtgärd. Och om utredningen kommer fram till att person A skulle utvecklas om hen gick i terapi så ska närvaro och deltagande i terapin vara kravet för att fortsätta få sitt bidrag.

Jag håller med dig om att det borde finnas! Och det är precis det som jag tycker borde vara fokus i diskussionen, vad kan göras för att stärka de individer som behöver stöd för att kunna få ett jobb. Samt att vi då är beredda på att betala för det, och det är väl där jag måste erkänna att jag tvivlar på om "jag klarade mig minsann själv"-personerna är villiga till det. Bland de politiska partier som förespråkar hårdare tag nämns det i alla fall sällan, om alls.

Jag är alltså med på vad du tänker för lösning, men det jag har problem med är retoriken "det måste ställas mer krav på dem som får bidrag" som inledde den här diskussionen. Det uttalandet förutsätter, enligt ditt resonemang ovan, att den här stödinstansen finns och har tillräckligt med resurser, att terapi finns och inte har för långa köer, eller är för otillgänglig i tid och plats. Och det finns ju inte idag, så i den kontexten lägger "det måste ställas mer krav på dem som får bidrag" istället allt ansvar på individen att lösa sin situation utan det stöd hen egentligen behöver.

 

[Fruentimber]

Jag kan inte se att vi missförstått ditt exempel. Bara att ditt exempel inte var alldeles relevant.

Relevant till vad? Uppenbarligen har du helt missförstått avsikten med mitt inlägg.

Men det finns väl inget sätt att säga EXAKT hur många jobb som inte kräver utbildning, som finns i Sverige? Eller hur skulle man få fram den siffran, menar du?

Det @Fruentimber skrev var att såhär många finns utlysta på just det här stället. Det är ett av de större samlingsplatserna för jobb som finns, men det finns såklart väldigt många andra ställen som behöver summeras för att få fram en helt korrekt siffra.

Att det fanns 3 lappar uppsatta i en stad någonstans i Sverige, som var ett annat exempel som togs upp i tråden, säger ju inte heller så mycket.

Tack, trodde att jag höll på att bli lätt dum i huvudet där ett tag.

 

[escodobe]

Jag har sett flera som skrivit i denna tråd om att det måste ställas krav på de som lever på bidrag. Är det ekonomiskt bistånd man menar då?

Jag har jobbat med människor som får ekonomiskt bistånd och det är ingen dans på rosor precis. Man måste redovisa sökta arbeten, har man ett dyrt boende måste man visa att man försöker få tag på en billigare bostad. Ibland får man ett visst antal månader på sig att flytta till en billigare bostad, lyckas man inte ryker biståndet. Man måste visa kontoutdrag för handläggaren så att den kan kontrollera att man inte slösar pengar eller liknande. Kan man inte arbeta måste man ha ett läkarintyg på varför. Allt ska redovisas och finnas underlag på.

Det är både väldigt utlämnande och påfrestande och missar man något av de krav handläggaren har, så får man ingen hjälp. Många (eller kanske rent av alla) jag har varit i kontakt med i dessa ärenden mår väldigt dåligt av sin situation och ingen vill nog egentligen vara där, men det är väldigt svårt att ta sig ur det då det är väldigt påfrestande på många sätt.

Såklart att folk ska försöka få sin egen försörjning, men jag tror knappast att någon får "bidrag" utan att behöva göra något. Det är iaf inte min bild av det.

Bara ett litet påpekande, man får slösa bort sina pengar om man vill även om man har försörjningsstöd. Det man behöver redovisa är INKOMSTERNA tex insättningar, swishar, juklappspengarna farmor satt in åt en osv
Man behöver också visa att man har de utgifter man söker för då får du pengar till hyra så ska den betalas.
Vad du sen köper ska soc skita i och du har full rätt att stryka över inköpställerna.