Sv: Föl som dör dagarna innan fölning
Jag har varit med om nästan samma sak.
2003 fölade mitt sto på exakt den beräknade dagen, kl 02.10, i hagen. Jag och en kompis fanns tillgängliga för eventuell assistans eftersom det rörde sej om en förstagångsföderska på 11 år.
Jag hade noterat att det var stilla i magen redan tre dagar innan, men jag märkte inget konstigt på stoet. Hon var som vanligt. Så på natten började allt som en naturlig fölning. Hon la sej ner på höger sida och fölningen startade. Jag såg att fosterblåsan, båda frambenen och huvudet var ute och uppfattade fölningen som helt normal med fölet i rätt läge. Efter att ha krystat en stund så reser stoet sej hastigt, med fölet synligt i samma läge som nyss, och förflyttar sej en bit. Så lägger hon sej ner igen, på vänster sida, och fortsätter att krysta. Jag frågade min kompis (veterinärassistent) när man skulle slita hål på påsen och fick till svar att man inte skulle göra det förrän fölet var ute. (Detta var min första egna fölning). Stoet kämpade på och var genomsvettig då jag efter en stund insåg att fölet var dött och att stoet inte klarade av att föla själv. Så det blev till att hjälpa henne att få ut fölet. I det läget var min enda tanke att rädda stoet. Så med veterinärkontakt på mobilen och noga instruktioner fick vi ut fölet. Jag slet ju upp påsen medans vi höll på att dra ut henne, men tyvärr gick det inte att rädda fölet. Stoet låg stilla och lyfte inte ens på huvudet den närmaste halvtimmen. Jag hade fortfarande veterinärkontakt, men var självklart jätteorolig. Efter att ha kollat allt som veterinären sa så reste stoet sej upp tittade lite förstrött på fölet, gick fram och krafsade på henne med hoven. Så vände hon bara baken till och gick därifrån. Fölet fick sedan ligga kvar i hagen någon timme till tills jag såg att stoet var fram en gång till och kollade på fölet och att hon själv konstaterade att fölet var död. Då tog jag bort fölet från hagen och stoet reagerade inte på det.
Jag vet än idag inte om fölet var död innan, eller om hon dog i samband med fölningen. Jag vet inte om hon hade överlevt om vi hade slitit upp påsen strax innan eller omedelbart när stoet lade sej ner andra gången.
Detta är nog det mest tragiska jag har upplevt med mina hästar. Jag har alltid önskat mej ett fuxsto och det var givetvis det här fölet. Men i tragiska är jag glad att stoet klarade sej helskinnad. Hon var hel och ren innuti och hade alltså inte skadats på något vis. Hon sprack lite men det var så obetydligt.
Och förutseende som jag är så hade jag anmält oss till föl- och ammajouren, så jag ringde och väckte upp Henrik vid 5-tiden på morgonen och ca 10 timmar senare hade mitt sto ett moderslöst stoföl att ta hand om. Mitt sto blev överlycklig för den nya bebisen och tog emot den med "öppna armar". Underbart att se.
På veterinärens inrådan betäckte vi inte om stoet, med tanke på den besvärliga fölningen. Hon betäcktes 2004 och fick sedan en underbar liten mörkbrun hingstunge. (Den fölningen missade jag, trots att jag sov vägg-i-vägg med stoets box!) Fölningen klarade stoet galant på egen hand.
