Förbjudna känslor på jobbet

[Korven]

Kan ju berätta att detta började precis som det du beskriver: http://tt.omni.se/f9ebf46be5b40c94c1842f9c12dbfbd2d852bb01

Det var min tanke också utan att ens ha sett artikeln. har väl hört om nån annan också.

 

[phie]

Kör en hemlis då ämnet är känsligt.

Jag arbetar inom psykiatrin, med människor som haft det tufft under uppväxten. Många av dom jag jobbar med har psykiska men för livet medan några "blommar ut" hos oss och såsmåningom går vidare till att leva så gott som normala liv. Jag är kontaktperson åt tre olika personer varav en har väckt förbjudna känslor i mig och jag vet inte vad jag skall göra.

Killen i fråga är några år yngre än mig och har varit med om saker i sitt liv som är så rysliga att det har gett mig ett svart hål i själen. Trots detta har han blivit en fantastiskt fin individ, som inom några år lär kunna flytta från "oss" och skaffa sig ett normalt liv. Han har en del sociala problem och problem med relationer, men mig gillar han verkligen. Alla i personalen påtalar hur han lyser upp när han och jag har inbokade samtal och aktiviteter, och jag tycker väldigt mycket om att vara med honom också. För mycket. Så mycket att jag planerar in fler aktiviteter med honom än jag borde. Så mycket att jag vill lägga och ändra mitt schema för att kunna göra så mycket som möjligt med honom. Så mycket att jag tänker på honom även på min lediga tid.

Jag skulle väl inte vilja säga att det är romantiska känslor, mer moderliga/syskonaktiga. Jag känner ett starkt behov av att vara nära honom. Vill ta honom i min famn och läka hans sår. Klappa den där lilla trasiga killen som fortfarande bor i honom på kinden och säga att allt kommer blir bra. Ge honom den trygghet som han aldrig har upplevt. Visa honom att han är värd att älskas, att det finns människor som inte vill ge upp på honom. Han har ingen familj, har adrig haft någon och står helt ensam o världen. Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på vad han gått igenom i sitt liv att jag vissa nätter inte kan sova. Tankarna bara snurrar och jag mår så fruktansvärt dåligt.

Ibland tänker jag att jag borde säga upp mig från jobbet och "adoptera" honom, liksom göra honom till min bror. Säger jag upp mig behöver jag ju liksom inte anpassa mig till de regler jag måste anpassa mig till idag. Men det går ju såklart inte, egentligen. Ibland tänker jag att jag kanske inte borde vara hans kontaktperson, men det känns inte alls bra. Han skall inte behöva bli straffad för att jag inte kan kontrollera mina känslor.

Det känns lite hopplöst. Jag tycker så himla himla mycket om den här personen och det är absolut inte okej att ha den här typen av känslor för honom. Det är så oprofessionellt att jag nästan skäms. Men vad sjutton gör man?

Jag jobbar också inom psykiatrin och självklart finns det patienter som får oss känna mer än vanligt. Däremot känns det oerhört viktigt att du får handledning som flera andra redan nämnt. Det är så viktigt! Att du som vikarie inte får handledning är tjänstefel på chefsnivå! Vilket skitsnack att du inte är berättigad det!

Tycker som de andra att du ska distansiera dig från patienten! Den överföring han har gjort som får dig att vilja läka honom är något som han ska känna och vilja för sig själv. Det är dock inte ovanligt att det blir så som du beskriver.

Vad är det som gör att de känslorna väcks hos dig?

 

[yennork]

TS får inte handledning för att h*n är vikarie - men får vara kontaktperson. Hur tänker man då?
'

 

[vallhund]

TS får inte handledning för att h*n är vikarie - men får vara kontaktperson. Hur tänker man då?
'

Förmodligen tänker man inte öht.

 

[mitthemligabukenamn]

Hej på er!
Ville bara uppdatera tråden och tala om hur det har gått. Jag pratade med min chef, vi hade ett långt samtal och jag fick sagt det jag ville och upplevde att jag blev lyssnad på.
Jag kommer framöver ha betydligt mindre med min ansvarsperson att göra, vilket känns bra. Faktiskt märker jag redan att jag sover bättre på nätterna.

Tusen tack till alla er som tog er tid att svara.

 

[Fan of Bill]

Hej på er!
Ville bara uppdatera tråden och tala om hur det har gått. Jag pratade med min chef, vi hade ett långt samtal och jag fick sagt det jag ville och upplevde att jag blev lyssnad på.
Jag kommer framöver ha betydligt mindre med min ansvarsperson att göra, vilket känns bra. Faktiskt märker jag redan att jag sover bättre på nätterna.

Tusen tack till alla er som tog er tid att svara.

Jättebra Verkligen

 

[Petruska]

Hej på er!
Ville bara uppdatera tråden och tala om hur det har gått. Jag pratade med min chef, vi hade ett långt samtal och jag fick sagt det jag ville och upplevde att jag blev lyssnad på.
Jag kommer framöver ha betydligt mindre med min ansvarsperson att göra, vilket känns bra. Faktiskt märker jag redan att jag sover bättre på nätterna.

Tusen tack till alla er som tog er tid att svara.

Jättebra och modigt av dig att prata med chefen!