"Hälsa är den nya religonen" - hur tänker ni?

[monster1]

Vart jag än vänder mig just nu ser jag träningsresultat, "pepptrådar", artiklar om motion och hälsa osv. Det finns en väldigt populär psykiater som är med överallt och pratar om motionens värde för psykisk hälsa osv. Vi har tom en fråga i medarbetarundersökningen om vi tar ansvar för vår hälsa (fniss). För mig blir det mest ytterligare en känsla av skuld, att inte göra tillräckligt för mitt eget mående. Att när jag mår dåligt är det mitt eget fel för att jag inte ätit rätt, motionerat tillräckligt, sovit tillräckligt, sovit för mycket, gjort för lite, gjort för mycket osv.

Ibland känns det som om den här "hälsovurmen" är en form av masspsykos. Jag försökte leta efter Anders Hansens forskning men det enda jag hittar är hans bok och en massa intervjuer. Någon som vet om han har forskat eller om han bara tolkat andras forskningsresultat?

Det här hittade jag på angående hälsotrenden som pågår just nu: https://www.forskning.se/2016/10/24/halsa-ar-den-nya-religionen/

Hur förhåller ni er till hälsotrenden, ignorerar ni den och äter vad ni vill eller tuggar ni grönkål och går på gymmet/springer i spåret flera dagar i veckan?

 

[Fruentimber]

/ignore.

Jag lyssnade bara häromdagen på Ångestpoddens avsnitt kring hälsohets. Tyckte den var mycket träffande.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har aldrig varit mycket för religon. Oavsett om det är gud, träning, hälsa eller annat.

Lagom är bäst.

 

[Pontevecchio]

Han byggde det på egen erfarenhet från patienter ihop med annans forskning läste jag.

Jag har problem med likaställandet av hälsosam= lycklig. Eller hälsosam = vältränad/smal = lycklig

 

[Cherarriduracell]

Jag är inte så "på" det här tåget men prioriterar min hälsa. För min del innebär det att ta sig tid att motionera på ett sätt jag mår bra av minst 4 dagar i veckan och avsätta tillräckligt med tid för vila/återhämtning och skölja näsan (haha). Skulle säkert uppfattas som lat eller otillräcklig av någon som likställer hälsa med fysisk aktivitet och minutiöst skött kost, men jag mår bra såhär och det är ju det viktigaste.

 

[gul_zebra]

Jag kan väl mest konstatera att hälsohets är rätt ohälsosamt och att det mest är ett nytt sätt att smalhetsa.

Jag försöker absolut bli mer hälsosam själv, men hålla en balans på det. Jag tränar i former som jag tycker är kul och jag sitter i soffan. Jag äter sallad och jag äter choklad. Om hälsa innebär att sluta leva är det dags att backa bandet och fundera ett varv till. Psykisk hälsa är också hälsa.

 

[Bison]

Bryr mig inte ett dugg, ser det inte ens
Kan äta ostbågar till kvällsmat utan att få det minsta dåligt samvete.
Har bra kondition och är stark, att jag är lite småfet stör mig inte det minsta så länge jag inte blir tjock på riktigt och det är för hästens skull. Bra kondition och rörlighet är viktigt eftersom jag vill vara en hyfsat bra ryttare.

 

[Petruska]

Vart jag än vänder mig just nu ser jag träningsresultat, "pepptrådar", artiklar om motion och hälsa osv. Det finns en väldigt populär psykiater som är med överallt och pratar om motionens värde för psykisk hälsa osv. Vi har tom en fråga i medarbetarundersökningen om vi tar ansvar för vår hälsa (fniss). För mig blir det mest ytterligare en känsla av skuld, att inte göra tillräckligt för mitt eget mående. Att när jag mår dåligt är det mitt eget fel för att jag inte ätit rätt, motionerat tillräckligt, sovit tillräckligt, sovit för mycket, gjort för lite, gjort för mycket osv.

Ibland känns det som om den här "hälsovurmen" är en form av masspsykos. Jag försökte leta efter Anders Hansens forskning men det enda jag hittar är hans bok och en massa intervjuer. Någon som vet om han har forskat eller om han bara tolkat andras forskningsresultat?

Det här hittade jag på angående hälsotrenden som pågår just nu: https://www.forskning.se/2016/10/24/halsa-ar-den-nya-religionen/

Hur förhåller ni er till hälsotrenden, ignorerar ni den och äter vad ni vill eller tuggar ni grönkål och går på gymmet/springer i spåret flera dagar i veckan?

Ja, det är intressant. Att det anses vara så vansinnigt viktigt att vara hälsosam.

Och det där hälsosamma är just, som @Pontevecchio pekar på, hälsosam=smal och vältränad=lycklig.

 

[karamelldrottningen]

Jag rör på mig mycket men det är i vardagen. Går inte på något gym (verkar urtrist) men gör vissa övningar hemma bara för att kroppen ska hålla.
Chips och annat gottis äts också och det är visst hälsosamt -för välmåendet. Så det så!

 

[Voeux]

Hur förhåller ni er till hälsotrenden, ignorerar ni den och äter vad ni vill eller tuggar ni grönkål och går på gymmet/springer i spåret flera dagar i veckan?

Jag tycker att frågeställningen blir väldigt mycket svart eller vit. Svaret för min egen del blir; Ja, jag ignorerar den till största del. Ja, jag äter vad jag vill, vilket ibland är grönkål och ibland pizza, och ja jag tränar 4-5 dagar i veckan.

Jag tycker mycket som ”trendar” är ganska töntigt, och jag blir lätt stressad av att följa träningsinfluencers och recepttips. Därför har jag avföljt många konton son jag tidigare följde, läser inga tidningar eller träningstips eller kosttips. Jag tror på vanlig hederlig mat som jag gillar i kombination av träning. För jag ÄLSKAR träning, och det för mig är lite en annan sak än hälsotrenden.

 

[Keb71]

...
Ibland känns det som om den här "hälsovurmen" är en form av masspsykos. Jag försökte leta efter Anders Hansens forskning men det enda jag hittar är hans bok och en massa intervjuer. Någon som vet om han har forskat eller om han bara tolkat andras forskningsresultat?
...

Nej, han har inte forskat själv, han "tar russinen från andras kakor" och presenterar dem populärvetenskapligt.
Har ett par forskare på jobbet som muttrar lite över det.

 

[Philosophia]

Ja, jag ignorerar hälsotrenden. Jag försöker att göra det som jag mår bra av och som får mig att fungera bra, vilket bland annat går ut på träna ganska mycket, vara utomhus så mycket som möjligt, samt att äta och dricka gott. När jag av i perioder prioriterar bort träning, t.ex. på grund av hög arbetsbelastning, så blir det kontraproduktivt. Jag allmänt mår dåligt och fungerar dåligt. Inget får mig så välmående och välfungerande som att bli riktigt riktigt trött i kroppen. Just nu är jag lite småfet och jag halvlider väl lite av det, i stor utsträckning på grund av att jag känner mig ganska osmidig och långsam.

Men det är ju lätt för mig att ignorera hälsotrenden eftersom den bekräftar ett beteende som jag redan ägnar mig åt. Jag kan med lätthet förstå att den annars kan uppfattas som väldigt normerande och ge upphov till skuldkänslor om man inte gillar att träna. Jag tycker att det är helt absurt när arbetsgivare ställer frågor om arbetstagarna tar ansvar för sin hälsa som @monster1 ger exempel på. Helt absurt.

 

[sthu]

Jag gillar det inte. Håller med om att det blir ytterligare ett måste. Har några på jobbet som är så hurtiga att det blir jobbigt. Jag känner mig sämre än andra när jag inte orkar träna när jag kommer hem från jobbet. Säger jag det blir svaret ofta att man blir pigg av träning. För mig är det inte så.

 

[em76]

Jag är inte religiös. Jag försöker göra mer av saker jag mår bra av.

 

[Philosophia]

Jag gillar det inte. Håller med om att det blir ytterligare ett måste. Har några på jobbet som är så hurtiga att det blir jobbigt. Jag känner mig sämre än andra när jag inte orkar träna när jag kommer hem från jobbet. Säger jag det blir svaret ofta att man blir pigg av träning. För mig är det inte så.

Precis, det jag ogillar med "hälsotrenden" är att någon annan ska definiera vad man mår bra av. Jag tror visserligen att forskning kan visa att träning, allt annat lika, ger upphov till fysiska effekter som gör att man blir piggare och tänker bättre. Men då har man isolerat företeelsen och bortser från andra saker, t.ex. att många människor faktiskt tycker att det är dödstråkigt, att de mår psykiskt dåligt av att ha krav på sig att träna, osv. - dvs. faktorer som slår ut de positiva effekter som forskningen annars kan belägga.

 

[Petruska]

Ett stort problem med den här hälsoreligionen eller hälsomoralen är ju att den gör allt den kan för att förmå oss att förstå vår hälsa som en helt och hållet individuell grej, som vi har ett helt och hållet individuellt ansvar för.

Allt annat försvinner i periferin. Klass, tex. Yrke. Samhällsplanering. Och så vidare.

 

[Mineur]

Jag tycker att det är jättesynd att det har blivit så oerhört mycket hets kring mat och motion och jag är helt övertygad om att det stjälper minst lika mycket som det hjälper.

Med det sagt tränar jag ganska hårt 3-4 dagar i veckan och tänker ganska mycket (mer än jag skulle vilja) på vad jag äter på en vardaglig basis. Jag har noll problem med att äta snabbmat, godis, chips och liknande med jämna mellanrum MEN jag har insett att det måste vara planerat för att jag ska kunna njuta fullt ut av det. Kommer det spontant så får jag nästan alltid resonera med mig själv och ett styck dåligt samvete för att kunna njuta av vad det nu är som dykt upp. Jag kommer liksom på mig själv med att mer eller mindre omedvetet hitta på en massa anledningar till varför just jag är värd t.ex. choklad just denna tisdagen. Det tror jag inte alls är sunt, och det är garanterat ett resultat av dagens samhälle med all sin hälsohets. Jag har blivit mycket bättre på att ha en avslappnad inställning till mat jämfört med ett par år sedan, men jag är inte i mål än. Jag tror tyvärr att min hjärna alltid kommer att ha kvar lite av den där "mat+skam"-kopplingen som utvecklades redan under tonåren och inte har blivit bättre av de senaste 10 årens utveckling i samhället.

Träningen är betydligt mindre komplicerad för mig, vilket jag tror beror mycket på det @Philosophia är inne på. Jag gillar att träna, jag gillar att känna mig stark, jag har hittat en träningsform jag mår bra av och har råd med, jag har bra självförtroende när det kommer till träning och jag har haft en stabil träningsrutin i flera år nu - så för mig är det inte någon stor grej. Sedan vad detta gillandet beror på är en annan femma - det kan mycket väl vara ett resultat av att ha vuxit upp i ett hälsohetsande samhälle. Hur jag hade varit utan det är svårt att säga.

Jag försöker att dra mitt strå till stacken och säga ifrån när jag hör någon uttrycka något som eldar på denna hets (exempel: konfronterade min vän när hon sa att hon "nog inte borde beställa efterrätt" när vi var ute och åt häromveckan, eftersom jag märkte på henne att hon verkligen ville). Jag försöker att vara medveten om vilka delar av mitt liv jag delar med mig av till vilken publik (exempel: skriver/pratar nästan aldrig om min träning förutom i träningstråden här på Buke). Jag försöker att uppmuntra folk att fokusera mer på hur saker känns, inte hur de ser ut/får dem att se ut. Lite så, typ.

 

[Voeux]

Precis, det jag ogillar med "hälsotrenden" är att någon annan ska definiera vad man mår bra av. Jag tror visserligen att forskning kan visa att träning, allt annat lika, ger upphov till fysiska effekter som gör att man blir piggare och tänker bättre. Men då har man isolerat företeelsen och bortser från andra saker, t.ex. att många människor faktiskt tycker att det är dödstråkigt, att de mår psykiskt dåligt av att ha krav på sig att träna, osv. - dvs. faktorer som slår ut de positiva effekter som forskningen annars kan belägga.

Jag håller helt med. Sen är det väl sällan så enkelt som att "man blir pigg av att träna" som att det skulle ske per automatik, direkt. Att man blir piggare är väl för många en mer långsiktig utdelning, alltså att god kondition och styrka gör att man orkar mer. Men det är ju en bit dit för många och att finna nya rutiner, hitta tid för träning i en stressig vardag, kunna bortse från press och negativa tankar kring kroppen och träningen, och dessutom börja träna när man kanske inte gör det sedan innan gör en ju allt annat än pigg. Man blir ju faktiskt oftast helt dränerad om man står i en startfas. Sedan tror jag också, som du nämner, att den psykiska påfrestningen som träningshetsen ger många ger extrema hälsonackdelar som vi måste prata mer om.

 

[BornAgain]

Jag tror att det stjälper enormt för att det blir en tävling och ett sätt att framhålla hur duktig man själv är (med risk att tappa sugen). Och ett sätt att trycka till människor som är eller gör fel (med risk att trycka till extra om man själv tappat sugen eller inte riktigt lever upp till idealen).

 

[kryckan]

För mig är inte en hälsosam livsstil samma sak som att bara äta nyttig mat, ha en deffad kropp, hänga på gym och vara smal och utseendefixerad. För mig är det att äta lagom av det mesta, röra på sig så mycket man kan och se till att kroppen är någorlunda i form. Det behöver inte alls betyda att man är smal utan mer att man inte har ont här och där, är hyfsat rörlig och orkar med vardagen. T ex kan ta trapporna om hissen är trasig.
Både kroppen och hjärna mår bra av fysiskt aktivitet, stillasittande är inte bra för oss.
Sedan har det ju blivit en trend med gymbilder, hets med vad man äter och hur mycket man tränar, och det är ju såklart inte bra. Men om man kan försöka bortse från det är det tycker jag hälsofokus är bra. Vi behöver ta hand om våra kroppar, och hjärnor.
Det behöver ju inte vara extremt åt något håll, lagom är bäst