"Hälsa är den nya religonen" - hur tänker ni?

[Voeux]

Jag tycker att det är jättesynd att det har blivit så oerhört mycket hets kring mat och motion och jag är helt övertygad om att det stjälper minst lika mycket som det hjälper.

Med det sagt tränar jag ganska hårt 3-4 dagar i veckan och tänker ganska mycket (mer än jag skulle vilja) på vad jag äter på en vardaglig basis. Jag har noll problem med att äta snabbmat, godis, chips och liknande med jämna mellanrum MEN jag har insett att det måste vara planerat för att jag ska kunna njuta fullt ut av det. Kommer det spontant så får jag nästan alltid resonera med mig själv och ett styck dåligt samvete för att kunna njuta av vad det nu är som dykt upp. Jag kommer liksom på mig själv med att mer eller mindre omedvetet hitta på en massa anledningar till varför just jag är värd t.ex. choklad just denna tisdagen. Det tror jag inte alls är sunt, och det är garanterat ett resultat av dagens samhälle med all sin hälsohets. Jag har blivit mycket bättre på att ha en avslappnad inställning till mat jämfört med ett par år sedan, men jag är inte i mål än. Jag tror tyvärr att min hjärna alltid kommer att ha kvar lite av den där "mat+skam"-kopplingen som utvecklades redan under tonåren och inte har blivit bättre av de senaste 10 årens utveckling i samhället.

Träningen är betydligt mindre komplicerad för mig, vilket jag tror beror mycket på det @Philosophia är inne på. Jag gillar att träna, jag gillar att känna mig stark, jag har hittat en träningsform jag mår bra av och har råd med, jag har bra självförtroende när det kommer till träning och jag har haft en stabil träningsrutin i flera år nu - så för mig är det inte någon stor grej. Sedan vad detta gillandet beror på är en annan femma - det kan mycket väl vara ett resultat av att ha vuxit upp i ett hälsohetsande samhälle. Hur jag hade varit utan det är svårt att säga.

Jag försöker att dra mitt strå till stacken och säga ifrån när jag hör någon uttrycka något som eldar på denna hets (exempel: konfronterade min vän när hon sa att hon "nog inte borde beställa efterrätt" när vi var ute och åt häromveckan, eftersom jag märkte på henne att hon verkligen ville). Jag försöker att vara medveten om vilka delar av mitt liv jag delar med mig av till vilken publik (exempel: skriver/pratar nästan aldrig om min träning förutom i träningstråden här på Buke). Jag försöker att uppmuntra folk att fokusera mer på hur saker känns, inte hur de ser ut/får dem att se ut. Lite så, typ.

Känner igen mig så mycket i det du skriver.

 

[Fruentimber]

Jag kan väl mest konstatera att hälsohets är rätt ohälsosamt och att det mest är ett nytt sätt att smalhetsa.

 

[gul_zebra]

Jag gillar det inte. Håller med om att det blir ytterligare ett måste. Har några på jobbet som är så hurtiga att det blir jobbigt. Jag känner mig sämre än andra när jag inte orkar träna när jag kommer hem från jobbet. Säger jag det blir svaret ofta att man blir pigg av träning. För mig är det inte så.

Det här känns så jävla ironiskt. För mig är det tvärtom - jag får höra att när jag inte kan sova (jag har en dygnsrytmstörning) så ska jag träna så blir jag trött. På vilken jävla planet då? Jag blir bara aspigg och uppe i varv
Jag skulle önska att folk kunde inse att träning inte är lösningen på allt. Det är självklart jättebra för såväl kropp som knopp om man tränar på ett sätt som passar en själv och som man tycker är kul och det är självklart väl värt att prova sig fram till nånting man gillar om man vill det, men det kommer inte lösa allt. Jag kommer inte somna i tid för att jag tränar och världssvälten kommer inte lösas för att Britta plågar sig fram på ett löpband liksom.

 

[Killaloe]

Hur förhåller ni er till hälsotrenden, ignorerar ni den och äter vad ni vill eller tuggar ni grönkål och går på gymmet/springer i spåret flera dagar i veckan?

Jag försöker aktivt tänka bort den eftersom det bara blir en till jobbig grej att misslyckas med.

Tycker det är skitjobbigt med vänner som är helt besatta av sin träning, aldrig kan äta socker osv. Det inskränker något enormt på ett vardagligt umgänge och påverkar dessutom mig mer än jag vill, vilket gör att sådana vänner är vänner jag träffar ytterst sällan.

Jag har liksom inga problem med träning i sig och har själv levt för träning tidigare i livet men känner att jag har noll energi till det längre och orkar inte heller med den hets och allt måste som gärna blir runt. Märker dessutom att den enda skillnaden på mitt mående mellan att träna och inte träna är marginell och att känslan av otillräcklighet alltid finns där oavsett om jag tränar 7 gånger i veckan eller 0. Så jobbar mer med den biten istället och försöker hantera dom känslorna eftersom det påverkar mig mest och så tänker jag träna den dagen jag verkligen orkar och vill - inte en dag tidigare.

 

[monster1]

Jag håller helt med. Sen är det väl sällan så enkelt som att "man blir pigg av att träna" som att det skulle ske per automatik, direkt. Att man blir piggare är väl för många en mer långsiktig utdelning, alltså att god kondition och styrka gör att man orkar mer. Men det är ju en bit dit för många och att finna nya rutiner, hitta tid för träning i en stressig vardag, kunna bortse från press och negativa tankar kring kroppen och träningen, och dessutom börja träna när man kanske inte gör det sedan innan gör en ju allt annat än pigg. Man blir ju faktiskt oftast helt dränerad om man står i en startfas. Sedan tror jag också, som du nämner, att den psykiska påfrestningen som träningshetsen ger många ger extrema hälsonackdelar som vi måste prata mer om.

För mig är inte en hälsosam livsstil samma sak som att bara äta nyttig mat, ha en deffad kropp, hänga på gym och vara smal och utseendefixerad. För mig är det att äta lagom av det mesta, röra på sig så mycket man kan och se till att kroppen är någorlunda i form. Det behöver inte alls betyda att man är smal utan mer att man inte har ont här och där, är hyfsat rörlig och orkar med vardagen. T ex kan ta trapporna om hissen är trasig.
Både kroppen och hjärna mår bra av fysiskt aktivitet, stillasittande är inte bra för oss.
Sedan har det ju blivit en trend med gymbilder, hets med vad man äter och hur mycket man tränar, och det är ju såklart inte bra. Men om man kan försöka bortse från det är det tycker jag hälsofokus är bra. Vi behöver ta hand om våra kroppar, och hjärnor.
Det behöver ju inte vara extremt åt något håll, lagom är bäst

Jag tänker att de här inläggen från er är just ett tecken på hälsoreligonen. Dvs om man bara tränade och åt rätt skulle man må bra.

 

[monster1]

Jag tycker att frågeställningen blir väldigt mycket svart eller vit. Svaret för min egen del blir; Ja, jag ignorerar den till största del. Ja, jag äter vad jag vill, vilket ibland är grönkål och ibland pizza, och ja jag tränar 4-5 dagar i veckan.

Jag tycker mycket som ”trendar” är ganska töntigt, och jag blir lätt stressad av att följa träningsinfluencers och recepttips. Därför har jag avföljt många konton son jag tidigare följde, läser inga tidningar eller träningstips eller kosttips. Jag tror på vanlig hederlig mat som jag gillar i kombination av träning. För jag ÄLSKAR träning, och det för mig är lite en annan sak än hälsotrenden.

Givetvis är frågan svartvit eftersom jag raljerar lite med hela. Men om du ignorerar frågan som den är formulerad och istället läser resten av inlägget så finns det ju lite att fundera över där då kring hälsa och hur vi förhåller oss till det.

 

[asfaltsflickan]

Herregud, jag skulle kunna skriva en hel roman om hur oerhört illa jag tycker om hälsohetsen, och varför.

På ett väldigt personligt plan; jag älskar att träna. För några år sedan ägnade jag mig med stor lust åt både löpning och styrkelyft, och att svettas och lyfta tungt och göra jobbiga grejer var det absolut roligaste jag visste.

Sen blev jag skitsjuk. Fick ägna några år åt att istället försöka överleva och få ihop vardagen med den lilla gnutta energi jag hade kvar. Och jag tappade snabbt räkningen på hur många välmenande människor som berättade för mig att om jag bara började träna lite så skulle jag snart bli frisk. Det spelade ingen roll att jag talade om att mina läkare hade utfärdat ett absolut träningsförbud eftersom jag var så skör, och att det gjorde fruktansvärt ont att tänka på träning eftersom det var vad jag saknade allra allra mest från mitt friska liv. Hälsosekten har gjort alla till experter, som vet bättre än de specialistläkare som försökte hålla mig vid liv.

Nu har jag äntligen tillfrisknat såpass att jag har fått klartecken att börja träna, väldigt försiktigt och begränsat, och återigen får jag ägna tid och energi att förklara för människor att DE INTE VET BÄTTRE ÄN LÄKARNA VAD JAG BEHÖVER, och nej, jag skulle inte bli friskare om jag åt keto/tränade crossfit/sprang ultra/drack råjuice/whatever deras specifika sektgren föreskriver.

Om det är religiöst? I allra jävla högsta grad. Alla ska frälsas med träning och kost, och om alla bara åt/tränade som jag skulle världen bli ett paradis och ingen skulle må dåligt. Inga sjukdomar skulle finnas, alla skulle bli glada och produktiva. Oavsett vad vetenskapen säger (och det vetenskapen faktiskt säger är att hälso/smalhets har motsatt effekt och är direkt skadlig för mångas hälsa).

Det blev visst en roman i alla fall. Oh well.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag totalignorerar hela grejen, det är mitt sätt att må bra. Läser aldrig träningstrådar och avskyr när folk insisterar på att sprida sina egna issues till andra - om det så är IRL eller på nätet. Här på Buke händer det ju titt som tätt att folk ska klaga över en icke-platt mage i en helt orelaterad tråd, vilket ju bara bidrar till skiten.

När jag var yngre var jag en av alla dom som ojade över min vikt och mitt utseende på Buke. Kunde jag gå tillbaka och ta bort alla de inläggen skulle jag göra det. Det är så sjukt ohälsosamt sätt att 'hantera' sina problem på: kräkas ut skiten offentligt så att andra får hantera det istället.

Jag är glad att jag kommit så mycket längre med mitt egna mående idag. Jag är inte så himla investerad i hur min kropp ser ut eller ens hur den fungerar. Jag är oftast upptagen med annat i livet ändå.

 

[TinyWiny]

Det här känns så jävla ironiskt. För mig är det tvärtom - jag får höra att när jag inte kan sova (jag har en dygnsrytmstörning) så ska jag träna så blir jag trött. På vilken jävla planet då? Jag blir bara aspigg och uppe i varv
Jag skulle önska att folk kunde inse att träning inte är lösningen på allt. Det är självklart jättebra för såväl kropp som knopp om man tränar på ett sätt som passar en själv och som man tycker är kul och det är självklart väl värt att prova sig fram till nånting man gillar om man vill det, men det kommer inte lösa allt. Jag kommer inte somna i tid för att jag tränar och världssvälten kommer inte lösas för att Britta plågar sig fram på ett löpband liksom.

Jag vet att om jag är fysiskt aktiv som minst 35-40 timmar i veckan så sover jag toppenbra. Svårt bara nu när jag en bra vecka kan vara aktiv i 12 timmar och då inte i närheten av så aktiv under de timmarna som jag tidigare var under de 35-40. Läkaren jag pratade med om detta senast tyckte att "det är väl bara"...

Herregud, jag skulle kunna skriva en hel roman om hur oerhört illa jag tycker om hälsohetsen, och varför.

På ett väldigt personligt plan; jag älskar att träna. För några år sedan ägnade jag mig med stor lust åt både löpning och styrkelyft, och att svettas och lyfta tungt och göra jobbiga grejer var det absolut roligaste jag visste.

Sen blev jag skitsjuk. Fick ägna några år åt att istället försöka överleva och få ihop vardagen med den lilla gnutta energi jag hade kvar. Och jag tappade snabbt räkningen på hur många välmenande människor som berättade för mig att om jag bara började träna lite så skulle jag snart bli frisk. Det spelade ingen roll att jag talade om att mina läkare hade utfärdat ett absolut träningsförbud eftersom jag var så skör, och att det gjorde fruktansvärt ont att tänka på träning eftersom det var vad jag saknade allra allra mest från mitt friska liv. Hälsosekten har gjort alla till experter, som vet bättre än de specialistläkare som försökte hålla mig vid liv.

Nu har jag äntligen tillfrisknat såpass att jag har fått klartecken att börja träna, väldigt försiktigt och begränsat, och återigen får jag ägna tid och energi att förklara för människor att DE INTE VET BÄTTRE ÄN LÄKARNA VAD JAG BEHÖVER, och nej, jag skulle inte bli friskare om jag åt keto/tränade crossfit/sprang ultra/drack råjuice/whatever deras specifika sektgren föreskriver.

Om det är religiöst? I allra jävla högsta grad. Alla ska frälsas med träning och kost, och om alla bara åt/tränade som jag skulle världen bli ett paradis och ingen skulle må dåligt. Inga sjukdomar skulle finnas, alla skulle bli glada och produktiva. Oavsett vad vetenskapen säger (och det vetenskapen faktiskt säger är att hälso/smalhets har motsatt effekt och är direkt skadlig för mångas hälsa).

Det blev visst en roman i alla fall. Oh well.

Håller med dig så mycket!!!

 

[Pontevecchio]

Bara i en sån tråd mynnar hälsosam ut i redovisning av sin träning och ”äta lagom är bra”.

Jag har småbarn, hälsa för mig är att få sova, att unna mig egentid för mitt psykes skull, att sköta medicinering så blodtrycket blir bra efter Havandeskapsförgiftningen. Tex.

 

[Voeux]

Jag tänker att de här inläggen från er är just ett tecken på hälsoreligonen. Dvs om man bara tränade och åt rätt skulle man må bra.

Nä, jag skriver ju precis i det inlägget du citerar att det inte är så enkelt, och att vi måste prata mer om den psykiska påfrestningen som träningshetsen ger. Men att bra kost och rörelse på ett generellt plan ger positiva hälsoeffekter är ett faktum, det är ingen religion. Jag har dock aldrig skrivit att ”då mår man bra” som du säger, jag har sagt att man får bättre kondition och blir starkare. Det blir ju också felaktigt att peka ut någonting som en hälsoreligion bara för att man accepterar det faktum att rörelse är bra på olika sätt. Sedan är allt individuellt, och att må bra innebär olika saker för olika människor.

 

[nullo-modo]

Har aldrig sätt mycket träning som bra för hälsan, känner folk som tränar 2 till 3 gånger om dagen och det sliter massor på kroppen. För mig är 2 till 3 gånger i veckan hälsosamt.

Mat kan jag inte äta bara det jag är sugen på för då blir det bara pizza, kebab och liknande och inte glömma chips påsen, choklad och läsk jag skulle (har) satt i mig på en dag. Funkar säkert för många att äta det dom är sugna på.

 

[Voeux]

Bara i en sån tråd mynnar hälsosam ut i redovisning av sin träning och ”äta lagom är bra”.

Jag har småbarn, hälsa för mig är att få sova, att unna mig egentid för mitt psykes skull, att sköta medicinering så blodtrycket blir bra efter Havandeskapsförgiftningen. Tex.

Nu var det ju visserligen frågeställningar i trådstarten om just våra kost och träningsvanor, så inte så konstigt att folk svarar på de då.

Men visst, utöver kost och rörelse är sömn och egentid extremt viktigt för mig med. Låg grad av stress, tid för reflektion, att vara utomhus mycket, att umgås med nära och kära osv.

 

[Voeux]

Har aldrig sätt mycket träning som bra för hälsan, känner folk som tränar 2 till 3 gånger om dagen och det sliter massor på kroppen. För mig är 2 till 3 gånger i veckan hälsosamt.

Mat kan jag inte äta bara det jag är sugen på för då blir det bara pizza, kebab och liknande och inte glömma chips påsen, choklad och läsk jag skulle (har) satt i mig på en dag. Funkar säkert för många att äta det dom är sugna på.

Har alltid tyckt att det är märkligt att folk likställer extremt tränande/extremsport med hälsa. Det är verkligen raka motsatsen på alla sätt.

 

[Fruentimber]

Men att bra kost och rörelse på ett generellt plan ger positiva hälsoeffekter är ett faktum, det är ingen religion.

Alltså, det här är precis likadant som när någon skriver i en tråd om typ kroppspositivitet och någon bah "men det är ett faktum att det är hälsosammare att vara smal, men man ska förstås få se ut precis som man vill".

Nu var ju denna tråd om just hälsohets. Då förstår jag inte varför man ögonblickligen listar upp hur många gånger i veckan man tränar.

 

[monster1]

Nä, jag skriver ju precis i det inlägget du citerar att det inte är så enkelt, och att vi måste prata mer om den psykiska påfrestningen som träningshetsen ger. Men att bra kost och rörelse på ett generellt plan ger positiva hälsoeffekter är ett faktum, det är ingen religion. Jag har dock aldrig skrivit att ”då mår man bra” som du säger, jag har sagt att man får bättre kondition och blir starkare. Det blir ju också felaktigt att peka ut någonting som en hälsoreligion bara för att man accepterar det faktum att rörelse är bra på olika sätt. Sedan är allt individuellt, och att må bra innebär olika saker för olika människor.

Det är inte så mycket jag som pekar ut det som en hälsoreligion som som forskningen. Att hålla på och aktivt "jobba med sin hälsa" blir per automatik att vara en del av hälsoreligionen. Man kan ju inte säga att man inte är religiös men att man tror på gud och ber flera gånger i veckan?

 

[Madalitso]

Jag tycker det är jättejobbigt. Har kronisk smärta i båda knäna sen 12 år och i höfterna sen 5 år, vilket innebär att många de där "enkla" grejerna som folk säger man ska göra för att komma i form och må bra är saker jag inte kan göra utan att få extremt ont. Och försöker man förklara detta får jag bara höra tusen tips på olika övningar som ska bota mig, som att jag inte försökt allt jag kan. Folk tar ofta för givet att det bara är för att jag är lat som jag tar hiss istället för trappor, och att jag bara använder mina smärtor som en ursäkt och därför inte försökt göra något åt dem. Och om jag bara började träna på just deras sätt så skulle jag vara frisk direkt

 

[skogaliten]

Nej, han har inte forskat själv, han "tar russinen från andras kakor" och presenterar dem populärvetenskapligt.
Har ett par forskare på jobbet som muttrar lite över det.

Du menar genom "cherrypicking"?

 

[Philosophia]

Jag tänker att de här inläggen från er är just ett tecken på hälsoreligonen. Dvs om man bara tränade och åt rätt skulle man må bra.

Jag tror att du missförstår @Voeux inlägg. Hon skriver ju precis tvärtom.

Sen är det väl sällan så enkelt som att "man blir pigg av att träna" som att det skulle ske per automatik, direkt. ... den psykiska påfrestningen som träningshetsen ger många ger extrema hälsonackdelar som vi måste prata mer om.

 

[monster1]

Jag tror att du missförstår @Voeux inlägg. Hon skriver ju precis tvärtom.

Jag tror inte jag missförstår alls? Det låter som att det är en självklarhet att man borde träna för då kommer man att bli piggare, långsiktigt. Varför det nu ens är viktigt att ta upp i tråd som ifrågasätter just hälsotrenden.

"Att man blir piggare är väl för många en mer långsiktig utdelning, alltså att god kondition och styrka gör att man orkar mer. Men det är ju en bit dit för många och att finna nya rutiner, hitta tid för träning i en stressig vardag, kunna bortse från press och negativa tankar kring kroppen och träningen, och dessutom börja träna när man kanske inte gör det sedan innan gör en ju allt annat än pigg. "
"Men att bra kost och rörelse på ett generellt plan ger positiva hälsoeffekter är ett faktum, det är ingen religion. " Jag tycker det är väldigt likt "men alla vet ju att det är ohälsosamt att vara tjock".