Bukefalos 28 år!

"Hästen ser att du är en människa"...

Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Ja det är galet, och just för att NH ofta marknadsförs som en "hantera din häst på ett ögonblick - lär dig NH" så fastnar ju många i den fällan, går och köper en bok i bokhandeln och börjar köra 7 lekar utan att ha fattat varför eller hur allt hänger ihop ö.h.t. Bara att läsa alla trådar här dagligen dax "jag är på steg x i 7 lekar - varför gör hästen si och så när jag läste i boken att jag skulle göra xyz?

Jag stod och tittade på en av tjejerna i vårt stall när hon hade insläpp häromdagen. Tjejen är liten - kanske 160 hög, och ledde en gummibollhäst på 1.67 som har en tendens någon gång här och där att vilja blåsa på in i stallet på väg in i boxen, särskilt om det blåser ute. Vår lilla tjej gick med hästen prydligt vid sin sida på svagt slackande grimskaft, utan att titta på den, prata med den, eller styra med den ö.h.t. Sekunden innan hon gick genom dörren med hästen stannade hon till några mikrosekunder, varpå hästen hejdade sig och föll in i lugn takt. 5 meter in i stallgången förekom hon hästen som brådskade på någon millisekund igen, och microstannade en gång till. Hästen rättade sig omedelbart, inga kommandon och inget styr förekom dem emellan, bara lugnt och fint och självklart. Sånt är trevligt att se!
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Men det är ju det jag menar! många hästar behandlas just så, som bebisar eller som ett gäng oberäkneliga monster :crazy: Går ensamma är inte heller helt ovanligt.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Ja fast varför har det blivit så?

jo därför att folk skaffar unghästar utan den kunskapen. Kostar mindre o de får "forma" den. Ja då får vi oxå mer problemhästar.

Större uppfödare har inte tid att hantera alla mer än det nödvändiga.
hästarna fungerar tack vare eller trots det.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Blir vansinnigt trött när jag ser dessa människor som är "självlärda genom en helgkurs" och sen går ut och ger lektioner! :eek:
Jag håller NH-kurser så ofta jag får tillfälle och det verkar vara uppskattat. Hästar är smarta och lär sig snabbt hur man med enkla medel lär sin människa nästan vad som helst, tex. att få extra mycket godbitar, slippa bli riden om man inte har lust, leka med människan utan att människan går sönder och så det viktigaste, att kunna valla människan på ett betryggande sätt utan att människan märker det eller ens fattar vad som är på gång. :idea:

Hästar är smarta varelser, ibland mycket smartare än varelsen människan. :cool:


*NH = Natural Humanship* ;)
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Jag stod och tittade på en av tjejerna i vårt stall när hon hade insläpp häromdagen. Tjejen är liten - kanske 160 hög, och ledde en gummibollhäst på 1.67 som har en tendens någon gång här och där att vilja blåsa på in i stallet på väg in i boxen, särskilt om det blåser ute. Vår lilla tjej gick med hästen prydligt vid sin sida på svagt slackande grimskaft, utan att titta på den, prata med den, eller styra med den ö.h.t.
När jag är nånstans där det ska bli insläpp eller utsläpp så brukar "stallets skräck" överlämnas till mig med varm hand. Hittills har det aldrig hänt att nån häst ens tänkt tanken att dra som en raket, istället brukar dom börja småbråka lite med mig "apropå-ingenting-alls" där vi går bara för att det ska hända nåt, och för att jag ger igen lite lagom. Jag VET att dom känner att jag är glad, trygg och aldrig förväntar mig att dom ska bråka eller bli farliga. Hästarna läser våra tankar som en öppen bok och scannar igenom vår hjärna på nolltid.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

o låta hästen som är mkt skickligare på att läsa av oss sköta det... vad vi egentligen säger med vårat kroppspråk. Kvittot på interagerandet.
Det blir mkt mindre risk för missförstånd!

Skriver under på den! Jag tror jag har lärt min häst (alltså han gör det, av någon anledning som kanske är inlärd av mig?) att inte dra iväg när han bli rädd och inte kliva på mig.

Resten har HAN lärt sig genom att studera mig. Missförstånd lär han sig också - gör inte likadant nästa gång. Han har liksom lärt sig en massa "svar" eller sätt att reagera på mitt beteende - som jag inte lärt honom på något vis. Han observerar och gör det som skapar minst friktion typ. För det är smidigast och matte är glad ungefär :p

En sak jag nog aldrig kommer lyckas vänja honom av med är dock att ta alla tillfällen i akt att äta, är man ponny så är man väl :D
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Tänk att det måste komma från en människa med hög akademisk titel- vanligt hästvett:bow:

Men axel, jag trodde du föraktade all etologi? ;) Du vet om att Anna arbetar med tillämpad etologi på SLU i Skara?
Alltid trevligt att se att folk kan förändras, snart kanske vi till och med kan få se lite acceptans gentemot andra ridstilar?
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

... eller varför "ledarskapsövningar" à la "bossa runt hästen" är meningslösa :devil:

I det senaste numret av Häst & Ryttare fanns en artikel med rubriken "Lugn i stormen - träna på rätt sätt". I den har man bl a intervjuat Anna Lundberg, doktor i etologi vid SLU i Skara:
"När man pratar om djurbetende kommer ofta frågan om ledarskap upp. -Att säga att hästen har respekt för en människa är att tillskriva hästen för hög tankeförmåga, säger Anna.
Hon menar att det handlar om att ge tydliga signaler som hästen förstår.
-Många pratar om att man ska vara högre i rang än hästen, och så vidare, men hästen ser att du inte är en häst..."

Klart hästen ser att vi är människor och att "bossa runt hästen" tror inte jag heller ger någonting. Att träna på kommunikationen är en annan sak. Hon säger just att det handlar om att ge tydliga signaler som hästen förstår och det är ju vad man tränar när man övar på kommunikationen. Att lära sig läsa hästarnas signaler är inte helt enkelt men ju mer man tränar desto mer ser man de subtila och fina signalerna. Att bli mer medveten om sitt eget kroppsspråk och vad vi människor faktiskt skickar ut för signaler till hästarna är också väldigt viktigt att bli bättre på. Vi ska ju kommunicera med varandra, häst och människa. Att vifta med rep och bossa runt sin häst är långt ifrån ett bra sätt att öva upp sin kommunikation med sin häst.
 
Senast ändrad:
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Det jag har opponerat mig emot är när etologerna påstår att hästar ska äta mat 16-20h. dygn o inget förbehåll- vad det ska vara för mat eller mm högt gräs.

eller när ungt folk utbildar sig till etologer för att skydda sitt eget intresse. såsom barfota bäst- alltid. Man måste ha lite mer erfarenheter- bredare kunskap o inte bara teori.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

När jag är nånstans där det ska bli insläpp eller utsläpp så brukar "stallets skräck" överlämnas till mig med varm hand. Hittills har det aldrig hänt att nån häst ens tänkt tanken att dra som en raket, istället brukar dom börja småbråka lite med mig "apropå-ingenting-alls" där vi går bara för att det ska hända nåt, och för att jag ger igen lite lagom. Jag VET att dom känner att jag är glad, trygg och aldrig förväntar mig att dom ska bråka eller bli farliga. Hästarna läser våra tankar som en öppen bok och scannar igenom vår hjärna på nolltid.

Ja det gör de absolut! Jag har stått i samma stall i fem år och även fast vi bytt folk lite här och där har vi faktiskt aldrig haft problem med ngn häst oavsett hur stökiga de har ansetts vara av ägaren och tidigare erfarenheter dessa ägare haft på andra stall osv. Vi hade en 4 åring som kom för ett par år sen, som var lite stökig första dagarna, andra dagen när hon stökade vid insläpp och en av mina stallkompisar hade henne vid handen, så korrigerade hon lugnt och stilla men mkt tydligt hästen en gång, skrattade åt den och sa "nu har du tyvärr kommit till fel ställe"! : ) Aldrig ett endaste problem EN enda dag med den hästen framöver, oavsett vem som hanterat den. Alla är vant folk som varit med länge och inte gör ngn större affär av in och utsläpp av hästar helt enkelt. Och det lär hästarna ha koll på från dag ett och då blir det aldrig ngn grej.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Jag tror hela grejen är den att hästarna förstår inte vårat språk MEN precis innan orden och meningarna formas av oss så sänder vi över det hela till hästen och det är då det ser ut som att hästarna förstår språket. Dom läser alltså våra tankar. Jag vet inte hur många gånger jag, i vanlig samtalston, sagt "vänta lite nu" och "är du snäll och flyttar lite på dig" och får ett "ja det kan jag väl göra" tillbaks fast som en tanke.

Ber man hästen ödmjukt så gör den nästan alltid det man ber om men kräver man att den ska göra nåt bara för att få sista ordet så sätter sig hästen alltid till motvärn. Ödmjukhet och lyhördhet är nyckeln i all kommunikation.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Man gör klokast i att inte tappa humöret med djur. Dels ska man ju vara väldigt säker på att det är befogat att fräsa ifrån. Oftast är det faktiskt inte det.

Men också så tänker man inte bra då man är förbannad. Så man sabbar bara för sig själv och hästen om man tappar humöret. Man kan inte tänka fritt nog eller snabbt nog. Och man känner inte sin kropp eller tar in andra intryck lika fort heller.

Lär man sig se hästen som en häst blir man sällan besviken på dem. Då kan man hålla lugn, hästen blir lugnare och man blir nöjdare och gladare både som häst och människa. Man startar en god cirkel.

Är man irriterad/rädd/arg rullar man igång en negativ cirkel där hästen kanske taggar igång i "icke önskvärd energi a la stress/rädsla/försvar/flykt", då blir människan mer irriterad/arg och så rullar det vidare.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Nä, läser tankar lär de inte göra i mänsklig rätta bemärkelse av ordet. Däremot läser de av kroppsspråk, sinnes stämning och energier, dvs utstrålar du det du själv tror på, så köper de det. Inget hokus pokus alls.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Detta med "stallets skräck" lr "mördarhästen" som oxå kallats, känns ju bara helt befängt. Smarta hästar som tar tillfället i akt är vad det handlar om, kanske nån som har lite brottom, men aldrig elak lr gått på lr nått sånt. så jag undar verkligen var alla dessa "skräckar" finns. Jag var ju inte så glad då min ena häst kallades det på ett ställe, han är världens snällaste, så det blev nästan lite komiskt när jag var tvungen att skaffa kedjegrimskaft så att stallägaren kunde ta ut å in honom. annars var det ett bra ställe, bara lite märkligt.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Jag har träffat en del "stallets skräckar" genom åren. De flesta har bara varit missförstådda, andra har ont och reagerar därför som de gör.

Sen har det varit ett fåtal som verkligen var så störda att jag funderat på om hästar kan vara riktigt galna i skallen. Jag tror få hästar är det.
En av dem hade en mamma som var likadan. Så han hade kanske lärt sig tidigt att det var så man skulle göra. Han attackerade så fort man antingen öppnade boxdörren helt eller klev in. Och då för att döda/skada. Inte för att hota. Han hade slagit en man medvetslös innan de fick ut honom då han stod hos Stig H. Det var alltså en travhäst. Att köra var han dock super! Vilket också talar för att det var moderns påverkan som satt käppar i hjulet för honom. Hon var ju inte med under inkörningen etc. Han var snäll att rida med, unghäst som busade. Men glad och positiv då och inget onormalt.
Jag älskade den här hästen något enormt. Vi hittade varann. Jag vet inte varför. Men jag är tacksam för de år vi hade ihop. Jag var väldigt ung och okunnig då jag började pyssla med honom. Så jag gjorde nog mer "fel" än de proffs som i övrigt hanterade. Han tolererade mannen som hade honom som passhäst. De hade haft sina duster. Men det är en otroligt kunnig man som är känd för sin känsla med spec unghästar. Det var den enda person han inte försökte slå om han gick förbi på gången. Han såg arg ut. Men inget mer.
Jag som tunn liten flicka började lalla med hästen lite utan att säga vilken jag valt. Stallet var fullt med snälla. Men jag skulle ju givetvis ta den där. Han bet efter mig en gång. Jag högg tillbaks i örat. Sen var vi klara. Vad jag däremot gjorde betydligt mer av var att borsta, klappa, och när det var liiite safe iaf: pussa och promenera. Jag sov tom i hans box sen. Travgubbarna var jävligt kaxiga och vägrade flytta sig när en flicka på 13 år och 45 kg ber dem akta sig (för att hästen slår) och man skulle in i tävlingsstall. Mycket hånfulla "flicka lilla..." fastnade i halsen på dem när hästen sen drämde till så det dånade.
En sån ridhäst som inte hanteras av proffs och tjänar pengar hade man ju tagit bort.

När jag senare fick jobb där hade vi inne en helsyster som var utseendemässigt en exakt kopia. Så söt! Och det var som att se honom igen(såld till Malta). Men det var ett så otroligt annat psyke på henne. Hon blev pga sjukdom avvand jättetidigt. Då märkte man vad mkt ett pissigt sto påverkar sina föl under uppväxten/socialiseringen.
Så att hästar BÄST fostrar varann råder ingen tvivel om.

Förr slängde man in nykastrerade hästar med två riktigt högrangade polis-mentalitetshästar i hagen för att snabbt få ur dem hingstfasonerna.
Men även människor kan fostra hästar. Dock måste man ha kunskap och betydligt mer tid. De flesta är inte villiga att lägga 16 tim/dag under ett par dagar.. som det annars blir i hagtid. Är man villig att göra det och ser till att ha yta som man hinner täcka, är smidig och snabbare än normalt folk är kan man nå samma resultat som en annan häst.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Jag har haft en liknande häst du berättar om på socialisering, korsning Lippizzaner-NewForest, som kom från ett ställe där dom var rädda för henne och hon hade nog troligen fått mycket däng innan hon helt tog överhanden. En kompis till mig köpte henne för slaktpengen och ställde henne hos mig ett längre tag så jag blev fodervärd. Denna lilla etterbigga tog det inte lång tid att vända på, hon skulle sätta tänderna i mig andra dan men efter mitt bett i mulen så passade hon sig jäkligt noga för att göra om dumheten. För att göra en lång historia kort så blev vi bästisar snabbt, hon var med mig lös överallt, gick inte från gården, hon vaktade den så när jag åkte bort var det ingen som ens försökte gå in i huset eller verkstan. Vi busade, gick skogspromenader, hämtade mjölk hos grannen och där lekte hon med deras hundar medan vi fikade, vi sov ihop, tittade på tv tillsammans (hon låg nedanför soffan) mm. mm.

En fruktansvärt smart häst som alltid hade öronen lätt bakåt och såg sur ut men hade ett hjärta av guld innerst inne. Hon hamnade senare på en barnridskola och blev favoriten där. F*n vad jag saknade henne när hon flyttade till sin matte. :(
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Min gammelponny som jag fortf har är också ett specialfall. Men hans problem tror jag är skapade av människan. Jag vet ju inte i hans fall iom att jag inte känner uppfödare etc. Men jag vet en tjej som haft honom på ridläger. Då var han bara het och lite svår. Men hyfsat snäll och godmodig så. Lite egensinnig, men han är ju ponny. ;)

Han stod på ridskola/ridläger innan förra ägaren köpte honom. Där vet jag ju hur han hade det iom att jag var medryttare och fick höra från övriga vad som hände då jag inte var där. Och såg sår i munnen etc..Han fick rejält med däng. Han är väldigt het och känslig. Det är mycket, mycket nerv i honom. Men också mycket intelligens och kamp. Så när han fick stryk och systematiskt plågades i ridningen så började han vara den som attackerade först. Så han attackerade innan han riskerade få stryk.
Det sista hon gjorde innan hon gav upp honom var att rida med graman och stång när hästen stått 3 mån iom sommarlov etc för mig. Barfota trots ömfotad. Han gick ihopdragen på framdelen och blödde i munnen enligt dem som var där. Han fick tydligen gå så i mer än 2 tim. Det kan varit flera. När jag kom dagen efter var hästen halt och kunde inte ens dricka ur sin vattenhink för han kunde inte vinkla huvudet nog. Han hade fått blödningar i muskulaturen och var i risigt skick.
Hästen sas vara omöjlig. Och mycket riktigt var han det efter det.
Hon ville sälja och letade folk. Ingen ville ju ha hästen. Veterinär dömde sen ut för lynnesfel(är 20 år sen). När han väl blev frisk så fick jag skritta ut på långa tyglar bettlöst innan man kunde ta i tygeln utan att han fick panik.

Idag är han känd som en trevlig ponny på gården. Jag har varnat folk att han är lite speciell. Och han har slitit sig nu för någon vid två tillfällen. Men han attackerar inte, slår inte, hugger inte etc. Och framför allt är han nöjd med tillvaron.
Jag har honom lös, han är utbildad hyfsat högt i dressyren, kan gå på vad som för bett/bettlöst utan att balla ur, han går att göra det mesta med. MEN det är just med mig det funkar. Annars kan han balla ur totalt och hålla på att riva stallet i panik alt hota. Jag lät en vän klippa honom. Han var rädd för klippning för 10 år sen. Men har klippts utan problem sen dess, sovandes. Men bara det att hon gjorde det utlöste full panik där hon inte ens fick nudda hästens huvud.
Om han väl nått full panik har tom jag svårt att bryta det. Andra kan inte det utom 1 av mina tränare. En av mina andra tränare anser att han är så skadad att han hela tiden kollar av med mig "är det läge att panika?" med små signaler andra inte ens uppfattar. Efter alla år har jag lärt mig läsa dem och lugna innan han börjar tagga upp. Då håller han sig lugn om inget extraordinärt sker. Men om han frågar någon och de inte märker det så spinner han ur kontroll till slut.
Tidigare hade han inget intresse av andra människor. Han sökte aldrig kontakt och hotade de som sökte honom. Han slutade äta då jag inte kom till stallet, dängde av en ridlärare så hon bröt 4 revben och ett nyckelben och kutade över henne etc. Det gjorde att jag slutade åka bort och alltid var hos honom.
Nu har han blivit så trygg att jag slussat in en del andra folk i hans liv. Jag har bett dem ge godis och vara rara.
Och det var många år sen han slutade äta om jag var borta. Han söker kontakt med folk och är stallets lilla maskott. För det mesta är han en rar gammal gubbe på 28 år.
Honom låter jag dock sällan andra rida. Och ytterst få får göra det oövervakat. Det är väl någon av mina elever och mina tränare som jag känner att det känns ok med.
Jag sköter allt jobb med hästen själv utom att ta in och ut varje dag. Vi har bra personal nu. Och hon vet att rädda sig själv om hästen skulle göra ngt. Hon har sett honom bli rädd någon gång och hota en annan gång. Så hon vet vad som finns där i och kan komma fram. Jag ser också till att de som delar hage med mig vet vad han kan göra. För han har förr attackerat folk i hagen. Nu gör han inte det. Men man ska aldrig säga att det inte kan ske igen.

Jag älskar min häst något enormt. Och är så glad över alla åren vi fått ihop. Men gud så jobbiga en del av åren varit! Det bandet vi har är fantastiskt! Vi är ni verkligen sammanväxta. Vi känner varann utan och innan nu. På gott och ont. Han kan ju alla mina svagheter på samma sätt som jag kan hans. :P
Han är superfräsch! Så jag hoppas vi får några år till!:love:
Den dagen han måste vandra vidare kommer bli fruktansvärd! Man knyter an så till djur ingen annan vill ha/förstår. Iaf gör jag det.
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

kl
Här är artikeln :)
Behöver ni större text, klicka på bilden eller spara ned till datorn för att förstora

scan0001.jpg


scan0003.jpg


scan0002.jpg
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Ja, det finns många exempel. Det svåraste tkr jag är hur jag ska reagera mot dem, knäppa sk NH människor. För den som har bestämt sig att den gör det rätta utan nån som helst känsla i kroppen :grin:... Minns ett fall tydligt då en person i min ålder inte tyckte sig behöva nån NH lektion, fast jag så snällt erbjöd mig efter att ha sett dem tillsammans -ingen vacker syn! Men nej hon hade sett en video på Parelli och var fullkomlig :crazy:... konstig attityd bara, stackars häst, hon gjorde inget annat än Nh-red den sa hon, ja som sagt stackars häst. jag var inte ett dugg dömande mot henne, men lite less blev jag tillslut på denna "fullständiga människa"...

så det finns alla sorter.

Det ÄR svårt att säga ifrån till någon som man tycker gör "fel". Inom NH är det extra svårt, för det finns antagligen minst en "guru" som säger att straffbackning är toppenbra.
Om jag ser en straffbackning, vad ska jag säga då? Det där är inte NH, så gör man inte inom PNH.
Nähä, säger väl den personen då, men det gör man inom xNH :idea::cool:

Det man kan fråga om är väl om personen vet varför den gör så, om den har en klar bild av syftet osv. I mitt fall med westernryttaren så vet jag att h*n känner sig mycket insatt och trygg med sin "metod", och då lär jag bara få ett väl argumenterat svar...
Och vad säger jag då?
Men det är inte schysst mot hästen..?
Då får jag antagligen svaret att hästar VILL ha "boundaries and limitations"...
(att hästen inte vill komma till sin ryttare i hagen borde vara nog kvitto på det.. men det räcker inte för alla tydligen)
 
Sv: "Hästen ser att du är en människa"...

Jag har en bekant som har islandshästar, både egna och inackorderingar och en gång jag kom dit blev jag varnad för en märr som nyligen kommit dit. Tjejen som köpt henne fick nåt hon inte förväntade sig, nämligen en märr med "lynnesfel" som helt plötsligt gick till attack utan synlig anledning. En dag skulle jag ta in hästarna eftersom gårdsägaren var bortrest och hon hade stalljouren. Det började bra, märren gick till "attack" när det blev hennes tur men ett snabbt grimskaft om halsen hade hon inte väntat sig att fastna i av en "nybörjare", hon blev paff och följde med så snällt så ända in i boxen men där skulle jag dödas. :devil: Jag slog igen boxdörren om oss och tryckte in henne i ett hörn och halade fram ett äpple och började äta det medan märren stod och funderade vad jag var för konstig individ som inte brydde mig ett smack om hennes utfall. Efter 20 minuter hade vi delat på ett äpple till, jag hade kramat henne, kliat henne och hon hade somnat i min famn. Nästa gång jag träffade henne kom hon skuttande mot mig och gnäggade och hennes matte fattade ingenting. Oridbar var hon också, tydligen, så jag fick låna henne så mycket jag ville ända tills hennes matte kom på oss att vi for runt på skogsvägarna barbacka och i bara grimma. Då sålde hon hästen och gav upp hästeriet helt. :rofl:

Hade jag haft råd hade jag köpt hästen rakt av för det var rena guldklimpen med rätt sällskap, hon hamnade hos en barnfamilj och lever troligen än och är älskad av alla i omgivningen. Ungarna gjorde ALLT med henne, hon kunde ridas av alla, hon som hade panik för en vattenpöl blev rena badbruden då hon bor vid havet. Rädd för hundar var hon också, ända tills hon kom på att BESTEN :eek: som bodde på gården gick att leka med (stor schäfer) och var mysig att slappa ihop med i gröngräset i hagen. :p


Jag kan skriva en bok om "Knäppa hästar jag mött" men i 99 fall har det bara varit missförstådda djur och det är inte människan som har problem med sin häst utan tvärt om,,,,,,,,,,alltid.
 

Liknande trådar

M
Övr. Hund Läs! (Detta är hämtat från Canis.se) Vem är chefen? Text: Randi Helene Tillung Sammanfattning Länge har det varit...
Svar
2
· Visningar
1 187
Senast: millansnillan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp