Bukefalos 28 år!

Har tappat det

Orken alltså. Det finns inget driv kvar att klara av att borsta tänderna, att söka jobb, att städa en kvart om dagen. All kamp känns meningslös. För inget blir bättre. Fattar inte heller hur jag ska klara av att jobba framöver. Känns helt ogörligt. Ska livet vara så här? En kamp precis hela tiden?

Katterna var i alla fall gulliga i morse då de låg på varsin sida om mig.
 

Jag uppdaterade mitt inlägg med en till länk. Upplever du igenkänning när du läser om utmattning hos autister?
Pallade inte riktigt att läsa danskan, men nej, jag känner inte igen mig så mycket. Men en sak som påverkade mig negativt var min noggrannhet. La ner massor av tid på en massa saker jag behövde göra, men som en nt hade gjort snabbare. Men är inte intryckskänslig. Vet inte om jag maskerar men tror inte det. Tycker vardagen är betungande.
 
Pallade inte riktigt att läsa danskan, men nej, jag känner inte igen mig så mycket. Men en sak som påverkade mig negativt var min noggrannhet. La ner massor av tid på en massa saker jag behövde göra, men som en nt hade gjort snabbare. Men är inte intryckskänslig. Vet inte om jag maskerar men tror inte det. Tycker vardagen är betungande.

Jag är fortfarande i processen att sortera och identifiera mina stress-triggers, vad för sorts intryck som gör mig trött, hur jag kan hantera att bli tillfälligt överlastad utan att få panik och ångest, etc. Det var rätt intensivt de första månaderna faktiskt, man får ju liksom se sig själv och sina erfarenheter ur ett helt nytt perspektiv.

För mig så är det inte bara externa intryck utan även interna som kan påverka mig. Tillexempel smärta, sorg, ilska kan jag bli supertrött av. Hunger, törst, och brist på rörelse blir jag stressad av. Men om jag inte aktivt lägger tid på att observera vad som pågår inuti mig så fångar jag inte upp att jag börjar bli överlastad förrän det är nära en shutdown.

Det tar tid, det är inte så konstigt. Unna dig själv att vila utan intryck under täcket ett tag när hjärnan behöver det, och sen på ett igen. I lagomt tempo 💖.
 
Jag är fortfarande i processen att sortera och identifiera mina stress-triggers, vad för sorts intryck som gör mig trött, hur jag kan hantera att bli tillfälligt överlastad utan att få panik och ångest, etc. Det var rätt intensivt de första månaderna faktiskt, man får ju liksom se sig själv och sina erfarenheter ur ett helt nytt perspektiv.

För mig så är det inte bara externa intryck utan även interna som kan påverka mig. Tillexempel smärta, sorg, ilska kan jag bli supertrött av. Hunger, törst, och brist på rörelse blir jag stressad av. Men om jag inte aktivt lägger tid på att observera vad som pågår inuti mig så fångar jag inte upp att jag börjar bli överlastad förrän det är nära en shutdown.

Det tar tid, det är inte så konstigt. Unna dig själv att vila utan intryck under täcket ett tag när hjärnan behöver det, och sen på ett igen. I lagomt tempo 💖.
Jag upplever mig inte stressad och har aldrig upplevt vare sig en shutdown eller meltdown.

Och jag sover alldeles för mycket.
 
Jag upplever mig inte stressad och har aldrig upplevt vare sig en shutdown eller meltdown.

Och jag sover alldeles för mycket.

Hur känns det när du vet att det finns något du vill ska bli gjort men du saknar exekutiv funktion så att det blir gjort?

Vilka känslor/inre intryck känner du då?
 
Det finns inga (vanligen utskrivna) mediciner som dämpar intaget av sinnesintryck, så det går inte att medicinera en autist ur utmattning. Tror inte det finns någon anti-utmattnings-medicin för neuromajoriteten heller.
Mitt svar var på angående citat; "trycka i mig mer medicin och inte sjukskriva". Jag har ingen aning om vad för medicin som eventuellt skulle vara aktuellt, vad som finns och ej, utan som sagt bara ett svar på detta.
 
Adhd finns det i alla fall medicin mot. Det gör det ju inte för autism på det sättet.

Jag har försökt luska lite vad habiliteringen kan göra och har väl inte kommit fram till så mycket. Man kan få scheman och listor. Typ så. Historiskt sett så har sånt inte funkat för mig. Så jag vet inte vad som skulle kunna funka för mig.
Ja, absolut är det så. Men ganska många med ADHD är ju omedicinerade av olika skäl. Jag vet några som medicinen inte funkar på. Så de får ju anpassa sina liv och försöka hitta strategier, miljöer etc som funkar för dem.

Jag har också varit fri från ADHD-medicin flera år nyligen. Däremot har jag fått medicin för saker som ADHDn har påverkan på, typ sömnmedicin. Och främst har jag då anpassat livet efter vad jag mår bättre av.

Fattar att vi har helt olika problem! Men det kan ju vara så att du nu kan få mer anpassning både i terapin, med jobb om du kan få lånebidrag och ev mer stöd i hemmet. Och kanske du kan få lite kunskap kring hur du ska hantera livet nu när du vet vad du har för diagnos. Kanske kan du också få hjälp med tandvårds-bidrag etc också.
 
Ja, absolut är det så. Men ganska många med ADHD är ju omedicinerade av olika skäl. Jag vet några som medicinen inte funkar på. Så de får ju anpassa sina liv och försöka hitta strategier, miljöer etc som funkar för dem.

Jag har också varit fri från ADHD-medicin flera år nyligen. Däremot har jag fått medicin för saker som ADHDn har påverkan på, typ sömnmedicin. Och främst har jag då anpassat livet efter vad jag mår bättre av.

Fattar att vi har helt olika problem! Men det kan ju vara så att du nu kan få mer anpassning både i terapin, med jobb om du kan få lånebidrag och ev mer stöd i hemmet. Och kanske du kan få lite kunskap kring hur du ska hantera livet nu när du vet vad du har för diagnos. Kanske kan du också få hjälp med tandvårds-bidrag etc också.
Anpassning i terapin får jag inte. Terapeuten har ingen erfarenhet av varken blodfobi eller autism. Känner att jag går hos hen för att bättre alternativ saknas. Tycker inte jag kommer framåt överhuvudtaget då vi mest pratar om annat än fobin. Känns som bortkastad tid. Och så vet jag att jag inte får mer terapi för fobin om detta misslyckas.

I jobb så behöver jag ingen anpassning mer än att jag kanske skulle behöva jobba kortare tid. Och att jag inte behöver pendla så långt.

Min tandläkare har länge tyckt att jag borde ha ett blått kort. Så min läkare skulle skriva ett läkarintyg för det, men skrev fel intyg. Det var ett intyg för ett annat bidrag. Nu har jag sagt till igen vilket intyg det är som behövs och vilka rutor som ska fyllas i. Får se om det går bättre den här gången.
 
Anpassning i terapin får jag inte. Terapeuten har ingen erfarenhet av varken blodfobi eller autism. Känner att jag går hos hen för att bättre alternativ saknas. Tycker inte jag kommer framåt överhuvudtaget då vi mest pratar om annat än fobin. Känns som bortkastad tid. Och så vet jag att jag inte får mer terapi för fobin om detta misslyckas.

I jobb så behöver jag ingen anpassning mer än att jag kanske skulle behöva jobba kortare tid. Och att jag inte behöver pendla så långt.

Min tandläkare har länge tyckt att jag borde ha ett blått kort. Så min läkare skulle skriva ett läkarintyg för det, men skrev fel intyg. Det var ett intyg för ett annat bidrag. Nu har jag sagt till igen vilket intyg det är som behövs och vilka rutor som ska fyllas i. Får se om det går bättre den här gången.
Jag tror inte du ska vara så säker på att du inte får mer terapi nu när du fått en diagnos som i vissa fall kan kräva annan anpassning för att ge bättre resultat.
Det kan ju också vara så att du kan bli berättigad sjukresor om du inte klarar av att köra längre sträcka om det finns bättre vård där.
Och att gå ner i arbetstid är just en sådan anpassning du kan få med lönebidrag. Då får du iaf heltidslön även om du kanske inte orkar jobba 100%.
Då kanske du kan ta den tiden till boendestöd, terapi eller vila etc.
Plus att det kanske gör dig mer anställningsbar och ger dig en fot in på arbetsmarknaden.

Så även om det känns helt jäkla hopplöst så tror jag det finns sker kvar att testa som kanske kan hjälpa dig.
 
Jag tror inte du ska vara så säker på att du inte får mer terapi nu när du fått en diagnos som i vissa fall kan kräva annan anpassning för att ge bättre resultat.
Det kan ju också vara så att du kan bli berättigad sjukresor om du inte klarar av att köra längre sträcka om det finns bättre vård där.
Och att gå ner i arbetstid är just en sådan anpassning du kan få med lönebidrag. Då får du iaf heltidslön även om du kanske inte orkar jobba 100%.
Då kanske du kan ta den tiden till boendestöd, terapi eller vila etc.
Plus att det kanske gör dig mer anställningsbar och ger dig en fot in på arbetsmarknaden.

Så även om det känns helt jäkla hopplöst så tror jag det finns sker kvar att testa som kanske kan hjälpa dig.
Efter terapi under LOV så blir jag hänvisad till ett annat ställe som inte behandlar fobi. Hab behandlar inte heller fobi. Terapi under LOV kan man bara få maximalt 40 gånger och sen är det slut. Så jag ser verkligen inte hur jag ska kunna få mer terapi för min fobi utan att vara tvungen att betala själv för pengar jag inte har. Visst, jag kommer ha pengar när jag jobbar men de behövs till mitt pensionssparande. Måste spara som en galning för annars lär jag sjunka som en sten när jag går i pension. Och huset behöver renoveras. Vet inte hur jag ska ha råd med terapi också.

Jag känner att det är lite märkligt att man anses som något av ett hopplöst fall i behov av både bidrag och utbildning så fort man har en period av arbetslöshet.
 
Men tror du inte din diagnos kommer ge dig andra möjligheter i fortsättningen ? till terapi o hjälp?
Jag är skeptisk. Tror inte jag får annat än scheman som inte funkar och kanske kuratorskontakt där man bara pratar av sig, men som inte löser något.
 
Men vad var meningen/tanken/planen med att låta dig genomgå en ny utredning om det inte spelar någon som helst roll vad resultatet blir?
Det var vården som tyckte det var en bra idé att göra en ny utredning. Jag har hela tiden varit ambivalent och skeptisk. Gick med på utredningen ifall det kunde tänkas finnas något som kan hjälpa. Men hyser inte så stort hopp till det. Har ju t.ex redan provat scheman och listor. Har haft arbetsterapeut också. Och inget har funkat. Arbetsterapeuten tyckte jag var så högfungerande men trött och det kunde hon inte hjälpa mig med.
 
Det var vården som tyckte det var en bra idé att göra en ny utredning. Jag har hela tiden varit ambivalent och skeptisk. Gick med på utredningen ifall det kunde tänkas finnas något som kan hjälpa. Men hyser inte så stort hopp till det. Har ju t.ex redan provat scheman och listor. Har haft arbetsterapeut också. Och inget har funkat. Arbetsterapeuten tyckte jag var så högfungerande men trött och det kunde hon inte hjälpa mig med.
Fast inget av det du har fått testa förut har ju varit med vetskapen om att du har en autismdiagnos? Och tycker vården att det var en bra idé att du skulle utredas så måste de väl rimligen ha en plan för hur de ska hjälpa dig vidare?
 
Fast inget av det du har fått testa förut har ju varit med vetskapen om att du har en autismdiagnos? Och tycker vården att det var en bra idé att du skulle utredas så måste de väl rimligen ha en plan för hur de ska hjälpa dig vidare?
Den som lever får se.
 
Den som lever får se.

Tycker definitivt du ska ta kontakt med LSS handläggaren nu när du har diagnosen iaf. LSS är den instans som hjälpt mig mest och ibland har dom hjälpt mig med saker som inte ens är på deras bord. En kontaktperson är så mycket mer flexibelt än det du verkar ha som boendestöd nu och där är det mycket större fokus på att det ska va rätt person.
 
Det var vården som tyckte det var en bra idé att göra en ny utredning. Jag har hela tiden varit ambivalent och skeptisk. Gick med på utredningen ifall det kunde tänkas finnas något som kan hjälpa. Men hyser inte så stort hopp till det. Har ju t.ex redan provat scheman och listor. Har haft arbetsterapeut också. Och inget har funkat. Arbetsterapeuten tyckte jag var så högfungerande men trött och det kunde hon inte hjälpa mig med.
Har du bara träffat en arbetsterapeut så kan det vara en idé att kolla om du kan få träffa någon annan, alla jobbar ju på lite olika sätt och har olika intresseområden
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag försöker vara pepp och framåt. Låtsas att jag har ett bra liv att se fram emot. Men jag är så jävla misslyckad med allt. Och innerst...
2 3 4
Svar
70
· Visningar
5 344
Senast: Wingates
·
  • Artikel
Dagbok Jag är stolt och måste få skryta lite och eftersom ingen i vanliga livet känner till mina problem så får ni lyssna på det! Jag har...
2
Svar
20
· Visningar
1 576
Senast: Blyger
·
  • Artikel
Dagbok Jag har som två krafter i mig, där den ena är jättedriftig, tar tag i saker och får saker gjorda och tycker att det är jättekul att...
Svar
6
· Visningar
884
Senast: Cattis_E
·
  • Artikel
Dagbok Frasen dök upp i mitt huvud medan jag var ute i trädgården och försökte fånga några strimmor sol. Det var ju så Mikael Rickfors sjöng i...
Svar
12
· Visningar
1 090
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp