Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

[Alexandra_W]

Som sagt har jag ju tränat för andra tränare också genom åren, men det har inte heller haft nån effekt. Och det är ju inte som att det obegripligt för mig varför vi river, senast t ex så kom vi för nära på två hinder (ett hinder ur kortsida, ett med lång anridning där hästen blev lite lång och jag borde tagit en tydligare halvhalt på vägen, då hade vi haft mer kraft och mer plats i avsprånget och klarat hindret, och ett hinder med kort anridning hann jag inte få hästen rak efter svängen, då rev vi av den anledningen. Osv, nästa gång är det några andra misstag jag gör. Nästan alltid vet jag själv vad felen beror på så snart jag gjort dem, eller senast när jag tittar på filmen efteråt. Men det innebär inte att jag inte hamnar där igen, för att det är svårt, helt enkelt. Jag får inte till det varje gång.

Fast ingen får till det varje gång, inte ens eliten
Men där finns ju en sak att ha som delmål tex. Att bli (ännu) bättre på att snabbt rakrikta/reglera sprången/etc.

Ska skriva ett längre svar från datorn men jag får inte riktigt grepp om hur du tänker när du tycker att du inte kan bli bättre?

 

[Mabuse]

Fast ingen får till det varje gång, inte ens eliten
Men där finns ju en sak att ha som delmål tex. Att bli (ännu) bättre på att snabbt rakrikta/reglera sprången/etc.

Ska skriva ett längre svar från datorn men jag får inte riktigt grepp om hur du tänker när du tycker att du inte kan bli bättre?

Jag tittar på resultaten, helt enkelt. Självklart har jag som mål att inte göra de där misstagen längre, men jag gör dem ju ändå. Man skulle ju tro att man skulle kunna bli bättre om man tränar målmedvetet på olika delmål i åratal, men uppenbarligen blir det inte så, eftersom jag går runt med 4-12 fel nu som då. Det är ju bara att titta på resultaten så ser man att jag inte blir bättre.

 

[Alexandra_W]

Som sagt har jag ju tränat för andra tränare också genom åren, men det har inte heller haft nån effekt. Och det är ju inte som att det obegripligt för mig varför vi river, senast t ex så kom vi för nära på två hinder (ett hinder ur kortsida, ett med lång anridning där hästen blev lite lång och jag borde tagit en tydligare halvhalt på vägen, då hade vi haft mer kraft och mer plats i avsprånget och klarat hindret, och ett hinder med kort anridning hann jag inte få hästen rak efter svängen, då rev vi av den anledningen. Osv, nästa gång är det några andra misstag jag gör. Nästan alltid vet jag själv vad felen beror på så snart jag gjort dem, eller senast när jag tittar på filmen efteråt. Men det innebär inte att jag inte hamnar där igen, för att det är svårt, helt enkelt. Jag får inte till det varje gång.

Nu från dator, lite enklare så.

Men några allmänna funderingar. Tränaren - vad känner du att du får/inte får ut av denne? Du skriver att du vet om dina fel, men känner du att du av tränaren får hjälp med dem, eller mer att de påpekas? Hänger du med hur jag menar? Jag vet inte i hur många år jag hade enorma problem med skolorna. Extrema, helt jävla talanglös kände jag mig. Jag bestämde mig tillslut för att "jag kan inte". Då hade jag i år tragglat med det, och av mer än en tränare fått höra att problemet var si. Att jag skulle göra så istället. Jag försökte göra så men det blev skit ändå, och jag fick igen kommentaren att problemet var si och jag skulle göra så. Dvs de sa åt mig att göra vad jag tyckte jag gjorde. Slutsats - jag var talanglöst kass.

Tills en kompis tyckte att det är helt orimligt att du inte skulle klara det där när du klarar "allt annat" som ingår. Vad fan du kan flytta hästens framdel, hästens bakdel och så vidare. Klart du kan rida skolorna. Nä sa jag, jag kan inte. Sagt och gjort, nämnda kompis ställde sig i ett ridhus, jag satt på hästen. Sen red jag skolor. Och skolor. Och än mer skolor. Helt enkelt för att kompisen kunde förklara på ett bättre (för mig) sätt hur jag skulle göra. Och då blev det plättlätt.

Det där är extremt vanligt, att en tränares metod/språk/etc inte är riktigt passande för just en viss elev. Vissa fungerar det att säga "sitt tyngre i sadeln", en annan ryttare känner "men vadå, jag sitter ju så tungt jag kan, men du säger hela tiden sitt tyngre, hallå?". Men om man för den ryttaren istället säger något annat, som slappna av i knäna, tänk dig att du xxx eller ja nästan vad som helst som får ryttaren att de facto komma ner djupare i sadeln så VIPS fungerar det. Men just instruktionen "sitt tyngre i sadeln" är fel för den ryttaren.

Samma sak med t ex hoppning. Att få höra att "du måste se avståndet, nu kom ni fel igen" hjälper en ryttare men gör ingen skillnad för en annan.

Det är ena grejen. Den andra är hur man hjälper ryttaren att bli bättre på att t ex se avståndet. Här har vi (i ex) en ryttare som tycks både blind och vindögd vad gäller avstånd. Det är uppenbart ingen vits att säga åt hen att "se avståndet". Då får man gå runt det, och se till att ryttaren blir bättre på att rida framåt/korta galoppen/sitta still och hålla käften/vad som nu är bäst på den hästen. Ryttaren kommer fortfarande vara lika blint vindögd för avstånd, men ekipaget kommer få mindre problem.

Så - ärligt och med handen på hjärtat, känns det som tränaren passar dig och att du faktiskt får de verktyg du behöver för att bli bättre? OBS att tränaren påpekar felen och du vet att det är felet är INTE att ge någon verktyg.

Jag har förvisso en häst som kan hoppa. Men som inte är så lätthoppad, eller hon är "riktigt svår" om man ska tro min tränare. Jag håller inte eg med men det beror på att vi bedömer olika saker. Hästen är sjukt ärlig och bussig på hinder och försöker alltid. Men hon blir också övertaggad av hinder, och är stark för mig och kan bli väldigt lång då, vilket ihop med försöker alltid resulterar i - bästa scenariot - plockepinn eller - värsta scenariot - att vi krashar och går omkull (det har vi inte gjort, men det är ren tur, vi har varit fan så nära). Vi nollar i 70 cm, kör lite hit and miss i 80 cm och högre har jag inte startat, finns ingen ide. ATT vi nollar i 70 cm är dock egentligen också lite hit and miss. Om jag rider ordentligt hoppar hästen strålande fint och är inte i närheten av några hinder. Om jag inte rider ordentligt blir det mer hipp som happ, men ärlig häst som är en jäkel på att rädda sig och hinder så låga att hon kan hoppa stillastående gör att det blir felfritt. Lite högre hinder blir felmarginalen högre och bommarna faller.

I somras var mitt mål 90 cm den här säsongen. Vi tränar på upp till 95 cm ungefär. Målet har jag skjutit på framtiden. För vi ska blir djävulskt säkra i 70 först. Sen kommer 80 och 90 komma relativt "på köpet". För det som gör vi får problem på högre höjd FINNS på 70 cm också, men syns inte lika väl på resultatet. I alla fall, så jag känner inte "fan vad jävla kass jag är, hästen kan ju det är ju jag som är värdelös". Det ÄR jag som inte - än - fixar att rida henne tillräckligt bra. Men det är ju en perfekt motivator. Hade JAG ridit perfekt men hästen ändå droppat ett ben här och där hade det känts jobbigare. Men att JAG inte rakriktar i tid, glömmer bort mina ben, låter henne gå iväg för lång, inte orkar hålla ihop henne osv - det innebär att det finns fint utrymme för förbättring. Om HON droppade ett ben här och var bara ändå så tja det är svårare påverka.

Så jag har inför vinterträningen här brutit ner saker och ting till mindre saker. Jag ska skaffa mig bättre bålstabilitet, bättre benstyrka och bättre kroppskontroll. Och så ska vi slipa på lydnaden. Sen ska vi se till att det funkar prickfritt på bommar på marken. För gör det inte det så kommer det inte göra det på varken 70 eller 90 cm. Dessutom ska jag ge fan i att ge upp! Det är ett annat problem. Om/när hon går iväg och blir stark och jag tappar henne, så jag ger lite upp. "Det är ingen ide" och jag slutar ens försöka. Sen brukar vi ta med oss några fler hinder. Samma sak syns på träning, blir det fel första gången blir det oftast kattskit försök två och tre och SEN sätter jag det perfekt. För då börjar jag bli lite sur. Tränaren brukar stilla undra "Varför red du inte sådär första gången?"

Men jag tror mycket sitter i din inställning. Jag är bra på att gå in med "det där går inte/det där kan vi inte än". Då klarar vi det inte. Garanterat inte. Men om jag bara ger fan i att döma ut det direkt utan rider som om och för att vi ska klara det har vi sällan problem alls. För JAG har mer problem (i mitt huvud) än hästen helt enkelt

Jag tror absolut du kan bli bättre, men sikta på bättre på 70 - 80 än gå dubbelnolla i 95 cm just nu =) Ni kommer dit, men först måste ni ta er an hindren på vägen - bokstavligt talat. *pepp*

 

[Alexandra_W]

Jag tittar på resultaten, helt enkelt. Självklart har jag som mål att inte göra de där misstagen längre, men jag gör dem ju ändå. Man skulle ju tro att man skulle kunna bli bättre om man tränar målmedvetet på olika delmål i åratal, men uppenbarligen blir det inte så, eftersom jag går runt med 4-12 fel nu som då. Det är ju bara att titta på resultaten så ser man att jag inte blir bättre.

Och när du går in på banan så gör du det med vilket mindset? Att nu kommer ni gå in, allt kommer stämma och ni kommer sätta en nolla? Eller lite mer håglöst med att med tur nollar ni men det blir nog....

 

[mackan]

Jag tittar på resultaten, helt enkelt. Självklart har jag som mål att inte göra de där misstagen längre, men jag gör dem ju ändå. Man skulle ju tro att man skulle kunna bli bättre om man tränar målmedvetet på olika delmål i åratal, men uppenbarligen blir det inte så, eftersom jag går runt med 4-12 fel nu som då. Det är ju bara att titta på resultaten så ser man att jag inte blir bättre.

Fast återigen då så sitter du på en häst efter din redovisning som folk etablerat är förvånade över dess resultat i 90 . Så jag vet inte riktigt hur du relaterar /analyserar att det enbart handlar om just dig och de begränsade möjligheter du har i sammanhanget du tydligt redovisat ?

Så det landrar tillbaka till det väldigt många svarat och reflekterat över som svar till dig .
Det blir svårt att ändra något om inga variabler öht går att ändra enligt dig själv .

 

[Mabuse]

Och när du går in på banan så gör du det med vilket mindset? Att nu kommer ni gå in, allt kommer stämma och ni kommer sätta en nolla? Eller lite mer håglöst med att med tur nollar ni men det blir nog....

Det förstnämnda. När jag går banan går jag alltid en sista gång när jag har lärt mig banan och ser framför mig hur jag rider banan medan jag går, var jag ska ta halvhalterna, var jag ska tänka på yttertygeln, hur jag får dit alla vägarna precis där de ska vara och sätter varenda språng perfekt. Det är den bilden och känslan jag tar med mig ut på framhoppningen, och sen in på banan när jag ska rida.

Det började jag med för några år sen efter att ha tittat på hur proffsen går banan på stortävlingar, och läst på lite om mental träning, och jag tycker jag har fått ett annat lugn på banan nu, och jag rider inte fel väg längre som jag kunde göra någon gång ibland förut, men felfritt blir det inte.

 

[Mabuse]

Fast återigen då så sitter du på en häst efter din redovisning som folk etablerat är förvånade över dess resultat i 90 . Så jag vet inte riktigt hur du relaterar /analyserar att det enbart handlar om just dig och de begränsade möjligheter du har i sammanhanget du tydligt redovisat ?

När han river är det i nio fall av tio pga mitt misstag. Om jag slutade göra misstag skulle han sluta riva, i princip. För när jag gör rätt klarar han hinderhöjden med lätthet. Jag vet att han har de felfria ritterna i sig, men jag får inte till dem.

Visst kan man säga att jomen det är hästen, med en annan häst skulle jag prestera. Men det är ju alltid nåt med de hästar jag tävlar. Den hästen blir stark och flack, den hästen är tittig och får ett stopp, den hästen är slarvig och river, den hästen tokvägrar och stannar ut sig. Osv. Ingen av de hästarna har varit hästar som gått felfritt efter nån ordning med nån annan ryttare heller, men jag vet också att ganska ofta kan en häst som i regel stannar/river ändå glänsa till med rätt ryttare i sadeln och få till de nollorna. Men jag har aldrig lyckats vara den ryttaren. Och jag tror att om jag hade haft potentialen att vara den ryttaren, då hade väl tränaren nån gång under alla år gett mig en av de hästar som har lite mer kapacitet och får till de där rundorna lite oftare.

 

[Alexandra_W]

När han river är det i nio fall av tio pga mitt misstag. Om jag slutade göra misstag skulle han sluta riva, i princip. För när jag gör rätt klarar han hinderhöjden med lätthet. Jag vet att han har de felfria ritterna i sig, men jag får inte till dem.

Visst kan man säga att jomen det är hästen, med en annan häst skulle jag prestera. Men det är ju alltid nåt med de hästar jag tävlar. Den hästen blir stark och flack, den hästen är tittig och får ett stopp, den hästen är slarvig och river, den hästen tokvägrar och stannar ut sig. Osv. Ingen av de hästarna har varit hästar som gått felfritt efter nån ordning med nån annan ryttare heller, men jag vet också att ganska ofta kan en häst som i regel stannar/river ändå glänsa till med rätt ryttare i sadeln och få till de nollorna. Men jag har aldrig lyckats vara den ryttaren. Och jag tror att om jag hade haft potentialen att vara den ryttaren, då hade väl tränaren nån gång under alla år gett mig en av de hästar som har lite mer kapacitet och får till de där rundorna lite oftare.

Alla tränare är inte bra eller logiska. Men oavsett det - så hoppar du helt över det jag skriver om vad du KAN träna på, ha som delmål och bli bättre på?

Liksom av det du beskriver så är du och jag i samma sits. Hästen kan och har kapaciteten att gå felfritt, men ryttaren (vi) bluddrar bort det. Det som skiljer oss är att jag bryter ner det och ser vad jag kan förbättra för att öka möjligheten att jag inte ska bluddra bort det, medan du tycks enbart titta på hur det är som ett faktum och utan möjlighet till förändring.

Menar du att du inte kan öka din benstyrka? Inte kan öka din bålstabilitet etc?

 

[Mabuse]

Nu från dator, lite enklare så.

Men några allmänna funderingar. Tränaren - vad känner du att du får/inte får ut av denne? Du skriver att du vet om dina fel, men känner du att du av tränaren får hjälp med dem, eller mer att de påpekas? Hänger du med hur jag menar? Jag vet inte i hur många år jag hade enorma problem med skolorna. Extrema, helt jävla talanglös kände jag mig. Jag bestämde mig tillslut för att "jag kan inte". Då hade jag i år tragglat med det, och av mer än en tränare fått höra att problemet var si. Att jag skulle göra så istället. Jag försökte göra så men det blev skit ändå, och jag fick igen kommentaren att problemet var si och jag skulle göra så. Dvs de sa åt mig att göra vad jag tyckte jag gjorde. Slutsats - jag var talanglöst kass.

Tills en kompis tyckte att det är helt orimligt att du inte skulle klara det där när du klarar "allt annat" som ingår. Vad fan du kan flytta hästens framdel, hästens bakdel och så vidare. Klart du kan rida skolorna. Nä sa jag, jag kan inte. Sagt och gjort, nämnda kompis ställde sig i ett ridhus, jag satt på hästen. Sen red jag skolor. Och skolor. Och än mer skolor. Helt enkelt för att kompisen kunde förklara på ett bättre (för mig) sätt hur jag skulle göra. Och då blev det plättlätt.

Det där är extremt vanligt, att en tränares metod/språk/etc inte är riktigt passande för just en viss elev. Vissa fungerar det att säga "sitt tyngre i sadeln", en annan ryttare känner "men vadå, jag sitter ju så tungt jag kan, men du säger hela tiden sitt tyngre, hallå?". Men om man för den ryttaren istället säger något annat, som slappna av i knäna, tänk dig att du xxx eller ja nästan vad som helst som får ryttaren att de facto komma ner djupare i sadeln så VIPS fungerar det. Men just instruktionen "sitt tyngre i sadeln" är fel för den ryttaren.

Samma sak med t ex hoppning. Att få höra att "du måste se avståndet, nu kom ni fel igen" hjälper en ryttare men gör ingen skillnad för en annan.

Det är ena grejen. Den andra är hur man hjälper ryttaren att bli bättre på att t ex se avståndet. Här har vi (i ex) en ryttare som tycks både blind och vindögd vad gäller avstånd. Det är uppenbart ingen vits att säga åt hen att "se avståndet". Då får man gå runt det, och se till att ryttaren blir bättre på att rida framåt/korta galoppen/sitta still och hålla käften/vad som nu är bäst på den hästen. Ryttaren kommer fortfarande vara lika blint vindögd för avstånd, men ekipaget kommer få mindre problem.

Så - ärligt och med handen på hjärtat, känns det som tränaren passar dig och att du faktiskt får de verktyg du behöver för att bli bättre? OBS att tränaren påpekar felen och du vet att det är felet är INTE att ge någon verktyg.

Jag har förvisso en häst som kan hoppa. Men som inte är så lätthoppad, eller hon är "riktigt svår" om man ska tro min tränare. Jag håller inte eg med men det beror på att vi bedömer olika saker. Hästen är sjukt ärlig och bussig på hinder och försöker alltid. Men hon blir också övertaggad av hinder, och är stark för mig och kan bli väldigt lång då, vilket ihop med försöker alltid resulterar i - bästa scenariot - plockepinn eller - värsta scenariot - att vi krashar och går omkull (det har vi inte gjort, men det är ren tur, vi har varit fan så nära). Vi nollar i 70 cm, kör lite hit and miss i 80 cm och högre har jag inte startat, finns ingen ide. ATT vi nollar i 70 cm är dock egentligen också lite hit and miss. Om jag rider ordentligt hoppar hästen strålande fint och är inte i närheten av några hinder. Om jag inte rider ordentligt blir det mer hipp som happ, men ärlig häst som är en jäkel på att rädda sig och hinder så låga att hon kan hoppa stillastående gör att det blir felfritt. Lite högre hinder blir felmarginalen högre och bommarna faller.

I somras var mitt mål 90 cm den här säsongen. Vi tränar på upp till 95 cm ungefär. Målet har jag skjutit på framtiden. För vi ska blir djävulskt säkra i 70 först. Sen kommer 80 och 90 komma relativt "på köpet". För det som gör vi får problem på högre höjd FINNS på 70 cm också, men syns inte lika väl på resultatet. I alla fall, så jag känner inte "fan vad jävla kass jag är, hästen kan ju det är ju jag som är värdelös". Det ÄR jag som inte - än - fixar att rida henne tillräckligt bra. Men det är ju en perfekt motivator. Hade JAG ridit perfekt men hästen ändå droppat ett ben här och där hade det känts jobbigare. Men att JAG inte rakriktar i tid, glömmer bort mina ben, låter henne gå iväg för lång, inte orkar hålla ihop henne osv - det innebär att det finns fint utrymme för förbättring. Om HON droppade ett ben här och var bara ändå så tja det är svårare påverka.

Så jag har inför vinterträningen här brutit ner saker och ting till mindre saker. Jag ska skaffa mig bättre bålstabilitet, bättre benstyrka och bättre kroppskontroll. Och så ska vi slipa på lydnaden. Sen ska vi se till att det funkar prickfritt på bommar på marken. För gör det inte det så kommer det inte göra det på varken 70 eller 90 cm. Dessutom ska jag ge fan i att ge upp! Det är ett annat problem. Om/när hon går iväg och blir stark och jag tappar henne, så jag ger lite upp. "Det är ingen ide" och jag slutar ens försöka. Sen brukar vi ta med oss några fler hinder. Samma sak syns på träning, blir det fel första gången blir det oftast kattskit försök två och tre och SEN sätter jag det perfekt. För då börjar jag bli lite sur. Tränaren brukar stilla undra "Varför red du inte sådär första gången?"

Men jag tror mycket sitter i din inställning. Jag är bra på att gå in med "det där går inte/det där kan vi inte än". Då klarar vi det inte. Garanterat inte. Men om jag bara ger fan i att döma ut det direkt utan rider som om och för att vi ska klara det har vi sällan problem alls. För JAG har mer problem (i mitt huvud) än hästen helt enkelt

Jag tror absolut du kan bli bättre, men sikta på bättre på 70 - 80 än gå dubbelnolla i 95 cm just nu =) Ni kommer dit, men först måste ni ta er an hindren på vägen - bokstavligt talat. *pepp*

Tack för ett långt och genomtänkt inlägg!

Vi klarar i regel en 70-bana enkelt. Men i 95 behöver vi ha lite mer galopp för att hoppa felfritt, och dels är det inte så lätt att sätta den perfekta galoppen som är energisk och kvick, men inte spänd eller stressad - det är en fin linje där, och ibland blir det för mycket eller för lite - dels så har jag inte samma kontroll i den galoppen som i 70-galoppen, vilket gör att risken för att vi glider ut lite på bågar eller inte hinner rakställa ökar.

Ska jag bara hoppa max 80 innebär det också att jag säger nej till alla tävlingar, och det vore inte riktigt ok för ridläraren. Man bestämmer inte höjderna själv, utan man får en stallorder om vilka klasser man ska anmäla till. Självklart kan man vägra, men då ser man riktigt hur fånig hon tycker man är. Bäst är att inte krångla utan göra som man blir tillsagd.

 

[Alexandra_W]

Tack för ett långt och genomtänkt inlägg!

Vi klarar i regel en 70-bana enkelt. Men i 95 behöver vi ha lite mer galopp för att hoppa felfritt, och dels är det inte så lätt att sätta den perfekta galoppen som är energisk och kvick, men inte spänd eller stressad - det är en fin linje där, och ibland blir det för mycket eller för lite - dels så har jag inte samma kontroll i den galoppen som i 70-galoppen, vilket gör att risken för att vi glider ut lite på bågar eller inte hinner rakställa ökar.

Ska jag bara hoppa max 80 innebär det också att jag säger nej till alla tävlingar, och det vore inte riktigt ok för ridläraren. Man bestämmer inte höjderna själv, utan man får en stallorder om vilka klasser man ska anmäla till. Självklart kan man vägra, men då ser man riktigt hur fånig hon tycker man är. Bäst är att inte krångla utan göra som man blir tillsagd.

Du kan väl göra både och då? Jag tycker det där låter som en seriöst urkass tränare, men det är ju då som må välja om du vill byta eller ej. Men gör det du kan då, öka bålstabilitet och -styrka, öka benstyrka, jobba med att (på träningarna och på de andra hästarna du rider) verkligen orka både få ihop och sätta ordentlig galopp. Och om det nu 'måste' vara så fortsätta peta några bommar i 90 tills vidare.

Men ju mer du skriver - ju mer förstår jag faktiskt att du tappat självförtroendet. Det skulle jag också med en sån tränare som du beskriver, som "beordrade" ut mig på höjder det inte fungerade på. Så ju mer du skriver ju mer säker blir jag på att du dels kan mer än du tror, och absolut kan bli bättre. Haken är att jag inte vet hur väl det går att kombinera med den där tränaren...

Tilläggsfråga: Vilka klasser man ska anmäla till. Beordrar tränaren vad du ska anmäla till och DU betalar för det? Jag hade gått ut i strejk omedelbart! Det är ju helt horribelt.

 

[Mabuse]

Alla tränare är inte bra eller logiska. Men oavsett det - så hoppar du helt över det jag skriver om vad du KAN träna på, ha som delmål och bli bättre på?

Liksom av det du beskriver så är du och jag i samma sits. Hästen kan och har kapaciteten att gå felfritt, men ryttaren (vi) bluddrar bort det. Det som skiljer oss är att jag bryter ner det och ser vad jag kan förbättra för att öka möjligheten att jag inte ska bluddra bort det, medan du tycks enbart titta på hur det är som ett faktum och utan möjlighet till förändring.

Menar du att du inte kan öka din benstyrka? Inte kan öka din bålstabilitet etc?

Det är klart jag kan, sånt jobbar jag på hela tiden. Det är ju därför jag har ökat träningen så mycket jag bara kan. Men i nåt läge går det inte att lägga till mer träning tidsmässigt, och jag får fortfarande samma resultat. Det är där jjag är nu.

Och visst kan jag bryta ner i delmål, det är så jag brukar göra, varje år skriver vi ner våra mål, det stora målet och de små delmålen, och vad man har som plan att förbättra i sin ridning för att nå målen, och hur det ska gå till. Och det brukar jag göra. Det kan jag göra nu också.

Skillnaden är väl att jag börjat fundera just på vad poängen med alltihop är, tittar jag på tävlingsresultaten är jag ändå i princip sämst i gruppen, fast jag ridit längst. Trots alla år av små delmål och alla planer för hur de ska uppnås och all analys av vilka detaljer jag ska förbättra och hur det ska gå till, etc.

Jag börjar därför förlora hoppet lite grann, och utan hoppet känns också de små delmålen och planerna meningslösa.

 

[Mabuse]

Du kan väl göra både och då? Jag tycker det där låter som en seriöst urkass tränare, men det är ju då som må välja om du vill byta eller ej. Men gör det du kan då, öka bålstabilitet och -styrka, öka benstyrka, jobba med att (på träningarna och på de andra hästarna du rider) verkligen orka både få ihop och sätta ordentlig galopp. Och om det nu 'måste' vara så fortsätta peta några bommar i 90 tills vidare.

Men ju mer du skriver - ju mer förstår jag faktiskt att du tappat självförtroendet. Det skulle jag också med en sån tränare som du beskriver, som "beordrade" ut mig på höjder det inte fungerade på. Så ju mer du skriver ju mer säker blir jag på att du dels kan mer än du tror, och absolut kan bli bättre. Haken är att jag inte vet hur väl det går att kombinera med den där tränaren...

Tilläggsfråga: Vilka klasser man ska anmäla till. Beordrar tränaren vad du ska anmäla till och DU betalar för det? Jag hade gått ut i strejk omedelbart! Det är ju helt horribelt.

Till min tränares försvar måste jag säga att hon är väldigt rutinerad, oftast har hon rätt i vilka klasser man bör starta i. Och ofta har eleverna fel när de antingen är sjåpiga och inte vågar gå upp i höjderna, eller är övermodig och vill upp fortare än de borde. Det finns ju tolvfelsrundor och tolvfelsrundor, det är ju inte som att vi kraschar hindren och det blir helt livsfarligt, men vi petar ett här och där. Det känns inte omöjligt svårt, mer retsamt svårt, så att säga. Det känns som att vi borde klara det, men så får vi inte riktigt till det i alla fall.

 

[Alexandra_W]

Det är klart jag kan, sånt jobbar jag på hela tiden. Det är ju därför jag har ökat träningen så mycket jag bara kan. Men i nåt läge går det inte att lägga till mer träning tidsmässigt, och jag får fortfarande samma resultat. Det är där jjag är nu.

Och visst kan jag bryta ner i delmål, det är så jag brukar göra, varje år skriver vi ner våra mål, det stora målet och de små delmålen, och vad man har som plan att förbättra i sin ridning för att nå målen, och hur det ska gå till. Och det brukar jag göra. Det kan jag göra nu också.

Skillnaden är väl att jag börjat fundera just på vad poängen med alltihop är, tittar jag på tävlingsresultaten är jag ändå i princip sämst i gruppen, fast jag ridit längst. Trots alla år av små delmål och alla planer för hur de ska uppnås och all analys av vilka detaljer jag ska förbättra och hur det ska gå till, etc.

Jag börjar därför förlora hoppet lite grann, och utan hoppet känns också de små delmålen och planerna meningslösa.

Jag förstår verkligen att du funderar på vad poängen är. Men det sitter ju INTE hos dig - det sitter hos din tränare. Som sagt jag skulle också fundera på vad poängen är och helt tappa både självförtroendet och suget om vi säger min tränare "tvingade" ut mig och min häst i 90 cm och vi gjorde runda på runda på runda på runda med 8 - 12 fel (vilket typ är vad resultatet skulle bli, skulle säkert få in några uteslutningar pga hinderfel med eftersom vi ibland inte bara lyckas riva utan hon går ifrån mig så jag inte hinner med att svänga och får lägga en volt och vips har man fixat till 8 fel på "ett misstag"). Nu är min tränare tack och lov inte som din. Min har fullt korrekt identifierat problemet, vilket ju jag vet vilket det är, och gett mig verktyg att lösa det och tips om vad jag ska göra. Och hen skulle aldrig beordra mig till någonting, men rekommenderat att vi håller oss på 70 på tävling tills vi känner att allt stämmer.

Men som sagt, i din sits skulle jag inte alls känns nån pepp eller hopp eller nåt. Kan du verkligen inte byta tränare??

 

[Alexandra_W]

Till min tränares försvar måste jag säga att hon är väldigt rutinerad, oftast har hon rätt i vilka klasser man bör starta i. Och ofta har eleverna fel när de antingen är sjåpiga och inte vågar gå upp i höjderna, eller är övermodig och vill upp fortare än de borde. Det finns ju tolvfelsrundor och tolvfelsrundor, det är ju inte som att vi kraschar hindren och det blir helt livsfarligt, men vi petar ett här och där. Det känns inte omöjligt svårt, mer retsamt svårt, så att säga. Det känns som att vi borde klara det, men så får vi inte riktigt till det i alla fall.

Spelar för mig ingen roll. Du har tappat sugen, motivationen och tron på ditt själv. Du är fråntagen valet att gå ner i höjd. Och visst finns det tolvfelsrundor och tolvfelsrundor, men om man som du beskriver år efter år inte riktigt får till det så plockar en vettig tränare ner ekipaget så det får kännas lätt, bra och enkelt. Medan man jobbar på problemen som gör att det inte riktigt händer/ekipaget får till det i de högre klasserna.

Dessutom är jag helt jävla allergisk (ursäkta språket) mot tränare som bestämmer att rädda elever är sjåpiga. Det var så jag förlorade förtroendet så djävulskt att jag slutade tävla, och inte tävlade på många, många, många år... (Förrän nu faktiskt)

 

[Mabuse]

Fast återigen då så sitter du på en häst efter din redovisning som folk etablerat är förvånade över dess resultat i 90 . Så jag vet inte riktigt hur du relaterar /analyserar att det enbart handlar om just dig och de begränsade möjligheter du har i sammanhanget du tydligt redovisat ?

Så det landrar tillbaka till det väldigt många svarat och reflekterat över som svar till dig .
Det blir svårt att ändra något om inga variabler öht går att ändra enligt dig själv .

Det jag kan ändra är hur jag tänker kring det hela. Eller så kan jag ge upp hoppningen.

 

[Mabuse]

Spelar för mig ingen roll. Du har tappat sugen, motivationen och tron på ditt själv. Du är fråntagen valet att gå ner i höjd. Och visst finns det tolvfelsrundor och tolvfelsrundor, men om man som du beskriver år efter år inte riktigt får till det så plockar en vettig tränare ner ekipaget så det får kännas lätt, bra och enkelt. Medan man jobbar på problemen som gör att det inte riktigt händer/ekipaget får till det i de högre klasserna.

Dessutom är jag helt jävla allergisk (ursäkta språket) mot tränare som bestämmer att rädda elever är sjåpiga. Det var så jag förlorade förtroendet så djävulskt att jag slutade tävla, och inte tävlade på många, många, många år... (Förrän nu faktiskt)

Sjåpig kanske är fel ord, om man är rädd är det helt ok att säga det, och då får man hoppa lägre eller en annan häst tills det känns bättre, utan sura miner. Det har ju hänt några gånger efter vådliga vurpor, och det har hon all respekt för. Jag tycker jag har fått bra stöttning i att komma tillbaka efter sånt. Det är faktiskt en av anledningarna till att jag fick nuvarande häst, jag hade haft ett par hästar som satte av mig på regelbunden basis en period, med ambulansfärder osv, och blev rätt harig efter det. Nuvarande hedersknyffel till häst började som ryttarrehab, kan man säga, och det har han lyckats bra med, rädslan är borta och numer vågar jag också hoppa nervigare och svårare hästar igen utan att bli rädd.

Men sjåpig som i "nej men inte kan väl jag, ska vi ändå inte bli ännu säkrare på lägre höjder först???".

 

[Mabuse]

Jag förstår verkligen att du funderar på vad poängen är. Men det sitter ju INTE hos dig - det sitter hos din tränare. Som sagt jag skulle också fundera på vad poängen är och helt tappa både självförtroendet och suget om vi säger min tränare "tvingade" ut mig och min häst i 90 cm och vi gjorde runda på runda på runda på runda med 8 - 12 fel (vilket typ är vad resultatet skulle bli, skulle säkert få in några uteslutningar pga hinderfel med eftersom vi ibland inte bara lyckas riva utan hon går ifrån mig så jag inte hinner med att svänga och får lägga en volt och vips har man fixat till 8 fel på "ett misstag"). Nu är min tränare tack och lov inte som din. Min har fullt korrekt identifierat problemet, vilket ju jag vet vilket det är, och gett mig verktyg att lösa det och tips om vad jag ska göra. Och hen skulle aldrig beordra mig till någonting, men rekommenderat att vi håller oss på 70 på tävling tills vi känner att allt stämmer.

Men som sagt, i din sits skulle jag inte alls känns nån pepp eller hopp eller nåt. Kan du verkligen inte byta tränare??

Rider man på ridskola kan man inte byta tränare. Det finns bara en tävlingsgrupp, och då är det den tränaren som gäller. Hade jag haft en egen häst hade jag nog försökt byta en period nu, tills det känns bättre igen, för jag vet av erfarenhet att det här är en tränare man ska ha när man är glad och positiv, inte en som kan vända en när man känner sig låg.

 

[Alexandra_W]

Rider man på ridskola kan man inte byta tränare. Det finns bara en tävlingsgrupp, och då är det den tränaren som gäller. Hade jag haft en egen häst hade jag nog försökt byta en period nu, tills det känns bättre igen, för jag vet av erfarenhet att det här är en tränare man ska ha när man är glad och positiv, inte en som kan vända en när man känner sig låg.

Byta ridskola då, går inte det?

 

[Mabuse]

Byta ridskola då, går inte det?

Byter man ridskola kan man normalt inte marschera rätt in i hopptävlingsgruppen - det är inte alla ridskolor som ens har en, och normalt handplockar man elever till den. Så det är ett vågspel, då skulle jag få börja från början på en annan ridskola, för att sen efter några år, när jag kanske får plats i tävlingsgruppen, inse att det inte är bättre där.

Så det går, men jag tror det blir sämre. Vi träffar ibland på andra ridskolor på tävling, och dels är det inte så många som är ute och tävlar , dels går det inte bättre för dem än för oss.

 

[Youma]

Är du säker på att det är du som inte har kommit framåt på 20 år, eller har du successivt fått knepigare hästmaterial att rida? Tänk efter nu. Hade en tränare satt dig på en häst som inte tar sig runt en 90 bana för 10 år sen, och hade du ändå tagit dig och hästen runt banan då?

Just ridskola kan vara lite knepigt, då man ofta får mer att bita i ju bättre man blir. När jag var yngre och var med ridskolans hoppgrupp, så fick jag ofta hästar som hade gått 130. Inte för att jag var bra, tvärtom, just för att kunna känna på hur det skulle vara. Successivt ju bättre man blev, desto svårare hästmaterial fick man. Det gjorde att man kunde hålla gruppen på en jämn nivå, och alla fick nånting att bita i.

95 cm är ingen höjd man behöver en fantastisk hopphäst till, min medryttarhäst på 16 år och karriär som skogsmulle fixade bana på 110 felfritt, på lokala tävlingar (med en annan ryttare än mig, men jag hoppade 1 m på hemmabanan också). Man styrde mot hindret och han hoppade, nära, långt ifrån, ur sväng, diagonalt över, etc. Han "räknades" ändå inte som hopphäst, så jag skulle inte stirra mig blind på annonser för hopphäst att vara medryttare på. Det kan gott räcka med häst som gillar hoppa skapligt. Ingen riden en bana utan att göra det minstaste misstag, det gör alla. Ju lägre höjd, desto lättare att korrigera för ryttarens misstag, men rider man en häst som har svåra förutsättningar, så kommer den ha också svårare att fixa till misstagen.

Summa sumarum så ser det ut som att du har fått en häst som har varit svår att utvecklas på, som andra inte trodde skulle gå såhär långt. Det är ändå någonting att glädjas åt!
Hur hoppar den här hästen med andra ryttare?

Nu har du satt utmaningen till att du och just den här hästen ska ta sig felfritt på en 90-95 bana. Egentligen är det tre utmaningar i sig. Dels att hoppa en häst som har dåliga förutsättningar för hoppning, dels att klättra i höjd, för din egen del, och rida så felfritt som möjligt.

Den första utmaningen kan man fila på, på en ridskola rätt så länge, man får bara allt svårare hästmaterial. Den här gången en häst med en galopp som inte funkar i hoppningen, nästa gång kanske är det en häst med någon annan svårighet, ex.vis en som inte är helt trygg i hoppningen, eller en som är het och för på.

Den andra utmaningen behöver du en häst med mer kapacitet till. Inget flashigt, bara en som klarar av att dra upp benen fast man inte kommer på perfekt.

Det tredje, att rida utan misstag, jobbar du på kontinuerligt, för att kunna komma längre med utmaning ett och två.