Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

[kryddelydd]

Jag har gjort det där, jag har varit medryttare i många, många år. Jag är glad att jag öht hittat en trevlig hästägare med en trevlig häst i ett stall med fullskötsel som är flexibel med dagar och tider, 20 minuter med direktbuss som går varje kvart precis utanför jobbet. Det är inte helt enkelt. Jag är superbegränsad med vilka tider jag kan rida pga familj och jobb, jag är glad om jag alls kan få ihop det. Hur många kvinnor känner du utan körkort eller egen häst, med heltidsjobb och två barn i dagisålder, som tävlar hoppning med goda resultat?

Du sätter upp väldigt fyrkantiga ramar för dina möjligheter.
Eftersom dina omständigheter är så begränsade, får du ju nöja dig med vad du får.
Ta körkort, hur svårt kan det vara? Därmed utökar du dina möjligheter enormt!

 

[kryddelydd]

Anledningen till att jag rider är dels att det är trevligt att hänga med hästar, men framförallt för att jag vill bli en bättre ryttare. Kvittot på det är att kunna prestera bättre på tävlingsbanan. Uppenbart kommer jag inte lyckas med det. Vad ska man då ha för mål för att motivera sig, när man uppenbarligen inte alls lyckas bli bättre trots alla års träning och allt slit? Jag är inte alls nöjd som jag är, men jag har inget alternativ annat än att ge upp. Och det känns såklart också lite trist.

Det jag försökte belysa med att beskriva mig och min kbl-travare som går på samma poäng i samma tävlingsklass - dock dressyr - tre år senare är att vi har utvecklats massor! Fast det syns hittills inte i tävlingsresultaten.
Och då är det ändå bara jag som rider min häst (fast inte mer än 2-3 dagar per vecka och för instruktör på den hästen ca fyra gånger per år eftersom jag oftare rider andra hästar för instruktör).
Man kan utvecklas massor som ryttare, utan att det syns i tävlingsresultat.

Du har bytt hästar - varje gång du byter häst börjar du ju lite grann om från början med att lära dig hur just den hästen fungerar, vilka signaler den svarar på, vilken hjälp just den hästen behöver.
Och jag är helt säker på att du - sett till totalen - är en kunnigare ryttare.

Att förskjuta fokus från tävlingsresultat till att oftare lyckas på träningarna tror jag kan vara nyttigt.
Nu rider du ju i ridskolegrupp som jag förstår det och kan inte "leka" helt själv. Men att träna på att klara svårare vägar till ett hinder och ändå lyckas, kan ju vara ett sätt att förbättra sig.

 

[fejko]

@Mabuse
Det var inte min mening att vara taskig, men jag tycker ändå du borde ta dig en tankeställare angående din inställning för den kan du faktiskt påverka.
Du är väldigt kritisk och dömande inte bara mot dig själv, men du är också väldigt snabb på att avfärda många av de goda råd du får av de på forumet av de som faktiskt försöker hjälpa dig.
Att man inte presterar fantastiska rundor med de förutsättningar du har är kanske inte så konstigt. Jag menar det finns de i värdseliten som är beredda att betala 20-40 miljoner för en häst, de skulle de knappast göra om det gick lika bra att hoppa med en Clydesdale. Dock kan man träna många moment som behöver förbättras även med en Clydesdale. Du kan träna att hitta en bra grundgalopp, att räkna galoppsprång mellan hindren, att få ut hästen i svängarna, att ha den rakriktad och i balans mot hindret, en bra och följsam sits som inte stör hästen. Detta har du ju nytta av oavsett vilken nivå du än är på.
Sedan skulle du ju kunna testa en annan ridskola samtidigt som du rider kvar på den du är, så kan du ju byta tillbaka om det visar sig att du inte får något bättre. Den ridskolan du rider på verkar väldigt fyrkantig och du kanske kan få bättre förutsättningar någon annanstans.

Lycka till och döm inte dig själv så hårt!

 

[Mabuse]

Du sätter upp väldigt fyrkantiga ramar för dina möjligheter.
Eftersom dina omständigheter är så begränsade, får du ju nöja dig med vad du får.
Ta körkort, hur svårt kan det vara? Därmed utökar du dina möjligheter enormt!

Körkort skulle faktiskt inte påverka vidarevärst i praktiken, eftersom bilen vi har är makens tjänstebil, och alltså icke tillgänglig i veckorna för mig. Ännu en bil, enkom för att jag ska åka till medryttarhästen med den, skulle bli väldigt dyrt. Bara garageplats så att man hade nånstans att göra av den (nej, man kan inte parkera på gatan, vi bor i innerstan och där är hopplöst att hitta parkering) går på 2500 i månaden. Addera en tusenlapp för bilen allt inräknat, och 2-3000 för medryttarhästen (inkl träning) summa 6000 kr i månaden för att rida två ggr/vecka, eller c:a 700 kr per ridpass. Det är rätt mycket, mer än vad som känns rimligt.

Det upplägget jag har nu är ju inget som bara har råkat bli, det är resultatet av många års investeringar i att lyckas pussla ihop det hela så att min ekvation med två småbarn, heltidsjobb och ridning fem gånger i veckan går ihop. Det är inte världens lättaste pussel att få ihop, så det är ingen slump vilka bitar som ingår. Alla är mycket noga utvalda så att det faktiskt blir tidsmässigt och ekonomiskt möjligt.

 

[lil-sis]

Jag tränar dressyr och det känns lättare att ha långsiktiga, realistiska utvecklingsmål för mig.

Men så gör jag resan med min alldeles egna ungponny och det blir ju lite annat. Lättare med finliret och så.

Tävlandet är inte mitt huvudsakliga mål. Min tränare pratade i somras om att "det inte kommer bli passage om till år om inte jag blir bättre på att stötta". Alltså finns det en långsiktig plan och förhoppning. Och en tränare jag och ponnyn trivs med och som inte lägger ribban lägre bara för att vi är ett ponnyekipage.

Naturligtvis kommer vi inte tävla sådana klasser, tar vi oss till MSV är jag alldeles nöjd med det.

(Jag tycker det är skitläskigt att hoppa.)

 

[Mabuse]

@Mabuse
Det var inte min mening att vara taskig, men jag tycker ändå du borde ta dig en tankeställare angående din inställning för den kan du faktiskt påverka.
Du är väldigt kritisk och dömande inte bara mot dig själv, men du är också väldigt snabb på att avfärda många av de goda råd du får av de på forumet av de som faktiskt försöker hjälpa dig.
Att man inte presterar fantastiska rundor med de förutsättningar du har är kanske inte så konstigt. Jag menar det finns de i värdseliten som är beredda att betala 20-40 miljoner för en häst, de skulle de knappast göra om det gick lika bra att hoppa med en Clydesdale. Dock kan man träna många moment som behöver förbättras även med en Clydesdale. Du kan träna att hitta en bra grundgalopp, att räkna galoppsprång mellan hindren, att få ut hästen i svängarna, att ha den rakriktad och i balans mot hindret, en bra och följsam sits som inte stör hästen. Detta har du ju nytta av oavsett vilken nivå du än är på.
Sedan skulle du ju kunna testa en annan ridskola samtidigt som du rider kvar på den du är, så kan du ju byta tillbaka om det visar sig att du inte får något bättre. Den ridskolan du rider på verkar väldigt fyrkantig och du kanske kan få bättre förutsättningar någon annanstans.

Lycka till och döm inte dig själv så hårt!

Ska jag testa en annan ridskola måste jag säga upp min medryttarhäst, vilket skulle kännas jättetrist. Jag har också provridit på några andra ridskolor, men inte hittat nån som har lika bra priser, hästmaterial och instruktörer. Jag vet ingen ridskola som inte kräver rätt mycket i gengäld för att man ska få tävla. På min ridskola är det iaf 20-25 ridskoleryttare som regelbundet är med på externa tävlingar, det är relativt många som får chansen. På många ridskolor är det färre eller inga, så det är svårare och krävs mer i gengäld för att få tävla.

Goda råd är fint, men goda råd som är helt orealistiska är inte så användbara. Jag har fått massor av råd om hur jag ska ändra mina förutsättningar, och de ligger rätt fast. Jag förstår att du och andra försöker hjälpa, men det blir lite knas när det för det första inte är förutsättningarna jag vill ha råd om hur jag ska förändra, och för det andra föreslagen är 1) orealistiska 2) skulle göra situationen sämre och 3) är uppenbara saker som jag antingen redan provat, eller funderat igenom och kommit fram till att de inte är möjligt.

Typ: har du provat att byta till en bättre häst? Har du tänkt på att om nån ville låna ut en bra hopphäst till dig som du fick tävla, så skulle det kanske gå bättre än med en dålig hopphäst? Har du provat att läsa på om hur man ska göra när man rider? Har du provat att fundera på varför du river? Har du tänkt på att om hästen tappar galoppen så hoppar den sämre? Har du provat att träna på relaterade avstånd och annat man behöver kunna för att hoppa bana? Du inbillar dig bara, hästar kan inte riva på grund av att de kommer fel när man hoppar 90 cm, har du provat att sluta inverka? Har du tänkt på att om man som ryttare är vältränad och mentalt förberedd så presterar man bättre? Har du tänkt på att fråga din hopptränare om hjälp med hoppningen? Osv.

Det blir lite no shit sherlock över det hela. Jag har vridit och vänt på saken i åratal - hade det funnits en enkel lösning tänker jag att jag nog hade kommit på den vid det här laget. Jag har provat allt jag kan komma på som är möjligt/rimligt, nu är frågan hur man behåller motivationen när man stagnerat resultatmässigt. @Ray och @Alexandra_W t ex har skrivit bra inlägg som addresserar problemet.

 

[Youma]

Just nu är förutsättningarna att lyckas i dina mål ganska svåra- jag förstår absolut att du har det som står till buds, du har dessutom kämpat dig till att få allt att fungera. Jag tror inte att du har nått vägs ände med din ridning, men kanske just med den här hästen.
Jag hörde idag om en stockholmsridskola, och hur de kvalificerar folk till hoppspecialgrupp - det var så... otroligt komplicerat och tillgjort så det kändes mest som de försökte utnyttja ryttarna till max.
(man började med att tävla 20 cm 3 gånger och fick inte gå vidare- till 30 cm innan dess.....)

Det är inte så lätt att utvecklas när förutsättningarna är så låsta.

Jag skulle fungera på om det finns någon möjlighet att rida på en annan ridskola i närliggande stad någon helg, alternativt se om det finns helgkurser som man får vara med på.
Annars är risken att du kommer stå och stampa i all evighet.
Alternativet till din utveckling är att du tar dig an en häst som är än svårare, och jobbar med det.

 

[fejko]

Fast det är ju inte alltid så lätt på ett diskussionsforum där man kanske inte har alla parametrar, det får man nog ha lite överseende med. Dessutom tror jag det är svårare i Stockholm än tex här i Östergötland där det kryllar av hästar och det inte är jättesvårt att hitta någon häst man kan rida.
En sak jag inte förstår är varför ni alltid har sanma tävlingshäst? På en ridskola roterar man väl lektionshästarna?
Sedan tycker jag du kan vara lite snällare mot dig själv. Var inte så fixerad vid tävlingsresultaten utan se det positiva i din ridning i stället. Tex idag red jag väldigt bra vägar. Sedan tycker jag hästen förtjänar en eloge också som kämpar mot naturens lagar.

 

[fejko]

@Mabuse

 

[kryddelydd]

@Mabuse du har fått massor av förslag från massor av användare och din inställning är hela tiden "det går inte".
Nej, då går det nog inte.
För att inställningen är en väldigt viktig del i våra liv.

Ser man enbart gränserna, fine, då får man nöja sig med det man har.

I ditt fall: nöja dig med den ridning du gör, eller så får du väl göra ett uppehåll i ridningen och se om du saknar det. Om du inte saknar ridningen efter uppehåll: då var beslutet att göra paus rätt.
Om du saknar det: bra, då får du förstås börja på ny kula.

 

[AraSlei]

Jag vill bara inflika med att det faktiskt inte är omöjligt att hitta en fin medryttarhäst som man får träna och tävla med, ens i Stockholm.
När jag bodde i Stockholm var jag medryttare på ett fint 7-årigt halvblodssto på Lidingö (dubbeldiplom på treårs bl a), som jag fick både träna och tävla med om jag ville. Jag red för tränare 1-2 gånger per vecka, men tävlade inte eftersom intresset inte fanns. Tog ca 35min med buss från innerstan.

De växer kanske inte på träd direkt, och kommer nog sällan ut på annons, men du verkar ju ha bra kontakter. Du håller säkert ögon och öron öppna redan, så småningom springer du säkert på en sådan häst.

 

[Fiorano]

@Mabuse Som jag ser det finns det tre alternativ.

1: Du fortsätter som du har det nu och kommer således aldrig bli bättre.
2: Du bestämmer dig för en förändring, byter ridskola, byter medryttarhäst och provar en annan väg.
3: Du ger upp ridningen.

 

[Mabuse]

Jag vill bara inflika med att det faktiskt inte är omöjligt att hitta en fin medryttarhäst som man får träna och tävla med, ens i Stockholm.
När jag bodde i Stockholm var jag medryttare på ett fint 7-årigt halvblodssto på Lidingö (dubbeldiplom på treårs bl a), som jag fick både träna och tävla med om jag ville. Jag red för tränare 1-2 gånger per vecka, men tävlade inte eftersom intresset inte fanns. Tog ca 35min med buss från innerstan.

De växer kanske inte på träd direkt, och kommer nog sällan ut på annons, men du verkar ju ha bra kontakter. Du håller säkert ögon och öron öppna redan, så småningom springer du säkert på en sådan häst.

Visst finns det, jag har också haft medryttarhäst jag hopptränade och tävlade en period. Men dels jag gjorde fortfarande inte bättre tävlingsresultat med ridskolehästarna, dels hade ägaren inte riktigt tid med hästen (det var ju en anledning till varför det var helt ok att jag hopptävlade den), så den skickades ut på foder. Att långsiktigt ha en medryttarhäst att göra en tävlingssatsning med är väldigt ovanligt (det finns säkert något exempel, men det är extremt ovanligt), och som medryttare är du alltid helt beroende av ägaren. När som helst kan hästen säljas eller flyttas, och då är du på noll och har ingenting. Jag har varit där ett antal gånger, det är inte jättekul. Man fäster sig ju vid en häst som man satsar tillsammans med.

 

[Mabuse]

@Mabuse Som jag ser det finns det tre alternativ.

1: Du fortsätter som du har det nu och kommer således aldrig bli bättre.
2: Du bestämmer dig för en förändring, byter ridskola, byter medryttarhäst och provar en annan väg.
3: Du ger upp ridningen.

Jag vet. Det är lite det som är utgångspunkten för tråden. 2 tror jag inte riktigt på, för jag har undersökt möjligheterna till det under flera år, men inte hittat något alternativ som verkar mer lovande. 3 har jag också provat, helt utan ridning vet jag att jag inte trivs. Återstår 1, och det var därför jag startade tråden, hur gör man för att fortsätta sig motiverad till träning och tävling när man inser att man aldrig kommer bli bättre? Det är det som är min fråga i TS.

 

[Mabuse]

Det jag försökte belysa med att beskriva mig och min kbl-travare som går på samma poäng i samma tävlingsklass - dock dressyr - tre år senare är att vi har utvecklats massor! Fast det syns hittills inte i tävlingsresultaten.
Och då är det ändå bara jag som rider min häst (fast inte mer än 2-3 dagar per vecka och för instruktör på den hästen ca fyra gånger per år eftersom jag oftare rider andra hästar för instruktör).
Man kan utvecklas massor som ryttare, utan att det syns i tävlingsresultat.

Du har bytt hästar - varje gång du byter häst börjar du ju lite grann om från början med att lära dig hur just den hästen fungerar, vilka signaler den svarar på, vilken hjälp just den hästen behöver.
Och jag är helt säker på att du - sett till totalen - är en kunnigare ryttare.

Att förskjuta fokus från tävlingsresultat till att oftare lyckas på träningarna tror jag kan vara nyttigt.
Nu rider du ju i ridskolegrupp som jag förstår det och kan inte "leka" helt själv. Men att träna på att klara svårare vägar till ett hinder och ändå lyckas, kan ju vara ett sätt att förbättra sig.

Frågan är väl lite, om man tycker att man blir bättre, men de facto gör samma resultat på tävling - är inte framstegen ren inbillning då?

 

[Mabuse]

@Mabuse du har fått massor av förslag från massor av användare och din inställning är hela tiden "det går inte".
Nej, då går det nog inte.
För att inställningen är en väldigt viktig del i våra liv.

Ser man enbart gränserna, fine, då får man nöja sig med det man har.

I ditt fall: nöja dig med den ridning du gör, eller så får du väl göra ett uppehåll i ridningen och se om du saknar det. Om du inte saknar ridningen efter uppehåll: då var beslutet att göra paus rätt.
Om du saknar det: bra, då får du förstås börja på ny kula.

Så med rätt inställning från min sida så har jag råd med en bil till och tid med en egen häst? Med rätt inställning från min sida så fattar nuvarande tävlingshäst att alla hästar hoppar 90 cm felfritt oavsett avstånd, och slutar riva räcken med frambenen när vi kommer nära?

Jag kan ju inte genomföra ogenomförbara förslag för att någon på nätet tycker att det går, oavsett vad som är praktiskt möjligt.

 

[LenaH]

@Mabuse - jag kan bara se att @Fiorano s tre alternativ är de som finns just nu.
Däremot är väl svaret rätt glasklart vad du skulle behöva göra och det är att skaffa en egen häst som uppfyller de mål och förväntningar du har och då är frågan om du kan se det i en greppbar framtid?

Att det inte funkar när man bor i innerstan med två småbarn och inte har bil eller körkort är rätt självklart (även om du står uppstallad på en anläggning med träningsmöjligheter så kan du ju ändå inte ta dig till tävling) men frågan är hur stora förändringar du (och familjen) skulle kunna tänka er att göra för att göra det möjligt?

Att flytta en bit utanför stan och ha häst närmare hemmet är ett sätt, det finns säkert flera men frågan är hur mycket du vill?

Är svaret på frågan ja, du vill ha egen häst att träna och tävla med så kan du nog hitta motivationen att fortsätta som det är just nu om du har en tidsplan för att kunna genomföra det.

 

[Mabuse]

@Mabuse - jag kan bara se att @Fiorano s tre alternativ är de som finns just nu.
Däremot är väl svaret rätt glasklart vad du skulle behöva göra och det är att skaffa en egen häst som uppfyller de mål och förväntningar du har och då är frågan om du kan se det i en greppbar framtid?

Att det inte funkar när man bor i innerstan med två småbarn och inte har bil eller körkort är rätt självklart (även om du står uppstallad på en anläggning med träningsmöjligheter så kan du ju ändå inte ta dig till tävling) men frågan är hur stora förändringar du (och familjen) skulle kunna tänka er att göra för att göra det möjligt?

Att flytta en bit utanför stan och ha häst närmare hemmet är ett sätt, det finns säkert flera men frågan är hur mycket du vill?

Är svaret på frågan ja, du vill ha egen häst att träna och tävla med så kan du nog hitta motivationen att fortsätta som det är just nu om du har en tidsplan för att kunna genomföra det.

Alltså, maken har körkort, det är så jag kommer till tävling nu (ridskolan håller inte med transport till tävling, det får man ordna själv). Men jag har inte tid med egen häst. Och jag tänker inte släpa ut hela familjen från ett område vi trivs fantastiskt bra i, för att jag ska ha häst. Jag själv skulle inte trivas att bo så, och jag vet att resten av familjen skulle vantrivas. Det funkar inte att bo på ett ställe där ingen trivs enkom för att jag ska ha en tävlingshäst.

 

[Fiorano]

@Mabuse Eftersom tråden heter "hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?" känns för mig bara alternativ 2 som vad som finns att göra. Alt 1 är du uppenbarligen inte nöjd med och alt 3 är heller inte aktuellt.

Men tips som åtminstone fungerat för mig är att varje gång du sitter på en häst bli noggrannare i din ridning. Slarva aldrig bort en övergång, se ill att varje förhållning går igenom, att hästen alltid tar din hjälper snabbt och effektivt och taogenom direkt om det inte fungerar. Hamna aldrig på en och samma volt i 10 varv utan att det egentligen händer något. Att bli en mer medveten ryttare kräver inte ett specifikt hästmaterial utan det är ett state of mind. Tänk igenom ett mål med varje pass innan du sytter upp i sadeln, planera för varje pass, hur du ska lösa eventuella problem osv. När det kommer till avståndsbedömningen så kan du ha en galoppbom framme vartenda ridpass och galoppera över för att träna ögat.

 

[fio]

@Mabuse egen häst och skaffa medryttare då?Eller skaffa häst tillsammans med någon? Med tanke på att du inte har tiden? Känns som det är ganska lätt att skaffa medryttare just i Stockholm