Hur hittar man tillbaka efter otrohet?

Det kommer inte bli som det varit vad gäller tilliten. Jag har fram till nu litat fullständigt och förbehållslöst på min man. Han kunde inte förvalta den tilliten, hans egna ord. Det kommer för all framtid finnas en tagg i den delen av vårt förhållande, eftersom han bevisat att han inte varit helt pålitlig. Jag hoppas bara att taggen kommer bli tillräckligt liten och trubbig så att vi kan fortsätta ha ett bra liv ihop. Och jag behöver verktyg för att nå dit. Det är därför jag skrev tråden. Och om jag kan klara det utan terapeut så är det förstahandsvalet, då jag egentligen inte har lust att vränga mig ut-och-in för en sådan.
Jag vill helst slippa få skrivet på näsan vilken typ av känslor som är accepterat av omgivningen att känna. Om jag tycker att det är äckligt, så måste jag få tycka det.

Om JAG kände att det alltid skulle finnas en tagg kvar skulle jag nog ha svårt att fortsätta. Jag tänker att man råkar ibland göra varandra illa men att så ser livet ut. Det viktiga är hur man hanterar det.
Jag tror på prat och gärna med ett bollplank som hjälper till att hålla samtalet konstruktivt och ser till att det leder framåt.
 
Tack! Han har lovat att vara som en öppen bok, svara på allt och acceptera alla frågor. Och allt skäll jag kan behöva få ur mig. Han vill inget hellre än att vi ska hitta tillbaka till varandra och är beredd att göra allt han kan.

Det där är typ standardsvar från en som varit otrogen och enligt min erfarenhet så är det 99/100 rent BS, något de säger när de blivit påkomna och förr eller senare så söker de sig annat igen.

Jag kan garantera att om inte hon hade gjort slut med honom så hade deras förhållande fortfarande pågått och inte en tanke hade funnits på att avsluta det hela från hans håll och hade du inte sett meddelandet, så hade han aldrig talat om det för dig.

För mig är otrohet = dumpa, gå och se sig inte om av den enkla anledningen att när tilliten är borta, så är det som finns kvar inte värt att ha.
 
Att det aldrig kommer bli som förr kan du inte veta. Viljan att hålla ihop läka kan vara tillräckligt för att det ska bli bra. Målbilden kanske inte ska vara att det ska bli som det har varit? Det kanske kan bli bättre? De kanske inte alls kan funka. Det enda sättet att ta reda på hur det kommer bli är att försöka fortsätta. Personligen skulle jag nog ta hjälp utifrån. Inte nödvändigtvis parterapi men jag tror att det är bra om båda parter kan få hjälp utifrån. Annars är det nog lätt att fastna just i de negativa känslorna.
 
För mig handlar det om att jobba med mitt eget tankemönster. Ta reda på vad jag verkligen VILL, och hur mycket det kommer att kosta. Måste jag göra våld på mina egna grundbultar och göra ett känslomässigt jobb jag egentligen inte tror på? Det är grunden för mig. Om jag ändå väljer att fortsätta jobba på relationen, försöker jag hitta ett förhållningssätt som ser mer av dig och mig, hellre än ett OSS i symbios.
Nu närmar vi oss det jag söker med min tråd, jag är kanske dålig på att uttrycka mig.
Jobba med mitt tankemönster, det är nog precis det jag söker efter verktyg för att göra. Hur gör man? Jag har inte behövt fundera i de här banorna innan, så jag har ingen aning!
 
I all välmening, jag håller med @Lovisaleonora att du verkar vara väldigt låst i ditt tankesätt (som sagt, fullt förståeligt i en akut situation). Helt ärligt tror jag du får svårt att hantera det här utan extern hjälp, du uttrycker dig enormt kategoriskt och slår ifrån dig när du upplever minsta antydan till något som inte följer ditt synsätt.
Det är inte min mening att slå ifrån mig mot det som inte följer mitt synsätt. Jag vill bara ha acceptans för att det är så här jag känner det idag, ett par dagar efter avslöjandet. Jag är säkert överkänslig för nyanser just nu, men jag hoppas att det ska släppa om jag ger det tid. Okej?
 
Egentligen är det bara logik. Man orkar helt enkelt inte bära på negativa känslor så länge, allting bleknar - om man är i en gynnsam miljö för det. Och är han så ärlig som du beskriver så tror jag att miljön är gynnsam.

Ni kommer att gå vidare, få nya gemensamma projekt att greja med, det kommer en påsk som ska firas, semester, svärmor kanske blir sjuk osv. Då orkar man inte gå och känna SVEK och ÄCKEL jämt. Dippar man ner i det då och då och kan ta upp det med honom, ställa frågorna igen och få svaren igen - då är miljön gynnsam för en läkning.
Dina nyanserade svar ger mig hopp! Jag behöver få känna hopp! Tack igen!
 
Tack! Han har lovat att vara som en öppen bok, svara på allt och acceptera alla frågor. Och allt skäll jag kan behöva få ur mig. Han vill inget hellre än att vi ska hitta tillbaka till varandra och är beredd att göra allt han kan.
Under antagandet att det är sant, ärligt menat, och att för honom betyder ganska exakt samma sak som det betyder för dig - då skulle jag vara optimistisk.

Det går ju inte att veta ännu om det är så.

Jag funderar på om du har känt dig vilsen i er relation medan det hela har pågått, eller om han så sett lyckats skydda dig från oro? Och om det påverkar hur du känner?

Vet du om det enbart har skett vid någon viss period, eller kan det finnas historier han tiger om? Om du frågar om sådant, litar du på hans svar då?
 
Nu närmar vi oss det jag söker med min tråd, jag är kanske dålig på att uttrycka mig.
Jobba med mitt tankemönster, det är nog precis det jag söker efter verktyg för att göra. Hur gör man? Jag har inte behövt fundera i de här banorna innan, så jag har ingen aning!

Jag fick som sagt hjälp av en psykologsköterska men jag är övertygad om att det finns resurser på nätet och böcker med liknande funktion.
 
Dina nyanserade svar ger mig hopp! Jag behöver få känna hopp! Tack igen!
En grej tror jag att du får kämpa lite med, dock - och det är det du säger om att tilliten försvann. Vad innebär det, att du ska gå och vara rädd för att han ska vara otrogen igen? Det tror jag inte kommer att funka för varken dig eller honom. Där får du nog försöka bestämma dig för att lita på att han satsar på äktenskapet igen, och då ingår ju att inte vara otrogen.
 
Det där är typ standardsvar från en som varit otrogen och enligt min erfarenhet så är det 99/100 rent BS, något de säger när de blivit påkomna och förr eller senare så söker de sig annat igen.

Jag kan garantera att om inte hon hade gjort slut med honom så hade deras förhållande fortfarande pågått och inte en tanke hade funnits på att avsluta det hela från hans håll och hade du inte sett meddelandet, så hade han aldrig talat om det för dig.

För mig är otrohet = dumpa, gå och se sig inte om av den enkla anledningen att när tilliten är borta, så är det som finns kvar inte värt att ha.
Som jag skrev i trådstarten så har jag goda skäl att tro på honom, inte bara för att jag är godtrogen, lättlurad och korkad.
Men du har helt rätt i att han aldrig skulle ha berättat om jag inte avslöjat det. Det är redan genomgånget.
I övrigt så har jag sett din synpunkt. Och jag har inlett tråden med att tala om att jag har för avsikt att ge det en chans, så jag ignorerar din dumpa-kommetar. Det är inte aktuellt för mig i nuläget.
 
Det är inte min mening att slå ifrån mig mot det som inte följer mitt synsätt. Jag vill bara ha acceptans för att det är så här jag känner det idag, ett par dagar efter avslöjandet. Jag är säkert överkänslig för nyanser just nu, men jag hoppas att det ska släppa om jag ger det tid. Okej?

Men vem är det du måste tvinga att acceptera ditt synsätt och varför? Det handlar ju bara om dig.
 
Att det aldrig kommer bli som förr kan du inte veta. Viljan att hålla ihop läka kan vara tillräckligt för att det ska bli bra. Målbilden kanske inte ska vara att det ska bli som det har varit? Det kanske kan bli bättre? De kanske inte alls kan funka. Det enda sättet att ta reda på hur det kommer bli är att försöka fortsätta. Personligen skulle jag nog ta hjälp utifrån. Inte nödvändigtvis parterapi men jag tror att det är bra om båda parter kan få hjälp utifrån. Annars är det nog lätt att fastna just i de negativa känslorna.
Det kommer aldrig bli likadant igen, det är det enda jag är helt säker på. Precis som du skriver kan det bli både bättre och sämre. Det kan sluta med skilsmässa, det kan bli bättre än tidigare eftersom vi börjat kommunicera bättre, som jag skrev i trådstarten. Vi är båda för dåliga på att prata med varandra, vi har nått så långt att vi enats om att jobba på den saken.
 
Jag funderar på om du har känt dig vilsen i er relation medan det hela har pågått, eller om han så sett lyckats skydda dig från oro? Och om det påverkar hur du känner?

Vet du om det enbart har skett vid någon viss period, eller kan det finnas historier han tiger om? Om du frågar om sådant, litar du på hans svar då?
Jag förstår din fråga, avstår dock från att gå mer in på djupet än så här: det har funnits skäl till varför det blivit som det blivit och jag har ingen anledning att tro att det finns historier han tiger om.
 
Jag fick som sagt hjälp av en psykologsköterska men jag är övertygad om att det finns resurser på nätet och böcker med liknande funktion.
Tack!
Om du eller någon annan har tips om böcker eller nät-resurser så är det välkommet! Eller vad man ska söka på för att bli kompis med google?
Det finns skäl till att jag i första hand skulle vilja försöka utan att blanda in samtalshjälp, det är inget förstahandsval så att säga.
 
Jag förstår din fråga, avstår dock från att gå mer in på djupet än så här: det har funnits skäl till varför det blivit som det blivit och jag har ingen anledning att tro att det finns historier han tiger om.
Jag menar inte att du ska redovisa det här. Jag menar att om du inte litar på hans svar på sådana frågor, så är vägen nog MYCKET lång och snårig. Men du verkar ju tro att han talar sanning!
 
En grej tror jag att du får kämpa lite med, dock - och det är det du säger om att tilliten försvann. Vad innebär det, att du ska gå och vara rädd för att han ska vara otrogen igen? Det tror jag inte kommer att funka för varken dig eller honom. Där får du nog försöka bestämma dig för att lita på att han satsar på äktenskapet igen, och då ingår ju att inte vara otrogen.
Jag förstår hur du tänker. Jag vet inte riktigt själv var jag kommer hamna där. Måste fundera lite.
 
Tack!
Om du eller någon annan har tips om böcker eller nät-resurser så är det välkommet! Eller vad man ska söka på för att bli kompis med google?
Det finns skäl till att jag i första hand skulle vilja försöka utan att blanda in samtalshjälp, det är inget förstahandsval så att säga.
Det finns en bok som hetet Att gå sönder och bli hel igen. Den kan nog vara något för dig, och är tillämplig på långa relationer.
 
Men vem är det du måste tvinga att acceptera ditt synsätt och varför? Det handlar ju bara om dig.
Jag är nog överkänslig bara. Upplevde @athena_arabians första kommentar som ett knivhugg i ryggen, som jag inte riktigt är mogen att ta emot just nu. Jag är som ett stort gapande öppet sår. En annan dag, ett annat liv, hade jag sannolikt tagit det på ett annat sätt.
 
Du får känna och ignorera precis hur mycket du vill, men vill man bara ha medhålls-svar så är forum oftast fel ställe att lufta sig på. Bättre då med nära vänner, för sannolikheten att de kommer hålla med i allt och ge de svar man vill ha är enormt mycket större.

För övrigt, så är det väldigt naivt att tro att han inte skulle hålla käft om ev andra affärer i nuläget, med tanke på att han inte hade minsta tanke på att berätta om denna. Du menar på att du inte litar på honom som förut, men just det väljer du att lita på?

Intressant faktiskt.
 
Du får känna och ignorera precis hur mycket du vill, men vill man bara ha medhålls-svar så är forum oftast fel ställe att lufta sig på. Bättre då med nära vänner, för sannolikheten att de kommer hålla med i allt och ge de svar man vill ha är enormt mycket större.

För övrigt, så är det väldigt naivt att tro att han inte skulle hålla käft om ev andra affärer i nuläget, med tanke på att han inte hade minsta tanke på att berätta om denna. Du menar på att du inte litar på honom som förut, men just det väljer du att lita på?

Intressant faktiskt.
Det är väl inget konstigt med det?

Varför vill du att TS ska misstro sin man?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp