Hur hittar man tillbaka efter otrohet?

[ellabellabus]

Lång historia i komprimerad form. Avslöjade häromdagen att min man sedan 20 år varit otrogen vid ett antal tillfällen för en tid sedan. Vi har ett klart uttalat monogamt äktenskap, det är vi fortfarande lika eniga om idag som när vi träffades, så alla spekulationer om något annat kan i stå över! Utelämnar övriga detaljer om detta. Kontentan i slutänden är att han varit helt öppen om vad, när, hur och varför, när det hela väl avslöjades. Jag har goda skäl att tro att det inte kommer upprepas, bland annat för att det fått oss att kommunicera bättre än på många år.
Det är alldeles nytt nu, jag känner mig givetvis kränkt, sviken och äcklad över det han gjort. Men jag har för avsikt att ge vårt äktenskap en chans att överleva, vilket kräver en hel del av mig i form av förlåtelse, acceptans och att ta sig vidare mot en nystart med ett normalt samliv. Han är beredd att göra allt som krävs för att rädda äktenskapet, då han insett att det är det han vill. Och som sagt, jag har goda skäl att tro på det.
Frågan är bara hur man bär sig åt för att ta sig förbi tankarna om äckel och svek? Hur gör man för att hitta tillbaka till någon form av tillit och att låta honom komma nära igen? Det kommer aldrig bli som det varit, men jag hoppas uppnå ett good enough-stadium åtminstone, som måste vara betydligt bättre än minsta tänkbara acceptabla nivå för att undvika skilsmässa. Kan man klara detta utan terapeuthjälp? Hur gör man? Hur tänker man? Alla former av tips och erfarenheter, positiva som negativa, är välkomna!
Väl medveten om att det kan sluta med skilsmässa, men inte utan att vi gett varandra en ärlig chans.

 

[athena_arabians]

@ellabellabus: Jag förstår att det är mycket känslor som svallar just nu och du har givetvis all rätt att känna det du känner.

Däremot tycker jag du målar in dig själv i ett hörn när du säger att det kommer aldrig att bli som det varit (vilket det iofs inte kommer att bli men jag läser in att du tycker att det är negativt) och att det får väl bli "good enough". Tyvärr tror jag att det tankesättet gör att det inte kommer att fungera. Dock förstår jag att i det akuta stadiet är det lätt att känna så.

Men visst, vill du försöka så får du lov att släppa det han gjort totalt. Dvs inte dra upp det varenda gång ni grälar osv. Har ni strukit ett streck över det hela så har ni. Personligen har jag svårt att se det hela som äckligt, jag skulle nog mest bli ledsen över att han struntat i det som är överenskommet. Känns det som att en terapeut skulle göra nytta är det väl bara att prova det.

 

[Tranan]

När jag upptäckte att mitt ex var otrogen gjorde jag ett krav. Att hon skulle sluta träffa mannen. Men hon tyckte bättre om den nya och det var inte mycket att göra då. Vi skildes och försökte lösa det på ett vuxet sätt. lyckades nästan.

 

[mandalaki]

Jag tror visst att man kan komma igen efter otrohet - om man har en gemensam vilja att göra det och visar varann rätt stor ärlighet.

Jag tycker att du ska ge dig själv tid. Känslorna av svek och äckel kommer sannolikt att avta med tiden. Och jag tror att det är viktigt att ni pratar om det så mycket som du vill - samtidigt som att du kanske sätter en spärr för dig själv med tiden, att nu är det färdigpratat.

 

[Petruska]

Jag tänker mig att man pratar. Och att han tillåter dig att prata, tills du känner dig färdigpratad. Och att han svarar på dina frågor. Och att han accepterar att svara tills du tycker att du har fått de svar som du behöver och som överhuvudtaget går att få. Undrar du varför? Ja, fråga då varför. Och så vidare.

Av det du skriver låter det ju som att han vill bidra till någon sorts läkning?

 

[ellabellabus]

@ellabellabus: Jag förstår att det är mycket känslor som svallar just nu och du har givetvis all rätt att känna det du känner.

Däremot tycker jag du målar in dig själv i ett hörn när du säger att det kommer aldrig att bli som det varit (vilket det iofs inte kommer att bli men jag läser in att du tycker att det är negativt) och att det får väl bli "good enough". Tyvärr tror jag att det tankesättet gör att det inte kommer att fungera. Dock förstår jag att i det akuta stadiet är det lätt att känna så.

Men visst, vill du försöka så får du lov att släppa det han gjort totalt. Dvs inte dra upp det varenda gång ni grälar osv. Har ni strukit ett streck över det hela så har ni. Personligen har jag svårt att se det hela som äckligt, jag skulle nog mest bli ledsen över att han struntat i det som är överenskommet. Känns det som att en terapeut skulle göra nytta är det väl bara att prova det.

Det kommer inte bli som det varit vad gäller tilliten. Jag har fram till nu litat fullständigt och förbehållslöst på min man. Han kunde inte förvalta den tilliten, hans egna ord. Det kommer för all framtid finnas en tagg i den delen av vårt förhållande, eftersom han bevisat att han inte varit helt pålitlig. Jag hoppas bara att taggen kommer bli tillräckligt liten och trubbig så att vi kan fortsätta ha ett bra liv ihop. Och jag behöver verktyg för att nå dit. Det är därför jag skrev tråden. Och om jag kan klara det utan terapeut så är det förstahandsvalet, då jag egentligen inte har lust att vränga mig ut-och-in för en sådan.
Jag vill helst slippa få skrivet på näsan vilken typ av känslor som är accepterat av omgivningen att känna. Om jag tycker att det är äckligt, så måste jag få tycka det.

 

[ellabellabus]

När jag upptäckte att mitt ex var otrogen gjorde jag ett krav. Att hon skulle sluta träffa mannen. Men hon tyckte bättre om den nya och det var inte mycket att göra då. Vi skildes och försökte lösa det på ett vuxet sätt. lyckades nästan.

De har ingen kontakt längre, det var hennes göra-slut-sms jag hittade som avslöjade det hela.

 

[ellabellabus]

Jag tror visst att man kan komma igen efter otrohet - om man har en gemensam vilja att göra det och visar varann rätt stor ärlighet.

Jag tycker att du ska ge dig själv tid. Känslorna av svek och äckel kommer sannolikt att avta med tiden. Och jag tror att det är viktigt att ni pratar om det så mycket som du vill - samtidigt som att du kanske sätter en spärr för dig själv med tiden, att nu är det färdigpratat.

Tack! Tid och ärlig kommunikation är vår plan. Mina funderingar just nu är mest om det ens går att komma över känslan av svek och äckel? Jag har aldrig varit i en liknande situation förut, så jag vet inte hur man gör, hur man förhåller sig?

 

[Tranan]

De har ingen kontakt längre, det var hennes göra-slut-sms jag hittade som avslöjade det hela.

Ok, det är då om det vore jag.
Kan jag älska denne person ingen?
Kan jag ha förtonde
kommer det att hända igen?

 

[athena_arabians]

Det kommer inte bli som det varit vad gäller tilliten. Jag har fram till nu litat fullständigt och förbehållslöst på min man. Han kunde inte förvalta den tilliten, hans egna ord. Det kommer för all framtid finnas en tagg i den delen av vårt förhållande, eftersom han bevisat att han inte varit helt pålitlig. Jag hoppas bara att taggen kommer bli tillräckligt liten och trubbig så att vi kan fortsätta ha ett bra liv ihop. Och jag behöver verktyg för att nå dit. Det är därför jag skrev tråden. Och om jag kan klara det utan terapeut så är det förstahandsvalet, då jag egentligen inte har lust att vränga mig ut-och-in för en sådan.
Jag vill helst slippa få skrivet på näsan vilken typ av känslor som är accepterat av omgivningen att känna. Om jag tycker att det är äckligt, så måste jag få tycka det.

Jag har inte skrivit dig på näsan om vad som är acceptabelt och inte att känna, har du utläst det har du läst väldigt tokigt. Det var en reflektion hur jag skulle känna inför det hela och ge dig en annan infallsvinkel.

 

[ellabellabus]

Jag tänker mig att man pratar. Och att han tillåter dig att prata, tills du känner dig färdigpratad. Och att han svarar på dina frågor. Och att han accepterar att svara tills du tycker att du har fått de svar som du behöver och som överhuvudtaget går att få. Undrar du varför? Ja, fråga då varför. Och så vidare.

Av det du skriver låter det ju som att han vill bidra till någon sorts läkning?

Tack! Han har lovat att vara som en öppen bok, svara på allt och acceptera alla frågor. Och allt skäll jag kan behöva få ur mig. Han vill inget hellre än att vi ska hitta tillbaka till varandra och är beredd att göra allt han kan.

 

[ellabellabus]

Ok, det är då om det vore jag.
Kan jag älska denne person ingen?
Kan jag ha förtonde
kommer det att hända igen?

Det är de frågor jag ställer mig. Jag söker mer efter verktyg för att hantera mina egna känslor för att eventuellt kunna hitta tillbaka till något som liknar det som varit.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror inte jag kommit ur det, om jag hade haft ditt synsätt. Jag hade nog helt enkelt gått ner mig i synen på Sveket, Förtroendet. Snarare än att fokusera på livet som något som pågår, en oändlig räcka relationer i olika valörer.

 

[ellabellabus]

Jag har inte skrivit dig på näsan om vad som är acceptabelt och inte att känna, har du utläst det har du läst väldigt tokigt. Det var en reflektion hur jag skulle känna inför det hela och ge dig en annan infallsvinkel.

Jag vet att andra tycker annorlunda än jag. För mig är det äckel och svek i kombination, oavsett hur andra reagerar i samma situation. Det jobbigaste är det svikna förtroendet. Men vi kan lämna det därhän.
Otrohet är ju svårt, somliga tycker det är okej att partner ligger med andra om där inte finns känslor, andra tycker det är otrohet att ge en kram. Ytterligheter och allt däremellan.

 

[ellabellabus]

Jag tror inte jag kommit ur det, om jag hade haft ditt synsätt. Jag hade nog helt enkelt gått ner mig i synen på Sveket, Förtroendet. Snarare än att fokusera på livet som något som pågår, en oändlig räcka relationer i olika valörer.

Jag vet inte heller om jag kommer lyckas. Men jag kommer inte att ge upp utan att ha försökt. Det blir inga förhastade beslut, utan det måste få ta tid. Och jag vill gärna ha verktyg som hjälper mig att se andra infallsvinklar, om det är möjligt. Jag vet själv inte hur jag ska göra.

 

[mandalaki]

Tack! Tid och ärlig kommunikation är vår plan. Mina funderingar just nu är mest om det ens går att komma över känslan av svek och äckel? Jag har aldrig varit i en liknande situation förut, så jag vet inte hur man gör, hur man förhåller sig?

Jag tror att man bara låter det vara. Accepterar att det är så här jag känner just nu. De flesta känslor tror jag bleknar med tiden, i synnerhet om man accepterar dem.

 

[ellabellabus]

Jag tror att man bara låter det vara. Accepterar att det är så här jag känner just nu. De flesta känslor tror jag bleknar med tiden, i synnerhet om man accepterar de.

Du ger mig hopp. Tack!

 

[Lovisaleonora]

Jag vet inte heller om jag kommer lyckas. Men jag kommer inte att ge upp utan att ha försökt. Det blir inga förhastade beslut, utan det måste få ta tid. Och jag vill gärna ha verktyg som hjälper mig att se andra infallsvinklar, om det är möjligt. Jag vet själv inte hur jag ska göra.

För mig handlar det om att jobba med mitt eget tankemönster. Ta reda på vad jag verkligen VILL, och hur mycket det kommer att kosta. Måste jag göra våld på mina egna grundbultar och göra ett känslomässigt jobb jag egentligen inte tror på? Det är grunden för mig. Om jag ändå väljer att fortsätta jobba på relationen, försöker jag hitta ett förhållningssätt som ser mer av dig och mig, hellre än ett OSS i symbios.

 

[athena_arabians]

Jag vet att andra tycker annorlunda än jag. För mig är det äckel och svek i kombination, oavsett hur andra reagerar i samma situation. Det jobbigaste är det svikna förtroendet. Men vi kan lämna det därhän.
Otrohet är ju svårt, somliga tycker det är okej att partner ligger med andra om där inte finns känslor, andra tycker det är otrohet att ge en kram. Ytterligheter och allt däremellan.

I all välmening, jag håller med @Lovisaleonora att du verkar vara väldigt låst i ditt tankesätt (som sagt, fullt förståeligt i en akut situation). Helt ärligt tror jag du får svårt att hantera det här utan extern hjälp, du uttrycker dig enormt kategoriskt och slår ifrån dig när du upplever minsta antydan till något som inte följer ditt synsätt.

Observera att jag verkligen inte säger att mitt sätt att se på det hela är "rätt" men det skiljer sig från ditt och hur ska du kunna ändra ditt sätt att tänka om du inte ens vill höra på andra infallsvinklar? Jag kan tillägga att jag jobbat med mig själv av andra skäl än otrohet och det är jäkligt jobbigt och svårt. En period gick jag hos en psykologsköterska som gav mig väldigt många bra verktyg. Men arbetet och den externa hjälpen var värt det, jag hade inte mått så bra idag som jag gör utan det arbetet och hjälpen.

 

[mandalaki]

Du ger mig hopp. Tack!

Egentligen är det bara logik. Man orkar helt enkelt inte bära på negativa känslor så länge, allting bleknar - om man är i en gynnsam miljö för det. Och är han så ärlig som du beskriver så tror jag att miljön är gynnsam.

Ni kommer att gå vidare, få nya gemensamma projekt att greja med, det kommer en påsk som ska firas, semester, svärmor kanske blir sjuk osv. Då orkar man inte gå och känna SVEK och ÄCKEL jämt. Dippar man ner i det då och då och kan ta upp det med honom, ställa frågorna igen och få svaren igen - då är miljön gynnsam för en läkning.