Hur lösa kronisk sjukdom?

[Stinaelin]

Jag har nån grav form av IBS eller möjligen IBD (inflammationsvariant), och är under utredning.

Det innebär 5-8 vattniga diarréer om dagen, ofta med magkramper innan och lätt utmattning efteråt.

Jag arbetar 100% som IVA-sköterska och det fungerar oftast, men jag blir ganska utmattad och känner att energin inte riktigt finns. Då får jag anstränga mig till det yttersta för att hjärnan ska hänga med, vilket inte är optimalt i ett sådant yrke.
Jag löser det på jobbet, men efteråt är jag helt slut.

Hur kan jag lösa min arbetssituation på bästa sätt?

Jag skulle vilja jobba 80%, men dels har jag inte "rätt" till det, dels vill jag inte förlora pengar och få sämre pension. Jag kan nog få igenom det, om jag hotar med att sluta istället, vilket jag inte vill.. Men som sagt, trist med lönesänkningen.

En deltidssjukskrivning har jag svårt att tro att jag kan få, jag är ju inte SÅ sjuk, klarar ju av mitt jobb. På bekostnad av mitt mående.

Vilka varianter finns det? Jag ska prata med min arbetsgivare, väntar bara svar på min utredning så jag vet vad jag faktiskt har.

Hjälp mig reda i mina alternativ.

 

[Ajda]

Jag har nån grav form av IBS eller möjligen IBD (inflammationsvariant), och är under utredning.

Det innebär 5-8 vattniga diarréer om dagen, ofta med magkramper innan och lätt utmattning efteråt.

Jag arbetar 100% som IVA-sköterska och det fungerar oftast, men jag blir ganska utmattad och känner att energin inte riktigt finns. Då får jag anstränga mig till det yttersta för att hjärnan ska hänga med, vilket inte är optimalt i ett sådant yrke.
Jag löser det på jobbet, men efteråt är jag helt slut.

Hur kan jag lösa min arbetssituation på bästa sätt?

Jag skulle vilja jobba 80%, men dels har jag inte "rätt" till det, dels vill jag inte förlora pengar och få sämre pension. Jag kan nog få igenom det, om jag hotar med att sluta istället, vilket jag inte vill.. Men som sagt, trist med lönesänkningen.

En deltidssjukskrivning har jag svårt att tro att jag kan få, jag är ju inte SÅ sjuk, klarar ju av mitt jobb. På bekostnad av mitt mående.

Vilka varianter finns det? Jag ska prata med min arbetsgivare, väntar bara svar på min utredning så jag vet vad jag faktiskt har.

Hjälp mig reda i mina alternativ.

Går det testa på 80% en kortare period? Under tiden du är under utredning.

Skulle du kunna testa nattjobb annars? Om magen är lugnare då. Förstås under förutsättningen att den även är lugn när du ska sova efteråt.

 

[Catsu]

Du kanske kan få 25% sjukskrivning tills utredningen är klar och du förhoppningsvis kan påbörja någon form av behandling?
Du skriver att du klarar av ditt jobb men på bekostnad av ditt mående. Det tycker jag motiverar en deltidssjukskrivning.

 

[Bulldoozer]

Jag skulle överväga att sluta och byta till ett lugnare jobb om det så att stress på jobbet är en bidragande faktor till magbesvären?
Det känns som jobbet som IVA sköterska kan vara stressigt? Eller som nån annan skrev prova jobba natt om det är lugnare då.

När jag hade magbesvär så gick jag över på skonkost i två veckor men då hade jag typ magsår eller början till magsår. Jag blev besvärsfri efter det.

 

[Stinaelin]

Jag skulle överväga att sluta och byta till ett lugnare jobb om det så att stress på jobbet är en bidragande faktor till magbesvären?
Det känns som jobbet som IVA sköterska kan vara stressigt? Eller som nån annan skrev prova jobba natt om det är lugnare då.

När jag hade magbesvär så gick jag över på skonkost i två veckor men då hade jag typ magsår eller början till magsår. Jag blev besvärsfri efter det.

Det är inte stressen som triggar, utan det är sjukdomen som gör att jag inte har samma ork.
Älskar mitt arbete, och vill verkligen fortsätta om det går.

Kost påverkar mig inte, har gjort precis ALLT en kan i den vägen, men det är nog en inflammatorisk sjukdom i tarmen.

Nattarbete trivs jag inte med, dels för att mina trevliga arbetskamrater inte jobbar då, och dels för att jag inte får ihop det med resten av mitt liv. Blir bara fasligt trött...

Men deltidssjukskrivning kanske skulle vara något, ska kolla på det!

 

[Bulldoozer]

Fast det finns ju studier som påvisar att stress oftast är en faktor vid magbesvär därav att jag undrade om ditt jobb var stressigt.
Bara för att man älskar sitt jobb betyder det inte att jobbet är hälsosamt.. Min man var en hårsmån från att bli utbränd på sitt tidigare jobb som han trivdes otroligt bra med, att han inte blev sjukskriven är bara för att han bytte jobb, han hade besvär med hjärtklappning och yrsel vid minsta ansträngning i över ett åt efteråt.
Visst är det bra att trivas på sitt jobb men det inte värt att bli sjuk på grund av det.

Nu säger jag inte att det är fallet för din del men det är ju nåt att iallafall reflektera över då det där vi tillbringar merparten av vår vakna tid.

 

[Bulldoozer]

Jag tycker också att sjukskrivning skulle kunna vara en lösning. Kanske i högre grad än 25% nu i början innan du fått hjälp ich diagnos?

 

[Bulldoozer]

För egen del skadade jag min minisk vid årsskiftet och har fortfarande besvär av det. Hade jag inte varit envis och gått till jobbet så fort jag kunde ta mig fram utan kryckor utan varit sjukskriven och vilat knät ordentligt så hade jag troligen läkt ihop betydligt fortare.
Bara för att man "kan" bita ihop och jobba så kanske det inte är det klokaste valet i längden.

 

[Stinaelin]

Fast det finns ju studier som påvisar att stress oftast är en faktor vid magbesvär därav att jag undrade om ditt jobb var stressigt.
Bara för att man älskar sitt jobb betyder det inte att jobbet är hälsosamt.. Min man var en hårsmån från att bli utbränd på sitt tidigare jobb som han trivdes otroligt bra med, att han inte blev sjukskriven är bara för att han bytte jobb, han hade besvär med hjärtklappning och yrsel vid minsta ansträngning i över ett åt efteråt.
Visst är det bra att trivas på sitt jobb men det inte värt att bli sjuk på grund av det.
Nu säger jag inte att det är fallet för din del men det är ju nåt att iallafall reflektera över då det där vi tillbringar merparten av vår vakna tid.

Jag förstår hur du menar.

Jag har dock alltid haft magproblem, och de blir inte bättre på semester och de tillfällen jag har det lugnt.

Ser sällan samband mellan stressiga perioder och magtrubbel, Snarare tvärtom av nån konstig anledning. Under Covid-perioden höll sig magen i schack ganska bra... men absolut, jag ser din poäng!

Att jobba på vanlig avdelning är mycket mer stressigt än att jobba på IVA, så det är ingen väg att gå. Jag jobbar redan 20% som forskningssjuksköterska, att utöka den tiden vore en väg att gå, för då kan jag iaf gå på toa när jag vill.

 

[Bulldoozer]

Att ha möjlighet att gå på toa känns ju rätt angeläget med dina besvär så det låter ju intressant.

Angående stress så har jag upplevt att själva besvären kommer efteråt i just lugnare perioder. När man är inne i "hjulet" så funkar allt men i perioder där det lugnare så "kraschar" man. Vet dock inte om man kan dra paralleller till dina magbesvär men kanske värt att fundera över.

 

[Stinaelin]

Att ha möjlighet att gå på toa känns ju rätt angeläget med dina besvär så det låter ju intressant.

Angående stress så har jag upplevt att själva besvären kommer efteråt i just lugnare perioder. När man är inne i "hjulet" så funkar allt men i perioder där det lugnare så "kraschar" man. Vet dock inte om man kan dra paralleller till dina magbesvär men kanske värt att fundera över.

Ja, det är lite så det funkar verkar det som. Och då är ju stress en faktor trots allt. Måste nog prata med min läkare igen.

 

[tornblomma]

Fast det finns ju studier som påvisar att stress oftast är en faktor vid magbesvär därav att jag undrade om ditt jobb var stressigt.
Bara för att man älskar sitt jobb betyder det inte att jobbet är hälsosamt.. Min man var en hårsmån från att bli utbränd på sitt tidigare jobb som han trivdes otroligt bra med, att han inte blev sjukskriven är bara för att han bytte jobb, han hade besvär med hjärtklappning och yrsel vid minsta ansträngning i över ett åt efteråt.
Visst är det bra att trivas på sitt jobb men det inte värt att bli sjuk på grund av det.

Nu säger jag inte att det är fallet för din del men det är ju nåt att iallafall reflektera över då det där vi tillbringar merparten av vår vakna tid.

Det är väldigt vanligt att få "tips" likande de du ger när man har en kronisk sjukdom. Jag förstår att du menar väl men det kan också upplevas tufft att någon berättar tex om person X som hade "nästan magsår" blev bättre genom A och B.
Jag förstår verkligen att det är väl menat men personligen kan jag bli lite utmattad av tips och råd även om de ges i all välmening.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har nån grav form av IBS eller möjligen IBD (inflammationsvariant), och är under utredning.

Det innebär 5-8 vattniga diarréer om dagen, ofta med magkramper innan och lätt utmattning efteråt.

Jag arbetar 100% som IVA-sköterska och det fungerar oftast, men jag blir ganska utmattad och känner att energin inte riktigt finns. Då får jag anstränga mig till det yttersta för att hjärnan ska hänga med, vilket inte är optimalt i ett sådant yrke.
Jag löser det på jobbet, men efteråt är jag helt slut.

Hur kan jag lösa min arbetssituation på bästa sätt?

Jag skulle vilja jobba 80%, men dels har jag inte "rätt" till det, dels vill jag inte förlora pengar och få sämre pension. Jag kan nog få igenom det, om jag hotar med att sluta istället, vilket jag inte vill.. Men som sagt, trist med lönesänkningen.

En deltidssjukskrivning har jag svårt att tro att jag kan få, jag är ju inte SÅ sjuk, klarar ju av mitt jobb. På bekostnad av mitt mående.

Vilka varianter finns det? Jag ska prata med min arbetsgivare, väntar bara svar på min utredning så jag vet vad jag faktiskt har.

Hjälp mig reda i mina alternativ.

Om du inte har ork att klara ditt liv pga din sjukdom har du självfallet rätt till sjukskrivning. Att vara fullständigt utmattad efter varje arbetspass är inte att anse som normalt.
Det behöver inte vara för en evighet, förhoppningvis mår du bättre när du fått diagnos och hittar lämplig behandling.
Är det IBS så har det psykiska måendet absolut stor påverkan på symtomen till exempel.

 

[Bulldoozer]

Det är väldigt vanligt att få "tips" likande de du ger när man har en kronisk sjukdom. Jag förstår att du menar väl men det kan också upplevas tufft att någon berättar tex om person X som hade "nästan magsår" blev bättre genom A och B.
Jag förstår verkligen att det är väl menat men personligen kan jag bli lite utmattad av tips och råd även om de ges i all välmening.

Samtidigt var det inte helt klart i trådstarten om den var kronisk eller upplevdes som kronisk?
Sen skrev jag tydligt ut art det i mitt fall gällde magsår. Ts verkar ju inte fått nån diagnos än så länge och frågade på öppet forum.

Jag hade besvär så länge att jag trodde att det inte gick att göra nåt åt, mer eller mindre två-tre år men när det blev värre på slutet så körde jag skonkost och probiotika på vinst och förlust.
Tog aldrig läkarkontakt utan köpte omeprazol och körde dubbla dosen av det receptfria, eftersom jag hade samma symtom som maken när han fick diagnos på magsår så brydde jag inte mig att söka läkarkontakt (vilket jag såklart inte rekommenderar).

Nu skrev ts längre ner att hon haft det sen barnsben så då är det en annan sak.

Till @Stinaelin har du uteslutit att det inte kostrelaterat? Dum fråga men ibland tänker man inte på det. Jag fick liknande problem för länge sen och var på väg att söka vård för det för det gick aldrig över. Började dock testa att utesluta olika saker i kosten och magen slutade krångla när jag tog bort mjölkprodukter. Hade aldrig haft problem med mjölkprodukter innan och inte ändrat kosten heller på nåt sätt men helt plötsligt så kraschar magen av laktos .

Har för övrigt själv haft magbesvär av och till typ jämt men inte tillräckligt för att orkat söka vård (har klarat av att hålla mig med knapp nöd och har toa nära till hands).

 

[Sol]

Jag har nån grav form av IBS eller möjligen IBD (inflammationsvariant), och är under utredning.

Det innebär 5-8 vattniga diarréer om dagen, ofta med magkramper innan och lätt utmattning efteråt.

Jag arbetar 100% som IVA-sköterska och det fungerar oftast, men jag blir ganska utmattad och känner att energin inte riktigt finns. Då får jag anstränga mig till det yttersta för att hjärnan ska hänga med, vilket inte är optimalt i ett sådant yrke.
Jag löser det på jobbet, men efteråt är jag helt slut.

Hur kan jag lösa min arbetssituation på bästa sätt?

Jag skulle vilja jobba 80%, men dels har jag inte "rätt" till det, dels vill jag inte förlora pengar och få sämre pension. Jag kan nog få igenom det, om jag hotar med att sluta istället, vilket jag inte vill.. Men som sagt, trist med lönesänkningen.

En deltidssjukskrivning har jag svårt att tro att jag kan få, jag är ju inte SÅ sjuk, klarar ju av mitt jobb. På bekostnad av mitt mående.

Vilka varianter finns det? Jag ska prata med min arbetsgivare, väntar bara svar på min utredning så jag vet vad jag faktiskt har.

Hjälp mig reda i mina alternativ.

Jag vet inte hur sjuk du tänker att man måste vara för att vara berättigad någon grad av sjukskrivning. Man ska orka med livet utanför jobbet också. När det gäller IBS (om det är det du har) så är ju stress en stor bidragande orsak till sjukdomen och även fast man trivs med jobbet kan man behöva deltidsjukskrivas. I synnerhet under tiden man utreds, innan man vet exakt vad som är fel och fått igång en fungerande behandling (som vid IBS till stor del handlar om stressreduktion). Diskutera sjukskrivning med din läkare, du kanske bara behöver gå ner 25%? Du kan även ha rätt till vissa anpassningar på arbetsplatsen, det kan du prata med din arbetsgivare om. Min erfarenhet är att arbetsgivare hellre ser att man deltidssjukskrivs och anpassar arbetsmiljön än att man jobbar fram tills man kraschar och blir heltidssjukskriven.

 

[Stinaelin]

Samtidigt var det inte helt klart i trådstarten om den var kronisk eller upplevdes som kronisk?
Sen skrev jag tydligt ut art det i mitt fall gällde magsår. Ts verkar ju inte fått nån diagnos än så länge och frågade på öppet forum.

Jag hade besvär så länge att jag trodde att det inte gick att göra nåt åt, mer eller mindre två-tre år men när det blev värre på slutet så körde jag skonkost och probiotika på vinst och förlust.
Tog aldrig läkarkontakt utan köpte omeprazol och körde dubbla dosen av det receptfria, eftersom jag hade samma symtom som maken när han fick diagnos på magsår så brydde jag inte mig att söka läkarkontakt (vilket jag såklart inte rekommenderar).

Nu skrev ts längre ner att hon haft det sen barnsben så då är det en annan sak.

Till @Stinaelin har du uteslutit att det inte kostrelaterat? Dum fråga men ibland tänker man inte på det. Jag fick liknande problem för länge sen och var på väg att söka vård för det för det gick aldrig över. Började dock testa att utesluta olika saker i kosten och magen slutade krångla när jag tog bort mjölkprodukter. Hade aldrig haft problem med mjölkprodukter innan och inte ändrat kosten heller på nåt sätt men helt plötsligt så kraschar magen av laktos .

Har för övrigt själv haft magbesvär av och till typ jämt men inte tillräckligt för att orkat söka vård (har klarat av att hålla mig med knapp nöd och har toa nära till hands).

Jag har testat FODMAP, glutenfritt, mjölkfritt, laktosfritt, LCHF, sockerfritt mm. Ingen effekt.

Jag har konstaterad IBS, men nu har det förvärrats och det misstänks att jag även fått mikroskopisk colit, som kan vara en biverkan av SSRI och omeprazol.

Det är väldigt vanligt att få "tips" likande de du ger när man har en kronisk sjukdom. Jag förstår att du menar väl men det kan också upplevas tufft att någon berättar tex om person X som hade "nästan magsår" blev bättre genom A och B.
Jag förstår verkligen att det är väl menat men personligen kan jag bli lite utmattad av tips och råd även om de ges i all välmening.

Ja, det är lite både och det där. Nu frågar jag ju i ett öppet forum så då får jag ju stå ut med tips som kanske inte alltid passar.

Men jag kan ju bli matt på en del kompisar som, när jag beklagar mig, undrar vad jag gör för att bli bättre. Och när jag berättar om alla yoga kurser, mindfullnessövningar, alternativ kost, läkarbesök och mediciner, säger; ”Jag tror du försöker mycket, testa att bara slappna av!”

Men vad i h-vete liksom. Damn if you do, damn if you don’t.

 

[tornblomma]

Ja, det är lite både och det där. Nu frågar jag ju i ett öppet forum så då får jag ju stå ut med tips som kanske inte alltid passar.

Men jag kan ju bli matt på en del kompisar som, när jag beklagar mig, undrar vad jag gör för att bli bättre. Och när jag berättar om alla yoga kurser, mindfullnessövningar, alternativ kost, läkarbesök och mediciner, säger; ”Jag tror du försöker mycket, testa att bara slappna av!”

Men vad i h-vete liksom. Damn if you do, damn if you don’t.

Ja det var lite så jag tänkte Har hört tips på att äta si eller så eller typ dricka alkaliskt vatten för att bli av med cancer. Du var ju det extremt men det är ju ofta typ "mammas mosters kille hade ngt liknande och han...." (oftast är det inte alls liknande heller och ingen diagnos ställd av läkare ).

 

[vemsomhelst123]

Jag har nån grav form av IBS eller möjligen IBD (inflammationsvariant), och är under utredning.

Det innebär 5-8 vattniga diarréer om dagen, ofta med magkramper innan och lätt utmattning efteråt.

Jag arbetar 100% som IVA-sköterska och det fungerar oftast, men jag blir ganska utmattad och känner att energin inte riktigt finns. Då får jag anstränga mig till det yttersta för att hjärnan ska hänga med, vilket inte är optimalt i ett sådant yrke.
Jag löser det på jobbet, men efteråt är jag helt slut.

Hur kan jag lösa min arbetssituation på bästa sätt?

Jag skulle vilja jobba 80%, men dels har jag inte "rätt" till det, dels vill jag inte förlora pengar och få sämre pension. Jag kan nog få igenom det, om jag hotar med att sluta istället, vilket jag inte vill.. Men som sagt, trist med lönesänkningen.

En deltidssjukskrivning har jag svårt att tro att jag kan få, jag är ju inte SÅ sjuk, klarar ju av mitt jobb. På bekostnad av mitt mående.

Vilka varianter finns det? Jag ska prata med min arbetsgivare, väntar bara svar på min utredning så jag vet vad jag faktiskt har.

Hjälp mig reda i mina alternativ.

Kan du få administrativa uppgifter en del av tiden? Såg att du hade 20% med forskning, skulle den delen gå att utöka? Eller (jag har ytterst liten erfarenhet av iva, men där jag auskulterat har det oftast funnits en ”spindel”sjuksköterska) en mer samordnande roll? Tror som du skriver att avdelningsjobb är mycket mer stressande, sen är det ju lite som att säga till en ortoped att den kanske kan jobba som radiolog istället, man får ju en spetskompetens och det tar tid att få en annan även om man har grundutbildningen kvar.
Sen är det tufft att leva med kronisk sjukdom, och ibland tror jag vi inom vården som gör det är så himla rationella kring det, jag har inte magbesvär (om det inte är medicinbiverkningar i kombination med hormonella faktorer enstaka gånger) men jag blir liksom också helt fine med att mitt 4-åriga barn hjälper mig att ta på strumporna vissa morgnar för att jag är så stel.. kontaktar ju inte reumatologen för det, runt lunch är jag ju bättre . Men risken är att man brännner lite för mycket då det är utmattande att leva med besvären, men tycker absolut du ska diskutera sjukskrivning före att gå ner i tid..

 

[Stinaelin]

Kan du få administrativa uppgifter en del av tiden? Såg att du hade 20% med forskning, skulle den delen gå att utöka? Eller (jag har ytterst liten erfarenhet av iva, men där jag auskulterat har det oftast funnits en ”spindel”sjuksköterska) en mer samordnande roll? Tror som du skriver att avdelningsjobb är mycket mer stressande, sen är det ju lite som att säga till en ortoped att den kanske kan jobba som radiolog istället, man får ju en spetskompetens och det tar tid att få en annan även om man har grundutbildningen kvar.
Sen är det tufft att leva med kronisk sjukdom, och ibland tror jag vi inom vården som gör det är så himla rationella kring det, jag har inte magbesvär (om det inte är medicinbiverkningar i kombination med hormonella faktorer enstaka gånger) men jag blir liksom också helt fine med att mitt 4-åriga barn hjälper mig att ta på strumporna vissa morgnar för att jag är så stel.. kontaktar ju inte reumatologen för det, runt lunch är jag ju bättre . Men risken är att man brännner lite för mycket då det är utmattande att leva med besvären, men tycker absolut du ska diskutera sjukskrivning före att gå ner i tid..

Ja, det tar emot att jag ska behöva arbeta deltid för att orka arbeta för att jag har en sjukdom. Men jag måste nog ha en tydligare diagnos innan sjukskrivning, så det får vänta lite.

Och visst är det så, när ens sjukdomar liksom kryper på och en vänjer sig vid rådande status. Jag har ju inget att jämföra med heller, hur mår en när en mår som vanligt liksom? Men när en måste vila på soffan varje dag efter jobbet av utmattning, då är det ju inte bra...

 

[tornblomma]

Ja, det tar emot att jag ska behöva arbeta deltid för att orka arbeta för att jag har en sjukdom. Men jag måste nog ha en tydligare diagnos innan sjukskrivning, så det får vänta lite.

Och visst är det så, när ens sjukdomar liksom kryper på och en vänjer sig vid rådande status. Jag har ju inget att jämföra med heller, hur mår en när en mår som vanligt liksom? Men när en måste vila på soffan varje dag efter jobbet av utmattning, då är det ju inte bra...

Så är det verkligen! En tappar liksom greppet om vad som är "normalt" och "friskt". Typ som häromdagen när jag blev glad över att jag var feberfri en morgon. Tempen visade 38.0.