Hur mycket energi ska friska människor ha?

[lady_vip]

Jag var definitivt utbränd efter att jag pluggat på universitetet, jag hade sinnesnärvaro nog att skriva klart min uppsats, men istället hade jag en skitenkel 15 poängskurs kvar som hindrade mig att ta ut examen. Efter plugget fick jag jobb (ingen kollade om jag hade examen) som stressade ihjäl mig, jag jobbade långa dagar, pendlade, tog hand om allt i livet. För två år sen pallade jag inte mer, sökte nytt jobb och nu har jag långsamt återhämtat mig under denna tiden. Och gjort klart skitkursen, så jag har iaf en examen. Och pluggar på distans till en till.

Slöa när du vill. Ät gott. Motionera (jag tror på frisk luft i allmänhet). Jag käkar D-vitamin och järntabletter varje dag. Jag jobbar heltid, men kommer aldrig mer jobba på ett arbete med flexklocka, jag är alldeles för effektiv och blir sen stressad om jag inte har plusflex.

 

[Petruska]

Jag orkar mycket mindre än jag vill.

Jag också. Jag orkar och hinner mindre än jag vill. (Det ser jag iofs som lite positivt, det vore hemskt att vara pigg och ha gott om tid och så fanns det inget jag ville göra!)

Det där med tiden är uppenbart: om jag skulle göra ett dagsschema och skriva in allt jag vill, så landar jag på mer än 24 timmar/dygn.

Och så blir jag helt enkelt trött, saker går långsamt därför.

Jag tycker att den här tråden är jätteintressant, för jag funderar mycket på vad rimlig ork och rimlig prestationsnivå är.

 

[lizzie]

Vad är hemligheten?

Jag får också höra att jag är en "duracellkanin" - och sedan jag skrev i tråden igår har jag funderat.

Vad är det som gör att jag orkar och hinner med det jag gör?

För min del är det nog så här... jag är optimist i grunden, är för det mesta glad. Eller som min sambo uttrycker det "hur kan du vakna och alltid var så GLAD". Vi har inte riktigt samma morgonhumör . Jag har ett arbete som jag stormtrivs med, varje söndag längtar jag till att det ska bli måndag så jag får gå till jobbet. Det är tydligen inte riktigt normalt att känna så har jag förstått .

Men framför allt så har jag gjort ett val i livet. Jag har bestämt mig för att jag vill ha det roligt. Min pappa gick bort endast 53 år gammal, och jag bestämde mig då att jag ska ha ROLIGT. Jag ska göra de saker som JAG vill göra och som finns inom ramen för mina ekonomiska utrymme och för vad jag klarar av. Och man klarar allt om man vill . Vad sedan andra personer tycker om mina val - det struntar jag högaktningsfullt i.

Eftersom det finns så himla mycket roliga saker att göra så funkar det inte att åka hem efter jobbet och lägga sig i soffan. Det roligaste jag vet är ju hästeriet, och med tre hästar hemma på gården så finns det att göra. Jag älskar att fotografera och är med i en fotoklubb, jag gillar också att pyssla både i trädgården och med kortpyssel, göra egna smycken etc. Eftersom jag älskar djur så har vi också ett gäng katter och hund. Jag är också intresserad av hudvård och kosmetika och konsulent för en svensk firma. Håller workshops och älskar att ha kundkontakterna.

Att hålla på med detta ger mig massor av energi, och av energi får jag ork. Har skalat bort så mycket som möjligt av det som är tråkigt.

Städar minimalt. Är totalt ointresserad av heminredning så gardiner etc är samma som jag haft de senaste 22 åren. Är totalt ointresserad av den senaste tekniska prylen (ja, bortsett från kamerautrustningen). Bara min dator funkar .

Så i mitt fall handlar det om att jag vill ha roligt och att jag väljer att göra roliga saker . Självklart kan man inte välja bort sorgliga och tunga saker. Vissa perioder är livet tungt vid svåra förluster, men ork har jag haft ändå.

/Lizzie

 

[Hippocampus]

Har också fundering på det. Jag jobbar heltid, tar hand om mina hästar (rider knappt pga ryggen på mig) och min hund. Pluggar ibland. Jag orkar inte en sekund med träning, för jag är för trött efter jobbet. Hade jag kunnat hade jag sovit några timmar efter jobbet (det gjorde jag innan) för att orka vara vaken fram till 22. Nu måste jag träna eftersom ryggen annars kan göra mig mycket sämre så jag ska göra det.

Men att träffa vänner etc orkar jag inte alls, kanske nångång per år. Åker och tittar på nån tävling ibland på en helgdag.

Så jag undrar också lite över det här med energi, många av mina sjukskrivna vänner orkar ju så mycket mer än mig på "sin fritid" (nu jobbar de ju inte), de orkar gå på gym flera timmar om dagen, rida sina hästar, åka på ridträning på kvällarna och det är ju precis det jag försakar, för jag orkar inte efter en dag på jobbet. Så då har jag ju undrat, är jag inte frisk, prioriterar jag fel eller vad är det som inte stämmer. Eller vad är normal frisk energi?
O nästa år ska jag jobba heltid och plugga heltid samtidigt...

 

[As_Vegas]

Jag blir ofta tillfrågad hur jag faktiskt orkar ha så mycket att göra. Jag tror inte att jag är någon supermänniska alls, däremot så är jag duktig på att inte stressa över saker. Känner jag att jag blir stressad så går min energinivå i botten och jag måste verkligen kämpa för att komma tillbaka till ett läge där jag inte är stressad längre. Det är inte logiskt vad jag blir stressad över, det hänger sällan ihop med att ha mycket att göra utan snarare saker som jag glömt eller skjutit på. Att ha ett schema som är bokat 12 h om dagen är i sig inget som stressar mig, så länge jag hinner sova ordentligt.
Jag fick mig en tankeställare när jag flyttade till Göteborg för något år sedan. Min livsstil ändrades rätt drastiskt och jag har fått jobba för att kunna må bra och ha energi i min nya vardag. Jag bor här för att plugga, så det är temporärt men samtidigt är utbildningen 5 år så det måste fungera.
En stor skillnad som jag märker gör mig tröttare är att eftersom jag bor i studentlägenhet har jag inga möjligheter att greja särskilt mycket på fritiden, inget trädgårdsarbete, knappt någon städning, ingen bakning etc. Allt sånt är grejer som ger mig energi tack vare att de är avslappnande, och jag har fått lära mig att leva utan.
Det här blev lite rörigt, men om man är frisk och ändå saknar energi så tror jag att man behöver jobba på sin livsstil och inte alltid försöka vila sig pigg igen. För mig är det inte lösningen många gånger i alla fall.

 

[Ramona]

Så i mitt fall handlar det om att jag vill ha roligt och att jag väljer att göra roliga saker . Självklart kan man inte välja bort sorgliga och tunga saker. Vissa perioder är livet tungt vid svåra förluster, men ork har jag haft ändå.

Fast jag är också glad och framåt på den roliga skalan. Tror ingen som har träffat mig tycker att jag är sur, tvär och bitter på något vis. Jag är väldigt lättsam, glad och vill alltid ha roligt.

 

[Ramona]

Jag tycker att den här tråden är jätteintressant, för jag funderar mycket på vad rimlig ork och rimlig prestationsnivå är.

Ja, men precis! Jag är ju en högpresterande människa, jag vet det. Men "alla andra" verkar ha så mycket energi, samtidigt som så många är så trötta. Vad är det som skiljer oss åt?

Jag tror att det var du som skrev någon gång när jag klagade på att jag inte fattar hur folk hinner med allting i livet att jag var tvungen att sluta jämföra mig med alla, för det är faktiskt inte så att alla hinner med allt och har råd att göra allt. Det är en person som skaffar hus och barn, en annan som reser jorden runt, en tredje som gör karriär etc. Det har jag verkligen tagit till mig för jag var en riktig sucker att se vad många hann med medan jag knappt hann med att handla mjölk på vägen hem.

 

[lizzie]

Fast jag är också glad och framåt på den roliga skalan. Tror ingen som har träffat mig tycker att jag är sur, tvär och bitter på något vis. Jag är väldigt lättsam, glad och vill alltid ha roligt.

Men gör du roliga saker? Eller har du "måsten" hänger över dig? Sådant som dränerar dig på energi?

/Lizzie

 

[lizzie]

Ja, men precis! Jag är ju en högpresterande människa, jag vet det. Men "alla andra" verkar ha så mycket energi, samtidigt som så många är så trötta. Vad är det som skiljer oss åt?

Jag tror att det var du som skrev någon gång när jag klagade på att jag inte fattar hur folk hinner med allting i livet att jag var tvungen att sluta jämföra mig med alla, för det är faktiskt inte så att alla hinner med allt och har råd att göra allt. Det är en person som skaffar hus och barn, en annan som reser jorden runt, en tredje som gör karriär etc. Det har jag verkligen tagit till mig för jag var en riktig sucker att se vad många hann med medan jag knappt hann med att handla mjölk på vägen hem.

Jag tror du är inne på en viktig sak. Man måste sluta jämföra sig med andra. Det som funkar för mig, behöver inte alls funka för någon annan och tvärt om.

Jag har en släkting som under många år endast arbetade 50 %, för hon orkade inte jobba full tid, utan behövde åka hem och sova några timmar för att orka med resten av dagen. Nu arbetar personen heltid, men sover hela kvällen. I min värld är detta helt orimligt och slöseri med tid. Jag är helt oförstående till att man måste sova så mycket. Men för min släkting är det normalt tillstånd.

Alltså - man är olika helt enkelt

/Lizzie

 

[Ramona]

Men gör du roliga saker? Eller har du "måsten" hänger över dig? Sådant som dränerar dig på energi?

Jo, men jag gör roliga saker som ger energi.
Nu har jag ju sagt upp mig från jobbet, sålt lägenheten i stan och ska i alla fall november ut leva på sparpengar och vila upp mig. Komma ikapp mig själv. Skriva klart uppsatsen och ta examen så jag förhoppningsvis slipper den stenen på mina axlar.

Någonting som inte på något vis är nytt, men som ändå är en grej som stör mig är att saker jag vet att jag tycker är kul blir jag ändå nästan opepp på att göra. Jag ids liksom inte. Jag tar mig inte för det. När jag väl kommit igång är det ju jättekul, men många gånger vill jag bara ligga kvar i sängen och skiter i alla roliga aktiviteter. När jag väl kommer igång med någonting då kör jag klart tills jag är färdig.

Nu är jag ju lite av en pedant när det gäller vissa saker, men även där har jag slappat till mig. Rycker på axlarna och tycker inte att det spelar så himla stor roll, även fast jag innerst inne tycker att det är lite störande. Mitt elstängsel till hästarna är en sådan grej. Där har min fd svärfar och en av mina bästa vänner hjälpt mig och det är väl inte direkt såsom jag vill ha det och elen är ju därefter också. Men visst, det håller hästarna inne. Fast även det ligger som en stressfaktor i mig att jag en vacker dag måste dra om allting och se till så att det blir ordentlig "rundgång". Jag har tiden, men jag har inte energin eller viljan. Ligger hellre kvar i sängen och surfar på Buke än sätter på mig kläder, tar mig i kragen och går ut och fixar det. Det är egentligen max 2 timmars jobb. Men jag ids liksom inte.

 

[lizzie]

Jo, men jag gör roliga saker som ger energi.
Nu har jag ju sagt upp mig från jobbet, sålt lägenheten i stan och ska i alla fall november ut leva på sparpengar och vila upp mig. Komma ikapp mig själv. Skriva klart uppsatsen och ta examen så jag förhoppningsvis slipper den stenen på mina axlar.

Någonting som inte på något vis är nytt, men som ändå är en grej som stör mig är att saker jag vet att jag tycker är kul blir jag ändå nästan opepp på att göra. Jag ids liksom inte. Jag tar mig inte för det. När jag väl kommit igång är det ju jättekul, men många gånger vill jag bara ligga kvar i sängen och skiter i alla roliga aktiviteter. När jag väl kommer igång med någonting då kör jag klart tills jag är färdig.

Nu är jag ju lite av en pedant när det gäller vissa saker, men även där har jag slappat till mig. Rycker på axlarna och tycker inte att det spelar så himla stor roll, även fast jag innerst inne tycker att det är lite störande. Mitt elstängsel till hästarna är en sådan grej. Där har min fd svärfar och en av mina bästa vänner hjälpt mig och det är väl inte direkt såsom jag vill ha det och elen är ju därefter också. Men visst, det håller hästarna inne. Fast även det ligger som en stressfaktor i mig att jag en vacker dag måste dra om allting och se till så att det blir ordentlig "rundgång". Jag har tiden, men jag har inte energin eller viljan. Ligger hellre kvar i sängen och surfar på Buke än sätter på mig kläder, tar mig i kragen och går ut och fixar det. Det är egentligen max 2 timmars jobb. Men jag ids liksom inte.

Försök och dela upp det. Gör en sak i taget och tänk inte på det som blir ogjort. Jag lämnade också universitetet med en halvfärdig uppsats HT2000. Tänkte att den gör jag klart sen när jag ändå är arbetslös. Men icke! Istället fick jag ingenting gjort. Förrän jag bestämde mig för att släppa tankarna på den. Uppsatsen blev till en surdeg som svällde och tog över ALLT. Det var inte förrän jag bestämde mig för att släppa den och så jobbade jag med andra saker. Som energin kom tillbaka - sedan är man rätt slut efter några år med universitetsstudier och jag gränsade nog till utbrändhet i samma veva. Det tog ett tag att återhämta sig i alla fall.

För att skriva klart en uppsats så behöver man rejält med energi så om det funkar för dig, vila upp dig. Bestämd dig för att du ska göra vissa saker INNAN du ens börjar titta på uppsatsen.

Jag har idag gjort min C-uppsats, men inte förrän jag började plugga igen. Läste några kurser och fick igång hjärnan OCH energin - då tog jag tag i den. Så under HT 2011 reggade jag om min på C-nivån. Pluggade heltid, samtidigt som jag arbetade heltid, nyskild, både själv kvar på gården med alla djuren och det gick! På ren djävla vilja! Nu menar jag inte alls att du funkar på samma sätt som jag, det jag menar är att funkar att vänta med att göra klar uppsatsen .

/Lizzie

 

[lil-sis]

Jo, men jag gör roliga saker som ger energi.
Nu har jag ju sagt upp mig från jobbet, sålt lägenheten i stan och ska i alla fall november ut leva på sparpengar och vila upp mig. Komma ikapp mig själv. Skriva klart uppsatsen och ta examen så jag förhoppningsvis slipper den stenen på mina axlar.

Någonting som inte på något vis är nytt, men som ändå är en grej som stör mig är att saker jag vet att jag tycker är kul blir jag ändå nästan opepp på att göra. Jag ids liksom inte. Jag tar mig inte för det. När jag väl kommit igång är det ju jättekul, men många gånger vill jag bara ligga kvar i sängen och skiter i alla roliga aktiviteter. När jag väl kommer igång med någonting då kör jag klart tills jag är färdig.

Nu är jag ju lite av en pedant när det gäller vissa saker, men även där har jag slappat till mig. Rycker på axlarna och tycker inte att det spelar så himla stor roll, även fast jag innerst inne tycker att det är lite störande. Mitt elstängsel till hästarna är en sådan grej. Där har min fd svärfar och en av mina bästa vänner hjälpt mig och det är väl inte direkt såsom jag vill ha det och elen är ju därefter också. Men visst, det håller hästarna inne. Fast även det ligger som en stressfaktor i mig att jag en vacker dag måste dra om allting och se till så att det blir ordentlig "rundgång". Jag har tiden, men jag har inte energin eller viljan. Ligger hellre kvar i sängen och surfar på Buke än sätter på mig kläder, tar mig i kragen och går ut och fixar det. Det är egentligen max 2 timmars jobb. Men jag ids liksom inte.

Sådan är jag när jag är på gränsen till utbränd eller har fått en lättare depression.

Startsträckan blir orimligt lång till allt även om det är kul bara man tar sig över tröskeln.

Normalt tar det ca 5 veckor för mig att återhämta mig men nu har jag varit såhär åtminstone sedan i juni.

Men jag hoppas det ger sig när snön kommer

 

[cirkus]

Ja, men precis! Jag är ju en högpresterande människa, jag vet det. Men "alla andra" verkar ha så mycket energi, samtidigt som så många är så trötta. Vad är det som skiljer oss åt?

Jag tror att det var du som skrev någon gång när jag klagade på att jag inte fattar hur folk hinner med allting i livet att jag var tvungen att sluta jämföra mig med alla, för det är faktiskt inte så att alla hinner med allt och har råd att göra allt. Det är en person som skaffar hus och barn, en annan som reser jorden runt, en tredje som gör karriär etc. Det har jag verkligen tagit till mig för jag var en riktig sucker att se vad många hann med medan jag knappt hann med att handla mjölk på vägen hem.

Kan det inte vara så att du jämför dig med det som folk vill se av dom - inte det som verkligen är?

Jag skulle också kunna framställa mig som en hurtig energirik jäkel om jag bara plockade de russinen ur kakan. Eller som en astrött soffpotatis

 

[Centaur]

Innan jag blev sjuk jobbade jag 80%, pluggade heltid på distans med toppbetyg, red och skötte två hästar inkl allt stallarbete varje dag, bakade och fixade hemma och hade massa tid och överskott för att göra saker med pojkvän och vänner. Hade hur mycket energi som helst och trött var jag bara på kvällen när jag skulle sova.

 

[escodobe]

Har också fundering på det. Jag jobbar heltid, tar hand om mina hästar (rider knappt pga ryggen på mig) och min hund. Pluggar ibland. Jag orkar inte en sekund med träning, för jag är för trött efter jobbet. Hade jag kunnat hade jag sovit några timmar efter jobbet (det gjorde jag innan) för att orka vara vaken fram till 22. Nu måste jag träna eftersom ryggen annars kan göra mig mycket sämre så jag ska göra det.

Men att träffa vänner etc orkar jag inte alls, kanske nångång per år. Åker och tittar på nån tävling ibland på en helgdag.

Så jag undrar också lite över det här med energi, många av mina sjukskrivna vänner orkar ju så mycket mer än mig på "sin fritid" (nu jobbar de ju inte), de orkar gå på gym flera timmar om dagen, rida sina hästar, åka på ridträning på kvällarna och det är ju precis det jag försakar, för jag orkar inte efter en dag på jobbet. Så då har jag ju undrat, är jag inte frisk, prioriterar jag fel eller vad är det som inte stämmer. Eller vad är normal frisk energi?
O nästa år ska jag jobba heltid och plugga heltid samtidigt...

Sådär känner jag ungefär. Nu får jag hjälp med mina sömnbesvär så nu har jag i alla fall såpass med energi att jag inte vill gråta av trötthet på väg hem från jobbet.
Men jag orkar knappt ha hunden. Rider två gånger i veckan och försöker göra minst en annan rolig sak per vecka (träffa vänner/familj/utflykt/långpromenad/aw eller liknande)
Men efter jobbet orkar jag knappt handla och laga mat och ge hunden 20-30 minuter.(har hundvakt på dagarna ).
Ja just det. Jag har ett roligt men krävande jobb.

 

[Lampan]

Jo, folk säger det. Och jag har mycket energi när jag väl kör igång och inte slappnar av. Jag kan vara igång hur länge som helst, bara jag är inställd på det. Kan typ resa i flera dagar utan att behöva sova och jag sover sällan på ett flygplan. Jag har med stolthet alltid kunnat säga att jag skulle kunna köra ner till Italien i ett sträck, med bara kisspauser. Det kan jag nu med, det är jag övertygad om.

Men så har jag perioder när jag är så sjukt trött. Förra våren (alltså 2015) klarade jag bara av att jobba, mer eller mindre. Då var jag iofs nyseparerad, vi hade sålt lägenheten, jag hade köpt ny, försökt få ordning etc. Jag fick ingen ordning alls i lägenheten. Det var inte förrän efter semestern i augusti som jag faktiskt la ut mattor och fixade så att det blev ett hem.

Jag tror inte att jag kör på så hårt att jag liksom blir trött, det är inte så det funkar, för det finns ingen logik i det hela. Mitt järnvärde är ju dåligt i perioder och det märker jag tydligt, då äter jag tillskott och mår bättre. Någon läkare har sagt att det är mitt låga blodtryck (90/60) som gör att jag är så trött, men ingen har någonsin försökt göra någonting åt det mer än att säga åt mig att äta mer saltlakrits. Jag har ju min uppsats som inte är klar och det är den som står mellan mig och juristexamen, så det är klart att det är ett stressmoment, men jag pallar inte med att ta tag i den. Vissa dagar sover jag typ hela dagen, andra dagar orkar jag mer.

Det låter som om det är alla "måsten" som gör dig trött
Lägg måstena på hylla unna dig fri tid att återhämta dig innan du bränner ut dig
Jag har extremt lågt blodtryck, men jag känner mig aldrig trött, jag vet knappt hur känslan känns. Klockan styr när jag ska gå och lägga mig (och sambon)
Prova att lära dig meditera, du samlar mycket energi på 20 minuter och känner dig mer utvilad än om du har sovit i 2 h

 

[pepp]

Vad är liksom normalt att orka med? Hur mycket energi borde man ha?

Det är klart att det finns massor med variabler, men om vi säger att man äter så bra man kan göra, inte har någon diagnos man äter mediciner för, utan är rätt så frisk. Hur mycket energi ska man då ha?

Jag har dagar då jag är så trött att jag känner mig på snudd till apatisk. Jag äter bra, dessutom äter jag tillskott i form av vitaminer, mineraler och Omega-3. Nu har jag även börjat äta järntillskott. Läkarna säger att jag är frisk. När man pratar med andra säger alla att de är lika trötta. Men är det såhär det ska vara då? Ska man vara såhär trött? Hur mycket energi borde man ha som normal, frisk människa?

Jag undrar också.
Jag jobbar heltid, senu åker jag hem och lagar mat, tar en promenad med hunden och sen är jag helt körd

Vill ha mer energi så jag orkar träffa nån vän under veckan eller lyckas ta mig till gymmet...

 

[tgd]

För en tid sen var jag på en föreläsning om mental träning. Killen som höll föreläsningen sa att de allra flesta av oss har för hög grundspänning i kroppen och gav liknelsen till att köra på motorvägen i full fart i treans växel jämfört med att köra på i femmans eller sexans växel. Och så frågade han oss hur vi tror det går och hur långt vi kommer på motorvägen körandes i treans växel.

Jag tolkade det som att om man kommer ner i grundspänning i kroppen är det att jämföra med att köra bil i en högre växel. Att man då orkar längre och utan att det sliter på en.

 

[Lenis]

För mig handlar det mycket om vilket jobb jag har. Visst jag går många timmar också, men när jag jobbade på krogen eller som säljare (vilket ju verkligen kan vara stressigt och slitigt rent fysiskt och knasiga timmar när d gäller krogen just) så var jag ända sjukt mycket mer utvilad än jag är efter ett pass på akuten. Å andra sidan hade jag ju typ noll i ansvar på mina tidigare jobb. Visst, sköta jobbet och kassan och pappersjobb etc, men nu ska jag ta potentiellt livsviktiga beslut hela tiden, stå beredd om/när en ambulans kommer, konstant dessutom tillgänglig på telefon/sökare även när jag går på toa eller försöker äta.. Jag förstår verkligen varför läkare ligger högt både på suicid och skilsmässor etc. Jag kommer gå ner på deltid så snart jag kan, för detta blir inget liv.

Nu har ju jag endometrios i botten som också kan bidra till trötthet, men generellt en vanlig vecka om jag bara jobbar 5 dagar så får jag liksom välja vad jag ska göra efter jobbet. Orkar sällan både laga mat och handla, tex. Så då får det bli snabbmat eller mackor om jag orkat handla. Städar jag nånting alls är det det enda jag gör den dagen, men i regel blir det på de lediga dagarna. Skulle jag orka tvätta några maskiner OCH handla på samma eftermiddag/kväll känner jag mig som en supermänniska. Softa vid datorn och surfa lite, kolla lite tv eller däcka på soffan är liksom orknivån efter en arbetsdag. Orkar sällan läsa böcker längre, dessvärre. Men det ska tilläggas att jag i regel jobbar dygn ett eller två pass i veckan och så dagar utöver det vilket innebär att dygnsrytmen är konstant störd.

Med det sagt, har man ett mycket belastande jobb kan jag verkligen förstå om orken är slut när man är klar för dagen, backar vi tiden bakåt har ju många jobbat större delen av sina dagar och hobbys var väl mer av en lyx att ha råd o tid med.

 

[zassoo]

Jag tror såhär: De flesta önskar nog att de hann med mer än de gör och de flesta är inte energiknippen som jobbar heltid, pluggar 50 % vid sidan av, har tre hästar i tävlingskondition, håller hemmet skinande rent, lagar mat från grunden varje dag och har två prydliga små barn. Det handlar till stor del om prioriteringar och vad man får energi av. Får man energi av att umgås med folk kanske det inte är så krävande med en extra aktivitet på torsdagkvällen, men jag som blir trött av att umgås med andra måste istället planera in egentid där jag får sitta i soffan eller strosa runt i skogen. Och angående prioriteringar så vill jag hellre hinna med ett träningspass och sedan gå och lägga mig i rimlig tid, än att dammsuga en extra gång och laga fin middag. Därmed äter jag ofta frukostmat till middag och har lite lagom dammigt i hörnen För någon annan kanske det är tvärtom.

Naturligtvis spelar många andra faktorer också in: vilken sysselsättning man har, resväg, familjesituation, psykiskt mående osv. Att jämföra sig med andra blir därför väldigt svårt.