Hur prata om döden?

[Rugge]

Helt främmande mark för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska berätta.
Vår älskade far, svärfar och farfar gick hastigt bort i förmiddags, hjärtat ville inte mer

En stor chock för hela familjen. Men vi har inte berättat för vår dotter på 6 år än. Vi tänkte göra det imorgon efter skolan.

Här behöver jag lite råd. Hur berättar vi detta på ett sätt, enkelt sätt?

 

[Sel]

Beklagar sorgen.

Jag har aldrig behövt berätta utan bara blivit berättad för, och jag tänker att man säger som det är. Att farfar har dött/gått bort. Han var gammal och hjärtat orkade inte mer, och när vi vuxna är ledsna är det för att vi saknar honom. Att det går bra att ställa frågor.

Edit: vi pratade inte om himlen och sådant eftersom familjen inte är troende, men man får nog vara förberedd på att frågor om det kan komma.

 

[FeatherCloud]

Jag har aldrig behövt berätta något sånt för mina barn men jag skulle försöka prata klarspråk. Inte säga "gått bort" (var är han då?) utan "dött". Inte lägga på mina egna känslor på barnet men vara tydlig med att det är okej vad man än känner och även vad jag själv känner om barnet frågar, dvs att man är ledsen och kanske därför beter sig lite annorlunda. Och sen såklart försöka svara på de frågor som kommer, även om svaret är att man inte vet... kanske läsa någon bok om döden. Vi har f ö läst en del böcker om döden trots att vi inte haft någon närstående som dött och jag upplever ändå att det avdramatiserat hela grejen lite.

Beklagar sorgen

 

[gammalek]

1177 har jättebra råd:

https://www.1177.se/barn--gravid/na...t/nar-barn-mar-daligt/sorg-hos-barn-och-unga/

Använd inte omskrivningar (somnat in, gått bort).

 

[DarkInNight]

Håll det enkelt men tydligt. Alla frågor och känslor som kommer är naturligt, även att visa att man själv är ledsen.


Beklagar sorgen

 

[Palermo]

Helt främmande mark för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska berätta.
Vår älskade far, svärfar och farfar gick hastigt bort i förmiddags, hjärtat ville inte mer

En stor chock för hela familjen. Men vi har inte berättat för vår dotter på 6 år än. Vi tänkte göra det imorgon efter skolan.

Här behöver jag lite råd. Hur berättar vi detta på ett sätt, enkelt sätt?

Säg dött. Bokstavligen. Inte tex "lämnat oss". Och sen får barnet fråga. Du vet ju ändå inte vad barnet tänker.

 

[Lingon]

Tydligt klart språk som många andra skriver. Ge inte mer information än vad barnet ber om. Små barn hanterar sånt annorlunda än vuxna är min erfarenhet. Förklara att ni är ledsna och om ni gråter så är det för att ni saknar honom och det är ok. Gör det inte krångligare än det behöver vara.

 

[Fjordfrälst]

Åh det där påminner min om en nära vän vars gammelmormor gick bort (dåligt hjärta) och hon orkade inte berätta för sonen direkt...Varpå tanten visade sig i lgh och sonen utbrast varför ser gammelmormor ut såhär?!?

Beklagar sorgen och var bara ärlig med barnet att farfar finns inte längre, att han dött. Barn är naturligt många gånger mer "förnuftiga" kring döden än vad vi vuxna är, tror man ska vara ärlig men rakt på sak utan krångla till det.

 

[Rugge]

Tack för era tips och tankar

Vi berättade för henna i fredags efter skolan, jag hade även varit iväg och köpt Dödenboken, en bok för barn om just döden. Det gjorde det hela lite lättare, även om hon blev så ledsen. Hon var så glad för sin farfar.

 

[nejlica]

Beklagar

Jag tillägger, om ni inte redan gjort det, att det kan vara bra att informera personalen runt henne i skolan också. Nu är visserligen vår lite yngre men för något år sedan var det mycket funderingar hemma om döden, om farfar som är död osv. En dag kom hon hem från förskolan och berättade att en av hennes kompisar där var död och vid ett senare tillfälle hur han var uppe i himlen på ett moln och tittade ned osv. Visade sig att han varit hemma och varit sjuk en vecka. Vi pratade med pedagogerna där så att de också var medvetna om att det var mycket funderingar just då och kunde bemöta henne i det.

 

[Rugge]

Beklagar

Jag tillägger, om ni inte redan gjort det, att det kan vara bra att informera personalen runt henne i skolan också. Nu är visserligen vår lite yngre men för något år sedan var det mycket funderingar hemma om döden, om farfar som är död osv. En dag kom hon hem från förskolan och berättade att en av hennes kompisar där var död och vid ett senare tillfälle hur han var uppe i himlen på ett moln och tittade ned osv. Visade sig att han varit hemma och varit sjuk en vecka. Vi pratade med pedagogerna där så att de också var medvetna om att det var mycket funderingar just då och kunde bemöta henne i det.

De är informerade