Hur sannolikt är det?

Ser att det inte var populärt att skriva att det bara är att bestämma sig för att ta tag i övervikten. På vilket annat sätt är det/blir det möjligt att komma i de för små kläderna i garderoben?
Menade inget personligt, men ATT börja processen att få en mindre kroppshydda är ju det första steget - en början. Av sig själv händer inget tyvärr
 
För mig fungerade inte att tvinga mig själv ner i vikt
Jag kan inte ha något som sätter press på mig att göra det. Ett par blusar hade inte kunnat sätta den pressen
Jag går ner lättast ivikt om jag mår bra och är nöjd med tillvaron
För min del hade det funkat bäst att sälja blusarna, sluppit dåligt samvete, alla måsten och så hade jag köpt ny snygg blus och varit nöjd :)
 
Ser att det inte var populärt att skriva att det bara är att bestämma sig för att ta tag i övervikten. På vilket annat sätt är det/blir det möjligt att komma i de för små kläderna i garderoben?
Menade inget personligt, men ATT börja processen att få en mindre kroppshydda är ju det första steget - en början. Av sig själv händer inget tyvärr
Visst handlar det om att bestämma sig. Men - för många beror övervikt på många andra saker tex psykologiska.
Och för vissa är det mer komplicerat än att "bara bestämma sig."
 
Låter brutalt, men faktum är att detta är sant. Likadant som med rökning eller vad det än må handla om. Ingen annan kan göra det åt en och vill man uppnå något är det lika bra att ta tag i det direkt. Svårt eller inte, ibland får man försöka bita ihop.

Fast som jag förstod det frågade inte TS efter hjälp att gå ner i vikt, utan om råd kring två blusar...

Jag är helt säker på att TS vet att det är hon som ansvarar för sin vikt, och att hon väljer själv om/när/hur hon vill ändra på den. Men det var ju inte det hon frågade om.
 
Och mitt svar till TS....

Jag har några kläder (ett par jeans, något par shorts, en blus, två klänningar och någon t-shirt) som jag tycker väldigt mycket om och har sparat fastän de är fel storlek för mig nu. Det är såna kläder som jag har en starkare koppling till, som jag ibland kan titta på och minnas något eller någon speciell. Kläder jag blir glad av.

Om jag bara blir ledsen för att något är för litet gör jag mig av med det, jag har teorin att min garderob ska få mig att må bra och inte dåligt. Därför vill jag ha kläder som är fina och som sitter bra i den :up:
 
har flera klänningar som köptes det året jag gick ner till 36/38 i storlek, har kvar dem då jag fortfarande kan klämma mig i dem vid behov men de är också en liten liten motivation till att tänka på vikten.
men hade jag inte varit så sablars dumsnål och ska spara på allt så hade jag slängt dem för länge sedan :p. når jag 38 igen så vill jag ha nya kläder ^_^.
 
Ja det beror ju på vad man vill göra framöver.
Om man tänker göra en seriös satsning på att gå ner i vikt så kan det ju vara bra att behålla.
Men om man inte tänker det så är det kanske bättre att sälja, köpa kläder i nuvarande storlek och må bättre idag.
Jo, fast det jag undrade är om det är sannolikt att jag kan bli stl 42 igen. Ju äldre man blir desto mindre chans att man kan ha samma storlek som i 25-årsåldern. Stl 44-46-48 vore ju inte fel. 42 kanske är att kräva för mycket av mig själv. Man ska ju helst ha en realistisk syn. :)
 
För mig fungerade inte att tvinga mig själv ner i vikt
Jag kan inte ha något som sätter press på mig att göra det. Ett par blusar hade inte kunnat sätta den pressen
Jag går ner lättast ivikt om jag mår bra och är nöjd med tillvaron
För min del hade det funkat bäst att sälja blusarna, sluppit dåligt samvete, alla måsten och så hade jag köpt ny snygg blus och varit nöjd :)
Precis så tror jag det är för mig också. Acceptera min storlek - ha bara kläder i rätt storlek som sitter bra - trivs bättre - blir mer aktiv, rör på sig för att det är kul/uppiggande, inte för att gå ner i vikt, osv.
 
Precis så tror jag det är för mig också. Acceptera min storlek - ha bara kläder i rätt storlek som sitter bra - trivs bättre - blir mer aktiv, rör på sig för att det är kul/uppiggande, inte för att gå ner i vikt, osv.
Ja, mår man bra så är det lättare att sätt upp mål
Va nöjd med dig själv, gilla dig själv så behöver du inte trösta dig med mat
Gå och köp en snygg lagom blus nu :)
 
Jo, fast det jag undrade är om det är sannolikt att jag kan bli stl 42 igen. Ju äldre man blir desto mindre chans att man kan ha samma storlek som i 25-årsåldern. Stl 44-46-48 vore ju inte fel. 42 kanske är att kräva för mycket av mig själv. Man ska ju helst ha en realistisk syn. :)
Rent fysiskt tror jag inte det är ngt hinder att vara stl 42 utan det beror mer på vilken livsstil man vill ha.
 
Fast som jag förstod det frågade inte TS efter hjälp att gå ner i vikt, utan om råd kring två blusar...

Jag är helt säker på att TS vet att det är hon som ansvarar för sin vikt, och att hon väljer själv om/när/hur hon vill ändra på den. Men det var ju inte det hon frågade om.
Frågan var om hon någonsin kommer att komma i blusarna. Svaret är JA. Bara att börja fixa till kroppen - utan ursäkter.
 
Jag skulle ju kunna spara de där två (tills vidare) som är mina favoriter och sälja allt annat som är i fel storlek. :idea:
 
Absolut. Om jag skulle ta och bestiga mount Everest också. Jag har ju bestämt mig.
Så är det på riktigt. Vill du bestiga Mount Everest så gör du det, men inte otränad, imorgon. Krävs mycket jobb.

Vill man gå ner några storlekar i kläder är det samma som gäller. Bestämma sig och jobba mot målet. Krävs mycket jobb då också, men utan att jobba mot målet att kunna använda blusarna igen så...kommer blusarna att hänga kvar oanvända.
 
Så är det på riktigt. Vill du bestiga Mount Everest så gör du det, men inte otränad, imorgon. Krävs mycket jobb.

Vill man gå ner några storlekar i kläder är det samma som gäller. Bestämma sig och jobba mot målet. Krävs mycket jobb då också, men utan att jobba mot målet att kunna använda blusarna igen så...kommer blusarna att hänga kvar oanvända.
Fast har du tänkt på att det inte bara är ursäkter? Det kan också finnas bra anledningar till varför man inte går ner i vikt. B.la personligen för mig så mår jag hemskt dåligt bara jag tänker på att gå ner i vikt och har ett mycket ohälsosamt synsätt på viktnedgång. Bara någon säger åt mig "Men gå ner i vikt då!" så skulle det bli helt kaos för mig och jag skulle få en hemsk ångest. Därför bör man vara försiktig med vad man säger. Många vettiga personer väljer att fokusera på välmående framför viktnedgång. Det är MYCKET viktigare att må bra än att vara smal.

Dessutom så har jag problem med mitt hjärta. Försöker jag gå ner i vikt eller börja träna riskerar jag att överanstränga hjärtat och får åka in på hjärtintensiven. Trots att jag gärna gått ner lite till i vikt, eller i alla fall börjat träna. Men mina bröstsmärtor sätter stop för det så fort jag börjar få upp pulsen. Därför kan såna kommentarer vara förödande. Säg inte att det "bara" är att bestämma sig för det.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 051
Senast: jemeni
·
  • Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
6 348
Senast: Calmiche
·
  • Artikel
Dagbok Jag är egentligen på väg att gå och lägga mig, men jag måste skriva ner det här nu, innan jag förtränger det. Ikväll hade jag ätit en...
Svar
0
· Visningar
1 065
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Ber om ursäkt redan från början om det här blir långt, krångligt och invecklat. Mitt självförtroende och självkänsla är för närvarande...
2
Svar
26
· Visningar
2 944
Senast: Kiwifrukt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp