Hur ska jag hantera allt?

Domino_s

Trådstartare
För två månader sedan träffade jag en kille för första gången.. vi hade pratat på telefon och över nätet innan första gången vi sågs och sedan dess har vi hängt ihop. Vi är fortfarande kvar i "dejtingfasen", men gör väl mycket av det vanliga par gör. Jag har varit med hos hans föräldrar, träffat mycket av hans vänner, vi pratar framtid m.m m.m

Killen är jättego och naturligtvis föll jag stenhårt för honom.. bägge kommer från tidigare dåliga förhållanden. Skillnaden är att jag har släppt det gamla och gått vidare. Det har inte han, han har gjort stora framsteg sedan vi träffades, men det dras upp ofta fortfarande och det känns som att han fortfarande är inne på att få "hämnd" på sitt ex för det hon gjorde mot honom.

Jag har lyssnat, tålmodigt. Kommit med råd, tröst och ideer på hur han ska kunna gå vidare. Men nu är det stopp, jag känner att jag inte kommer längre och jag hade förmodligen haft lättare att övertala en tegelvägg att börja blomma än att få honom att släppa det sista.

Han säger att han tycker om mig, men vågar inte släppa helt på banden och faktiskt ta reda på hur mycket han känner. Han säger att han känner det som om att han måste börja om och det vet han inte om han orkar, för det kan ju lika gärna gå åt skogen igen om 6 mån. Det han vet är att han skulle bli mycket ledsen om jag gick min väg. Och det är inget jag vill.. jag vill stanna.. jag tycker om honom och han passar mig.

Men nu börjar jag ledsna på det här med hans ex.. jag har senast idag sagt att jag tycker att det är så onödigt att lägga energi på.. jag orkar inte ta av min energi och tid och lägga på henne, det är hon inte värd på långa vägar. Men då tar han illa upp och säger att han inte tycker om att "få skäll"..

Vad fan ska jag göra? Mer än en av mina vänner har sagt att jag ska antingen ställa ett ultimatum eller skita i honom.. men jag vill inte förlora honom heller. Vi har pratat om det och han är helt ärlig med att han bara väntar på att jag ska flippa ur och ställa det där ultimatumet på honom och då skulle han inte vända mig ryggen. Jag vill att han ska må bra och kunna se ljust på framtiden. Jag själv är en ganska stark person, men tyvärr känner jag att detta börjar gå ut över hur jag mår också.. :( Jag känner att han letar fel på mig och när jag frågade honom om det erkände han att det gör han, för han tror knappt att ingen person kan vara så bra som jag är.. Jag fattar ingenting.. :(

Hjälp?

//En fundersam och lite nedstämd Domino_s
 
Egentligen kan han väl älta sitt ex hur mycket han vill BARA HAN INTE BLANDAR IN DIG.

Själv anser jag det vara ett stort no no att ens knysta om ex till någon man är i någon form av romans med. OK att man kan nämna något men att riktigt prata om det - det får man göra med nån annan.

du ska inte vara hans terapeut. det får han sköta annanstans elelr hos en riktig dito. Med dig ska han koncentrera sig på relationen er emellan.

Jag brukar väl inte citera kungligheter men kom att tänka på Lady Di - som sa att det ständigt fanns en tredje person närvarande i deras äktenskap.

Han får bestämma sig om han ska vara tillsammans med dig eller någon du skulle kunna vara.
 
Jag skulle nog ha sagt att jag inte vill höra mer om hans ex. Du kan inte tvinga honom att sluta älta och komma vidare, men du ska inte behöva lyssna på det. Kan han inte acceptera det skulle jag nog träffa honom så länge det ger mig något och när det tar mer än det ger, gå.

Men jag tycker tvärt emot @tanten att det kan vara bra att berätta om ex och tidigare relationer, men sen ska de inte ha så mycket med nuvarande att göra.
 
Senast ändrad:
Håller helt med @tanten . Sina ex pratar man inte om i ett nytt förhållande. Möjligtvis om man har barn med sitt ex att det någon gång kommer upp något om henom i samband med barnen men man sitter verkligen inte och ältar så som din pv gör. Jag hade gått för längesen. Det är en enormt avtändande egenskap att sitta och gnälla om sitt förra förhållande tycker jag. Säg till honom att du inte vill höra mer om hans ex och att han får gå till en psykolog om han vill sitta och gnälla och tycka synd om sig själv.
 
"Jag är ledsen, men nu vill jag faktiskt inte höra mer om ditt förra förhållande. Du förstår din nuvarande relation genom att hela tiden blanda in henne hos oss, och det orkar jag inte. Tycker det känns fel att du lägger så mycket energi på något som är förbi, istället för det vi har tillsammans. Vill du ha henne tillbaka eller?"
 
Egentligen kan han väl älta sitt ex hur mycket han vill BARA HAN INTE BLANDAR IN DIG.

Själv anser jag det vara ett stort no no att ens knysta om ex till någon man är i någon form av romans med. OK att man kan nämna något men att riktigt prata om det - det får man göra med nån annan.

du ska inte vara hans terapeut. det får han sköta annanstans elelr hos en riktig dito. Med dig ska han koncentrera sig på relationen er emellan.

Jag brukar väl inte citera kungligheter men kom att tänka på Lady Di - som sa att det ständigt fanns en tredje person närvarande i deras äktenskap.

Han får bestämma sig om han ska vara tillsammans med dig eller någon du skulle kunna vara.
Varför då, nästan alla vuxna människor har ju haft förhållanden innan varför ska man låtsas som att det inte är så? Jag tycker det är jättespännande att prata om tidigare relationer, hur de fungerade eller inte fungerade, hur man upplevde relationen också sånt. Med tanke på hur relationer ser ut idag så är det ju stor sannolikhet att man själv någon gång kommer att vara den här personens ex också och då vill jag veta att det här är en person som klarar av att reda ut sina relationer även när de avslutas. En person som inte rett ut sia tidigare relationer på ett vettigt sätt är ett no-no för mig. Visst att man inte behöver vara bästis med sina ex men man bör åtminstone inte vara ovänner (annars har man i mina ögon inte lärt sig någonting av den tidigare relationen).

*kl* Knepigt att den här personen tydligen inte avslutat sin tidigare relation riktigt, hen är uppenbarligen inte färdig med sina uppbrottskänslor. Jag tycker inte ultimatum är något man ställer i en vuxen relation. Du får helt enkelt förklara för honom att det här stör ER relation och på vilket sätt det får dig att känna. Sedan måste du själv avgöra om det är värt att stanna eller ej om ingen för ändring kommer.
 
Men jag tycker tvärt emot @tanten att det kan vara bra att berätta om ex och tidigare relationer, men sen ska de inte ha så mycket med nuvarande att göra.
Va? Så du tycker att han ska använda sin nya till att älta exets egenskaper, vad exet gjorde, hur de hade det, vad som hände?

Jag kan inte begripa.
På vilket sätt berikar det förhållandet att bli använd som slasktratt för ständigt ältade om något som varit och som man inte varit inblandad i????

Frånsett att det sällan är speciellt uppbyggeligt att vara slasktratt så är det väl synnerligen otrevligt att bli översköld av galla över ett ex?
 
Ärligt talat hade jag nog inte kunnat vara tillsammans med någon som är lagd åt det ältande hållet, speciellt inte någon som fortsätter efter jag bett hen sluta. Jag är inte långsint av mig och skulle inte orka med någon som var det.

Och eftersom ni båda börjar må dåligt av hans beteende och han ändå inte kan sluta, ja då hade jag personligen sagt tack och hej faktiskt.
 
Han säger att han tycker om mig, men vågar inte släppa helt på banden och faktiskt ta reda på hur mycket han känner.

han är helt ärlig med att han bara väntar på att jag ska flippa ur och ställa det där ultimatumet på honom och då skulle han inte vända mig ryggen.

Jag känner att han letar fel på mig och när jag frågade honom om det erkände han att det gör han

Han vet vad du tycker men skiter i det och planerar att se hur lång han kan dra det? O_o

Jag fattar inte riktigt. Har han bara dig att prata med? Han verkar väldigt om sig och kring sig. Jag hade backat om det var så osoft efter så kort tid.
 
Han vet vad du tycker men skiter i det och planerar att se hur lång han kan dra det? O_o

Jag fattar inte riktigt. Har han bara dig att prata med? Han verkar väldigt om sig och kring sig. Jag hade backat om det var så osoft efter så kort tid.

Det där blir ju självuppfyllande också. Det är ju bara att bära sig åt som ett svin och när partnern sedan lämnar rycker man på axlarna och sa "vad var det jag sa, jag visste att hon skulle lämna mig".
 
Varför då, nästan alla vuxna människor har ju haft förhållanden innan varför ska man låtsas som att det inte är så? Jag tycker det är jättespännande att prata om tidigare relationer, hur de fungerade eller inte fungerade, hur man upplevde relationen också sånt. Med tanke på hur relationer ser ut idag så är det ju stor sannolikhet att man själv någon gång kommer att vara den här personens ex också och då vill jag veta att det här är en person som klarar av att reda ut sina relationer även när de avslutas. En person som inte rett ut sia tidigare relationer på ett vettigt sätt är ett no-no för mig. Visst att man inte behöver vara bästis med sina ex men man bör åtminstone inte vara ovänner (annars har man i mina ögon inte lärt sig någonting av den tidigare relationen).

*kl* Knepigt att den här personen tydligen inte avslutat sin tidigare relation riktigt, hen är uppenbarligen inte färdig med sina uppbrottskänslor. Jag tycker inte ultimatum är något man ställer i en vuxen relation. Du får helt enkelt förklara för honom att det här stör ER relation och på vilket sätt det får dig att känna. Sedan måste du själv avgöra om det är värt att stanna eller ej om ingen för ändring kommer.

Det handlar inte om att låtsas som att exen inte finns. De är helt enkelt inte intressanta att prata om. Varför skulle de vara det? De är ett avslutat kapitel i mitt liv och jag har inget behov av att lägga någon energi på dem eller att älta det förgångna. Tack och lov resonerar min sambo likadant, annars vore han inte min sambo. Vad är det som är spännande att prata om sina ex om? De har inget med min nuvarande relation att göra alls och jag har inget behov av att prata om varken mina eller min sambos ex. Det är inte intressant helt enkelt. Jag sitter överhuvudtaget inte och pratar om folk som inte är närvarande om jag kan låta bli.

Självklart måste man reda ut sina relationer men ifrån det till att prata om dem i sin nya relation är det väldigt långt.

Varför skulle man inte ha lärt sig något om den tidigare relationen för att man inte är vänner? Jag har tyvärr flera ex som har behandlat mig så illa att jag absolut inte vill umgås med dem och jag skulle aldrig kalla dem för varken vänner eller ovänner. De är stora misstag som jag har lärt mig mycket utav. Jag har lärt mig hur jag inte vill bli behandlad och det har jag tagit med mig in i mitt nya förhållande men jag behöver inte prata om hur illa mitt ex behandlade mig med min partner för det.
 
Va? Så du tycker att han ska använda sin nya till att älta exets egenskaper, vad exet gjorde, hur de hade det, vad som hände?

Jag kan inte begripa.
På vilket sätt berikar det förhållandet att bli använd som slasktratt för ständigt ältade om något som varit och som man inte varit inblandad i????

Frånsett att det sällan är speciellt uppbyggeligt att vara slasktratt så är det väl synnerligen otrevligt att bli översköld av galla över ett ex?
Att ts ska vara någon slasktratt och ts kille ska få fortsätta älta var väldigt långt från det jag skrev. Det jag motsatte mig i ditt inlägg var att du tyckte det var no no att nämna ex, och där håller jag inte med. Jag tycker det är helt ok att nämna sitt ex, jag tycker absolut att man kan prata om tidigare relationer, så man vet vad som finns i bagaget så att säga. MEN till en rimlig gräns. Ältande tycker jag inte är okej någonstans. Jag och nuvarande pratade mer i termer "jag var tillsammans med hen i x år, vi bodde tillsammans/hade distans/eller vad det nu kan vara och det tog slut för x år sedan" och sen finns det inte så mycket mer att säga. Jag tyckte det var ett bra sätt, men å andra sidan var vi båda färdiga med tidigare relationer. Har man haft längre förhållanden så är det ju oundvikligt att någon gång nämna dem känner jag. Bara som att man berättar om någon resa man gjort tex så kanske man få frågan om vem man var där med...
 
Att ts ska vara någon slasktratt och ts kille ska få fortsätta älta var väldigt långt från det jag skrev. Det jag motsatte mig i ditt inlägg var att du tyckte det var no no att nämna ex, och där håller jag inte med. Jag tycker det är helt ok att nämna sitt ex, jag tycker absolut att man kan prata om tidigare relationer, så man vet vad som finns i bagaget så att säga. MEN till en rimlig gräns. Ältande tycker jag inte är okej någonstans. Jag och nuvarande pratade mer i termer "jag var tillsammans med hen i x år, vi bodde tillsammans/hade distans/eller vad det nu kan vara och det tog slut för x år sedan" och sen finns det inte så mycket mer att säga. Jag tyckte det var ett bra sätt, men å andra sidan var vi båda färdiga med tidigare relationer. Har man haft längre förhållanden så är det ju oundvikligt att någon gång nämna dem känner jag. Bara som att man berättar om någon resa man gjort tex så kanske man få frågan om vem man var där med...
Kanske menar vi samma sak.

Jag skrev
OK att man kan nämna något men att riktigt prata om det - det får man göra med nån annan.
och med det menar jag att det inte är hemligt på något vis men att grotta ner sig i gamla ex tillsammans med sin nya känns lite.....sjukt?
 
Tyvärr har jag gjort samma sak mot en kille. Jag hade inte kommit över exet. Det har inte din heller. Ta en paus och låt honom sörja (och hoppas i hemlighet) klart. Sedan kan det bli ni. Om du inte hittat någon annan under tiden.
 
Det handlar inte om att låtsas som att exen inte finns. De är helt enkelt inte intressanta att prata om. Varför skulle de vara det? De är ett avslutat kapitel i mitt liv och jag har inget behov av att lägga någon energi på dem eller att älta det förgångna. Tack och lov resonerar min sambo likadant, annars vore han inte min sambo. Vad är det som är spännande att prata om sina ex om? De har inget med min nuvarande relation att göra alls och jag har inget behov av att prata om varken mina eller min sambos ex. Det är inte intressant helt enkelt. Jag sitter överhuvudtaget inte och pratar om folk som inte är närvarande om jag kan låta bli.

Självklart måste man reda ut sina relationer men ifrån det till att prata om dem i sin nya relation är det väldigt långt.

Varför skulle man inte ha lärt sig något om den tidigare relationen för att man inte är vänner? Jag har tyvärr flera ex som har behandlat mig så illa att jag absolut inte vill umgås med dem och jag skulle aldrig kalla dem för varken vänner eller ovänner. De är stora misstag som jag har lärt mig mycket utav. Jag har lärt mig hur jag inte vill bli behandlad och det har jag tagit med mig in i mitt nya förhållande men jag behöver inte prata om hur illa mitt ex behandlade mig med min partner för det.
Pratar du aldrig om saker som hänt med din sambo. Jag pratar jättemycket om hela mitt liv och drar olika paralleller mellan olika saker. Jag pratar om vänner jag haft, hur det var när jag växte upp, om mina far- och morföräldrar som inte är i livet längre, om vänner som inte är i livet längre om husdjur jag haft och utbildningar jag gått om resor jag varit på osv. Det vore ju jättekonstigt att exkludera en del av sitt liv, det gör jag inte med något annat. Det blir ju jättekonstigt om man spenderat 15 år av sitt liv med någon, ska man exkludera hela den tiden ur sin konversation då? Eller låtsas man som att man var på olika grejer med en bekant? Eller med den onämnbara...?

Givetvis om man har ex som behandlat en väldigt illa, så är man givetvis inte bästisar som jag skrev men det är ju viktigt att man avslutat även för sig själv dvs gått vidare psykiskt så väl som fysiskt. Det har man ju inte om man är hämndlysten. Jag vill inte vara med någon som inte bearbetat. Det handlar ju inte om att anpassa sig det handlar om att lära sig hur man fungerar i en relation och vilka gränser och ramar man har för sig själv. Att veta vad för relation man vill ha och vad som är viktigt för en så man slipper upprepa samma misstag (välja samma typ av partner eller agera på samma sätt, vad det nu är som går fel).

Jag har ex bland mina vänner, det förväntar jag mig att en framtida partner accepterar, annars är det inte rätt person för mig.
 
Kanske menar vi samma sak.

Jag skrev
och med det menar jag att det inte är hemligt på något vis men att grotta ner sig i gamla ex tillsammans med sin nya känns lite.....sjukt?
Det känns lite som att man inte är färdig skulle jag säga. Man har inte fått avslut på den gamla relationen än. Alltså det egna avslutet, acceptansen.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Då jag inte är direkt anonym här på forumet så vill jag inte gå in i detaljer kring min egen situation. Men jag startar ändå en tråd med...
Svar
1
· Visningar
287
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 088
Senast: Whoever
·
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
4 175
Senast: Sassy
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 365
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp